Min stora feta lata familj

Dagarna bara går tycker jag. Man hinner inte riktigt med. Nu har barnen sommarlov och det lovet började med regn. Får hoppas att det blir bättre såå småningom. Igår var det fint väder men på kvällen så öste det ner.

I fredags så var vi bortbjudna på grillning. Barnen har ju slutat skolan så vi firade dom.  Det var jättetrevligt och barnen hade det hur roligt som helst. Vi spelade brännboll. Barnen mot vuxna och barnen tar det ju på blodigt allvar…hahaha…

Vi var 8 vuxna och 13 barn, varav de barnen var tonåringar. Närmare bestämt 4 stycken 🙂
Vi åt gott och hade det hur trevligt som helst.

Igår gick dagen utan att man själv tänkte på det. Jag jobbade några timmar och det gjorde Fredrik med. Stéphanie åkte iväg på konfirmationsläger i går. Saknar henne redan men jag hoppas hon får det trevligt och roligt. Resan ska ta dom först till Polen där de ska ta en titt Auschwitz, sedan bär turen över till Tyskland för dom.

Jag skulle själv vilja komma till Auschwitz. Det är en historisk plats och det är där mycket tragiska händelser inträffade. Jag sa till dottern att fotografera så mycket som möjligt. Det ser kanske inte mycket ut för världen om man säger som så men det är så många intryck på en och samma gång och risken är att hon glömmer. Sedan vill jag ju se med 😉

Igår när jag surfade runt på Facebook så fick jag se en status som jag inte kunde låta bli att kommentera. Ja det var inte statusen egentligen utan det var en kommentar från mina två små barns så kallade farmor.

Jag förstod så klart att kommentaren handlade om mig och jag kan inte förstå varför människan har så svårt att bara släppa taget om mig? Hon pratar fortfarande sitt skit och hon behandlar barnen som luft. Till och med hennes barnbarn existerar inte längre för henne. Det är 9 månader sedan hon träffade dom sist och hon skyller det på mig.

Jag har aldrig nekat henne att träffa sina barnbarn men det är så enkelt att sätta skulden på någon annan. Då tror dom att de slipper ansvaret över sitt eget handlande. Det är skrämmande att en gammal människa kan uppföra sig på detta sätt.

Tycker bara det är för jävligt att skriva att vi är den Stora feta lata familjen. I familjen ingår hennes egen son. Min sambo arbetar 6 dagar i veckan och har ett deltids jobb som brandman utöver det andra arbetet. Det hade han tidigare med.

Ofta efter han kom hem efter en arbetsdag så åkte han ut till sin så kallade mamma och hjälpte henne med hus och allt runtomkring det. Sedan åkte han hem till sin egen familj och var trött efter sin hårda arbetsdag. Ibland hann han inte med vår egen trädgård för att han skulle hjälpa henne. När han sen tog sitt eget här hemma så gjorde hon så att han fick dåligt samvete för det.

Hur kan hon kalla honom för lat?

Sina så kallade barnbarn ingår också i den stora lata feta familjen. Hur kan hon se på dom på det sättet som hon gör? Sedan använder hon sig av försvarstalet: Alla som känner mig vet varför jag inte träffar dom.

????????????????????????????????

Ja det är lätt att komma med lögner och beskyllningar för att inte svartmåla sig själv.

Ja det blev en liten novell skriven på facebook igår. Tänk så bra Facebook kan vara ibland. I alla fall för dom som inte kan föra en vanlig dialog mellan fyra ögon. Nu kommer jag få höra att jag beklagar mig i min blogg, men det är så här att i min blogg ventilerar jag mig i. Jag skriver om sådant som händer i mitt liv. Hade folk lämnat mig i fred så hade jag aldrig skrivit i min blogg om det som händer.

Men allt är inte negativt. Jag är glad över att mina små slutat att fråga efter sin så kallade farmor. Det var längesedan de gjorde det nu. De har sin mormor och hennes sambo och de är väldigt stolta över barnbarnen.

Nu ska jag ta mig lite kaffe och sedan fortsätter denna dagen. Nedan är några foton från fredagens gemenskap med vännerna. Förutom det översta fotot som är på skolavslutningen.

Intressant?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *