Uppe sedan 5 i morse. Kunde inte somna om. Gick till affären vid 7 och köpte bröd. Så skönt med en uppfriskande promenad. Det underbara jag kände då är som bortblåst. Nu sitter jag med ett hjärta som slår volter i bröstkorgen och ångest som inte vill ge med sig. Jag blir så trött på det liv som levs i en berg- och dalbana. Det går upp långsamt men dimper ner med rekordfart.
I morgon ska jag till min samtalskontakt och på fredag ska jag på akupunktur. Ser fram emot det fast jag hatar nålar!
Under veckans gång fram till söndag så har jag hemuppgifter från min terapi som jag måste göra. Jag har tre promenader ner till stan o h hamnen som ska göras. Låter kanske som en lätt sak att göra men för mig är det enklare att bestiga ett berg när jag går baklänges. Sedan ska jag lyssna på förra sessionen en gång och även att lyssna på återbetättandet minst tre gånger.
Jag är så trött i mitt huvud. Orkar knappt tänka ärligt talat. Brukar vara hos min dotter för att slippa alla krav som jag känner att jag har hemma. Jag måste tänka på mitt mående. Det är på väg upp sakta men säkert men än är jag inte i mål.
Får bara så dåligt samvete då jag har barn hemma. De är iofs stora och klarar sig men i alla fall. Sedan har de sin pappa hemma.
Jag har hög puls. Den ligger på 112 i vilopuls. Lite hög men den går nog snart ner. Ska försöka vila en stund nu. Ha en fin dag!
