Jag gör så gott jag kan

…men det hjälper inte alltid.

Vaknade inatt vid 03:30 och kunde inte sova. Jag gick upp och åt en mycket tidig frukost. Satt en stund med mina tankar. Gick och lade mig igen och somnade och vaknade upp trött några timmar senare. En planerad tripp till Böda blev inställd och i stället så fick jag planera annat. Jag tog barnen till poolbaren så de fick bada lite ändå. Jag hoppade i själv för det var rätt så skönt i vattnet.

Jag har hunnit med en del idag trotts mina värkande leder och eksem. Dammsugit, tagit disken flera gånger och tvättat för fullt. Jag har vikt tvätt och lagt in det i skåpet. Jag har börjat få eksem i händerna igen. Höger hand är speciellt angripen. Kan bero på att det är just den handen jag använder mig av mest. Jag ska helst inte hålla på med vatten men det är svårt att undvika.

Just nu har jag öppna sår i handen. Jag får ju blåsor som sedan spricker. Jag har även fått på höger ben. Speciellt på ankeln, men nu också på mitt knä och lite runtom. Det gör ont ibland och det r väldigt jobbigt att leva med det ärligt talat men det är ju ett måste.

Jag känner att jag är nere i en svacka. Man tror att man klarar mer än vad man gör. Det är många känslor som visar upp sitt ansikte. Jag vet att känslor inte är detsamma som hur det egentligen är men vad hjälper det när känslan satt sin rot?!

Att känna sig oduglig och oälskad är ingen rolig känsla. Jag tags för givet känns det som. Att jag bara är där och ska vara där. Det är en känsla som jag burit med mig sedan barnsben. Kommer jag någonsin att bli av med den?

Jag har många barn. En del vuxna, några tonåringar och några skolbarn. Med vuxna barn så innebär det även respektive. Mina tre äldsta har ju en partner. Helt plötsligt så blir det tre till Mig gör det inget för jag älskar min stora familj. Men det är nog inte alla som gör det. Jag skäms inte för att jag har många barn. Tvärtom! Jag är stolt över min familj. Med alla fel och brister de än må ha!

Ibland känns det som att jag måste ursäkta mig/oss för att vi är så många. Egentligen så ska jag naturligtvis inte göra det men jag känner inte alltid att vi är accepterade för just dom vi är.

Nu ska jag försöka ägna min tid till barnen. Det är inte alltid så enkelt då de har fullt upp med sitt. Ha en fin kväll.

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *