Då var denna lördag snart slut. Vädret idag har varit fint. Varmt och skönt. Vi har suttit ute i trädgården och tittat på barnen när de har hoppat studsmatta. Jag har även hunnit med att renbädda, städat sovrummet och tvättat två maskiner tvätt. Nu är det dags att lägga sig. Jag hoppas på en lika fin dag i morgon.
God natt och sov gott med er!
Från vardagen till Helt hysteriskt!
Äntligen helg. Bara en vecka kvar tills barnen får sitt efterlängtande sommarlov. Jag hoppas verkligen på en fin sommar för deras skull. Massor med sol och bad. Vi har lite planer för sommaren som vi alla ser fram emot. Ett nytt barnbarn ska snart se dagens första ljus. Inte lång tid kvar nu och både jag och Fredrik ser fram emot att få ännu ett barnbarn.
Idag har det annars varit en slödag. Har varit så trött men så vaknade jag också runt 03-draget i natt och hade svårt för att somna om. Denna natten hoppas jag på att få sova bättre. Det är A och O med den där sömnen. Jag har fått problem med mina eksem på händerna. Mestadels den ena handen. Oavsett hur mycket lotion jag smörjer in så är jag fruktansvärt torr. Det gör ont att vara i vatten.
Min tvillingpojke har också problem med sin allergi. Han har olika sorters allergier och ena av dom är pollenallergi. De har haft bolldag i skolan och varit mycket ute. Det resulterade i nässelutslag på nästan hela kroppen. Han får börja och ta sina tabletter med antihistamin i. Snart ska det nog ge med sig.
Jag är sugen på att börja läsa en ny bok. Får se om jag har koncentrationen nog att göra det snart. Går nog bättre nu när vårterminen i skolan tar slut. Inga krav och inga speciella tider att passa. Det blir lite mindre stressat.
Ja det är en brittisk serie som bjuder på sjuk humor när den är som bäst. Det kommer snart några avsnitt på TV:n som jag ska se. Härligt att få kunna skratta lite. Hoppas ni alla får en fin kväll. Sköt om er!
Haft en mycket trevlig kväll. Vi spelade Med andra ord. För mig var det premiär. Det var mycket underhållande. Ett spel jag verkligen rekommenderar.
Hampus har haft idrottsadag idag och hamnade på fjärde plats i en gren. Under morgonen så blev en 8-åring pkörd utanför skolan. Det var en pojke som Pontus kände så vi pratade lite med honom när han kom hem från skolan. Pojken som blev påkörd klarade sig bra tack och lov.
Nu är det sovdags för mig. God natt och sov gott!
Det är en titel på en film som jag varmt rekommenderar. Titeln säger en hel del och det är nog många som delar det. Hur ofta får man inte höra hur någons svärmor är?
Lugn och ro?! Vad är det???
Fredrik fyllde år den 3 maj och vi hade bjudit hem hans mamma på kaffe. Tänkte att hon kanske ville gratulera sin son. Just denna dag så var allt upp och ner hemma hos oss för vi hade bestämt oss för att byta rum. Tre rum som skulle byta plats. Vårt TV-rum skulle en trappa upp i sovrum nr1. Det sovrummet skulle in till sovrum nr2 medan detta sovrum skulle ner i vårt gamla TV-rum.
Som vi alla vet så tar det ju tid att flytta möbler från tre rum. Jag sorterade bort och slängde en del medan jag packade ner det andra. De stora killarna i hemmet fick ta hand om möblerna för det var för tungt för oss tjejer. Killarna har jobb på dagarna så det blev ju på kvällen som de fick flytta dessa möbler.
När väl möblerna var på plats så skulle allt packas upp igen och det var här som min svärmor kom på kaffe. Vi hade möbler som stod i hallen på övervåningen. Kartonger med nerpackat porslin som skulle tas upp. Vi hade i alla fall hunnit med att få möblerna på plats i vårt nya TV-rum så vi kunde sitta ner och fika i lugn och ro.
Meeeeeen…..Det blev inte lugn och ro för min svärmor tyckte inte att det var klokt att vi hade bytt rum. Orsaken var för att hon tyckte att vi var rent för många här hemma. Vi är 12 personer i hemmet och det var för många enligt henne.
Jag ifrågasatte varför hon tyckte det. Sa även att jag inte förstår varför det ska angå andra människor om hur vi bor. Det är ju trots allt vi som bor under samma tak och vi klagar inte. Hon tyckte fortfarande att vi är för många. Visst tycker jag att hon har rätt att tycka vad hon vill men jag tycker att hon ska respektera om hur vi vill leva och bo.
Min stora dotter har varit väldigt sjuk under hela hösten och hela våren så jag vill ha henne hemma så jag kan ha lite koll. Stéphanie kunde nämligen svimma bara så där. Vi har hittat henne på toaletten, i köket i hallen avsvimmad. Vi kunde åka bil och helt plötsligt så bara svimmade hon. Hon har haft kraftigt ont i magen och varit mycket illamående. (Ja jag är en hemsk mamma som vill ha koll på min sjuka dotter!)
Sen går min dotter fortfarande i skolan och jag anser att det är min skyldighet att försörja henne men min svärmor tyckte det var bättre att min dotter och son skulle leva på socialen. Ja hon kan fortfarande tycka vad hon vill men det finns ingen lag som säger att det hon tycker är det rätta!
Min ”kära” svärmor tyckte att hon kunde bo i Kalmar med sin pojkvän fast hennes pojkvän har jobb här i Borgholm. Hon tyckte även att Robin och Tove skulle bo i Kalmar och köra mellan Kalmar och Borgholm så Robin kunde ta sig till sitt jobb. Hon sa även att folk inte kunde förstå hur vi kunde bo så här. Som min son sa: Ge fan i och prata då!
Hon började prata om Fredriks dotter. Om hennes nyfödda son. Hon hälsade tydligen till Fredrik hon tänkte mycket på honom. Ja det hade jag svårt för att tro för hon har lyst med sin frånvaro. Fredrik fick inte ens veta att han skulle bli morfar. Hon berättade inte när hon fått sitt barn och han bjöds inte till dopet.
Det är tydligen skillnad på henne och mina barn. Ja det är ju för att det är blodsband mellan dottern och Fredrik. Då frågade jag hur Fredrik kunde ta sin ”son” som sin för Fredrik är inte biologisk pappa till honom, men det var tydligen skillnad på han och mina barn.
Jag ifrågasatte vad hon menade med det. Vad skillnaden var på mina barn och den förlorade ”sonen” som Fredrik inte är biologisk pappa till men det fick jag inget svar på. Inte mer än: Jag vet att din käft kan glappa.
Ja det var en mycket intelligent fras att uttrycka. Min käft glappar tycker min ”kära” svärmor. Bara för att jag ifrågasätter varför vissa barn betyder mer än andra. Jag sa till min man att nu fick han välja mellan mig och sin mor för jag tänkte inte sitta där och lyssna på detta skitsnack mer. Varje gång vi träffade denna kvinna så skulle något negativt påtalas om min familj. Varje gång hon tog sig hit när inte Fredrik var hemma så fick jag lyssna på allt från hur dålig mamma jag var till mina barns negativa sidor.
Naturligtvis så sades det aldrig rent ut men som vi alla vet så kan man läsa mellan raderna. Mina barn har aldrig varit högt uppsatta av henne. Visst har hon gratulerat dom när de fyllt år men de har också visst att de inte är värda så mycket!
Men i alla fall. Jag sa att han fick välja mellan mig och sin mor. Ja gå du sa hon och satt kvar på sin plats. Ja hon satte sig ner efter vi tjatat på henne att i alla fall ta en kopp kaffe för hon ville inte göra det först. Som jag alltid brukade göra så svalde jag en hel del men till sist så brast det. Jag bad henne att fara åt helvete!
Jag reste mig och gick och medan jag gick så sa jag att jag skulle gå men att jag tog barnen med mig. Hon tror på det fullaste allvar att hon har något att säga till om när det gäller mina barn. Mina barn skulle inte vara kvar där och höra det hon vräkte ur sig. Var det någons käft som glappade så var det hennes!
Hon reste sig till sist och gick och sa något om socialen.
En vecka senare strax innan kl 19 så ringde telefonen. Det var från socialen. De hade fått in en orosanmälan från en orolig farmor. Hon hade gått hem för att lägga sig så hon kunde ringa socialen dagen efter. Alltså den 4 maj. Hon var orolig för barnen för att vi hade det skitigt. Kläder låg överallt och det såg ut som en svinstia. Mina barn var bleka så hon tyckte att socialen skulle kontakta skolan för att höra hur de mådde. Hon tyckte även att socialen skulle komma oanmälda.
Ja. Vad ska man säga?! För det första: Är det så konstigt att vi har kläder överallt. Vi har fyra sovrum med garderober i. Vi har två hallar där vi också har garderober. Vad brukar ligga i garderoberna? Jo kläder. I hallen nere har vi hängare för våra jackor. Vi är 12 personer i hemmet Naturligtvis så har vi minst 12 jackor som hänger där nere. Skor ska vi inte tala om. Men även där har vi minst 12 par. Förstås!
Socialen kom och de kunde inte förstå vad denna tant pratade om för som den ena kvinnan sa: Det skulle vara skitigt här men det tycker jag inte att det är!
Mina barn var bleka sa min ”kära” svärmor. Det sa hon under hela vintern med. Ja vad ska jag säga?
För det andra: Förlåt för att jag inte tillåter mina barn sola solarium under vinterhalvåret…eller under hela året för den delen. Klart som fan att dom är bleka under den kalla årstiden! Vem är solbränd då? Om de inte solar solarium menar jag?!
Min son Pontus. Det är han hon syftar på. Han är ljus i hyn. Har ljust hår och är frisk som en nötkärna. Han är inte solbränd under vintern men han mår bra.
Min första tanke och fråga efter denna anmälan var: Om hon nu var så orolig som hon påstod sig vara…varför väntade hon med att anmäla sin oro till socialen tills denna dag?
Hon hade mage att ringa till socialen och ljuga för att sätta dit oss. Inte mig personligen utan hon anmälde faktiskt sin egen son. Inte bara sin son utsatte hon utan även sina barnbarns!
Mina barn vet vad deras farmor har gjort. Jag pratade med barnen och frågade dom vad de kände efter allt som hänt. För Pontus var rädd för att någon av oss skulle bli tvungna att flytta och det första han frågade när han kom hem var: Får vi alla bo kvar?
Mina barn…min svärmors barnbarn sa att de inte kunde förstå hur hon kunde göra så. Jag frågade vad dom skulle göra om de träffade henne i stan. Det mina barn sa gjorde ont i mitt hjärta: Jag kommer titta bort sa dom båda. De kan inte ens titta på sin farmor med andra ord.
Till dig min kära svärmor.
Det är inte mig du sårade utan det var dina barnbarn först och främst. Ja även din son. Du förstörde hans födelsedag. Jag hoppas du är nöjd och stolt över dig själv. Jag vet inte vad du hade tänkt dig skulle hända men jag kan upplysa dig om att det blev inget med din anmälan. Jag kan tro att du får andra att tro på ditt skitsnack. Människor som inte är och har varit här men de får tro på ditt ord. Men jag har en fråga till dig: Vet dina nära och kära om att du ibland pratar skit även om dom? För du är ett levande bevis på ordspråket: Pratar hon skit om någon bakom dennes rygg så kan denna person vara säker på att hon även pratar skit om den till andra!!!
Jag vet att jag aldrig varit fin nog för dig men ändå har jag valt att svälja en massa skitsnack men nu är det slut med det. Jag tar inte emot mer skit. Snacka du vidare och sprid du dina lögner. Det rör mig inte i ryggen. Du kan inte såra mig med det. Dom du sårar är Hampus och Pontus. Två oskyldiga barn som inte har gjort dig någonting.
Du bryr dig om barnen säger du?! Ändå så valde du att fira ett annat barn i släkten när ditt barnbarn fyllde år. När ditt andra barnbarn fyllde år så tyckte du att det var viktigare att spela Boule. Jag hoppas att du hade det roligt medan ditt barnbarn blev besviken för att hans farmor valde nöjen istället för honom. Du ringde inte ens för att gratulera dom.
Sen är det mycket smaklöst att du kan gå in på din sons arbetsplats och prata som om inget hade hänt. Där och då hade du redan gjort din anmälan. Min fråga är: HUR kan du vara så falsk? Men det bevisar bara vilken människa du egentligen är. Du får folk att tro att du är så snäll och rar. Du bjuder folk på mat och bullar. Får dom att tro att du är ett offer. Det är såååå synd om dig. Undrar om dessa människor vet hur mycket skit du pratar om dom.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad lyder ordspråket. Kanske dags att leva upp till det? Eller du vill kanske bli behandlad som skit?! För det är just det du gör mot min familj…behandlar dom som skit. Till och med din son och dina barnbarn. Fy fan rent ut sagt!!!
Du ska bara veta hur många gånger som vi har fått tjata på de små att följa med ut till dig! De har inte velat men som jag sa till dom: Farmor kommer bli glad. Inte visste jag att jag ljög då. Ja inte medvetet för jag trodde att du faktiskt brydde dig om barnbarnen på Öland. Idag förstår både jag och dom att de inte är lika mycket älskade som dina övriga barnbarn.
Här är ett kort på min nioåriga son. Taget på mors dag i år. Det är denna kille som hon tycker ser såååååååå blek ut.
Tror ni på Karma? Det tror jag på. Jag tror på att det som man själv gör återkommer tillbaka. är jag snäll och trevlig så är andra det mot mig. Skulle jag vara elak eller dum mot någon annan så får jag tillbaka med samma mynt. Det är vad jag tror så därför försöker jag alltid behandla andra människor som jag själv vill bli behandlad. Ibland är det svårt då det finns människor som är väldigt negativa av sig och som inte alltid är så snälla men jag försöker vara tillmötesgående ändå.
Det finns flera olika sorters människor i vår herres hage. Vi har dom ärliga människorna som verkligen menar det dom säger. Gör inget elakt med meningen och som ångrar det efteråt och som ber om ursäkt fast det inte var med mening. Sen har vi dom som är väldigt elaka och det med flit. De mår som bäst när de kan skada andra människor. Till sist har vi dom som visar utåt att de är som änglar men i det tysta visar sig vara självaste djävulen själv. De sitter och tycker synd om sig själva och kan inte förstå varför vissa saker händer just dom.
Så vad är jag för en människa då? Det beror på vem du frågar. Jag är en kvinna som har synpunkter och som inte drar mig för att stå upp för min åsikt. Jag håller inte med någon bara för att få en lugn stund utan jag säger vad jag tycker. Men dock så sväljer jag en hel del innan. För man vljer ju sina konflikter. Egentligen vill jag inte ha några alls men när folk går på mina barn så kan jag inte svälja mer! Då är det nog!!!
Jag är som en lejonmamma när mina barn blir påhoppade utan belägg. Jag blir som två lejonmammor när mina barn skadas. Det behöver inte bara vara en skada kroppsligt. En människa kan skadas på olika sätt och när någon får mina barn att må dåligt psykiskt så är det flera stora kliv för mycket övertrampat!!!
Meningen med livet. Vad är det?
Varit i Kalmar med stora dottern. Hon skulle till doktorn och jag skulle träffa min samtalskontakt. Vilket jag gjorde.
Jag är så otroligt glad över att få möjligheten att gå till henne. Hon känner mig mer än vad jag själv gör ibland. Har gått hos henne sedan jag flyttade hit för 13 år sedan. Innan dess var det psykolog i Skåne och dessförinnan var det kvinnojouren. Det är en lång resa jag haft. I väntrummet satt jag och tänkte tillbaka och kom fram till att det är 39 år som jag har kämpat på. Jag var bara 6 år. Ingen ålder.
Det är många tankar och funderingar som gått varma i mitt lilla huvud genom årens gång. Man bearbetar och bearbetar. Ibland känns det som att man står stilla. Ibland backar man. Har man tur så kommer man fram lite grann.
Det är mycket som hänt i mitt liv. Saker som händer runtomkring mig…hela tiden. Det finns inget stop. Ibland undrar jag hur mycket en människa ska orka. Ibland så gör jag inte det och jag dalar ner i depression.
Det är inte lätt att alltid vara så förbannat stark. Jag orkar inte alltid att le och jag orkar inte alltid att vara social. Jag måste få ta andrum och det är det många faktiskt utnyttjar. Det är då dom passar på att sticka kniven i ryggen. Rätt så osmakligt kan jag tycka. Det är inte rent spel. Men det är aldrig det. Alla har vi fått våra lotter här i livet och jag har fått min.
Men allt är inte bara en nitlott. Jag har en underbar familj som jag älskar över allt annat. När jag tittar på mina barn så ser jag att jag faktiskt har gjort något bra här livet. Jag har fött 7 underbara barn till världen. Gett dom all min kärlek! Hjälpt dom i den mån jag har kunnat, väglett dom. Sen har de tagit sina egna beslut och gjort tabbar som de själva har fått ta konsekvenserna för. De har även gjort många bra saker. De har lärt sig vad livet har att ge. De är inte fullärda vilket man aldrig blir. De tar ansvar för sitt.
Jag har lyckan att få ha alla mina barn i min närhet. De är kanske inte alltid hemma men vi har daglig kontakt. Vi hjälper varandra och vi står varandra mycket nära. Det är inte alla mammor som har det jag har. Det är just detta som jag försöker ta till mig de dagar då man mår mindre bra.
I 39 år har jag kämpat som sagt. Hur tänker en del nu kanske. Jag är bara 45 så hur går det ihop?! Jag var inte gammal när jag fick läran om vuxenlivet. Det är inte lätt för en 6-åring att förstå allt som händer. Inte heller så lätt för en 6-åring att då göra sig hörd. Få andra att förstå att något är fel. I många år har jag levt med skammen och kan göra det än idag men samtidigt så vet jag idag att jag egentligen inte har något att skämmas för. Jag var bara ett barn.
Ibland kan jag fortfarande känna som den där lilla flickan. Känna rädslan och misstänksamheten tar ibland överhand. Jag har svårt för att lita på folk, men jag försöker. Jag vill inte tro något ont om andra människor men man har fått bevisat att det finns många olika sorters människor i vår herres hage.
Jag har svårt för att värdesätta mig själv. Vad mitt liv är värt. Ja jag kämpar på och får göra det tills jag får den eviga vilan. Ibland blir man trött i både kropp och själ bara.
Som jag skrev så har jag 7 barn men det är inte allt. Jag har ett underbart charmtroll till barnbarn. Ett till är på väg och går allt som det ska så får jag ännu ett barnbarn i slutet på året. Jag älskar barn. De är livets mening för mig. Ljuset i livet <3
Ibland när jag skriver så kan jag bli väldigt personlig men det är för att jag skriver ner det jag tänker för stunden. En del tycker att sådana här personliga saker ska man ha i en dagbok gömd i en byrålåda. Varför? Vem bestämmer det? Jag kommer fortsätta att skriva. Det är mitt val. Det är mitt sätt att bearbeta mina känslor, tankar och funderingar. Men utöver att skriva så är jag som sagt glad över att få ha min samtalskontakt som kan så dom där fröna som jag sedan bara kan vattna. Få mig att se på saker och ting ur ett annat perspektiv.
Jag är lyckligt lottad som har så fina, omtänksamma och älskvärda barn. Sen är jag bortskämd med en underbar man med. Haft en underbar dag som började med frukost på sängen med blommor och paket. Sen tog vi en tur till Norra Öland. Fint väder har vi haft. Jag saknade dock mina två äldsta söner som var iväg i helgen men dom ser jag i morgon 😊
Ett stort TACK för en oförglömlig dag! Älskar er så otroligt mycket ❤
Min stora dotter Stéphanie fyllde hela 19 år igår. Hon föddes en förmiddag efter 1 1/2 timmes värkarbete. Jag vet, jag var välsignad 
😉 Jag visste inte vilket kön det skulle bli förrän vid födseln. Där och då så visste jag att hon skulle få namnet Stéphanie. Det efter rollfiguren Stéphanie Harper från serien Tillbaka till eden. Flickan vägde 3700 gram och var 49 gram lång. Jag var 26 år och blivande trebarnsmamma.
Dagen började med frukost på sängen och paketöppning. Sen blev det solning i trädgården. Vi hade så fint väder. Solen var framme hela dagen. Jonatans föräldrar samt Erica kom på eftermiddagen. Vi grillade kött och åt ute i trädgården. Till kaffet hade vi cheesecake som Tove och Beatrice gjort. Det var mycket gott och mycket trevligt.
