Jag saknar tiden då datorer och mobiltelefoner inte fanns. Då hjälptes man åt i hemmet. Man umgicks och hade det trevligt. Idag får man nästan bestämma tid för att umgås. Fem minuters prat...(om man har tur) sen går tiden åt tio timmars surf.
Jag har en sådan lust att slänga modemet i golvet. Stänga av internet. Skrika att det finns viktigare saker än den förbannade mobiltelefonen!
Jag går hemma men jag är tamigfan ingen slav för det. Det hade varit lättare att ha ett jobb att gå till. För det hade varit mindre ansträngande. Det är inte konstigt att jag kör slut på mig själv. Att ha ansvar 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, månad efter månad som blir till år är inget lätt jobb.
Förlåt. Inte allt. Jag tar inte alltid ut soporna. Fy på mig. Jag vet att det är slött av mig.
Att gå hemma är inte alltid himmelriket. Det innebär mycket ansvar och planering och det hela tiden. Det är inte så att jag bara sitter på häcken i soffan och tittar på filmer dagarna i ända. Nej jag plockar undan och det även om jag skulle vara sjuk. För gör inte jag det så gör ingen det. Så är det bara. Jag har mycket hjälp av mina stora barn. Jag ska inte säga annat men ingen är självgående här hemma. Barn som vuxen.
Jag känner mig ibland som ett hembiträde fast med en väldigt dålig lön. Jag har ingen. Inte ens uppskattning. Istället för att bocka sig ner och ta upp saken som trillat på golvet så går man över den. Tar ett kliv över och hoppas på att någon annan orkar bocka sig ner och ta upp den. Denna någon blir då jag.
Är man så många som vi är i familjen så måste alla hjälpas åt. Det går inte att några tar sina långa pauser på Facebook utan man måste hjälpas åt. Är det rättvist att jag ska städa undan och plocka undan efter andra som har ätit när jag själv inte fått någon mat? Ja det är det tydligen fr det är så det är. Jag lägger alltid undan till andra men vem tänker på mig? ingen. Det är i alla fall så det känns ibland.
Jag är inte mer än en människa jag heller. Jag orkar inte allt, så enkelt är det. Jag går in i väggen och blir deprimerad. Vem tar upp spillrorna då?