web analytics
Gå till innehåll

Sitter i träningslokalen på Malkars i Nybro efter ett arbetspass för magen. Måste träna upp musklerna i magen. Efter sju graviditeter varav en tvillinggraviditet så behövs det. Jag tränar för hälsan. Måste få ner mina sockervärde och jag är på god väg. Bra mat och motion så når jag mina mål.

I december månad så låg mitt HbA1c på 48. För mycket med andra ord. I mars månad låg det på 44. I förrgår tog jag nya blodprover och såg idag att värdet har sjunkt ytterligare. Idag ligger det på 40. Mycket bra värde. Jag är nöjd och faktiskt stolt över att jag faktiskt har fått det att sjunka.

Att vara diabetiker och tänka på allt vad man stoppar i sig är jobbigt ibland, men när man ser att ens leverne faktiskt ger resultat så blir man ännu mer motiverad.

Jag är i Nybro som sagt. Har hjälpt min son och umgåtts med mina barnbarn. Inte så mycket som jag skulle vilja dock. De går på dagis och träffar kompisar och det är så det ska vara.

Sover hos min dotter och hennes sambo så jag har umgåtts lite med dom med. Inte så mycket då de jobbar men lite prat har det blivit. Det är med min svärson som jag är på Malkars med ☺ Min dotter tränar thaiboxning i Kalmar. Min son skulle också med och träna egentligen men han hade ont i huvudet. Kanske kan det bli en sväng i morgon med.

Nu dröjer det inte länge förrän jag blir farmor ännu en gång ☺ André och Angelica ska snart få sitt andra barn. Har barnmorskan rätt så blir det en liten flicka ☺ Jag längtar ❤

Jag hade planer att åka över men tror att jag får vänta med tanke på smittorisken för corona 😪 Det viktigaste är att dom är friska och att barnet mår bra.

Idag blev det en tur genom parken med valparna med Stéphanie. Underbart väder. Idag blev det shorts för hela slanten ☺

Ha en fin kväll mina vänner ❤

Sitter här i Det tysta och lyssnar på mina innersta tankar. Alla har vi våra mål i livet och mitt är att försöka hålla ihop min barnaskara. Jag tycker det är oerhört viktigt att syskonen har någon kontakt. Jag har själv syskon som jag inte har någon kontakt med och det är tråkigt. Vissa vill jag inte ha kontakt med på grund av olika personliga skäl, men vissa andra hade ju varit roligt att träffa någon gång ibland. Inte enbart för min egen del utan för våra barn. I dagens läge har barnen kusiner som de inte känner. Det är tråkigt!

Några av mina barn har egna barn och det är roligt när dessa kusiner träffas. Jag skulle göra allt för att det skulle förbli så!

När jag var barn så hade jag flera olika drömyrke. Jag älskade att hålla på med papper och siffror så ett jobb på ett kontor lockade. Jag älskade att skriva så författare stod på min lista. Sedan älskade jag kriminalfilmer och serier så att bli kriminalare var ju definitivt något som lockade mig. Sedan så fanns ju alltid dansen där så dansare var något som jag tänkte på.

Men vad hände? Jag blev vårdbiträde! Jag tog hand om äldre människor som behövde hjälp. Att få jobba med handikappade äldre människor var något av det mest givande arbete jag har haft. Jag saknar den tiden. Att få rå om och få den behövande att känna att han eller hon inte är ensam.

Någon dansare blev jag inte. Jag blev misshandlad i skolan på gymnasiet vilket resulterade i att jag fick sluta och dansa. Det var showdans som jag dansade och min rygg höll inte efter misshandeln.

Idag är jag arbetslös. Jag hade ett arbete inom Borgholms kommun och skulle ha blivit fast i slutet på februari, men jag blev sjuk. Efter en händelse på jobbet så fick jag tillbaka panikångesten och depressionen. PTSD var en ny diagnos jag fick. Jag blev sjukskriven i fyra månader och när min anställning närmade sig slutet så fick jag beskedet att Borgholms kommun inte behövde mig längre. De anställda inte fler arbetare då de hade mindre brukare sa min chef. Efter det så sa hon att hon hade redan anställt.

Hur gick det ihop?

