Dagarna går. Det är redan onsdag. Sitter i min svärmors lägenhet och väntar in Borgholms kommun då de ska hämta Iris hjälpmedel. Känns konstigt att sitta här utan henne. Saknar henne men är glad att hon inte lider mer
Igår tog jag och Beatrice en långpromenad i skogen. Vi var ute hela dagen nästan. Blev några turer till affärerna. När kvällen var kommen så såg jag i min klocka att jag hade gått 27065 steg. Superbra.
I morgon åker Beatrice hem igen och kvar kommer jag vara med mina tankar och funderingar. Det har varit en tung vecka efter Iris bortgång men en rolig vecka då jag har fått rå om min yngsta dotter. Det har varit mixade känslor.
Jag ska ta mig en kopp kaffe medan jag väntar på dom som ska komma och hämta sakerna. Jag önskar er en fin dag ❤️
Sitter i min svärmors soffa och lyssnar på tystnaden. Det är lugnt och stilla. Inte ens en fågel hörs utanför. Jag och Fredrik kom hit i går förmiddags. Känns som evigheter sedan. Man försöker ta in allt som hänt under de timmar som gått. Är så tacksam för att jag kunde få vara med. Hur mycket man än försöker förbereda sig så är man aldrig det ändå.
Min svärmor somnade in lugnt och stilla I natt. Vid sin sida hade hon sin son Fredrik, min man. När det gick mot slutet så kallade personalen på Fredrik. Han väckte mig och jag ringde hans kusin och meddelade och i samma stund tog hon sitt sista andetag. Vad var det som hände? Försöker få in I huvudet att denna starka livsglada individ inte längre finns bland oss. Hon är återförenad med sin man och son samt andra nära och kära.
Vi åkte ut hit först jag och Fredrik. Sedan ringde vi hit pojkarna. Hampus kom med sin flickvän samt med gitarren på ryggen. Iris älskade att lyssna på honom när han spelade och sjöng. I en timmes tid sjöng han för henne. Hon var vaken från och till. Det var så vackert och se när Hampus sjöng för henne. Under tiden hade dom ögonkontakt. Det var en fin stund.
Iris har haft ett rikt liv. Det var många som kom och gick under gårdagen. Jag och Fredrik stannade kvar här under natten och det är här vi fortfarande sitter. Hon ligger så fin i sovrummet intill. Har suttit en stund hos henne innan och massor med minnen kom och gick.
Älskade Iris ❤️
Du kommer vara så saknad. En starkare kvinna än du har jag aldrig mött tidigare. Talesättet: Som man sår får man skörda har fått en helt annan innebörd. Ju mer kärlek som du gav ju mer fick du tillbaka. Du fanns där för alla. Tänkte på alla. Du har ställt upp så mycket för alla. När barnen var mindre och du hämtade dom på dagis, tog hem dom och gav dom god mat och hemmabakade kakor, ja då visste jag att inget skulle fattas dom. Barnen älskade att följa med och hälsa på. Vi var ju många i familjen så de gånger du bjöd hem oss alla på mat så visste jag att du la ner mycket kärlek och omsorg.
Ja, det kommer bli tomt utan dig. Kommer sakna stunderna vi hade. Barnen är ledsna och dom sörjer, men vi är samtidigt så tacksamma över det fina och rika, kärleksfulla liv som du haft.
Jag hoppas du har det bra där du är nu. Du kommer finnas med oss andra vart vi än är. Du kommer finnas med i vår vardag. Må änglarna sjunga för dig du vackra kvinna. Du är älskad och saknad ❤️
Sista fotot som vi tog på Iris. Det är taget på Pontus födelsedag den 27 januari. När inte Iris kunde komma och gratulera så kom vi till henne ❤️
Alla hjärtans dag var igår. Vi åkte till Fredriks mamma med blommor, trisslott och hallon. For sedan vidare till gravarna. För 6 år sedan var jag och några av mina barn i Eslöv. Bodde hos Carina en vecka då vi var med på Andrés rättegångar. Den 14:e februari kom jag med en bukett röda rosor till henne. Hon blev så glad. Saknar henne så otroligt mycket.
