Grattis älskade pappa på din födelsedag. Idag skulle du har blivit 83 år. Tänk att det är 9 år sedan som du kom till ön. Jag blev så imponerad när du sa att du ville flytta nrmare oss och att du faktiskt tog steget och åkte sittande i din rullstol i en taxi hela 30 mil. Du kom hit på din 74-års dag. Vi åkte ner och tog det sista du hade och sedan åkte du taxi hit. Vi hann och ställa i ordning ditt rum till du kom. En tårta hade jag beställt på kondiset där det stod Välkommen och grattis. Vi började med en fika när du kom. Så härligt. Jag minns det som igår.
Vi fick några år här i Borgholm tillsammans. Jag hade naturligtvis önskat så många fler år tillsammans men det blev inte så. När du fick veta att du hade cancer och inte ville berätta det för alla så blev jag glad att du för en gång skull tänkte på dig själv. Du har alltid velat vara alla andra till lags och stött bort dig själv. Nu tänkte du på dig själv och sa vem som skulle få veta att du hade cancer. Dom du inte ville berätta det för var m'nniskor som du ansåg inte hade brytt sig om dig.
Du gick igenom med mig hur du ville ha det efter du hade gått vidare. Du ville begravas i Borgholm. Ha en riktig grav som vi kunde gå till. Innan du ens var borta så planerades sakta men säkert din begravning. Det var tufft för oss alla, men vi fixade det galant. Vi var ärliga och du kunde prata om det du ville och jag lyssnade.
Vi lärde känna varandra på en helt ny plan och jag är så tacksam över att du faktiskt litade på mig och det sa du flera gånger att du gjorde. Du litade på att jag skulle ta de rätta besluten och att det skulle bli så bra som möjligt. Det känns så skönt nu i efterhand för det bevisar att du faktiskt kände dig trygg och det märktes den dagen då du somnade in i min famn.
Saknaden är fruktansvärt stor än idag pappa och jag kommer nog aldrig att förstå varför du aldrig fick det livet som du verkligen var förtjänad att få. Du fick en tuff start redan som barn och ingen förtjänar att få ett sådant slut på livet som du fick. Du var multisjuk och hängde kvar länge. Du var stark och tog dig igenom den ena motgången efter den andra. Därför är jag glad att jag fick äran att få vara med i slutet på din resa. Du somnade tryggt in till den eviga vilan jag kände att du var lugn ända tills slutet.
Jag satt och höll din hand i 33 timmar. Jag baddade din panna och berättade hur fin du var och att du var en tapper kämpe. Du tittade in i mina ögon sekunderna innan du somnade in. Jag såg ingen rädsla utan enbart tacksamhet. Det var en vacker stund men så fruktansvärt sorglig för i det ögonblicket förlorade jag dig.
Det har gått 6 år men saknaden är fruktansvärt stor. Jag hade önskat att du skulle få upleva dina barnbarnsbarn. Lilla Nellie och Sebastian är så fina och du hade varit stort över dom. Snart föds Andrés förstfödda. En liten flicka ska snart se dagens första ljus.
Jag hoppas du har det bra där du är idag pappa. Ett stort GRATTIS än en gång. Ska upp till graven och sätta blommor och tända ett ljus för dig i kväll. Vi ses en dag framöver <3
