Idag är det 13 år sedan som min pappa begravdes. Eller rättare sagt då vi hade begravningsceremonin. Vi var inte många på plats, men några som inte närvarade hade skickat blommor. Jag tyckte begravningen var fin. Den var som pappa ville. Lugnt och stilla.
Tack och lov så blev dagen bra trots allt. Det var mycket struligt innan dagen kom. Jag visste hur pappa ville ha det då vi hade pratat en del tidigare. Han ville begravas i Borgholm och det tyckte jag att det skulle han få, men det tyckte inte några av mina syskon. Dom ville få ner honom till Eslöv. Staden som han flyttade ifrån på sin 74-årsdag. Han skulle inte få en egen gravplats utan dom ville att han skulle läggas hos hans bror som gått bort för många år sedan.
Ett av syskonen ringde begravningsentreprenören och sa att dom ville få ner honom till Harlösa. Han sa att personen inte var trevlig och att samma person hade ringt flera gånger. Jag kontaktade advokat. Han hjälpte mig med skilsmässan från min tidigare man samt när det blev vårdnadstvist. Jag tänkte slås för pappas skull. Ville han ligga i Borgholm så skulle han få det. Kosta vad det kosta vil! Men det blev inget. Mitt syskon fick veta att en transport ner till Skåne skulle på den tiden kosta 10 000kr. Då svalnade förmodligen intresset av att få ner honom.
Jag hade nästan alla mina syskon på plats. Då som nu så har vi ingen kontakt. Ett val jag har gjort. Det var redan när min pappa levde som jag gjorde det beslutet. Jag har lärt mig att bara för att man delar blod så är man inte familj!
Jag har 9 syskon sammanlagt. Två av dom träffar jag ibland. Skriver ibland på messenger. En bror gratulerar jag när han fyller år. Kommenterar enstaka inlägg och så. Sedan är det 6 syskon jag aldrig pratar med och 5 av dom har jag blockerat överallt. Samma personer är dom som antingen aldrig träffade pappa eller sällan såg honom. Så vad visste dom om hur pappa ville ha det?
Är människor inte ärliga så klarar jag mig utan dom.
Ja det blev lite svammel idag med. Hoppas nu har det bra. Önskar er allt gott. Kram kram.