Minnes gudtjänst

Då går denna dagen mot kvällen. Ja kvällen har väl redan börjat men det är nu jag tar kväll. Vilket innebär att jag inte ska göra någonting. Jag har gjort vad jag ska idag. Ja egentligen inte för det finns mer att göra men jag tänker lata mig nu och bara mysa med familjen.

Dagen har sprungit iväg. Kanske beror det på att jag gick upp kl 9 i morse och sedan förberett för kroppkakor. Att jag kunde ligga till 9 var helt otroligt. Benjamin brukar alltid vara uppe tidigt men jag sa till honom i går kväll att vi inte fick gå upp före klockan 9 i dag. Han tog mig på allvar och låg till 9…hahahaha….jag skojade ju bara.

Det var minnesgudtjänst på S:t Elavi kapell idag. Vi gick dit och lyssnade och hörde när de när de sa pappas namn och sedan tände ett ljus för honom. Vi gick till graven efteråt och satte några rosor som vi hade med oss. Det är 3 månader idag som vi hade begravningsceremonin för pappa. Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen. Ena stunden så känns det som evigheter som pappa dog och i nästa känns det som om det var i går. Ibland tycker jag att det är helt otroligt att vi faktiskt finns kvar här medan pappa inte finns här. Det känns fruktansvärt tomt.

Ja jag skrev om förberedelse för kroppkakor. När vi kom hem från gudstjänsten så fortsatte jag med mina kroppkakor. De blev klart och vi åt för ca 45 minuter sedan. Gissa om jag sitter klockad här i tv-rummet nu. Helt slut känner jag mig. Ungdomarna är iväg och köper chips och läsk till i kväll men frågan är om man kommer orka någon chips. Inte jag iaf.

Ungdomar? Det känns konstigt att säga det ibland. Jag är så van att säga barn. De är mina barn men några av dom är ungdomar. Herregud vad tiden springer i väg. Om en månad kommer jag till och med ha vuxna barn. Min äldsta son fyller 18 år. Hur kan han vara 18 år när jag bara är 25? Hmmmm…..*ler*…

Jag hoppas ni får en fin och mysig kväll. Sköt om er.

Follow @smulan820 Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

2 Comments

  1. Joanna Björkqvist

    Jag håller med dig – hur kan det där med tiden gå ihop! Jag och min man har varit tillsammans i tjugo år och då låter det som om vi träffades när vi var sådär fem år, för äldre än så är vi väl inte…? 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *