Det räcker ibland att någon säger något eller säger det i ett tonfall som den forna mannen en gång gjorde. Mannen som jag levde tillsammans med då var extremt kontrollerande och jag kände mig tvungen att redovisa allt jag gjorde på en dag och jag kände mig tvungen att förklara vad jag menade när jag gjorde vissa saker i vardagen. Oavsett vad jag gjorde så blev det fel och jag fick mina straff.
Jag har kommit ur det och det är flera år sedan men ändå ibland idag kan samma känslor komma tillbaka som jag fick då under den tiden med denna man. Det som gjorde att jag fick sänkt humör i kväll var en enkel fråga. Jag hade lagt ut en status på Facebook och en person frågade om jag hade skrivit ut det på Facebook.
Inget farligt egentligen men tankarna gick tillbaka. Jag kände det som att jag inte fick skriva vad jag vill men jag vet att det inte var så han menade, men känslan av att vara kontrollerad fanns där ändå i några sekunder. Det räckte för att jag dalade ner lite.
Dagen idag har annars varit bra. Jag tog barnen och gick till stan och kikade runt lite. Det börjar komma folk till ön nu. Vi tog en liten paus vid ett ställe i stan där de säljer glass, slasch (felstavat? och kaffe. Vi satt där en stund innan vi gick hemåt och fixade middag.
Nu är det fotboll på TV och jag håller på Italien.
Sånt sitter kvar. Det är inte bara att glömma och gå vidare. Såren läker men ärren består av det man varit med om.
Vet precis vad du menar! Har levt det livet jag med!
Jobbigt, jag kan förstå hur du känner då jag kan känna igen mig själv.
Dom är goda dom där glassarna...
Tack ni fina för era kommentarer. Oftast så går det bra men ibland så så går det mindre bra och de forna känslorna tar överhanden. Nu ska jag natta min kudde och förhoppningsvis vakna upp till en bättre dag. Natti nattikramar till er alla.