Drömde inatt om det kommande bröllopet. Vi skulle gifta oss kl 16 och när kl nästan var 15:55 så kom jag på att jag hade missat hårfrisörskan kl 13. Där stod jag nu med håret hängandes rakt ner och det bara hängde där livlöst. Fredrik sa till mig att ringa tjejen som skulle fixa mitt hår men jag tänkte att hon kommer ju inte hinna allt det på fem minuter. Hon skulle tvätta håret, torka det och lägga en frisyr...på 5 minuter???
Sen i nästa stund är jag och min kusin och letar efter en dräkt till hans syster. Vi hittar ingen och vi var tvungna att hitta den för det var den dressen som prästen skulle bära.
Jag blev ledsen för att min pappa inte kunde närvara och det tog överhand. Jag vaknade därefter så jag vet inte om vi kunde gifta oss eller hur det gick till. Det måste ha sett roligt ut med en präst som hade någon rolig kostym på sig.
Nu är det inte så lång tid kvar tills jag ska säga JA i kyrkan. Det är lite som i drömmen. min stora sorg den dagen är att min pappa inte kan närvara. Han kan inte leda fram mig till min blivande man och det gör ont. Han kommer och sitta i sin himmel och se ner men jag skulle vilja ha honom närvarande.
När jag tänker på pappa och allt han stod för så blir jag ledsen när jag tänker på hur vissa situationer ser ut här hemma. Jag vet att han hade varit emot vissa saker och jag tycker som han. Samtidigt är jag glad över att han slipper uppleva det. Han hade inte blivit så värst glad kan jag säga. Min pappa v ar dessutom en människokännare så han hade förstått en hel del utan att man behövde säga något.
Här hemma går jag på nålar just nu. Det känns så iaf. Jag försöker verkligen gå alla till mötes men det går inte. Speciellt inte när man bara får skit för det sen.
Man gör vad man kan för barnen och det oavsett om det är mina egna eller inte. Jag försöker belöna så mycket jag kan och jag gör det för att visa personen att jag faktiskt uppskattat det den har gjort.
Vi är en familj på 11 personer. Vi bor i ett litet hus och då vi är så många som vi är så måste man hjälpas åt. Jag frågar om hjälp, får den och jag belönar. Belöningarna kan vara cigaretter om de är utan. Energidryck, godis, chips är några av belöningarna. Ibland har vi gått ut och ätit på restaurang med alla i familjen.
Jag har inte många krav på familjen. Jag tycker inte det. Däremot så vill jag gärna se alla som kan sitta vid middagsbordet tillsammans. Det är allt jag vill. Det är då man kan sitta ner och prata. Det är roligt att se barnets, ungdomens ansikte någon gång under dagen.
Barnen kommer ibland och frågar om de får än det ena och än det andra. Ibland har jag sagt nej men oftast ja. Varför jag har sagt ja är för att jag tycker barnet förtjänar det. Några av de stora barnen har fått pengar för att kunna gå ut och äta tillsammans eller ut och festa lite. Jag tycker de förtjänar det så därför har jag gjort det.
Istället för ett tack så får jag att jag kunde sagt nej. Ja det hade jag kunnat men jag ville belöna.
Jag vet iaf vad jag är värd idag och det tackar jag så hemskt mycket för. Jag är däremot lycklig över att mina barn har lärt sig att tacka för sig och visa uppskattning.
Jag kommer väl få skit för att jag skrev detta blogginlägg men då får jag väl ta det. Jag är trött på att bli utnyttjad. Igår fick jag ett mail där det delvis stod att jag kunde säga nej och det är precis det jag ska säga hädanefter.