Ja vad är det? Ska jag vara ärlig (som jag alltid är) så är det väldigt sällan som jag får det. Mina känslor åker berg och dalbana. Ena stunden råder det ro och i nästa så kanar det iväg och oftast i en väldigt hög hastighet. Det är oftast även yttre faktorer som spelar huvudrollen i det hela så det är inget jag kan råda över. Inte mer än att försöka släppa det, men hur lätt är det? Speciellt när det gäller ens barn!
Det är nu jag har hjälp av min terapi ändå. Andas igenom det brukar min terapeut säga och det är det jag försöker göra. Förr så hade jag antagligen sprungit efter känslan men nu försöker jag sätta mig tillbaka och bara andas. Låta syret flöda igenom min kropp. Djupa andetag och försöka att bara vara. Hur lätt det nu kan vara?! Eller svårt!...men jag försöker!
Ibland så kan jag sitta här i min ensamhet och fundera över om det som händer och sker är ett straff jag får. Är det något jag hade kunnat göra annorlunda? Vad gjorde jag för fel? Var det ens mitt fel? ÄR det ens mitt fel? Sunt förnuft säger att: Nej! Det är INTE mitt fel. Jag har gjort vad jag har kunnat. Efter 18-årsåldern så gör barn/vuxna sina egna val. Men mitt oroliga hjärta känner annorlunda. För hjärnan skickar ner signaler som får mig att börja tvivla.
Ibland känner jag mig som världens sämsta mamma. För jag vet att jag har gjort saker som jag egentligen inte skulle ha gjort, men jag har trott! Hade Dr Phil varit här nu så hade jag fått mig en blåsning. Jag borde visst bättre. Men det är lättare sagt än gjort! Jag kan ge andra de råd som jag själv borde följa. Jag har börjat göra det mer och mer nu. Följa mina goda råd. För jag vet att det är det rätta att göra men det gör så ont i mitt hjärta! Men jag vill inte vara den som är orsaken till att något tragiskt händer. Ska det hända så får det ske utan min inblandning.
Ja det låter tungt och det är precis vad det är. Jag hoppas att detta året slutar bra och att nästa får börja med lugn och ro. Kanske så blir resten av året bra då med.
Ja det var skönt och skriva av sig lite. Dock så hjälper det inte situationen men det hjälper mig att få varva ner inombords för en stund.
Jag hoppas att ni alla andra har en fin dag. Önskar er en fin fortsättning. Kram på er!