Har träffat kollegor efteråt som säger att hon anställer folk hela tiden. Jag vet ju att Borgholms kommun behöver arbetare inom vården så hur ska jag tolka det hela? Jag slår vad om att hade jag brutit ett ben då hade jag haft ett arbete idag, men nu blev jag sjuk psykiskt och blev tillika inlagd på en psykiatrisk avdelning. Jag tror att det är därför. Borgholms kommun vet verkligen hur det är att särbehandla människor. Dom borde skämmas!!!

Jag skäms inte för att jag har legat inne. Allt blev lite för mycket och jag begärde själv hjälp. Många ser mig som svag men jag anser att jag har varit för stark en längre tid. Sedan brast det!

Har varit i Nybro ett par dagar nu. Hjälp barnen lite och gått träffa mina älskade barnbarn. Vad vore livet utan dom?!

Nu ska jag ta en kopp kaffe. Ha det gott och sköt om er ❤

I helgen så har vi firat Fredrik som blev 50 år igår. Jag och barnen har funderat på hur vi skulle göra för att fira honom nu under cotonatiden. Vi skulle haft kalas och fler gäster men med tanke på corona så får vi bjuda hem dom som ligger i riskgruppen en annan gång. Tråkigt men vad ska man göra?

Jag hoppas att Fredrik ändå kände sig firad av oss som var för. Jag, barn och barnbarn samt några av mina syskon, min mamma med sin särbo och ett par som är mammas vänner.

Jag och barnen la ihop. Han fick två stora korgar som var fylld av kex, ost, vindruvor samt vin, öl och lite starkare drycker. Han fick även presentkort på några filmer på bion. Vilka bestämmer han själv. Han fick tre tjocka tidningar med reportage av andra världskriget, förintelsen, vilda western. Träningskläder fick han samt en hel del trisslotter. Muggar, vinglas och godis. Samt en resa till London ☺

Firandet ägde rum i lördags men det var igår han fyllde år. Vi i familjen firade honom med lite paketöppning och spel. På eftermiddagen så åkte vi hem till barnen i Nybro där vi fixade mat och åt ute på gården. Barnen lekte och hundarna var glada för att vara ute den tid dom var ute ☺

Idag är det måndag och livet återgår till det vanliga. Ni får ha en fin dag. Kram på er ❤

Sitter i Eslöv och naturligtvis går mina tankar till Carina. Jag har Sally och Cindy med mig. Sally var ju hunden som jag köpte av Carina och hennes dåvarande man. I år blir Sally sex år. Tänk vad tiden går fort!

Som människa är man duktig på att skjuta upp saker till morgondagen. Sen kommer morgondagen och då skjuter man upp det ännu en gång. Det är som att man tror att man kommer leva för alltid. Att man har all tid i världen. Men livet kan ryckas ifrån en bara så där. Sekunden efter så är livet borta och man förvandlas till ett minne för nära och kära.

Här nedan ser ni ett foto på Sally. Hon är en familjemedlem som älskar att vara ute i det fria. Går gärna på långa promenader. Det bästa av allt: Hon älskar en för den man är trots alla brister som man har ☺❤

Halva april månad är gången. Månaderna springer iväg. Idag har jag känt ångesten lura runt hörnan. Tog en långpromenad med hundarna tillsammans med pojkarna. Det var riktigt skönt.

Det blir en tidig säng för min del. Nedan ser ni lite foton från promenaden. Ha det gott och sköt om er.

Påskhelgen går mot sitt slut och de stora barnen har åkt hem. Robin och Amanda kom i torsdags med Nellie och Sebastian så vi firade lite påsk med dom på långfredagen. De fick leta efter ägg i trädgården och de hade så roligt.

Vi har spelat och umgåtts och haft det riktigt mysigt. Igår kom Stéphanie och Jonatan och idag så åkte dom alla hem. Det blev tomt efter dom.

Ringde äldsta sonen i helgen och önskade han och familjen en trevlig påsk. Saknar dom alla. Det känns ibland som att de bor i världens ände. Det är inte bara att åka till dom ut än det krävs lite planering och ekonomi till det. Saknar lill-sessan. Har inte träffat henne på evigheter. Hon ska snart bli storasyster.

Jag mår som bäst när jag har mina barn och barnbarn runtomkring mig. Nu sitter jag här hemma, lite trött efter helgens bravader. Längtar lite till min säng. Jag hoppas ni alla får en fin kväll. Sköt om er ❤

Det är sol och värmen sprider sig över Borgholm. Så otroligt skönt. Mina leder trivs bäst i värmen men idag så strejkar dom ändå. Så är det vissa dagar. Att leva med fibromyalgi så vet man aldrig från dag till dag hur kroppen mår. Redan från en timme till nästa kan ge överraskningar.

