Sjubarnsmamman

Jag har haft två söner som fyllt år. Först ut var Robin som blev 22 år den 20:e och Pontus som blev 11 den 27:e. Vi firade dom båda med paket och god mat som de själva valde. Robin fick sina paket och tårta på sin dag men vi tog maten i söndags. Han ville ha smörgåstårta och Pontus ville ha enchiladas så det blev lite blandad mat, men alla blev nöjda.

Det var en trevlig dag. Pontus fick pengar av sin mormor och Lasse, pengar av mig och Fredrik samt en stor musmatta till sin dator som han hade önskat sig och ett stort paket med vingummi. Han har hål i örat så han hade önskat sig örhänge med som ska beställas. Av Stéphanie och Jonatan fick han en stegräknare som han hade önskat sig, En Fortnite tidning och lite andra saker som jag i skrivande stund inte kommer ihåg. Men han blev nöjd med sin dag.

Hans farmor uteblev. Tråkigt med tanke på att vi bara har 4 km mellan våra adresser. Fast hon inte tycker om mig så tycker jag att hon borde bortse från vad jag än må tycka och tänka om henne. Skrev ett långt sms till henne och sa att Pontus blir besviken på att hon inte vill träffa honom och hans bror. Att ge dom paket känns som att hon köper deras kärlek sa en av dessa pojkar. Tragiskt att de ska behöva känna det så faktiskt så jag skrev ett sms som sagt. Skrev till henne och frågade om barnen ska behöva komma ihåg henne som en tant som lämnade paket till deras pappa i stället för en farmor som faktiskt älskar sina barnbarn.

Detta är något som mina barn får bära med sig resten av sina liv och det är inte rättvist! Men i brist på respekt till mina barn så lämnades paket till Fredrik på hans arbetsplats ändå och Pontus blev besviken. Han sa inte att han var det men jag vet att han blev det. Barnen känner sig inte älskade. En handling säger mer än tusen ord och hon valde än en gång att inte visa sig. Jag kunde inte låta bli att skriva till henne. Jag skrev att Pontus blev besviken övber att hon inte kunde överlämna sitt paket själv till honom. Jag blev lite förvånad över att jag fick ett svar tillbaka. Men jag blev inte förvånad över det hon skrev.

Hon ville inte riskera sitt liv med mitt hat skrev hon. Jag vet inte vad hon menar. Hur skulle hon riskera sitt liv genom mitt hat? Det hat hon tror att jag har alltså. Vad skulle jag göra? Snacka ihjäl henne eller? Nej en dålig ursäkt i mina öron. Det minsta jag kunde göra var att be henne om ursäkt skrev hon. Be om ursäkt för vad? Även hon borde förstå att bägaren kan rinna över vilket den gjorde den dagen på Fredriks födelsedag. Hon respekterade varken sin son, mig, mina barn eller barnbarn samt sina egna barnbarn. Hon kränkte oss alla i ett enda svep. Mig har hon varit på under alla mina år med Fredrik. Jag har aldrig varit fin nog för hennes son. Hon har kallat mig för en det ena och än det andra. Mina barn är oäktingar och ouppfostrade (enligt henne)

Jag fick veta att jag har en giftig tunga, och det kan jag ha. Men jag säger bara sådant jag kan stå för. Sanningen är alltid illa hörd. Jag försvarar mina barn, min familj och mig själv. Under flera års tysthet så sa jag ifrån och det var inte populärt. Jag får skulden för att ha kallat henne för saker som jag inte har tagit i min mun. Det pratas om mig och mina oäktingar till ungar på eftermiddagsfikat.

Jag träffade Fredrik för snart 14 år sedan och jag hade med mig fem barn till det som skulle komma bli vårt gemensamma bo. Ja jag accepterades inte. Visst blev vi ditbjudna på fika och mat ibland men det var inte gratis precis. Det kostade inte pengar men det kostade ibland dåligt mående. Kommentarer om mina barn om mig. Men det är sådant som hon inte förstått har sårat. För hon har inte gjort något fel säger hon. Det är hon (läs jag) som enbart har gjort fel. Ja är det fel att skydda sin familj så har jag gjort grova fel, men jag anser inte det. Jag har sagt saker. Jag har bett hon fara åt helvete rent ut sagt men det har varit när det har blivit för mycket. Senast så gick hon på en höggravid kvinna. Min svärdotter var gravid och hon fick veta att hon och mina äldsta barn inte var välkomna att bo här hemma för henne. Vad hon nu har med det att göra!

