web analytics
Gå till innehåll

Jag kvävs sakta men säkert

Jag känner mig kvävd. Går med ångest halva dagarna och det gör mig så trött. Sedan har jag så ont i mina leder emellanåt så man kan säga att humöret är inte på topp precis. Jag är gråtfärdig och varje kväll så somnar man till tårar. Varför? Ja till en viss del vet jag. Det är det här med min svärmor och med huset. Snacket som man vet går runt till folk. Inget jag bryr mig om för egen del egentligen men bara att veta att det finns oskyldiga barn som råkat ut för samma som jag. Det sårar mig djupt.

Nu tror jag inte att barnen lider för vi vuxna försöker verkligen hålla dom utanför. De frågar aldrig efter sin farmor och det är rätt så skönt för vad skulle man svara? Ska man linda in det mjukt i bomull eller ska man säga sannigen? Hur det än är så tror jag att sanningen varar längst. Det är vad jag lär mina barn så jag väljer att säga sanningen.

För 12 år sedan mådde jag så otroligt dåligt så jag blev inlagd i två omgångar. Det kändes som att jag blev kvävd och att staden åt upp mig inneifrån. Jag kunde inte andas och så fort jag kom utanför mina egna dörrar så fick jag panikattacker. Idag kan jag jämföra med den tiden.

Jag har oftast hållit saker och ting inom mig men igår så pratade jag i klarspråk med min man. Jag sa rent ut vad jag tänkte och kände. Tyvärr så kändes det inte som att han lyssnade. Kanske är jag dålig på att förklara eller så är mina känslor, tankar och åsikter så viktiga. Jag vet inte.

Jag tror inte att någon egentligen kan förstå. Jo dom som varit i samma sits kan. De vet vad jag pratar om.

Jag känner att jag inte kan bo kvar här så länge min svärmor står som ägare på huset. Att bo under hennes tak är inget jag strävar efter precis. Att göra som vissa människor gör att visa att den har makten och leker katt och råtta lekar är psykisk misshandel. Ren och skär psykisk misshandel! Jag brukar tänka att straffet kommer förr eller senare. Jag tror nämligen på karma.

Nu är det helg. Småpojkarna ska på disco ikväll. I morgon ska Fredrik jobba och sedan vara borta resten av dagen för styrelsemöte. Vad mer som händer vet jag inte. Får väl se vad som händer och sker.

Ni får ha det så bra och sköt om er!

 

 

 

Publicerat den Kategorier Livet

Om Lisa

Sjubarnsmamman som bloggar om livet. Har fibromyalgi och diabetes. Jag har några ljus I livet. 7 barn och 7 barnbarn ❤ Att skriva, fotografera, läsa böcker och pyssla är några av mina intressen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.