Otillräcklig, värdelös och oälskad 

Att känna sig otillräcklig, värdelös och oälskad är ingen härlig känsla. Man äts upp inneifrån. Själen tärs och man bryts sakta men säkert ner. Det närmar sig jul och vid denna tiden brukar jag må bra och känna mig harmonisk. Bara tanken på att det snart är jul brukar fylla mitt inre med glädje för jag vet att barnen kommer älska dagen som kommer. Men i år så hittar jag inte den julglädjen och jag är rädd fö att ha fått mina barn att känna detsamma som jag.

Jag vill att det ska vara en dag för barnen att minnas. Jag vill bara umgås med familjen som en familj. Känna att vi glädjs med att vara tillsammans.

Jag har för höga krav. Inte bara mig själv utan även på andra. Det är bättre att bara gå med strömmen och acceptera min roll här i livet…vad den nu är. Mer än att vara mamma vill säga. Jag skulle vilja orka med att jobba. Bidra med något. Inte känna att man är en last för någon. 

För varje dag som går så förlorar jag en bit av mig själv. Jag finns bara men jag existerar inte. Ett tomt skal…det är vad som finns. Plus en mycket sårad och sargad själ. Men vad gör det?! Det är ju bara jag, en dörrmatta som man borstar sina skitiga skor på. Det är så det känns. 

Jag är nere i en större svacka denna gång. Jag skriver för att få ur mig mina känslor. Inte för att få någon att tycka synd om mig. Jag vet att det finns dom tror att det är så. Det är som ett gift kan man säga. När man får ur sig skiten så börjar man förhoppningsvis må bättre. 

Jag lägger inte skulden på någon utan den lägger jag på mig själv. Att jag tillåter..

Från och med idag fram till jul ska jag ta dagarna som de kommer. Jag ska umgås med mina barn. Försöka få min själ läkt och försöka njuta av barnens glädje inför julen. Jag älskar mina barn över allt annat. Utan dom hade jag inte funnits.

Ha en fin dag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *