web analytics
Gå till innehåll

Jag var en flicka på torget

Idag har jag varit i Kalmar två gånger. Först i morse var det med Stéphanie som röntgades idag. Skönt och fått det gjort. Nu väntar vi bara på svaren. Förhoppningsvis så skulle de vara klara om en vecka. Sen i eftermiddag så var det Dianas tur. Jag var med henne in när hon skulle träffa sin läkare.

Ikväll när jag kom hem så fick jag leta upp tvillingarnas dopbevis som de ska ha med sig till kyrkan i morgon. De ska prata om deras dopdag. När jag letade upp dopbevisen så fann jag mitt häfte med Victoria Benedictsson. Vi spelade teater om hennes liv när jag gick i nian. Jag har haft hela pärmen en gång i tiden. Pärmen med alla scener men den slängde jag när jag bodde i Eslöv. Det var under den tiden jag mådde som sämst. Jag ville kasta bort allt från mitt forna liv. Naturligtvis har jag ångrat mig massor med gånger. Jag skulle ge mycket för att få en kopia på den idag. Kanske så har någon sin pärm kvar? Vem vet?!

Jag dansade i denna teater. Jag spelade även en flicka på torget som hette Anna. Jag kommer ihåg den dagen då vi blev fotograferade som den vore igår. Mannen som fotograferade tittade på mig och sa att jag var en vacker flicka. Naturligtvis skulle jag bli bra på fotot sa han. Ja jag förstod att han bara var snäll för inte såg jag så bra ut. Tyckte jag i alla fall. Det var roligt att höra ändå trots allt för det var inte ofta jag fick höra det. Ja aldrig ärligt talat. Nedan kan ni se fotot. Jag är 15 år gammal.

Victoria Benedictsson

Jag har inte de bästa minnena från skolan. Tyvärr får jag säga. Jag har sagt i alla åren att mig får de inte till skolbänken igen. Jag hade inte svårt för själva skolämnena i sig men med övriga elever. inte alla men en del. Idag kan jag faktiskt få suget att sätta  mig på skolbänken igen, men det är för att jag aldrig fick den skolgång jag faktisk var värd att få. Jag saknar den skolgång jag aldrig fick. Men men...jag har klarat mig ändå. Jag sa hela tiden att jag aldrig skulle ändra mig för att andra vill det. Dög jag inte som jag var så fick det vara så. Ville de ändra på mig för att jag skulle passa in så var det inte mig de ville ha nära. Så enkelt är det.

Jag ska inte sätta hela skulden på en del övriga elever för vad visste de egentligen? De såg een flicka som var tillbakadragen. Som aldrig vågade yttra sig. När jag väl vågade så blev det fel. Jag visste aldrig något när jag fick frågan. Naturligtvis visste jag men jag vågade inte öppna munnen och säga det. Jag ville inte höra något från andra om det skulle bli fel. Då var det bättre att vara tyst tyckte jag. Idag hade jag gjort annorlunda!

Tänk om övriga elever ändå hade förstått varför jag var som jag var. Varför jag var tystlåten. Smått rädd och olycklig i livet. Då kanske de hade förstått varför jag var "annorlunda". Ja det var så jag kände mig i alla fall. Visst hade jag vänner och dom var jag rädd om. Jag hade en liten umgängeskrets. De räckte till mig. Dom var jag otroligt glad över att få ha i mitt liv. Jag kan tänka på dom ibland och tacka dom i det tysta än idag. De hjälpte mig att gå vidare i det helvete jag levde i.

Ja så är livet ibland för en del. Man lär sig att leva med allt och ta lärdom av allt som hänt. Jag försöker se allt det positiva i det negativa. Allt som jag har varit med har format mig till den jag är idag. Hade jag inte fått gå den hårda vägen så hade jag inte vart där jag är idag. Inte värdesatt det jag värdesätter som mest. Jag tar inget för givet!

Med dom orden så sl'cker jag ner för ikväll. Jag är trött då det varit en lång dag. Ska vila min rygg med för den känns kan jag säga. Har så ont i den men det har blivit en hel del gående idag. Ni får ha det gott. Sköt om er!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.