Igår var en fin dag på många sätt och vis men den blev även tråkig och ledsam. Dagen började med att Stéphanie skulle sluta 9:an. Hon gick ut på slottet och jag var där för att kika på henne. Maria, min väninna var oxå med och Fredrik var och tittade på Hampus när han skulle gå ut. Tvillingarna gick ut på förmiddagen och jag hann inte vara där och titta. Det var ledsamt. Har aldrig missat en enda skolavslutning om man bortser från andrés där jag inte alls hade någon möjlighet.
Tvillingarna sjöng En kväll i Juni och jag hade sett fram emot att få lyssna på den, men jag får göra det en annan gång. Inte med den klassen men kanske framöver i den nya klassen som de ska upp till nu i höst.
Robin gick ut i onsdags och Pontus i torsdags så jag tänkte vi skulle ha en avslutningsfest för ungdomarna hemma. Jag hade gjort smörgåstårta dagen innan så den blev dagens fika. Iris, min svärmor kom och vi drack lite kaffe och åt smörgåstårta. Efter hon hade gått hem så var det några timmar innan kvällen kom och vi dukade ut chips och läsk på altanen.
Jag och Maria tog vars ett glas vin. Jag drack bara halva och den halvan smuttade jag på hela kvällen. Det var mycket gott vin men jag brukar inte dricka så det blev lagom. Vi hade det hur mysigt som helst. Robin och hans flickvän Tove bjöd på sig själv och dansade till barnvisor. Jag fick skratta och vara glad för några timmar. Det var skönt.
Sent på kvällen så fick jag ett sms av min sambo som hade bestämt sig för att ligga i sin säng ensam och titta på tv och surfa på mobilen. Min dotter Stéphanie hade gjort illa sin fot och kunde inte gå på den. Hon kom hem och hennes fot var rätt så svullen så jag ringde vårdupplysningen. Jag förklarade vad som hänt och hon sa att det får en läkare titta på så hon gav mig ett nummer till sjuktaxin. Jag ringde men hamnade fel hela tiden och Fredrik kom o sa att han kunde köra henne in. Jag och Maria följde med.
Vi får sitta på akuten i nästan en timme innan de kallar på nummer 59 som vi hade att komma till undersökningsrummet. En satt vid datorn hela tiden och en kände och klämde på hennes fot. De konstaterade att foten behövdes röntgas och det fick vi göra i morgon (som idag) för de röntgar inte folk på nötterna. Vi hade åkt in onödan med andra ord.
Vad är det för sjukvård vi har egentligen?! Inte röntga på nätterna? Tänk om det kommer in en äldre person med ett brutet ben, knä eller lårben. Stackars den som ska få rulla hem igen och vänta till dagen efter. Stéphanie visade att hon är mammas flicka och har att hon har lärt sig en del av mig. Hon sa vad hon tyckte där inne och det var inte så konstigt. Sen att det var fel människor som fick ta den smällen var ju olyckligt.
De drar verkligen in på allt de bara kan. Helt otroligt.
Idag var det vårdcentralen som var prio ett. Att få en remiss till röntgen var målet och det fick hon. Fredrik jobbar och har jouren så jag kunde inte följa med Stéphanie in. Det måste finnas någon för de små. Robin och Tove ringde iris, min svärmor och frågade henne om hon kunde köra in till Kalmar för bussen gick inte förrän 1 1/2 timme senare. Det gjorde hon så det var jättesnällt.
Nu sitter jag här och väntar på att någon av ungdomarna ska höra av sig så jag får veta vad som har hänt men jag vet ju att svaren kan man få vänta i flera timmar på.
Känner mig rastlös och jag har en klump av ångest i magen. Det är lite som ska till ibland och det har varit en hel del de sista två veckorna. Det är hela tiden nya saker och ibland känns det som att jag inte står på samma plan som många andra. Jag kan inte låta bli att känna en liten viss besvikelse när någon närstående valde att inte vara med oss andra och fira,
Nedan är några bilder från dagen, men det finns fler från veckan som jag återkommer med sen.
