web analytics
Gå till innehåll

Jag och mina 11 ungar

Oj så ovant det var att sitta vid datorn och blogga. Har inte gjort det på någon vecka nu utan det har blivit via mobilen. Men man är ju en vanemänniska så man kommer nog lätt in i det igen.

Det är sommar och sol och man ska inte klaga, men jag måste ändå säga att det känns lönlöst att gå in i duschen för när man kommer ut därifrån igen så är man lika svettig nästan.

I förrgår var vi i Dovreviken och badade och där var vi idag med. Min lille åttaåring (Hampus) är lite rädd att vara i vattnet. Han går i men han har en väldigt stor respekt och det r ju bra. Vi har fått tjata på honom om att följa med och bada för jag vet att när vi väl har kommit till havet så tycker han att det är skönt.

I förrgår när vi kom till Dovreviken och badade så fick vi nästan inte hem han igen. Det var första gången vi vi var där och Hampus sa att han ville åka dit i morgon med (dagen efter). Vi kunde inte åka dit igår men vi gjorde det idag och han ville knappt gå upp ur vattnet.

Han är som jag, han vill se botten och det gör man här. Det är så fint där. Familjärt område och man kan sitta och titta ut och bara drömma sig bort för en stund. Idag var vi inte där så länge för vi har ju en del att göra nu innan bröllopet men man måste ta sig tid för att vara med barnen med. De växer så snabbt och snart så är alla vuxna.

Häromdagen så gick vi på stan och där träffade vi på min sambos kusin som stod och höll en jättesöt gosse i famnen. Mamman till barnet kom fram. Jag känner inte henne och jag tror inte ens att vi har träffats tidigare. Hon frågade om jag var Fredriks och jag sa att det var jag. Sen kom en kommentar som löd: Ja du har väl en elva ungar. Mitt svar blev: Nej det har jag inte men däremot sju

Jag vet inte hur det var menat men det kändes som en kränkning. Ja jag har många barn. Det har bara blivit så. Jag älskar alla barnen och skulle inte vilja ha något ogjort. Jag blev ensamstående redan efter första barnet. Inte efter utan en vecka innan gossen föddes och då var jag 21 år. När jag var 30 år gammal så var jag ensamstående med 5 barn När jag var 35 år så hade jag 7 barn och en sambo som jag snart ska gifta mig med.

Ville bara skriva av mig lite. Ha alltid fått höra om mina barn och då antalet. Jag har ju inte samma pappa till alla mina barn heller och då har jag fått höra vad jag är för en. Jag anser inte att jag är en slampa för att jag har barn med olika pappor. Däremot så tycker jag att jag har klarat av det bra då jag mestadels varit ensamstående och mina barn har fått allt som de behöver ändå.

Nåja...nog om det. nu ska jag fortsätta att fixa lite här hemma. Ni får ha det så bra.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: