Jag har gått hela dagen med tankar om livet. Vad livet har gett och vad den ger för stunden och vad den kan ge i framtiden. ja jag vet, jag är en tänkande kvinna. Jag försöker uppskatta det jag har varje dag för man vet aldrig vad livet har i åtanke i morgon. Man tror att allt varar för evigt så man tror att det finns en morgondag. Men en dag så kommer det inte att finnas en dag i morgon och då är allt för sent.
Jag hatar att lägga mig på kvällen och vara oväns med någon. För vem vet vad som väntar runt hörnet? Tänk om det händer något negativt? Då kommer man få leva med det resten av sitt liv. Försök att alltid skiljas som vänner. Somna inte innan ett förlåt har blivit sagt.
Men allt behöver inte handla om just det, om ovänskap och så. Det kan man ju själv bestämma över om man vill vara eller inte. Det finns saker som man däremot inte alls kan bestämma över och det är sjukdomar. Eller orsak till sjukdomar.
Jag kommer ihåg när pappa fick sin första stroke nyårsafton 2002. Allt var så ovisst om han skulle klara sig eller inte. Han överlevde men under flera år så råkade han ut för infektioner som inte var lätta att övervinna, men det gjorde han. Han bodde då i Skåne, 30 mil härifrån. Var gång mamma ringde och berättade att pappa hade åkt in till sjukhuset så stod man där och visste inte om man skulle åka ner eller inte.
Det var jobbigt för man slets mellan hopp och förtvivlan. Under årens gång så fick pappa flera tia-attacker och strokes samt så blev opererad för att få en pacemaker. Först kunde dom inte operera då det fanns en liten chans för överlevnad. Sen var de tvungna att operera om han överhuvud taget skulle ha en chans för överlevnad. Tack och lov så orkade han med operationen.
Pappa var med om mycket och han klarade av mer än vad vi trodde. Han fick 9 år i livet efter hans första stroke. Vi ska vara glada över att vi fick ha honom med oss så länge. Det finns dom som inte får det.
Man ska vara glad över att man inte vet i förväg vad livet har i beredskap för oss. Det hade varit rent för deprimerande. Men man kan inte låta bli att fundera ibland på hur ens egna liv ska avslutas och när framför allt. När man läser nyheterna så kan man inte låta bli att ställa den frågan för det händer så mycket skit där ute i den vida världen.
Mycket händer via olyckor. Man kan gå ut för att handla och bli överkörd när man går över på övergångsstället. Man kan halka och slå ihjäl sig. Man kan trilla i trappan och hamna så illa så man bryter nacken.
Ja det blev inget muntert inlägg kanske men det blev mina tankar i alla fall om ett ämne som berör oss alla. Döden är något som vi alla komma att möta oavsett status i livet.
