Jag hoppas att ni alla har fått en god natts sömn. Det fick jag. Jag fick sova till kockan fem i morse. Det blev ca sex timmars sömn. Det var skillnad mot de två förra nätterna då jag knappt sov. Att jag sov sex timmar i natt är nog mycket på grund av för lite sömn så klart men även på grund av gårdagens terapi. Att sitta med ångest så länge gör kroppen trött. Jag var så trött hela dagen så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det slutade med att jag la mig för att vila. Det var skönt!
Idag har jag tecknat. Jag ritade mycket förr. Med förr menar jag ca 30 år sedan. Det är inte klokt vad tiden går! Att jag har börjat teckna igen är min terapeuts förtjänst. Jag tecknar min trygga plats här i livet. Min ångest med mera. Det är rogivande att teckna. Jag känner inre lugn när jag sitter med pennan i handen. Ibland i alla fall. Det finns ju de gånger jag inte känner någon ro i kroppen så då funkar det inte att sitta ner och rita.
Jag måste börja tänka på mig själv. Det säger jag ofta men ändå så slutar det med att jag tänker först och främst på andra. Det är väl inte fel att tänka på andra men sätter man alltid andra främst så gör man slut på sig själv i slutändan.
Ibland så är jag så trött på mitt liv. På hur det har varit och hur det blev. Man har varit med om så mycket skit. Jag straffas för att ha varit utsatt Det är så det känns ibland. Varför ska jag straffas för vad andra har gjort? De som utsatte mig mår som kungar idag. Jag tror inte ens att de tänker på vad de har gjort. De säger ju att de inte har gjort det jag har sagt att de har gjort. Hur kan de gå och må bra och förneka det dom har gjort? Inser dom inte att de har skadat andra människor?
Jag jobbar som fan rent ut sagt för att få ett värdigt liv framöver. Jag vill kunna göra som många andra. Att gå ut utan att tänka om det finns något farligt där ute. Någon som kan skada mig. Eller mina barn. Jag vill slippa all ångest som det kan ge att bara öppna ytterdörren ibland. Hur blev det så här? Sakta men säkert så har jag rutat in mitt liv i en hörna. Jag kommer ingen vart ibland känns det som. Men tittar man på hur det var för ett år sedan så har ju mycket hänt så terapin hjälper.
Så...hur ser eran dag ut då? Själv ska jag försöka och ta mig an tvätten. Om min rygg tillåter. Den gör ont idag. Det är kyligare ute och då kommer in värk som ett brev på posten. Under sommaren har jag mått bra faktiskt. Visst kan jag haft ont men inte som det är under de kalla månaderna.
Jag önskar er alla en fin dag. Kram på er!
