Har varit i Nybro hela veckan men är på väg hem nu. Natten har inte varit så bra. Svårt att somna igårkväll och vaknade med ångest runt 04:30. Sedan dess har jag inte kunnat sova. Mitt hjärta slår fortfarande hårt i mitt bröst och min puls är hög trots vila. Det är så jobbigt med ångest. Den tar så mycket kraft och energi från kroppen så jag helt slut. Vad ångesten beror på vet jag inte. Förmodligen så har jag drömt något. Jag känner obehag i kroppen så det är inte helt omöjligt. Denna PTSD:n önskar jag inte min värsta fiende.
Det går inte en dag som jag får vara ångestfri. Inte en dag går förbi där jag slipper det förgångna. I de stunderna så kan jsg bli arg, irriterad och fruktansvärt ledsen för att jag inte fick den hjälp jag behövde som ung. Idag får jag ta det tunga arbetet som har legat och grott och växt under de 42 år som jag levt med detta. Är det rättvist? Jag tror inte att dom som gjort mig illa mår dåligt över det. Enligt dom har det aldrig hänt och människor runtomkring har trott och tror än idag att jag ljuger. Det känns. I alla fall när det gäller dom närstående. Men det är något jag aldrig kan förändra så jag försöker att inte lägga någon energi på det. Jag säger som jag alltid har gjort: JAG vet vad som hänt och det är det enda som betyder något.
Idag ska jag på årsmöte för föreningen Ölands järnväg. Resten av dagen ska jag bara ta det lugnt. Jag önskar er alla en fin dag. Kram på er ❤