Vi har lite snöoväder här på ön. Just nu så längtar jag efter sommar och sol. Jag och min näst äldsta son gick till stan där jag mötte upp mina fyra yngsta barn. Ville inte de minste skulle gå hem själva i detta vädret. Man såg inte så långt fram när man gick. De har lovat mer snö sägs det Jag hoppas på att det är ett falskt alarm.
Sitter och lyssnar på musik. Det är rogivande och man känner lugnet sprida sig. Man behöver det ibland. Har gått med ångest nu sedan Carina gick bort. Jag har gått med ångest innan med från och till men nu har jag känt det mer. Inte så konstigt kanske, men det är jobbigt. Det gör ont inom en man kan inte ta på det!
Jag saknar min vän. Ibland så kommer tanken att jag ska ringa henne ch höra hur hon mår. I samma sekund som tanken dyker upp så slår det mig att jag kan ju inte det. För hon finns inte mer. Jag visste att jag skulle sakna henne och att det skulle göra ont när den dagen skulle komma att hon gick bort. Men denna smärta som jag bär på känns som stora bergsblock i bröstet ibland.
Nu ska jag fortsätta att lyssna på musik och ta mig en kopp kaffe. Jag hoppas ni alla har det gott. Stor varm kram till er!