Idag har jag en del att göra. Har en massa tvätt som inte tvättar sig själv. Har ett kök som måste fixas efter gårdagens måltider. Har hundar som behöver omvårdnad och kärlek. Det är alltså en dag som varvad med en massa måsten och nöjen!
Jag hoppas att ni fick en fin dag igår. Egentligen ska alla hjärtans dag vara som vilken dag som helst. Kärlek ska visas varje dag.
Jag vaknade I morse med ett tungt huvud. Jag är så trött. Det har blivit ljusare om dagarna och ibland kan man höra fåglarna kvittra. Det är så underbart. Man får nosa lite på den kommande våren. Men ändå sitter tröttheten i både kropp och själ. Men det blir bättre. Det är huvudsaken.
Jag önskar er alla en fin dag. Varma kramar till er alla!
Ny vecka. Nya utmaningar. Nya tillfällen att skaffa nya ljusa och roliga minnen.
Dagen började som vanligt med terapi på hög nivå. För att se det positivt så var det värre förra veckan. Idag pratade vi om den mur som skyddar mig från svåra känslor. Jag försökte rita muren men det gick inte. Ska försöka få ut bilden från mitt huvud på papper till nästa vecka. Det var en jobbig session men samtidigt en bra session. Den gav mig mycket. Fortsättning kommer nästa vecka.
Ibland har jag tänkt på att sluta skriva om det som sker innanför väggarna hos min terapeut. Man är ju lite rädd för vad folk ska tro om mig. Kanske blir bilden av mig lite skev. Men samtidigt så är det skönt och skriva av sig...så jag kommer nog att fortsätta med det.
Nu är jag hemma och vilar mitt huvud. Det blir en lugn kväll. Det är planeringen i alla fall. Jag hoppas att ni alla har en bra dag. Önskar er en fin fortsättning!
Hampus är så duktig på att sjunga och spela. Först lärde han sig spela på keyboard och nu lär han sig spela gitarr. Sjunga har han alltid kunnat göra ☺️
Jag hämtade ut mitt pass idag. Tog några månader. Det var tydligen klart i oktober. Hade helt glömt bort att jag ens har tagit ett pass. Medan jag hämtade ut det så körde Fredrik till dagis för att hämta Liam. Jag gick dit när jag var klar. När jag gick in så hörde jag Liam. Han ville inte gå. Fredrik försökte få med honom men allt var nej. När han fick se mig så skrek han FARMOR och sprang emot mig och kom rakt in i min famn. Jag skulle klä på honom vilket jag gjorde. När vi kom hem så tog Fredrik ut honom ur bilen men kom till mig och tog min hand. Efter maten så gick vi in i sängen och han skulle ligga tätt emot mig. Så härligt när ens barnbarn är en farmorgris 😍
Jag har varit så trött idag. I flera dagar har det varit som en uppförsbacke. Trött trött och åter trött. Kallt är det med. Jag längtar till våren. Fåglarna kvittrar ibland och då blir man påmind om att det faktiskt är vår på väg men det känns ändå så långt borta.
Jag hoppas att ni alla har haft en fin dag. Önskar er en trevlig kväll.
Klockan är 05:35 i skrivande stund. Jag sitter och lyssnar på tystnaden. Så skönt! Kaffet är klart och ska snart dricka min första kopp för dagen. Min dag kommer bli lång. Ska försöka ta den som den kommer. Jag var så trött igårkväll men kunde inte somna. Gjorde min hemuppgift. Jag lyssnar på sessionen som jag spelade in på förra terapin. Jag somnade. Kommer inte ihåg vart jag slutade lyssna så jag får göra om den idag. Ja så kan det gå när haspen inte är på.
