Man går upp på morgonen och börjar dagen som man brukar. Jag vet inte hur andra gör men jag börjar dagen med en kopp kaffe och något att äta. Oftast så sker detta i lugn och ro. Därefter far jag på med tvätt, disk och städ. Kör ofta slut på mig själv för jag vill bli färdig. Dock så kör jag slut på mig själv genom att fly ångesten. Har inte tänkt på det tidigare. Inte förrän min terapeut sa det.
Javisst är det väl så. Jag får ångest och jagar mig själv. Allt för att springa ifrån minnen och känslor. Jag måste sakta ner och ta en sak i taget. Ett rum i taget. Återhämta mig och göra saker som fyller min vardag med glädje. Det är målet att strukturera upp min dag så det känns bra för mig! Men hur kommer jag dit?
Ibland känner jag mig låst, fast. Känner mig innestängd. Hur ska jag ta mig loss? Vad är det som får mig att känna mig fast? Jag vet inte. Tycker bara att det är fruktansvärt jobbigt ibland att blicka framåt för jag vet inte vad som finns där. Försöker se mig själv om ett år, fem år, tio år. Vad gör jag för något? Vart bor jag? Vad jag vet är att jag fortfarande är mamma och farmor. Det är väl det enda jag är 100% säker på, men sedan vet jag inte. Känner mig så kluven.
Ja det är måndag och jag har varit på min terapi och som vanligt så går tankarna runt för fullt i mitt huvud. Jag är så trött. Samtidigt känner jag mig deprimerad och ledsen. Slutkörd och då har jag inte gjort något här hemma. Ja jag längtar tills det är dags att gå och lägga sig. Ska bli så skönt!
Jag ska umgås med mina barnbarn i några dagar. Det lyfter upp mig.
Önskar er andra en fin kväll.
