Klantiga jag. Ibland är jag så klumpig. Sitter med min kaffekopp i handen och håller samtidigt min burk med mediciner i samma hand. Jag får ut för många och ska lägga tillbaka dom i burken. Vad gör jag? Jo jag slänger ner dom i min kaffekopp. Så typiskt mig. Det var bara att koka mig en ny kopp.
Idag var det ingen sol direkt när jag gick ut med hundarna, men det var inte kallt i alla fall. För varje dag som går nu så känner man av våren mer och mer. Tänk att jag överlevde denna vinter med! Så tänker jag varje vår. Sa det till min terapeut. - Ja du överlevde men nu ska du börja leva med.
Ja så sant så. Nu börjar mitt nya liv. Snart i alla fall. Det är så det känns nu sedan jag såg hur behandlingen redan har hjälpt mig. Jag börjar se ett ljus i tunneln. Tog lite tid att komma så här långt men det var värt det. Jag känner hopp om livet!
Jag tror att allt har sin tid och nu har min tid kommit. Jag tar en dag i taget och gör det bästa av den. Jag har delmål som jag försöker ta istället för att springa i mål med en enda gång. Min terapeut får mig att se bilder framför mig när ångesten kommer. Det hjälper faktiskt. Ångest är inget man kan ta på men får man bild så har man den.
Idag ska jag städa lite tänkte jag. Annars blir det en lugn dag.
Ha det gott och sköt om er!
