Det finns stunder i livet som får en att tänka till en extra gång. De stunderna kan få en att gå vidare på ett lätt sätt men de kan också få en att känna de tunga stegen bli allt tyngre. Just nu så asar jag mig mest fram. Jag har tusentals olika känslor i kroppen som dansar runt i mitt inre. Jag kan inte riktigt greppa dom. Ena stunden så känner jag si och i nästa så. Det är en svår tid vi har framför oss och samtidigt som vi har den så måste jag stänga ute mina egna känslor för att ta hand om andras.
Man lever i ovisshet hela tiden. Man tror sig ha allt framför sig men så visar det sedan att det bara är en början. Toppen på isberget. Det är som att man väntar på att det ska rasa och där nere ligger spillrorna av mitt forna jag.
Det är påsk och för mig så vill jag ha min familj samlad när det är sådana här helger. Jag vet att det inte alltid kan bli så för när barnen blir vuxna så har dom sina egna liv. De skaffar sig en egen familj och helt plötsligt så är släkten dubbelt så många för dom. Det är ju så det är och det är så det ska vara.
Nu ska jag se film med mina barn. Jag önskar er en fin fortsättning på påsken!