Sjubarnsmamman

Har haft en härlig helg där familjen var i fokus. Min äldsta dotter kom i torsdags. Hon ville att jag skulle följa med henne till läkaren i fredags. Samma läkare som jag har och som jag var hos för snart en vecka sedan. Då satt jag med panikångest. Denna gången var det Stéphanies tur och jag satt bara med. Ångestattacker satt i bröstkorgen på mig men kunde möta den.

I helgen så kom min näst äldsta son med familj hem. Jag fyllde år igår och det var så roligt att ha dom runt mig. Men då jag har mitt mående som jag har det just nu så orkar jag inte riktigt med hela vägen. Jag hade i alla fall en mycket rolig helg där vi pratade och spelade spel.

Idag har det varit bra men nu börjar jag känna att orken tar slut. Ångest som lurar, tårarna som bränner under ögonlocken. Varför kan jag bara inte få må bra en hel dag? Jag längtar till ikväll då jag kan få lägga mig och försöka komma till ro så jag somna.

Jag hoppas ni har det gott i alla fall ❤

• 

Haft en helt underbar dag idag tillsammans med min man och mina barn med familjer. Jag saknade dock min äldsta son med familj men dom är på Gotland ❤

Jag vill tacka alla mina fina vänner här inne för era gratulationer och för era tankar. Det är roligt att logga in och se att det är så många som faktiskt har gratulerade mig ❤ fast jag "bara" blir 48år ☺

Ett stort TACK till min älskade familj för er närvaro, för era presenter som var för tok för mycket. Jag blev superglad. En hemlig resa, en upplevelse via en kryssning, pussel, halsband, muggar, blommor och allt annat smått och gott. Jag blev verkligen bortskämd idag.

Min dotter Stéphanie och min man tog hand om matlagningen, min andra dotter Beatrice gjorde tårtan. Min fina svärdotter Amanda bakade drömtårtan och Stéphanie gjorde en supergod äppelpaj.

Två av mina barnbarn förgyllde min dag. Det var kramar och pussar. Supergoa barn ❤
Goa Erica, min älskade "extradotter" kom med blommor. Man behöver inte ha blodsband för att betraktas som familj ☺

Jag är så tacksam för vad jag har har. Den största presenten av alla att jag fick spendera dagen med några som jag älskar allra mest här i världen ❤❤❤

• 

Denna dagen för två år sedan krossade mitt hjärta. Min bästa vän, min stöttepelare, min klippa somnade in för alltid. Blott 46 år gammal. Jag kunde se oss båda framför mig på vår ålders höst sitta och skryta om våra barn och barnbarn. Prata om livet, det som varit, vilka kliv vi fått ta för att komma dit vi var. Det liv vi hade framför oss, om kärlek, sorg och saknad.

Carina min älskling

Tänk att denna dagen för två år sen skulle komma. Hur var det bara ens möjligt?! Fast man ändå på något sätt visste att denna dagen skulle komma så levde vi ändå på hoppet om att du skulle klara av det denna gången med. Du sa visserligen i december till mig att du kände att din kropp sa ifrån. Du kände inte som de andra gångerna att du kommer gå vinnande ur det hela.

Jag kan inte hjälpa att jag tycker att livet är så fruktansvärt orättvist. Du som var den godaste av de goda, den som kämpade fast du ibland gick i motvind. Du slutade aldrig att le trots den jäkla cancern som växte i ditt huvud.

Du var vacker Carina. Ditt hjärta var så stort och så rent. Du fick plats med alla. I mitt hjärta kommer du alltid få sitta. Du har en egen speciell plats där. Det har du haft sedan den första gång vi först träffades för 24 år sedan. Gudarna ska veta att du är saknad.

Satte 10 röda rosor till dig i minneslunden. Älskar dig nu och för alltid

Idag ska vi fira Pontus. Han fyller 12 år på måndag. Det ska bli roligt. Tror han kommer vara nöjd med dagen. Berättar mer ikväll ☺

Jag hoppas att jag kommer klara av dagen själv bara. När det blir för mycket ståhej så får jag gå undan. Vaknade två gånger i natt med hjärtklappning och ångest. Det kommer bli en tuff dag men vad gör man inte för barnen?!

Ni får ha en fin dag ❤

Igår var en dag där jag var fri från panikattacker men ångesten lurade hela tiden runt hörnan. Det går inte en dag som jag inte har någon form av ångest och det är fruktansvärt jobbigt och påfrestande för kroppen. Jag har gått med detta sedan i mitten av oktober så det är tre månader nu. Jag har gått och undrat varför det inte vill släppa men efter mitt senaste samtal med min samtalskontakt och möte med psykologen i förrgår så börjar pusslet läggas på plats.

Hos psykologen så fick jag massor med frågor som jag svarade på. Mina svar var symtom på PTSD. De gånger man har hört talas om det är när man sett något avsnitt av Dr Phil där han pratat med krigsveteraner som har eller har haft PTSD. Kan jag ha det? Jag gick hem och läste om det och ju mer jag läser ju mer insikt av det får jag. Ja jag har PTSD. Bara att acceptera och gå vidare.

Så vad för symtom har då PTSD?

Man får minnesbilder där man upplever traumat som en gång har hänt ännu en gång. Det kan komma som mardrömmar men de kan även komma då man är vaken.

Naturligtvis så undviker man situationer och sammanhang som påminner om traumat. Det kan i sin tur leda till social isolering.

Man är överdrivet vaksam, lättskrämd, lättirriterad. Plötsliga vredesutbrott, koncentrationssvårigheter och sömnproblem kommer som ett brev på posten

Nedstämdhet och likgiltighet samt inte kunna engagera sig i sådant som händer i vardagen är vanligt. Självmordstankar kan förekomma.

Det finns några mer sällsynta symtom med. Det är overklighetskänslor eller en förändring på hur du upplever dig själv.

Kroppsliga besvär kan förekomma. Huvudvärk, smärta i ryggen och spända muskler. Magont eller diarré, hjärtklappning och högt blodtryck kan förekomma.

Så vilka symtom har jag?

Jag är en mycket vaksam person som inte litar på någon. Är jag ute och går så försöker jag ha ögon i nacken. Vill inte att någon kommer för nära. Jag är lättskrämd och kan bli väldigt irriterad, glad och ledsen om vartannat. Vredesutbrott? Jag skäms för att erkänna det men det kan jag faktiskt få 😪

Jag har ingen koncentration. Har svårt att fullfölja något för att koncentrationen finns inte där. Älskar att läsa men kan inte för jag glömmer bort det jag har läst. Får inte in det i huvudet. Ja...så jag har även problem med minnet.

Jag känner mig ofta väldigt likgiltig och ledsen. Gråten lurar runt hörnan och tårarna bränns ibland under ögonlocken. Har svårt att engagera mig i något. Det tar så mycket på en. Jag drömmer en hel del. Ena drömmen är värre än den andra ibland. Mardrömmar som jag vet speglar det som hänt en gång i livet och mardrömmar som jag känner igen men som jag inte vet vart de kommer ifrån. Vad dom speglar.

Jag får även minnesbilder som bara dyker upp så där helt utan förvarning. De kan komma när som. I affären när jag handlar. En produkt, en doft, en bil är några utlösande faktorer. Det gör att man inte så gärna vill gå ut. Minnesbilder kan komma när jag ser film, under ett samtal, under en fikastund.

Kroppsliga besvär dras jag med varje dag. Om de beror på PTSD eller på min fibromyalgi vet jag inte. Tror dock att de kan gå hand i hand lite grann. Det ena ger det andra. Jag går ofta med huvudvärk. Har alltid ont i rygg och muskler. Hjärtklappning får jag i stort sett varje dag. Hjärtat skenar iväg, pulsen blir jättehög och panikattacken ligger och lurar. Självmordstankar kommer och man önskar bara att allt ska få ett slut. Jag vill inte dö men jag vill slippa allt det jag får uppleva. Man ser inget slut på lidandet. Jag har svårt att se mitt eget värde. Jag har inte så höga tankar om mig själv.

Varför fick jag PTSD?

Ja vad är inte orsaken egentligen? Jag var sex år gammal när jag blev utsatt av sexuella övergrepp första gången. Om jag var sex år när det började är jag egentligen inte helt säker på men det är från den åldern som jag har mitt första minne ifrån. Dessa övergrepp pågick tills jag var 15 år.

Sedan har man gjort många dåliga val i livet som jag idag vet att jag inte hade gjort om jag hade förstått mitt eget värde. Det är många stunder i livet där jag sagt till mig själv: Du är inte värd mer än så i alla fall. Jag har träffat män som bevisade det för mig. Våldtäkter, fysisk och psykisk misshandel ingick i vardagen förr.

Idag är jag lyckligt gift men jag är ändå fast i det förflutna. Mycket på grund av alla de övergrepp som jag har råkat ut för. Det är inte konstigt att man har svårt att lita på folk. Jag har gjort det förut men det har visat sig vara ett stort misstag.

Nu ska jag få terapi för PTSD. Jag vet inte hur det kommer se ut. Vet bara att det kommer bli superviktigt men det kan vara värt det. Kommer man bli frisk från PTSD? Någon som vet?

Har ni läst enda hit så här ni varit duktiga ☺ Ha en fin dag ❤

Idag ringde en Johanna från den psykiatriska öppenvården. Jag hade tydligen en tid där idag. Inte mitt fel att jag missade den. Hon hade skrivit den 20:e men det stod 21:e i kallelsen. Fick en ny tid i morgon. Fast två timmar senare bara. Skönt att det inte var en ny dag. Jag ska få terapi för tidigare trauman i livet. Jag är förväntansfull och nervös. Förväntansfull för att det faktiskt kan bli bra och nervös för att det kommer bli otroligt jobbigt.

I förrgår hade jag 4 stora ångestattacker men igår hade jag bara två. Undrar vad denna dagen kommer bjuda på?!

Idag fyller min näst äldsta son år. Barnen börjar verkligen bli stora. Grattis Robin på födelsedagen.

Nu blir det lite kaffe. Ha en fin dag.

Jag har inget minne om att jag har varit vaken i natt. Kan det vara så att jag faktiskt har sovit hela natten?! WOW...det har inte hänt på evigheter i sådana fall. Jag vaknade dock trött, men det gör väl dom flesta. Dock så håller min trötthet i sig. Jag kan göra något som inte är påfrestande i sig i vanliga fall men det blir det nu.

Det är vinter. Inte min årstid och många säger att det blir nog bättre om vi får snö för det lyser upp. Ja det gör det men för mig betyder snö vinter. Varje vår så är jag så förvånad över att ha överlevt den mörka årstiden.

Min läkare ringde igår och frågade om jag var hemma nu och hur jag mådde. Om jag kunde se framåt och om jag jag ville leva. Så som det var att dagarna känns otroligt långa och att jag tar en dag i taget. Jag gör det som jag känner att min kropp orkar med och de gånger jag känner att nu orkar jag mer så försöker jag bromsa mig själv så jag inte utarbetar mig. Vilket är väldigt lätt gjort. Fick en tid hos henne om tio dagar. Sedan ska jag få tid för akupunktur på hälsocentralen.

Nu är det helg. Jag ska ta det lugnt och bara vara. Jag hoppas att ni alla får en fin helg ❤

En i personalen på den psykiatriska avdelningen i Kalmar sa: Gör upp ett schema dagligen. Skriv vad du ska göra under dagen och gör inte mer än det. Deligera är det som gäller.

Det är två viktiga meningar men så otroligt svåra att utföra. Ja inte utförandet i sig kanske men att hålla sig till det. Sedan är det viktigt att inte få dåligt samvete.

Jag är ju född med ett samvete och det lever jag med varje dag. Det dåliga samvetet då alltså. Jag har så höga krav på mig själv. Man vill klara av mer än vad man gör.

Jag har levt med ångest under många många år. Depressioner som är återkommande. Längre och djupare för varje gång. Det får mig att fråga varför? Varför blir depressionen djupare och längre? Vad är orsaken till det?

