Sjubarnsmamman

Hej! Jag heter Fibromyalgi och är en Osynlig Kronisk sjukdom. Jag är nu din följeslagare för resten av livet. Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig, men DIN kropp kan känna mig. Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill. Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller, om jag är på bra humör, orsaka dig värk överallt. Jag minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och hade kul! Jag tog Energin från dig och gav dig Utmattning istället. Försök att ha kul nu! Jag tog även God Sömn från dig och gav dig Fibro-Dimma i utbyte.

Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa eller svettas medan alla andra känner behag. Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också. Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag, så kan jag ta det ifrån dig med. Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, t ex det där viruset du aldrig blev fri från, eller den där bilolyckan eller kanske var det de där åren av överkrav och trauman? Hur som helst, jag är här för att stanna.

Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig. Jag skrattar så jag kiknar. Försök du bara! Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare innan du hittar någon som kan hjälpa dig på ett effektivt sätt. Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter, energipiller, tillsagd att du lider av ångest eller depression, rekommenderad att prova TNS, bli masserad, tillsagd att om du sover och motionerar regelbundet kommer jag att försvinna, tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad att rycka upp dig, och MEST AV ALLT, aldrig bli tagen på allvar med hur du känner dig, när du klagar till läkaren om hur utmattandet livet är varje dag.

Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer alla att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och om vilken utmattande sjukdom jag är. En del av dom kommer att säga saker som "Äh, du har bara en dålig dag!" eller Ja ja, kom ihåg att du inte kan göra saker du kunde för 20 ÅR sedan." utan att höra att du faktiskt sa 20 DAGAR sedan. En del kommer att börja prata bakom din rygg, medan du sakta känner att du håller på att tappa din värdighet i dina försök att få dem att förstå. Speciellt när du är mitt inne i en diskussion med en "normal" människa och har glömt vad det var du skulle säga härnäst..

Avslutningsvis, (jag hoppades kunna hålla denna del hemlig, men jag antar att du redan listat ut det). De enda du kan få något stöd eller någon förståelse från, angående mig, är ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYALGI. Högaktningsfullt Din Osynliga Kroniska Sjukdom (Skriven av Terri Been, Colorado 1996)

Jag får inte många timmars sömn på ett dygn. Igår natt vaknade jag redan 01:22 och var vaken tills igårkväll. Fast jag är trött så här jag svårt att somna. På natten har jag drömmar som kommer till mig. Jag får hjärtklappning och hög puls. Kan hantera det bättre nu än tidigare men det är pga medicinerna. I natt vaknade jag 02:44 och har somnat om, vaknat och somnat om fler så ggr efter det tills klockan blev 07:00. Något trött är mån.

Jag har i alla fall en underbar man. Varje morgon kokar han kaffe till mig. Kommer in med kannan och en mugg. Jag är otroligt tacksam för det. En omtänksam gest som betyder så otroligt mycket. Det är inte kaffet i sig utan handlingen.

Ibland när jag tittar på Fredrik så kan jag ställa mig själv frågorna: Hur kan han älska mig? Är jag värd honom?

Fredrik blir 50 år i år och det ska naturligtvis firas. Hur vet jag inte än men det blir en sammankomst med nära och kära. Vi bjuder ingen så slipper folk bli besvikna för att man inte så till, utan den som vill komma är hjärtligt välkommen.

Om två år blir jag 50 år. Jag har planer som inkluderar samtliga barn med familj och naturligtvis min man. Ska planera lite och se vad jag kommer fram till.

När jag ser siffran 50 så blir jag lite fundersam. Tänk att jag går mot de 50 åren?! Vart har alla år tagit vägen?

Ja tiden springer iväg. Det förflutna kan man inte göra så mycket åt men framtiden kan jag påverka och jag ska verkligen göra allt för att ta mig till en en tillvaro där jag känner mig trygg. Om det så jag måste säga upp bekantskapen med människor som tar all min energi. Jag behöver den energin till att orka mig igenom dagarna som kommer.

Låter det vettigt?

Jag behöver folk runtomkring mig som stöttar mig och hjälper mig framåt. Kanske så kräver jag för mycket?! Jag vet inte. Jag har min man och mina barn och mina fina vänner ❤ Älskar er alla som står mig nära ❤

I natt blev det inte många timmars sömn. Vaknade runt 03:30 och var vaken några timmar innan jag lyckades somna om. Gick upp i morse och såg vita flingor falla från skyn. Hmmm...kanske blir det vinter ändå innan våren kommer. Tack och lov så lägger det sig inte så än finns det hopp.