Det är påsk och vi ska fira med min näst äldsta son med familj. Mina barnbarn är här idag men ska åka hem till sin mamma i eftermiddag för att fira påsk hos henne.

Jag önskar er alla en superfin påskhelg. All kärlek till er 🐣🐥❤

Igår var första dagen som jag kände att våren är kommen. Vinterjackan är undalagd likaså vinterskorna. Så otroligt skönt. Satt ute i trädgården och drack mitt eftermiddagskaffe och njöt av hundarnas lekar. De njuter verkligen av detta väder.

Var inne i Kalmar och träffade min samtalskontakt. När jag satt i väntrummet så såg jag att jag tagit fel på tiden. En hel timme. Så istället för en halvtimmes väntan så blev det 90 minuter istället. Men...min samtalskontakt hade också tagit fel på tiden så jag kom in tidigare. Det är skönt när det är fler än jag som strular till det ☺

Nu är det kaffe som gäller. Jag önskar er alla en fin dag ❤

Jag hoppas att alla träning man gör sätter sina spår. Jag är inte ute efter att gå ner i vikt utan jag tränar för hälsan. Att minska blodsockervärdet så jag i fortsättningen slipper sprutor. Det är en av mina fasor i vardagen. Jag vill inte gå tillbaka dom.

Jag har städat hela dagen, sedan gick jag till Malkars med min son. Tränade både motion och styrka för att sedan avsluta med en härlig massage efter duschen.

Massage är skönt för kroppen men gudarna ska veta att det i början inte är så skönt. Jag har fibromyalgi och kan få en brännande smärta som går längs ryggraden ibland. Tyvärr så är inte rummet isolerat för i början (de första 10 minuterna) så hörs det: aj, åh, fy #%&, aj som in i #%&€#/# från mig. Att jag gör det trots smärta i början är för att det ändå gör susen för kroppen. Man känner sig 10 kg lättare, träningsvärken tunnas ut ☺

Ikväll ska jag hyra Johan Glans Tour  of Skåne. Jag kommer garanterat få skratta. Pojkarna tycker också om honom så har jag tur så blir det en mysig stund med familjen ☺

Jag hoppas ni alla är friska. Att ni sluppit Corona. Önskar er alla en fin kväll. Kram på er ❤

Ett tag sedan jag skrev här. Jag lever. Mitt mående är bättre än hur det varit tidigare i år. Vissa dagar mår jag bra bortsett från värk. Andra dagar dalar man ner lite. Idag är en dag då saknaden av Carina är stor.

Satt här och latade mig. Har ont i kroppen och känner mig förkyld och lite dåsig. Ser på ett program där en egen var om en vacker vänskap mellan två vänner. Carina dök upp i mitt huvud. Saknar henne så otroligt mycket. Pratar ibland om henne med min samtalskontakt. Carina var/är en stor del av mitt liv och har varit det sedan vi träffades för 23 år sedan. Hon var som en syster för mig. En tvillingsjäl.

Häromdagen dog en ölänning som var en av de första jag kom i kontakt med när jag flyttade hit. Han hade en liten vinylbutik här i stan. Jag gick in och hittade en gammal LP-skiva med Dolly Parton som jag länge hade sökt efter. Den fanns här i lilla Borgholm.

Cancern tog hans liv häromdagen. Det får mig att tänka på Carina, på pappa, på Fredriks bror som också dog av denna hemska sjukdom. Av dessa så var pappa den enda som var över 76 år. Han skulle bli 77 ett halvår senare. De övriga var mellan 46-57 år. Det finns dom som är äldre men som överlever allt. Det finns unga människor som inte klarar det. Vad är det som gör att det är så?

Det är alltid dom bästa som går först så pappa när han fick veta att hans lillasyster Säga gick bort...och visst är det väl så oftast?! Varför?

När barn och unga människor drabbas av obotliga sjukdomar så här jag svårt att tänka att allt har en mening. Jag har i alla fall svårt att se det.

Nu ska jag försöka få i mig en kopp kaffe och försöka kurera mig på bästa sätt. Ni går ha en fin dag mina vänner.

%d bloggare gillar detta: