web analytics
Gå till innehåll

Kanske en dag!…kanske en dag.

Har gjort min ena hemuppgift som jag fick av min terapeut. Det är fortfarande att blunda som jag håller på med. Enkelt för många men ett helvete för mig. När jag blundar så kommer minnen som vill ta sin plats. Minnen som jag vill hålla mig så långt bort som möjligt!

I måndags så halkade vi in på ett tidigt minne. När jag går till min terapeut så vet jag aldrig vad vi ska prata om men under samtalets gång så kommer det fram saker som jag inte visste behövde komma fram i ljuset. Detta tidiga minne var ett av dom.

Det är minnen som jag skäms över men samtidigt så var jag bara ett barn. Jag försöker tänka så i alla fall. Jag var bara ett barn. Men att sitta där och titta min terapeut i ögonen och berätta så personliga saker är pinsamt. Fast jag vet att jag inte ska känna det så. Jag ska inte skämmas! Det är det jag brottas med nu.

Denna terapi är otroligt jobbigt och den tar så mycket energi. Mitt mående som jag har idag grundar sig av allt jag varit med om. Det tar mycket av mig. Det gör att jag inte orkar med ett arbete till exempel. Jag hade gjort allt för att kunna gå till ett arbete. Jag blir fort trött. När andra har jobbat fyra timmar så känns det som att jag har jobbat i 24 timmar. Totalt slut är jag när förmiddagen börjar gå över till lunchtid.

Dock så får jag dåligt samvete för att jag inte bidrar något till hemmet. Jag mår dåligt när jag till exempel handlar onyttigt då pengarna egentligen tillhör Fredrik. Jag vet att jag inte ska ha dåligt samvete för det. Fredrik har aldrig sagt något så det ligger på mig helt och hållet. Även det jobbar jag på.

Jag är hos min dotter från söndag till onsdag för att slippa alla måsten som jag har på hemmaplan. Men där får jag också dåligt samvete då jag lämnar över allt till Fredrik. Tänker i nästa andetag att hade jag bara fått hjälp i hemmet så hade jag inte behövt dessa dagar i ensamhet kanske?!

Jag vet inte. Blir så trött på att ha dåligt samvete för allt. Hade varit skönt och kunna se allt positivt och bara njuta av livet! Kanske en dag!...Kanske en dag!

Publicerat den Kategorier PTSD

Om Lisa

Sjubarnsmamman som bloggar om livet. Har fibromyalgi och diabetes. Jag har några ljus I livet. 7 barn och 7 barnbarn ❤ Att skriva, fotografera, läsa böcker och pyssla är några av mina intressen.

2 reaktioner på ”Kanske en dag!…kanske en dag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.