Alla förmiddagar för mig är så otroligt långas och då är det 'ändå under den tiden som timmarna är färre än resten av dagen. Logiskt tänkt jag vet. Men jag går med oro i kroppen, ångest som gnager, rastlösheten som tar tag i mig. Tankar som far runt med mig. Känslor som jag ibland inte kan sätta ord för. Superjobbigt!
Jag har ibland väldigt svårt för att gå utanför våran grind. Jag kan gå så det är inte det hahaha....utanm jag känner mig väldigt otrygg. Att vistas ute bland andra främmande människor gör mig osäker. Men trots detta så gick jag faktiskt till Coop här i stan. Så rastlös var jag. Då är det illa. Men träning är bra som min terapeut säger.
Nästa måndag är hon tillbaka från sin semester. Jag vill inte vara någon glädjedödare men jag ser fram emot hennes första arbetsdag efter sin semester 😉
Ja samtidigt som jag ser fram emot den dagen så drar jag mig för det med. Det skapar ju ångest att vara där så det är ju därför men jag vet samtidigt att det hjälper i det långa loppet. Jag förstår varför de lärda ville vänta med att jag tog tag i denna terapin. Att ha yngre barn och genomgå denna terapi är nog rätt så tufft. För det är det utan yngre barn i närheten.
Idag har jag inte gjort så mycket. Ingenting ärligt talat. Förutom att ha gått till affären. Men det tog inte så lång tid. Jag tog det jag skulle ha och sedan bar det iväg hem igen. Jag funderar på om jag ska ta tag i tvätten. Det lockar inte så mycket men det får min tid att gå. Kanske så kommer tiden att springa iväg så mycket så det är dags att lägga sig snart. Inget som lockar det i heller egentligen för jag vaknar ju flera gånger varje natt. Sömnen är ju inte så sammanhängande.
Men nog gnällt om det. Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och ta en funderare på hur jag ska få tiden att springa iväg. Ha det gott och sköt om er <3