...det är svårare än vad man tror!
Jag ska försöka och bara sitta ner och andas in nuet, men det är svårt. Jag sätter mig ner. Andas och försöker varva ner inombord, men då kommer rastlösheten på besök. Snart därefter känner jag hur det virvlar till i magen. Det känns som att det är fjärilar som flyger upp mot bröstkorgen. Ångest!
Jag är inte van att slappna av så det är kanske därför. Jag ska försöka jobba med att känna mig avslappnad under de kommande veckorna. Sätta mig ner. Ta en inandning och låta luften sakta men säkert komma ur mig när jag andas ut. Njuta av stillheten och lyssna på fågelkvitter. Jag ska försöka!
Det är otroligt jobbigt med behandlingen ibland. Men ändå så ser jag fram emot mina sessioner där. Jag kan se de framsteg jag har tagit. I alla fall när min terapeut tar upp mina värden. Jag jämför mot föregående vecka och där ser jag en förbättring. Det är skönt. Men det jobbiga är alla exponeringar, men hade dom inte varit jobbiga och tuffa att göra så hade jag inte haft svårt med det jag har svårt för. Logiskt! Flummigt, jag vet!
Idag är det mitt i veckan. Det såg ut dom om det skulle regna i morse men detbkom inget. Vi behöver regnet. Det hade varit skönt med åska. Kanske hade luften blivit bättre då. Nu är det så kvavt.
Jag önskar er alla en fin dag. Kram på er.
