web analytics
Gå till innehåll

Jag ger inte upp

Igår skrev jag lite grann om hur mitt liv varit sedan jag blev mamma. Det var en liten inblick om hur det har varit för mig. Jag har skrivit om det i flera olika inlägg förut med, men inte i den sammanfattning jag gjorde igår. De gånger jag har skrivit om mig själv och mina fäder till mina barn så har jag fått höra att jag skrytigt om det. Jag har 7 barn med 5 olika fäder. Nej jag har inte skrytigt utan jag har bara talkat om hur det är. Jag är en kvinna som älskar sanningen. Jag skäms inte för att jag har 5 fäder till mina 7 barn. Varför skulle jag göra det? Jag har haft förhållande med alla. Sedan att det inte var ett bra förhållande är en annan sak.

Att träffa män som inte är bra för en är något som man kan göra om och om igen om man inte lär sig hur man ska tänka innan man inleder ett förhållande med någon. Det är inte alltid att det blir rätt ändå men chansen är stor att man faktiskt går vidare och lämnar den mannen bakom sig.

Det är många som har sagt till mig att de tycker det är konstigt att jag fortfarande står på mina ben efter allt jag varit med om och ärligt talat så har jag min familj att tacka för. Det är dom som ger mig styrkan men gudarna ska veta att ibland så trillar jag ner i det där svarta hålet som suger en fast. Man har svårt att ta sig upp men då har jag barn och en man som finns där och älskar mig för den jag är. Det stärker min själ.

Idag vet jag vad jag är värd, men kan ändå ibland börja tvivla. Jag trycker ner mig själv och hamnar i en bubbla fylld med osäkerhet. Varför jag skriver om mitt liv är för att jag vet att det finns fler där ute som varit med om exakt samma sak som mig. När man upplever något sådant här så känner man sig så fruktansvärt ensam och man fylls med skam och vågar inte berätta det för något. När man är i det där stängda rummet så kan det vara skönt och trilla över en annan som är eller har varit i samma sits. Jag kommer aldrig vara tyst. Jag berätta inte för min egen del utan för att kanske kunna hjälpa en annan över den där svåra och stora tröskeln.

I mitt förra inlägg skrev jag om en man jag varit gift med. Vi var enbart tillsammans i 9 månader men det kändes som 20 år. Under dessa 9 månader så hann jag gifta mig och bli med barn. Helt sjukt egentligen för jag gifte mig inte av kärlek utan av rädsla. Jag trodde att allt skulle bli bättre. Allt jag gjorde var för mina barn skull. Jag tänkte att så länge de skonas, men de gjorde ju inte det. Jag insåg inte det då bara. Hade jag visst att de for illa av att se mig behandlas som jag blev så hade jag förhoppningsvis hittat styrkan i att gå.

Förr när man såg filmer där en kvinna blev utsatt för psykisk och fysisk misshandel. Där kvinnan blev våldtagen och förnedrad så sa jag ofta: Men gå då! Varför stanna kvar? Det år ju bara att gå!!! Men det är inte det. Jag vet det idag. Man börjar tro att man faktiskt är den personen som den andra målar upp framför en. Man är inte värd fem öre och det börjar du att tro med. Du är värd att bli förnedrad, bli psykad och hånad. Varför blir du det annars?

Jag satt en dag med mina syskon och skulle kolla film och förstod mig inte på fjärrkontrollen till DVD:n. Jäkla skit sa jag till mig själv, dock hörbart. Min sambo slet åt sig fjärrkontrollen och satte igång DVD:n. Det var första gången som jag fick se ett annorlunda beteende av honom. Vi hade då varit tillsammans i cirka 1 1/2 månad. Jag blev ställd. Han gick och ringde mig strax senare och sa att han var ute och körde bilen och att han hade min äldsta son med sig. Jag förstod att det var en varning för bilen hade nämligen inga bromsar som fungerade som de skulle. Han satte mitt barn i fara och alla andra han mötte på vägen med. Jag visste att jag hade gått över gränsen och allt var för en fjärrkontroll skull.

HNA var inte lätt att leva med. Jag levde i ett destruktivt förhållande och jag är glad över att ha kommit därifrån levande. Hörs det drastiskt? Men det var så. En människa kan driva en annan människa till något som den inte vill om den inte själv gör något åt saken. Förstår ni vad jag menar?

Detta är inget jag någonsin vill glömma utan jag tar med mig allt detta som en lärdom. Jag har haft en svår resa men när jag blickar tillbaka så inser jag att den har varit väldigt lång men läraktig. Jag har lärt mig så mycket om mig själv. Den styrka en människa har inom sig är otroligt stor. Den lär jag ut till mina barn i förhoppning om att de blir starka individer som inte låter någon att trampa på dom.

Mina barn och barnbarn är allt jag har och gud nåde dom som kröker ett hårstrå på deras huvud!

Sjubarnsmamman

36 reaktioner på ”Jag ger inte upp

  1. Pärla

    Har aldrig uppfattade det som att du skrytit, bara berättat och hur som, man kan ju inte veta hur det ska bli efter innan, det är ju ingenting man planerar så det är väl som det är.
    Att leva i destruktiva förhållanden är tufft men när man kommer ut på andra sidan är man tusen gånger starkare.

    Svara
  2. Anna

    Det är verkligen läskigt hur lätt det är att hamna i en situation där man inte ser vad som händer runtomkring. Jag har inte varit med om någonting som är i närheten av det du berättar, men jag kan ändå i efterhand se situationer i tidigare förhållanden där jag önskar att jag hade reagerat istället för att acceptera och hur jag efterhand gått med på mer än jag någonsin trott att jag skulle.

    Svara
    1. Lisa

      Det är skrämmande egentligen. Man ser inte hur sjukt det har varit förrän man kommer ur det!

      Svara
  3. Emelie

    Vad skulle man göra utan sin familj, sina barn!? de är verkligen de som får en att orka med när det är som tuffast och som mest mörkt i livet ❤️

    Svara
  4. Tess

    Väldigt starkt skrivet! Jag tror precis som du skriver att många som befinner sig i en liknande situation kan bli väldigt hjälpta av att inte känna sig ensamma. Jag tror även att det är otroligt viktigt att prata om hur man bryts ner och hur svårt det är att lämna när man är i en destruktiv relation. Otroligt starkt av dig att dela med dig! Kram

    Svara
  5. Johanna

    Du är verkligen så himla stark, men från dessa män har det kommit så många fina barn, så det är inte bara för att du varit med dem, du har fått ut mycket gott också. Tur att du hittat din stora kärlek och att han älskar dig och barnen av hela sitt hjärta. Kram <33

    Svara
  6. Kamilla

    Skönt att du kom ur det destruktiva förhållandet helskinnad. Alla förhållande blir inte var man tänkt sig eller vad de till en början var.

    Svara
  7. Hannas krypin

    Vad konstigt att folk tycker att du skryter. Det var inte alls logiskt. Ibland blir jag förvånad över hur de tänker. Jag kan tänka mig att det är lätt att fortsätta falla för personer som inte är bra för en.

    Svara
  8. Lexochlogan

    Tror du är en fantastisk mamma, det finns alltid folk med åsikter men inget att bry sig om. Den bild jag har fått av dig är att barnen alltid går först ♥️ Hemskt att gifta sig av rädsla, skönt att du tig dig ur det

    Svara
  9. Joy

    Vad skönt att du tog dig ur det destruktiva förhållandet. Har själv varit i ett och vet hur svårt det är att ta sig ur det, det är verkligen lättare sagt än gjort. Kram! <3

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.