Jag har förbisett mina känslor för henne och låtit mina barn åka och hälsa på henne med Fredrik. Det var till och med mitt eget förslag till Fredrik att ta med dom dit. Men hon kan inte förbise mig och hälsa på sina barnbarn. Det är för mig tragiskt! Men alla barnbarn är tydligen inte lika mycket värda och det märker även mina barn så klart! Man försöker släta över det för att dämpa deras känslor men frågan är om man gör rätt. Varför ska vi ursäkta hennes uppförande egentligen? Men ska barnen verkligen känna att de inte duger för henne? Ja det blir en hård nöt att knäcka!

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sedan fortsätta min dag här hemma. Ha en fin dag!

Älskade Carina. Tänk att det är ett år sedan jag fick beskedet om att du inte längre fanns med oss här på jorden. Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen. Vi satt och åt middag när dödsbudet nådde oss och jag blev så chockad. Fast egentligen förstod jag att det kanske inte var så lång tid kvar men man hoppades ju.

Dagarna därefter gick jag som i dvala här hemma. Håret slängdes upp i en knut och jag såg minst tio år äldre ut. Jag kunde inte förstå.

Nu har det gått ett år utan dig här och det har varit ett helvetesår på många sätt. Varje dag finns du med mig. Tänker på dig och minns alla våra glada stunder men det är inte alltid det hjälper själen. Munnen ler men själen gråter. Man slits mellan skratt och tårar.

Att veta att man aldrig får det där lilla sms.et gör mig ledsen. Vi pratades inte så ofta i telefon men vi skrev sms och skickade kramar till varandra mellan samtalen. Saknar din röst. Skulle ge allt för att få höra den en gång till.

Jag gjorde semlor för en vecka sedan. Tankarna gick tillbaka till Billinge. VI träffades varje dag och innan jag kom hem till dig så gick jag in på caféet där och köpte två semlor. De fikade vi på och pratade sedan bort timmar. Vi lagade mat tillsammans. Åt med våra barn. Åkte in till stan och handlade. Vi gjorde mycket ihop. Du blev som en syster till mig.

Idag går jag med en tomhet inom mig och det svarta hål som den rymmer kan inte fyllas. Det är som en pusselbit som fattas. Du är den pusselbiten och du fattas mig. Du ska veta att du är så otroligt älskad, så otroligt saknad.

Idag brinner ljuset för dig min älskade vän. Jag hoppas att du har det bra där du är <3 <3 <3

Då var det torsdag och mer än halva veckan har gått. Jag längtar tills helgen då man inte behöver gå upp på morgonen. Låter jag lat? Det kan bero på att jag inte får sova som jag ska på nätterna. Denna natten har varit värdelös. Har varit vaken större delar av natten. Har jag haft tur så har jag fått sova en halvtimme åt gången.

Varför får jag inte sova??? Det är flera nätter i veckan som jag har det så här. Jag ska fungera som en människa med för lite sömn. Det går inte så bra kan jag säga. Jag går som i dvala ibland. Orkar inte göra så mycket, men jag gör det viktigaste. Trots att man inte får sova på natten så ska ju barnen upp på morgonen och iväg till skolan. Det behövs handlas och maten måste lagas. Helst ska man vara så alert som möjligt men det är svårt när man går på tomgång.

Jag skulle egentligen in till min samtalskontakt idag. Förra veckan när jag egentligen skulle dit så sjukanmälde hon sig. Idag får jag avboka för jag orkar helt enkelt inte. För en timmes samtal så går det tre timmar i restid. Jag är redan helt slut i kroppen så jag får vackert avboka. Förmodligen så får jag betala för ett uteblivet besök med men det får jag ta.

Nog om gnäll. Vad ska ni hitta på med idag då?

Moa Hansson ville veta vilka vardagsproblem vi kan stöta på. Jag fick sitta och tänka efter för jag hittade inga. Nu låter det säkert dumt för det är väl klart att man har vardagsproblem som många andra har, men när man inte precis stött på dom så är dom så långt borta. Tack och lov. 

För några år sedan var det nog värre för då skulle man ha hand om små barn samt storhandla men nu är barnen så pass stora så att de kan vara hemma ensamma den stunden det tar för att storhandla. I takt med att barnen blev äldre ju färre blev vardagsproblemen. 

