Jag är jag och ingen annan

Jag kan inte förstå varför vissa folk inte kan ta mig som en egen individ. Jag är EN person och inte två. Det har alltid varit som så att vad än mamma har sagt eller eventuellt gjort, ja även inte sagt och gjort så får jag oxå skulden för det. Har jag sagt något eller gjort något, eller inte sagt och gjort något så får mamma skulden för det med. Varför?

Jag förstår inte det ärligt talat. Det har i alla åren varit så. Jag har haft en moster en gång i tiden som kunde bli oväns med mamma då blev hon det med mig med utan att jag visste varför. Sa mamma något så var jag med i det. Skulle jag råka skriva något i min blogg så helt plötsligt så är mamma med i det med.

Det roliga i det hela är att ibland har man varken sagt eller gjort något utan andra har fått en uppfattning och då helt plötsligt så är det så. Sen får man veta att man skulle ha sagt en massa, eller skrivit en massa som inte stämmer.

Det jag skriver i min blogg är helt och hållet mitt. Jag skriver inte för någon annans räkning utan enbart för mig själv. Mina tankar och funderingar. Framför allt MINA åsikter! Jag behöver inte ha någon annan vid min sida för att skriva det jag tycker utan det klarar jag så bra själv faktiskt. Har alltid gjort och kommer alltid att göra.

Mamma var ju gift med min pappa tidigare och de tog ut skilsmässa efter 37 år, men det finaste av det var att de fortsatte att bli vänner. Pappa var inte bara vän med mamma utan även hennes nya sambo Lasse. När mamma och Lasse kom hit på besök och vi hälsade på pappa så frågade han alltid efter Lasse. När vi hämtade pappa och vi satt här hemma hos oss så pratade alla tre med varandra. Om de kunde acceptera situationen som var varför är det så svårt för vissa andra då att göra det?

Det finns ingen som vill att andra väljer ens livskamrat. Barnen vill välja sina partners själv och då ska väl föräldrarna med få göra det? Oavsett om de har varit gifta i flera år med varandra? Vill barnen att föräldrarna ska acceptera deras val av livspartner så får faktiskt de respektera föräldrarnas!

Alla är vi människor och alla förtjänar vi att leva lyckligt. Ska en människa gå i ett olyckligt äktenskap bara för att några vill att de ska vara tillsammans?

Nu säger jag inte att mammas och pappas äktenskap var olyckligt. Jag kan iofs inte säga vad var och en kände man jag vet vad pappa kände iaf. Han och jag pratade ofta om livet. Hur det var och hur det blev. Negativa och positiva saker. Pappa var lycklig fast han var skild. Han tillrättavisade sig här på Öland och lämnade sitt gamla liv bakom sig. Han började om på nytt och jag måste säga att jag var / är väldigt stolt över honom för att han vågade ta det stora steget i den åldern. Han var 74 år gammal när han lämnade det gamla för att börja om på nytt. Strongt gjort tycker jag.

Nej! Ingen har bett mig att skriva om detta utan det var mitt eget val. Jag satt här och tänkte på min älskade pappa och fann minnen som jag vårdar ömt. Det ena gav det andra och så blev det detta blogginlägg helt plötsligt.

Jag vet att jag tjatar om min pappa men saknaden är mycket stor. Jag kan inte förstå att han inte längre finns bland oss. Ja kroppsligt då för inom mig kommer han alltid att finnas. I varje barn jag har så finns det en liten del av pappa och jag kan se gester hos barnen som pappa alltid gjorde. De träffade honom så ofta så det är ju inte konstigt att de har de gesterna egentligen.

På begravningen hade jag inte med mig en ros som man brukar ha utan jag hade en ros från varje barn som inte var med samt tre röda rosor från mig. Tre röda rosor betyder jag älskar dig och det är inte bara en symbol för älskande par utan Jag älskar dig kan man säga till alla som man älskar. Två av rosorna tog jag från vår rosenbuske som vi har vid vårt hus. Pappa älskade blommor och han sa ofta när han var hemma hos oss att han tyckte dom blommorna var så fina. På begravningsdagen så fanns det två rosor kvar som var fina så de tog jag samt en köpt ros från butiken.

Ljusets låga det brinner
för livet och dess gång
Ute blåser vinden
till fågelns vackra sång

Älskade pappa
du finns i mitt hjärta
Där du lever nu
finns det ingen smärta


Lyckan är evig
så även livet
vänskapen finns
och kärleken är givet

Du är älskad och saknad!

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *