Jag vaknade I morse med huvudvärk. Känns som att jag har varit vaken hela natten men det har jag inte. Har konstiga drömmar bara. Förstår inte vart dom kommer ifrån. Skönt att dom bara är drömmar.
Ja halva månaden har gått. Dagarna springer iväg. Har en son som snart fyller år. Veckan efter har jag en annan son som fyller år. Veckan efter igen fyller jag själv år. Födelsedagarna avlöser varandra. Tiden går och vi blir äldre. Ibland så kan jag inte låta bli att tänka på de år som gått. Mitt i allt elände som man varit med om så finns det stunder som jag aldrig skulle vilja vara utan. De absoluta stunderna som jag vårdar ömt och som gjort mig lycklig är de gånger jag födde mina barn. Vissa graviditeter var jobbiga då jag hade foglossning och hade svårt att gå. Med vissa graviditeter levde jag i rädsla men lyckan över att bära mina barn kunde ingen ta ifrån mig. Jag var ofta ensamstående men jag var lycklig ändå. När jag tittade på mina små hjärtan och såg ett liv som förgyllde mitt liv så var jag helt säker...Jag skulle gått samma väg med facit i hand.
Jag älskar mina barn över allt annat. Jag skulle gå genom eld och vatten för dom. Allt jag har gjort har jag gjort för dom. Det är mycket som jag kanske inte har gjort som mamma men jag har alltid varit närvarande. Jag har funnits där för dom så mycket jag har kunnat. Var det något som jag själv inte kunde ge dom så ordnade jag med att det fanns andra. Att vara förälder är det svåraste jobbet man kan ha. Man får ingen instruktionsbok och ingen vägledning. Man får göra det bästa av det möjliga.
Igår mådde jag inte så bra. Ångest gör en trött. Jag orkade inte göra någonting. Hjärnan la sig i dvala kändes det som. Idag är det lite bättre. Hoppas det håller i sig. Har inga planer för dagen. Jag har bestämt mig för att ta dagen som den kommer
Ni får ha en underbar dag. Här är det uppehåll. Det regnade igår som bara den så en paus från vatten skadar inte. Kram på er!