Det största problemet var inte min vardag med min stora familj utan det var hur andra människor såg vår familj. Och faktiskt kan se oss än idag.

Det är så förutfattade meningar med familjer som har många barn. Många tar för givet att barnen får göra hur mycket som helst hemma bara för att vi är många här hemma, men riktigt så är det inte. Så klart att mina barn får hjälpa till i hemmet men det är inte för att jag är lat som inte orkar göra det själv utan det är för att förbereda dom till den dagen de flyttar hemifrån. De ska då kunna städa, diska och tvätta. Jag lär ut hur de kan tänka i vissa situationer. Vad de ska tänka på när de handlar hem mat och vilka kläder som ska tvättas tillsammans med mera.

Mina barn sa när de var i tonåren att de fick göra mer hemma än vad deras jämnåriga kompisar fick. Men så kunde mina barn mer än vad dom kunde med n är de blev vuxna. Mina vuxna barn är ansvarstagande och det kommer även mina minderåriga barn också bli. 

Ett annat problem som blev ett vardagsproblem för mig och barnen var att många vuxna pratade så mycket om oss så att deras barn hörde vad de sa och ställde frågor till mina barn som mina barn inte förstod vad xe menade. Ja inte jag i heller när jag fick höra det av mina barn. Det som blev ett vardagsproblem var alla påståenden som dessa vuxna delade ut som "sanningar". Enligt dom så var det synd om mina barn för de fick inte samma möjligheter som andra barn fick där de bara var 2-3 barn i familjen. Mina barn fick inte mat i heller.

Min dotter var hos en kompis och lekte. Dottern sa att hon skulle hem och äta middag. Kompisen ställde sig frågande: Får du mat hemma?

Ja vart har hon fått det ifrån tro? Klart att barnen får mat. Vi har samma sorts mat på vårat bord som så många andra familjer har. Vi kör med husmanskost som är hemlagat av mig eller mina döttrar. 

Vuxna människor fick för sig att mina barn inte hade möjlighet att få ha samma sorts leksaker, spel tv-spel med mera som många andra barn. Hmmm...varför skulle dom inte ha det. Mina barn säger själva att de är bortskämda och jag kan nog hålla med dom lite idet. De har haft mer än vad de hade behövt, men som förälder så vill man ge barnen det man inte själv hade som barn, eller hur?

Mina barn får veckopeng och månadspeng. De får pengar vid sidan om om de ska göra något speciellt som att gå på bio, äta ute med en kompis eller om de har gjort slut på sin veckopeng och vill ha något speciellt till helgen. De kan få det men det är belöning för deras hjälp under veckan som gått. Hjälper de mig så hjälper jag dom.

Många anser att man inte ska skaffa så många barn till världen för barnen får inte den egentid med föräldrarna som de verkligen behöver. Men jag vågar svära på min fars grav att vi gör mer med våra barn än vad m¨ånga föräldrar gör med sina barn där de bara har 2-3 stycken. När vi går ut och ska äta middag så går vi alla. Jag och min man tar med hela barnaskaran, även de vuxna barnen och sätter oss på en restaurang och äter gott och myser tillsammans. När vi väl är på restaurangen så kan vi se föräldrar sitta och äta gott medans deras 1-2-3 barn är hemma. Men frågar man vart de har sina barn så kan svaret bli hemma. De behövde lite egentid. Men vi som har många barn får skäll om vi skulle råka gå ut själv en gång för då sätter vi våra barn till sidan. Så egentid är inte alla värda med andra ord. Det blir till ett vardagsproblem för oss som har många barn. I alla fall här hemma. 

Vi kan även gå på bio hela högen. Det är både roligt och mysigt. Dyrt men minnesrikt 🙂

Så mina vardagsproblem blir i stort sett människor som inte alltid tänker längre än vad näsan räcker till 🙂

Viktor ville veta om det fanns några speciella ämnen som jag brinner för. Det finns vissa ämnen som står mig varmt om hjärtat.

Pedofili

Det är något som jag verkligen är starkt emot. Jag har väldigt starka åsikter när det gäller pedofili och kanske är det än mer då jag själv har barn som varit utsatt. Jag har själv råkat ut för det men det gjorde inte lika ont som det gjorde när jag förstod att mitt eget barn varit utsatt.

Jag kan inte förstå och kommer aldrig att förstå vad det är som får en vuxen människa att tända på ett barn. Det är sjukligt men jag ser det inte som en sjukdom. Alla människor har ett val och att de väljer att antasta ett barn är för mig en gåta. Inte acceptabelt och hos mig så har dessa människor inget att hämta!

Utsatta barn är något som vi alla måste värna om. De har bara oss vuxna att luta sig emot och när en vuxen gör ett sådant övertramp som att utnyttja barnet så gör det att barnen tappar tillit för ALLA vuxna. Även mot dom som bara vill dom väl. Att bli utsatt orsakar så mycket även senare i livet. Det är inget som går bort utan det sitter där som en tagg i hjärtat och massor med ärr i själen som aldrig kommer gå bort.

Psykisk ohälsa

Det är något som det behöver pratas mer om. Många människor i vårt samhälle vet inte hur det är att leva med psykisk ohälsa men många av dom har åsikter. När jag var yngre så var jag ensamstående med barn och föll ner i en djup depression. Inte för att jag var ensamstående med barn utan för att det förflutna kom i kapp. Att vara ett offer för incest och sexuella övergrepp under flera års tid gav sig till känna.

Jag utvecklade även social fobi och fick stark ångest bara jag lämnade min lägenhet. Det var inte så lätt att få vardagen att gå ihop. Jag kontaktade en psykolog inom psykiatrin och fick komma dit så jag kunde få hjälp. Jag blev inlagd på psyket två gånger och jag var så rädd samtidigt att jag skulle förlora mina barn. För det var det man fick höra av många andra att det skulle man göra om man blev inlagd på dårhuset som många kallade det för. Ett sådant resonemang hjälpte ju inte mig utan det stärkte bara min ångest.

Idag lever jag med depression och ångest. Utvecklar social fobi ibland. Har svårt för att gå ut bland folk utan att få ångest ibland. Jag tror att det jag får leva med idag är frukten från de frö som såddes i min barndom.

Att vara ett offer för sexuella övergrepp under flera års tid sätter sina spår. Det kan till och med orsaka att man hamnar i fel sällskap som vuxen. Jag har haft partner som inte har varit snälla. Det har varit män som psykat och misshandlat. Att man gör samma misstag varje gång man träffar någon var som en gåta från början. Tills jag hamnade på kvinnojouren i Lund där de förklarade varför jag åter och åter träffade fel män i livet.

Man känner sig trygg i det som man vet ska hända. Det vet man med sådana där män som psykar och misshandlar andra. Vet du om att en sak (oavsett vad det är) ska hända efter en situation så känner du dig trygg id et för att du VET vad ska komma hända härnäst. Att bryta det mönstret får dig att få ångest för du vet inte vad som ska hända. Om det blir bättre eller om det blir sämre. Då gör man det som man vet helt enkelt. Precis så var det med mig.

Kvinnan på kvinnojouren sa att när du känner att det känns helt fel så har du valt rätt. Hon hade rätt!

Jag är rätt så öppen om det jag har varit med om. Inte allt men i stora drag. Många tycker att sådant ska man inte dela med okända människor om. Jag ser det mer som att det är viktigt att upplysa andra människor för det kan faktiskt rädda andra människor från situationer de befinner sig i där de tror att de är ensamma. De är långt ifrån ensamma! Men man tror ofta att man är det för det känns så otroligt ensamt!

Ja det var några ämnen som jag brinner för. Skulle kunna skriva så mycket mer om dessa ämnen men det är inte meningen att ni ska somna 🙂 Ha en fin dag!

Hannas krypin ville veta hur det är att ha många barn. När jag tänker på att jag har sju barn så tycker inte jag att det är många i sig. För mig är det lagom 🙂 

Att ha barn är ingen lek och att ha sju barn är mycket jobb. Jag har försökt att vara hemma med mina barn så mycket jag bara kan. Men det har inte alltid varit så lätt.

Om man bortser från dessa 13 år som jag har bott på Öland så har jag varit ensamstående med mina barn. Jag hade fem barn alla under tio år. Jag jobbade heltid för att få allt att gå runt. Det var tidiga mornar och sena kvällar. Vi gick upp tidigt och frukosten serverades (av mig). Sedan bar det iväg till dagis och skola. Jag jobbade heltid vilket innebar 8 timmars arbetstid. När arbetsdagen var slut så bar det iväg till skola och dagis för att hämta barnen. 

På väg hem så handlade vi det som behövdes. Hem och lagade mat. Fick barnen att göra sina läxor. Duschning och tandborstning och sedan sagostund. Sedan väntade John Blund. 

När man har ett hem så innebär det städ, disk och tvätt. Att tvätta var ju något som man fick göra när man kom hem och det innebar att den dagen man tvättade så hade man även fullt upp i hemmet. Man sprang mellan tvättstugan och städning. När barnen var lagda så var det vikning av tvätt som gällde. 

Det fanns inget utrymme för egentid. Många tror att det är som en dans att ha barn och har man då många barn så tror många människor att man är lat om man inte har ett arbete att gå till. Då är man lat. När jag kom till Öland för 13 år sedan så gick jag hemma och var som det heter en hemmafru. Jag tog hand om hemmet när barnen var i skolan och på dagis. Sedan när de kom hem så blev det att jag även tog hand om barnen. 

Att ta hand om ett hem är inte så enkelt. Det ska städas, diskas och laga mat. Ni som har ett eller två barn vet hur mycket man har att göra. Gånga det jobbet med sju så har ni mitt jobb. Jag har många gånger fått höra hur lat jag är för att jag "bara" går hemma. Det är  mycket jobb.

Jag planerar mat varje vecka. Handlar hem det som behövs. Lagar mat, tvättar i den mån jag kan och städar i stort sett dagligen. Det är ett otacksamt jobb för det syns sällan. Vi är idag 10  personer i hemmet och det finns att göra hela tiden. De stora barnen hjälper till så gott de kan.

Jag sorterar kläder och lägger in. Planerar för kommande veckan med handdukar och sängkläder. Gör i ordning barnens garderober. Tar bort kläder som de inte använder. Planerar för inköp av det som behövs. 

Bara att handla kan bli en arbetsam stund. Det är mycket mat som ska bäras hem åt gången. Jag har inget körkort så det är att gå som gäller. 

Ja det är mycket jobb men jag skulle inte vilja ha det annorlunda. Jag bär gärna hem dessa tunga påsar, tvättar och sorterar kläder. Storstädar och diskar. Jag älskar min stora familj och allt det jobb som läggs ner under alla årets dagar gör det värt. Jag får en stor lön kan man säga. Jag går fortfarande hemma och det på heltid. Mina barn har alltid en vuxen i sin närhet. Jag vill att mina barn ska kunna säga till sina barn att deras mamma fanns där alltid för dom om de behövde mig. Jag vill vara mina barns trygghet. 

Mitt hem var inte alltid välstädat. Jag prioriterade barnen. Jag valde ofta att vara med mina barn i stället för att storstäda en dag, men det innebar mycket plock. Jag har haft det otroligt uppställt många gånger men det var de gånger jag hoppade över städningen för att i stället gå ut på lekplatsen med mina barn. Det fanns folk som gnällde över att jag inte städade. De skulle bara visst. Att ha många barn innebär mycket jobb varje dag. Städning varje dag om det ska hållas rent och fint. Men ibland valde jag att vara med mina barn och strunta i alla måsten. Jag tog hellre igen det en annan dag!

Idag har jag tre vuxna barn och fyra barn som är under 18 år. Två 16-åringar och en kille som snart blir 11 år och en annan son som ska bli tonåring. Alltså 13 år. Tiden går fort och jag har inga småbarn längre. Ibland när jag tänker tillbaka på vad jag har gjort under min livstid så tycker jag inte att det är mycket, men det är faktiskt ändå en hel del. Jag har kanske ingen lång arbetskarriär utanför hemmet men jag har i alla fall fått se mina barn växa upp. Mer än vad många andra föräldrar inte har fått tack vare att de har gått till jobbet. Jag har mitt hemma. Jag har gjort mycket i mitt liv. Att gå hemma är ingen dans på rosor. Det är faktiskt ett tungt arbete! Det är bara synd att många andra inte ser eller förstår hur mycket jobb det faktiskt är. Men jag klagar inte. Jag älskar min stora familj!

Detta inlägget skulle jag ha skrivit igår men jag hann aldrig sitta vid datorn. Jag lovade även att jag skulle svara på era frågor och jag ber om ursäkt för att jag inte gjorde det, men nedan så kan ni läsa mina svar.

Jag vill tacka alla er som tyckte om min header. Den är inget märkvärdigt och den var inte svår att göra men den visar i alla fall min familj i en vardaglig situation.

Jag tackar även er som tycker om min blogg som den är. Ni tycker om att den är personlig och det är så jag vill ha min blogg. Jag kan skriva om produkter och så men åsikterna jag skriver är alltid mina egna. Oavsett vad jag tycker om produkten.

Sofia frågade om hur gammal jag var när jag fick mitt första jobb. Jag var 14 år gammal och jobbade i en restaurang i Hörby nere i Skåne. Ägarna där var inte av denna värld. Jag stod ofta i kassan men jag befann mig även i köket och diskade. Rätt vad det var så kunde det komma en kökskniv flygande. Då stod den manliga chefen mitt emot och lagade mat och orkade inte gå runt för att lägga kniven i disken utan han slängde den precis bredvid mig.

Han kunde tappa mat på golvet. I stället för att slänga det så la han det på tallriken och fick en annan personal att servera ut det. Man kan inte säga att de var professionella precis. Riktigt äckligt var det. Jag jobbade två helger i månaden och fick ut 1000 kronor. Mycket för mig på den tiden. Det var för 31 år sedan och pengarna hade ett annat värde på den tiden.

Sofia vill gärna se lite recept på bloggen med. Ska försöka och fixa det vid tillfälle. Jag lagar sällan mat efter recept och jag är van vid att laga mat för många personer. Jag undrar hur det kommer bli när bara jag och Fredrik bor kvar hahahaha. Kommer fylla frysen med mat under en kort tid förmodligen.

Jag fick ett mycket trevligt mail från en anställd på Kidsread. Det är en app som man enkelt kan ladda ner till sin mobil eller surfplatta och därifrån läsa böcker. Tjänsten är till för barn mellan 0-12 år. Antingen så kan barnet läsa själv eller så kan en vuxen läsa högt för de yngsta barnen.

Jag laddade ner appen och registrerade mig där. Kikade runt lite för att få en uppfattning om Kidsread i allmänhet., Jag gillade tjänsten och kan varmt rekommendera er som har barn mellan 0-12 år. Eller ni som har barnbarn har samma möjlighet som föräldrarna har. Man behöver alltiså inte ha egna barn i den åldern. Mina barnbarn älskar att lyssna på sagor så denna app är guld värd.

Det är väldigt enkelt att hitta böcker som passar barnet. Kika gärna in och bilda dig en egen uppfattning. Har du redan bestämt dig? Registrera er här

Har gjort en ny header. Ingen avancerad men den visar min älskade familj. Fotona är tagna på Leos Lekland i söndags och vi hade så roligt där. Det var i och för sig barnen som mest sprang runt men även jag gick för att se vad de sysslade med. Spelade en omgång schack som jag förlorade men jag hade roligt. Kunde inte spela Air Hockey som jag brukar göra då jag ska vara försiktig efter operationen.

Frågestund och mina läsares åsikter

Jag brukar säga att jag bloggar för mig själv vilket är sant men visst vill man att de som läser ens blogg ska trivas när de kommer in här. Jag har en del besökare vilket är mycket roligt. Jag har några frågor till er som jag skulle vilja ha svar på. Inget krav naturligtvis men jag skulle bli glad. Svaren publiceras i morgon under dagen.

1. Vad vill du se mer av i min blogg?
2. Vad tycker du om min blogg?
3. Har ni frågor som ni vill ha svar på av mig? Fråga på. Jag kommer publicera det i ett blogginlägg tillsammans med mina svar naturligtvis.

Jag är rätt så trött idag för jag gick upp 02:30 för jag kunde inte somna om. Man känner sig som en liten zombie idag. Jag förstår inte varför jag inte får sova om nätterna. Så här är det minst fem dagar i veckan. De andra två så är man helt slut så det är väl därför man får sova då. Det är jättejobbigt för man ska ju fungera som människa. Barnen behöver en alert mamma och jag behöver vara alert för att orka med allt som behövs göras. Men men...så är det och jag kan inte göra så mycket av det.

Det snöade här igår och idag låg det vitt på marken. Väldigt fint men jag är ingen vintermänniska så jag längtar till våren.

Nu ska jag göra en kanna kaffe och sedan fortsätta min dag här hemma. Ha det gott och sköt om er <3