Mående är upp och ner. Ena stunden känns det bra och i nästa f0aller tårarna. Ibland är det lugn och ro inombords och ibland stormar det. Varför kan jag inte bara få må bra? En dag som välmående, det är drömmen.

Ja jag tjatar just nu om mig själv men det är skönt och kunna skriva av sig. Det har hjälpt mig förr.

Ha en fin dag ❤

Ligger här i sängen i det rum som varit mitt i en vecka. Det känns bra att åka hem idag men jag måste ha i åtanke att inte göra mer än vad jag klarar av. Jag måste dra ner på kraven som jag har på mig själv. Måste påminna mig själv att jag faktiskt inte är lat utan jag är då så pass smart att jag vilar upp mig för att orka med det som är viktigare än att ta en maskin tvätt, tvätta eller dammsuga, nämligen mig själv.

Man får vara en stor egoist, hör du det Lisa ska jag säga. Inte för att jag tror att det hjälper men i alla fall.

Personalen här inne är helt underbara. Dom kommer med sina råd och jag ska verkligen försöka att dom till mig. Har ringt min samtalskontakt och pratat in på en telefonsvarare om att jag vill att hon ringer mig. Likadant med min läkare. Jag vill inte ha några glesa möten utan jag vill fångas upp innan jag dalar.

En personal sa: "Du är så sårbar just nu. Försök och vila upp dig. Gör det som du tycker är roligt. Har det roliga försvunnit så kommer det att komma tillbaka. Du behöver bara tid. Försök och ge dig det. Behöver du oss så finns vi här!"

Ja jag ska verkligen försöka och det är skönt att kunna lita på sjukvården!

Vaknade väldigt tidigt i morse och Kunde inte somna om så jag gick upp. Det var lugnt och skönt på avdelningen vilket det har varit under dessa dagar jag har varit där. Idag efter frukosten så väntade jag på att Fredrik skulle komma. Jag fick permission under dagen. Så nu sitter jag hemma i vårt vardagsrum och tittar på fyra trött hundar. Dom var glada av att se mig ☺

För er som inte vet kan jag berätta om att jag ligger för tillfället inlagd inom den psykiatriska kliniken. Jag la in mig frivilligt förra torsdagen. Jag kände att jag behöver hjälp med min djupa depression samt mina ångestattacker. Det har aldrig hänt tidigare att jag bettnågon om hjälp när en panikattack kom men det har jag gjort på avdelningen. Personalen frågade om jag ville att hon var kvar och jag sa Ja. Lite chockad själv över att jag faktiskt ville ha någon där. Hon frågade om jag ville testa akupunktur och jag som hämtar nålar sa ja. Har gjort det två gånger nu och det gav mig lugn och ro under den tiden i alla fall.

Jag har funderat fram och tillbaka om jag skulle berätta att jag ligger inlagd på psyk. Många kan få för sig så mycket och de kan se på mig på ett annorlunda sätt. Men det var just därför som jag beslöt att skriva om det. Att ligga inne på psyk är som att ligga inne på en vanlig avdelning på ett sjukhus. Det är olika saker som ska botas bara.

Det pratas för lite om psykisk ohälsa. Många där ute i den vida världen lider av det och många vågar inte berätta att dom lider av det.sedan är det många som berättat och får skit för det av andra. Det handlar mycket om okunskap.

Jag ska in igen ikväll. I morgon ska jag träffa en läkare. Blir förmodligen utskriven och då ska hag kontakta både min samtalskontakt och min husläkare. Personalen inom sjukvården här är helt underbara. Jag blev inte lämnad i sticket utan min samtalskontakt följde upp. Ringde mig, hälsade på mig på avdelningen. Min läkare vill att jag ringer henne när jag kommer hem.

Jag blev verkligen väl omhändertagen från alla håll. Den svåraste och jobbigaste delen kommer när jag väl är hemma. Måste tänka mig för och inte göra mer än vad jag orkar. Ska försöka slå bort det dåliga samvetet. Inte så lätt men det är ett måste.

Ha en fin dag