Var hos min samtalskontakt igår. Jag behövde verkligen det. Ångesten kom som ett brev på posten på vägen men jag överlevde ☺ Men det är jobbigt att sitta i en full buss, naturligtvis längst in med men då hade jag i och för sig turen att kunna titta ut istället. Väl av bussen så kom klumpen i halsen, svårt att andas. Pulsen steg och jag försökte tänka: andas in genom näsan och ut genom munnen. Satte hörlurarna i öronen och spelade stillsamma countrylåtar som hjälpte mig att tänka på annat.

Jag har en sådan trötthet som inte går att vila bort. Depressionens fel. Jag vill bara få kunna känna mig frisk en hel dag. Ärligt talat är det inte så många minuter om dygnet som jag gör det. Värken finns ständigt i kroppen och känslor som hopplöshet, likgiltighet finns där hela tiden.. Jag har en daglig kamp. Ibland även på nätterna för då hemsöks jag i drömmarna av män som skadat mig under årens gång.

Vem kan älska någon som jag?

Jag brukar säga att min resa mot mänskligt fördärv började när jag var sex år gammal. Jag måste tänka tillbaka till platsen där jag har som jag vet är mitt första minne. Hur rummet såg ut. Därifrån så skattar jag min ålder till sex år. Första minnet som dyker upp är i ett sovrum i ett hus som finns i en byhåla. Där gick jag i sexårsgruppen.

Jag var ett barn som skulle bli berövad sin barndom, sedan sin ungdom och sedan för att kämpa sig igenom mitt vuxna liv. Stå emot vuxna människor som kallade mig för lögnare. Än idag får jag höra att jag inte talar sanning. Förklara för mig vad jag skulle tjäna på att säga att jag varit utsatt för sexuella övergrepp som barn om jag inte hade blivit det??? För mig är frågorna: Hur kunde vuxna människor förbise det??? Varför var det ingen som ingrep? Innan dom visste så förstår jag att det var svårt att göra något men när det blev känt?! Varför valde folk att blunda? Var det lättast att säga att jag ljög?

Många frågor. Får jag någonsin svar? Det är kanske inte mycket jag vet men en sak vet jag: Det som jag varit utsatt för har format mig som människa. Jag har gjort många misstag men många av dom hade säkerligen aldrig hänt om jag hade fått en normal uppväxt. Jag hade förmodligen haft ett högre värde på mig själv. Kanske hade jag till och med älskat mig själv. Tyckt att även jag var värdefull och värd att älskas.

För vem kan älska någon som mig? Den frågan ställer jag mig själv oftast. Alla tankar, funderingar som virvlar runt i mitt huvud ibland tar all energi. Tyvärr så kan jag inte alltid stoppa tankarna. Jag dalar ner och blir besviken på mig själv. Jag borde veta bättre tänker jag. Men livet är inte alltid så enkelt.

Det blev ett personligt blogginlägg idag med mina innersta tankar. Jag har lovat mig själv att inte försöka skämmas. Jag har inte gjort något fel. Jag var bara ett barn trotts allt.

Ha en fin dag. Tänk på att du är värdefull ❤

Varför kan man aldrig för en dag känna att livet är härligt? Att det finns en mening. Få skratta och känna äkta glädje. I morgon är det dags för att besöka min samtalskontakt. Jag behöver det.

Att leva med psykisk ohälsa är nog bland det värsta man kan göra. Folk dömer en utan att förstå innebörden av vad en djup depression är för något.

Idag så är jag arbetslös på nytt. Borgholms kommun sägs inte behöva personal. Ändå så anställer dom. Idag var det meningen att jag skulle fått fast anställning men jag har varit sjukskriven från mitten av november. Så för att få behålla sitt jobb måste man vara frisk. Ja det önskar jag att jag var.

Jag är diabetiker som lever med fibromyalgi, djup depression, ångest och PTSD. Det är inga lätta diagnoser, men det finns dom som har det värre. Jag ska inte klaga., men jag måste ändå få tycka att livet är orättvist.

