web analytics
Gå till innehåll

Jag faller

Julen närmar sig och det är nog första julen som jag inte har ordnat med alla julklappar. Jag hinner inte med. Trots att tiden springer iväg så känns mina dagar väldigt långa. Det känns som att jag sitter i en luftbubbla och världen utanför passerar.

Igår funderade jag faktiskt på om jag skulle kontakta psykakuten. Jag vill inte hamna där jag var för två år sedan, men tänkte att det kanske hade varit det bästa?! Idag känner jag mig nollställd. Sitter i mitt sovrum i mörkret och försöker andas in tystnaden. Så skönt men samtidigt så ensamt.

Det jag saknar i mitt liv är någon som jag kan prata med. Om allt. Inte bara om tråkigheter utan även dela glädjen med. Framförallt det sistnämnda. Jag skulle kunna göra allt för att ha någon som jag kan skratta med. Göra roliga saker tillsammans. Se världen utanför.

Ju äldre man blir ju svårare är det. Speciellt här på Öland. Ibland önskar jag mig bort härifrån. Här finns ingen och ärligt talat så den trygghet jag en gång kände här är borta. Hade jag inte haft mina barn så hade jag inte haft någon, men dom har sina egna liv. Sina egna familjer.

Ja jag känner mig inte bara ensam utan jag är det. Jag känner mig mer ensam idag än vad jag gjorde när jag var ensamstående med mina fem barn. Det var inte denna bilden jag såg framför mig för 16 år sedan.

Publicerat den Kategorier Livet

Om Lisa

Sjubarnsmamman som bloggar om livet. Har fibromyalgi och diabetes. Jag har några ljus I livet. 7 barn och 5 barnbarn ❤ Att skriva, fotografera, läsa böcker och pyssla är några av mina intressen.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.