Har inte varit här på några dagar men det har sin förklaring. Jag och Fredrik åkte upp till Stockholm dagen efter terrorattentatet. Fredriks morbror har gått bort så vi åkte upp för att gå på begravningen. Men den var inte förrän i igår. Det tog sin lilla tid att åka men vi kom iväg tidigt i lördags så vi var framme på eftermiddagen. Vi installerade oss på hotellet och sedan tog vi det allmänt lugnt. I söndags så åkte jag och Fredrik till Uppsala då Fredrik skulle kolla på några lokvagnar till Ölands järnväg. Det var en fin dag. Hade tänkt att gå upp till Olofs Palmes grav som vi alltid åker till när vi är i Stockholm men vi valde att gå till Drottninggatan och hedra de som föll offer för terroristen i stället.
Runt lyktstolpar, trafikljus och på cementbarriärer låg det blommor. Jag har aldrig sett så många blommor på en och samma gång. Det var mycket tragiskt att se men även så vackert. Barn hade lagt sina nallar och favoritdockor. Tända ljus stod det överallt. Själv skrev jag en hälsning i ett block som låg bland blommorna. Det var så mycket att ta in och det var som allt annat försvann runtomkring. Man kände en sådan tomhet och sorg på en och samma gång.
Dock så blev jag illa berörd när ett par stod glada framför en av de smyckade polisbilarna och blev fotograferade. Att bli fotad är en sak men att stå där och se glad ut är en annan. Det fanns inget roligt i det som hänt.
Många pratar om att fortsätta sin vardag som vanligt. Själv hoppas jag precis på tvärtom. Visst ska vi återgå till vardagen men jag hoppas att vi gr det med mer eftertanke om vad som ligger en kärt. Att ta hand om det som är viktigt. Bry sig om andra människor mer och verkligen räcka ut vår hand till vår nästa! Vi svenskar är duktiga på att sköta sig själva och skita i andra typ. Men jag tycker ändå att många svenskar visade sin hjärtlighet efter detta dåd. Många tog hand om de behövande och jag hoppas att det fortsätter!
Jag har sett folk som skrivit att inte låta terroristerna vinna utan lev livet som vanligt. Öppna Åhléns som vanligt för att inte låta rädslan vinna. Åhléns ville rea ut de rökskadade kläderna för de ville öppna så fort som möjligt. Jag tyckte att det var fel. Hade dom sagt att de ger bort kläderna till behövande så hade jag inte sagt så mycket. Jag tycker inte att det är okej för någon att tjäna på andras olycka. Jag tycker att de kunde hålla tängt över helgen åtminstone men det tycker inte så många andra. Många säger att då vinner terroristerna för det är just detta som de vill uppnå: Rädsla och skräck. Jag ser det som att de hade hedrat offren men alla tänker och tycker vi olika!
Vi bodde inte så långt ifrån Drottninggatan och när vi såg vart hotellet låg så blev jag glad. Det lg uppe på en kulle. Min första tanke var att här kan de omöjligt köra in med en lastbil. Låter kanske dumt men det visar också att man är mänsklig. Det finns en viss rädsla naturligtvis. Speciellt efter detta. Aldrig trodde jag att Sverige skulle drabbas men varför skulle vårt lilla land skonas egentligen?! Man hade hoppats i alla fall.
Det var inte bara människor som föll offer för detta vansinnesdåd. Utan en av våra fyrbenta vänner fick sätta livet till. En fin hund som hette Iggy som glömdes bort men som också ska betraktas som offer. Det är inte bara människor som räknas!
Igår var det begravning. Det var en fin och ljus begravning. Ingemar, Fredriks morbror har jobbat som polis. Det yrket var mitt drömjobb som barn. Jag ville bli kriminalare och lösa de svåra fallen. När jag träffade Fredrik och han berättade att Ingemar var polis och jobbade med att försöka lösa mordet på vår forna statsminister Olof Palme så blev jag överraskad. Jag är socialdemokrat ända in i själen och fast jag inte kände Olof Palme så låg han mig varmt om hjärtat.
Det är en liten värld vi lever i trots allt!
Ett stort TACK till mina stora barn dom tog hand om de yngre barnen ❤
Idag är man rätt så trött. Det har blivit många mils åkande i helgen och i eftermiddag blir det bussen till Kalmar. Ska träffa min samtalskontakt och det ska bli rätt så skönt. Det behövs!
Ni får ha en fin dag!