Denna veckan är en vecka som kommer sno åt sig min energi. Har svårt med att vänta in tider. Har jag en tid kl 16 så är det det enda jag tänker på. För att inte glömma bort tiden. Ändå har jag alarm på. Jag vet inte varför det hindrar mig idag men min terapeut säger att det kan bero på något som jag har varit med om som har försvårat det hela. Jag tänkte efter där och då och kom på att med min förre detta så var tider väldigt viktigt. Jag skulle veta vad jag gjorde vissa klockslag. Gjorde jag inte det....så blev det straff som väntade.
Jag hade min terapi i måndags. Igårkväll var jag med Pontus på hälsocentralen. Han skulle träffa vår husläkare. Sedan var vi på möte med lärare och rektor. Vi ville veta hur Pontus låg till i skolan. Jag har för mig att det är något idag men jag kommer inte ihåg vad. Är det något så kommer jag att missa det. I morgon har Pontus tid hos en fysioterapeut. Sedan ska jag hämta ut mitt pass. Ett måste för det har legat där sedan oktober. Har helt glömt bort att jag ens har tagit ett pass. Ibland blir livet för stressigt och jag glömmer hälften.
Vi hade så roligt vid matbordet igår när vi åt middag. När Fredrik, Pontus och jag var på väg hem från mötet på skolan så skrev jag till Hampus att han kunde gå till affären för att köpa fiskpinnar som han ville ha till middag. Vid matbordet så sa han: När du tänker eller skriver, gör du det på svenska eller på skånska. Sedan försökte han härma meningen på skånska. Ja...Jag har inte tänkt på det men troligtvis så tänker jag på skånska hahaha.
Jag älskar stunderna vid matbordet. Vi är samlade. Pratar om dagen, minnen, saker som barnen vill göra. Vi pratar, skrattar och jag vill inte att stunden ska ta slut. Jag älskar att vara tillsammans med mina barn. När jag ser på dom så ser jag något som jag har lyckats med. Jag har uppfostrat mina barn till självständiga individer. Dom flesta har jobb. Några har skaffat sig sin egna fina familj. Dom har gett mig underbara barnbarn. Älskar dom alla av hela mitt hjärta. Jag har ibland svårt med att veta vilken känsla jag känner. Mycket på grund av att det ibland är flera känslor som ger sig till känna, men kärleken till mina barn och barnbarn vet jag hur den känns. Kärleken är oändlig. Ju fler man delar med sig av kärleken ju större blir den. Det märker jag när jag är med mina hundar med. Deras kärlek tar aldrig slut.
Nu ska jag krypa ner under täcket en stund. Ska titta i boken som jag fick låna hem av min terapeut I måndags. Ödlan I huvudet. KBT i bilder heter den. Tycker att den verkar vara intressant. Den förklarar en hel del om hur hjärnan fungerar.
Ni får ha en underbar dag. Önskar er allt gott. Varm kram från mig!
Vi är inne i februari månad. Snön som föll igår ligger kvar på marken. Jag hoppas att det var sista snöfallet innan våren kommer. Kylan biter sig fast i både leder och muskler. Sitter just nu under täcket och värmer mig. Jag är frusen idag.
Det är måndag och i vanlig ordning så var det terapi som stod på schemat. Jag åker in tidigt med Fredrik. Han dumpar av mig på sjukhuset och sedan sitter jag där och väntar in tiden och dricker mitt kaffe. Det är skönt och sitta där och varva ner för jag har så svårt med att ha en tid att passa. Sitta hemma och vänta är värre än att sitta på plats och vänta.
När det närmar sig tiden så går jag mot avdelningen. Det går bra tills jag kommer till sista trappan. Då börjar jag känna klumpen i magen. Ångest, ångest, ångest. Idag var det mycket av den varan. Man sitter där och pratar, svarar på frågor, lyssnar och sedan är det som en liten AHA- upplevelse. Man ser på saken på ett annat sätt. Man länkar ihop känslan med händelsen och får en annan insikt. Ja...eller hur man nu kan beskriva det.
