Jag gick till barnmorskan och allt var bra. Veckan efter så fick jag en kallelse så jag gick dit. De tog ultraljud och de tyckte inte att det såg bra ut. Jag började tänka efter på hur det har varit den sista tiden. Jag var i 6:e månaden men jag hade knappt mage. Jag jämförde med de tidigare graviditeterna o med alla dom andra så har jag ju haft mage (förutom med min förstfödda).
Jag blev avbruten från mina tankar av barnmorskan när hon sa: Det finns inget liv.
Sen var det bra med det. Jag sa emot dom för det var ju bra förra veckan och nu helt plötsligt så skulle det inte funnits liv på länge i magen.
Efter besöket så gick jag på fest. En fest jag var bjuden på och jag försökte få in i mitt huvud att jag hade fått missfall. Egentligen inte för barnet var ju kvar i magen men det fanns inget liv. Efter det så är det svart.
Vad pratar jag om? Jo det var min dröm som jag hade i natt. Den var obehaglig men samtidigt så retade jag mig på att jag vaknade som jag gjorde för jag ville ju ha svar på mina frågor som jag hade.
Vissa drömmar kommer man i håg klockrent sen vissa kommer man bara i håg lite utav. Vissa inte alls. I drömmen så gick det en vecka men i själva verket så hade det gått 2 månader. I drömmarnas värld går tiden verkligen långsamt.
Idag är lilleman hemma. I morgon kan han nog gå till dagis. Har han hemma en dag extra tänkte vi. Mina planer är att dammsuga på nedre plan, samt att tvätta. Det behövs alltid.
Har ni några planer för dagen?
Smickra mig 😉 
Tycker du om min blogg? Lägg gärna till den i bloglovin eller i följaren till höger.