web analytics
Gå till innehåll

Inlagd

Ångest är något som många människor går med. För vissa mer och för andra mindre. Jag har levt med ångest sedan barnsben. Man borde ha vant sig, men för varje attack så känns det som nytt. I vanliga fall så klarar jag av attackerna rätt så bra på hemmaplan, men nu sa både min kropp och själ ifrån.

Dagen innan nyår så följde min samtalskontakt mig till psykakuten. Jag ville inte läggas in så jag åkte hem och firade nyår med alla mina barn och barnbarn o h man. Med facit i hand så skulle jag nog ha lagt in mig då. Men jag sökte frivillig vård igår. Pratade med min samtalskontakt med dom rådde mig att tacka ja till inläggning. Så nu sitter jag här och väntar på att få samtal med en läkare. Kom igår kväll och ska få samtal idag. Min samtalskontakt kommer i eftermiddag med.

Det har varit jobbiga veckor. Månader faktiskt. En liten bagatell som orsakar så här mycket. En äldre mans närmande som ska sätta så många känslor i gungning. Tankar som väcks till liv. Tankar som jag inte alltid kan kontrollera.

Som min samtalskontakt sa: Det var en liten bagatell som hände men det som den satte igång är inte en bagatell.

Tänk att dåtiden kan sätta sådana här spår. Jag trodde att jag hade kommit längre än så här med mitt mående. Jag är 47 år gammal och ska snart gå igenom de sista 41 åren. Allt ska upp till ytan och bearbetas. Min samtalskontakt sa att det kommer bli extremt jobbigt. Jobbigare än när det hände. Det ska vinklas och går igenom. Tror att det kan vara bra gör att kunna tackla framtida situationer.

Kanske kommer det en dag då livet känns ljusare. Vi går mot vår och jag ser verkligen fram emot den. Denna mörka årstid är fruktansvärd.

Ha det gott ❤

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.