Ja det var tufft idag på många plan. Jag fick känna idag att jag lever. Skönt kan man tycka men en pina i stunden. Det kändes som flera gympapass på en och samma gång. Tänk om man hade gått ner i vikt av all ångest?! Då hade jag varit smalare än vad jag var som 18-åring.
Ja...nog lever man alltid.
Nu ska jag släcka ner tror jag. Är trött och haft ont i huvudet halva dagen. Ni får ha en fin kväll.
Det finns vänner och det finns bekanta. Det sistnämnda har man gott om lite här och var, men äkta vänner är få. Det är så jag vill ha det. Bättre få bra, äkta vänner än många ytliga bekanta. När det gäller vänner för mig så är inte antalet år i vänskap som gör en vän till bästa vän för mig. Det är hur personen är.
När jag var barn så hade jag inga vänner direkt. I första och andra klass hade jag klassen. Kände mig som en av dom, men sedan flyttade vi och ett annat helvete började. Mobbing på hög nivå. Jag gick ofta ensam på rasterna. Såg alla andra gå tillsammans och leka på skolgården. Själv stod jag i en hörna. Hoppades på att få vara i fred.
När jag blev tonåring började jag att dansa. Jag dansade bort dom bekymmer jag hade...till en början. Hade några vänner som jag litade på. Dom var få, men bra vänner. Det räckte för mig. Dock så blev vännerna färre med åren. Jag har undrat varför men jag tror att det beror på att jag har svårt att lita på folk. Inte så konstigt kanske om man tänker efter.
Idag har jag inte så många som jag pratar med. Carina dog för 5 år sedan och jag förlorade mitt halva jag. Ja nu får man lära sig att leva utan henne. Jag har gjort det I 5 år så det går ju...men det känns tomt. Men det här med vänner är svårt. Speciellt i min ålder. Det är svårt att binda nya vänskapband med andra idag. Jag kan sakna kontakten med andra där man delar sin vardag med varandra. Någon man kan ringa bara för att höra hur det är. Dela åsikter med eller bara kunna ringa någon för att dela goda nyheter med.
Jag åkte till Göteborg förra veckan och hälsade på Beatrice. Sedan tog vi tåget tillsammans till Kalmar där Fredrik väntade på oss och tog oss till Borgholm. Sedan har jag haft henne hos mig. Vi firade Pontus och sedan åkte vi in till Kalmar för att vara i Stéphanies lägenhet med Nellie och Sebastian. De sov över där tillsammans med oss. Vi hade en mysig dag tillsammans med dom hela dagen igår. Det var så roligt. Dom är så underbara, väluppfostrade och så fina! Vi fikade åkte buss i stan, åt kroppkakor som jag och Beatrice gjorde. Myste framför en film med en ostbricka. Idag så åkte Beatrice hem igen. I morgon är det arbetsdag för henne.
Det är roligt när barnen kommer hem. Dom är stora nu. Idag mötte vi upp Pontus. Han ville handla kläder. Vi fick gå in på herravdelningen. Det var inte så längesedan som jag fick leta på barnavdelningen. I höstas hade han stl S men nu fick han köpa tröjor i stl M. Han är bara 15 år men är lång som bara den och han växer än. Ska bli intressant och se hur lång han kommer bli när han vuxit klart. Jag känner mig rätt så liten när jag står bredvid honom. Men sånär jag bara 161 cm lång ☺️
Idag hade jag en terapi. Skönt med en paus faktiskt. Har haft en del annat och tänka på ändå. Barn som fyller år. Gäster som kommit för att gratulera. En dotter på besök som bor tvärs över hela landet. Ja det har varit ett roligt avbrott kan man säga.
Denna dagen har gått mot sitt slut för min del. Det är dags för mig att krypa ner under täcket. Ni får ha en fortsatt fin kväll. Kram kram.