Vi spelade lite poker på kvällen och ungdomarna fortsatte med att spela ett spel som Stéphanie fick av Susanne och Jonas (Jonatans föräldrar). Själv la jag mig tidigt på kvällen. Hade ont i mina leder och rygg.
I morse vaknade jag dödstrött men gick upp och gick ner med flickorna till stan. Vi gick in på banken där det var mycket folk och endast en kassa öppen. Sen gick vi ner till Bubbeltian. När vi kom hem så blev det solning i trädgården. Man får verkligen passa på medan man kan.
Idag så är barnen lediga då det är en klämdag. Skönt för dom att få lite ledigt. Jag hoppas på fint väder i helgen så vi kan vara ute. Vi planerar att fira mors dag ute i vår fina natur. En tur på Ölands vägar med lite fika med oss. Det är inte helt fel. Bara det är en present nog för mig att få ha mina nära och kära runtomkring mig. Det är inte alla som får den äran.
Jag hoppas ni alla får en fin dag och en mycket mysig helg. Sköt om er!
Då var det kväll. Dagen har sprungit iväg. Solen har varit framme så det blev shorts och linne idag. Har tvättat lite och sedan njutit av det ljuva livet i trädgården. Lilla barnbarnet hade roligt. Tänk att hon snart blir 2 år! Hon är ett ljus i livet. Om några veckor kommer vårt 2:a barnbarn till världen. Tiden springer iväg och vi med den. Om två dagar fyller min äldsta dotter 19 år. Det var inte så länge sedan hon var en liten baby. Hon tar snart studenten med.
Min yngsta ska upp till tredje klass till hösten. Några månader dit men helt plötsligt så står vi där inför skolstarten. Hampus går upp till femte klass. Våra barn börjar bli stora.
Ikväll var vi på skolan. Pontus och hans klass hade rymdkväll. De har läst om de olika planeterna och redovisade det för oss föräldrar och syskon ikväll. Innan det avslutades så bjöds det på fika. Barnen var jätteduktiga. De har verkligen läst på och snappat upp fakta kring de olika planeterna. De har även varit med och bakat kakorna som de bjöd på.
När vi kom hem så hade Tove fixat i ordning köket och sedan bakat kaka till fikat. Så gott!
Efter vi kom hem så började jag med att sortera bort kläder som blivit för stora i min garderob. Skönt! Nu är det gjort! Nu ska jag natta min kudde. Längtar till i morgon då min stora dotter kommer hem. Hon är på vandring med sin klass. Ha det gott!
Det finns många olika sorters människor i vår herres hage. Kanske behövs vi alla för att uppskatta andra. Som människa är det bra om man kan se både de dåliga egenskaperna som de bra. Jag kan se mina dåliga och de bra egenskaperna hos mig själv. Sen att andra kanske inte delar det med mig är en annan sak. En sak vet jag i alla fall. Människor kan kalla mig för mycket men någon offerkofta ser dom inte på mig i alla fall!
Det finns människor som visar sig vara snälla och omtänksamma när de i självaste verket är grundligt elaka. Det finns dom som faktiskt inte ser att de är elaka utan de tar på sig offerkoftan direkt och tycker synd om sig själv. Dessa människor har jag svårt för och de suddar jag ut ur mitt liv. De existerar inte ens. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag samtidigt tycker dom är intressanta. Jag vill veta hur en sådan människa tänker. Om den tänker överhuvudtaget. Har de något mål med sitt agerande? Ser de att de gör fel eller tror dom verkligen på att de är offer???
Att bära på en offerkofta måste vara jobbigt. Den ser inte sina egna fel eller deras handlingar. De känner bara det som den andra svarar på. Jag hoppas på att aldrig sjunka så lågt som dessa människor. De kan vara farliga ute i allmänheten. Vem vet vad de kan ta sig till?! Sådana människor ska inte få komma nära mina barn så länge jag kan hålla dom på avstånd.
En sådan människa skadar sina nära och kära men det finns konsekvenser med allt och i detta fallet är det att den får stå ensam kvar. Jag tillåter inte att mina barn skadas. De ska inte få höra saker som inte är sanna. De ska inte behöva vara med om händelser som baseras på lögner!