Jag har i alla år kallats för lögnare. Ja kanske inte alla men dom senaste 33 åren i alla fall. Tänk er att vara tvungen att sitt bland folk där man vet att det snackas bakom sin rygg. Hur känns det? Otryggheten biter sig fast. Förnedringen omringar en. Övergrepp som blir tyngre att bära då man inte har någon som tror på en.

Jag ska snart påbörja en terapi för PTSD. Jag är alltifrån rädd, förväntansfull och nyfiken. Rädd för vad som kan komma upp till ytan. Jag vet ju vad som hänt men det kan komma fram förvrängda minnen. Förväntansfull för vad det kan ge mig. Frihetskänslor kanske? Just nu så känner jag mig fängslad i mig själv. Nyfiken på vad folk runtomkring mig kommer säga...eller inte säga när saker och ting kommer upp till ytan

Jag har så svårt för att lita på folk. Inte så konstigt kanske. Jag vet aldrig om det är äkta känslor bakom orden eller om det är en falsk fasad för att få mig glad när jag minst anar det!

Ja livet ger och livet tar!

Har en sjuk pojke hemma idag. Hans bror hade feber i början av helgen. Fredrik låg pall förra helgen. Det är väl något som går just nu.

Själv har jag ont i mina leder. Förmodligen mycket på grund av vårt svenska vinterväder. I lördags så haglade det på ordentligt och mellan haglet så öste det ner. Man blev rätt så blöt kan jag säga.

Jag behövde hämta ut min medicin. Skickar gärna hem det från Internet. Slippa köer och sedan är mycket billigare om man köper över Internet.

Det finns en sida på Internet som drivs av Carl. Där kan man hitta rabattkoder som man kan använda. Sidan heter apotekrabattkod.nu. Besök den gärna och se om ni kan hitta några fynd.

I lördags fick vi köpa en ny kaffebryggare.  Vår slocknade i lördags. Vi satsade på en Moccamaster. Lite dyrare än vanliga men så fick vi också 10 års garanti på den. Kaffet blir varmt och jättegott. Jag är nöjd med valet ☺ Kaffe är livets dryck helt enkelt.

Idag skiner faktiskt solen men värmen har uteblivit. En månad till ungefär så är våren på väg och jag har överlevt ännu en vinter. Det kunde jag inte tro för en månad sedan.

Ha det gott mina vänner. Sköt om er ❤

Detta kommer bli ett inlägg som är skrivet direkt från hjärtat.

Alla hjärtans dag. Den dag då kärleken ska firas. En dag som egentligen skulle vara alla dagar om året. Men visst är det roligt att bli extra firad och hyllad. Man får visa hur mycket någon betyder för en. Det behöver inte bara vara mellan ett par utan även mot sina barn och vänner.

Jag fick 10 röda rosor av min man igår. Till dom så fick jag några lotter. Jag vann ingenting så det bevisar att jag har tur i kärlek ☺
Fredrik fick en ros och lotter. Han vann inget han heller så han har nog också tur i kärlek ☺
Till barnen köpte jag choklad.

Fredrik ❤

Du är min själsvän, min klippa, mitt stora stöd i livet. Det är kanske inte alltid du förstår mig men du står ut med mig.
Innan jag träffade dig så trodde jag att jag visste vad kärlek var, men det förstod jag att jag inte gjorde den sommaren då vi blev tillsammans

Utan att blinka så ordnade jag för barnens skolgångar i Borgholm. Förvisade mig om vilken hjälp de skulle gå. Det var ett stort steg att flytta 30 mil ifrån där jag bodde. Det var inte bara att packa väskan och sticka. Jag hade ju fem barn med mig till boet.

Dessa barn tog du emot med öppna armar. Du tog dom till ditt hjärta och idag kallar du dom för dina barn.

Jag kan inte få det bättre än vad jag har idag. Älskar dig för den du är ❤

Älskade barn ❤

Ni har skapat mig som den människa jag är idag. Ni har visat vad kärleken till ett barn kan ge, vad den kan få mig att göra. Jag har försökt att skydda er från allt ont. Jag kan gå över vatten och eld för er. Det finns inte något som jag inte skulle kunna göra för er. Så länge det är lagligt 😉
Hade jag kunnat ta ner månen till er så hade jag gjort det.

Mina vänner ❤

Jag har inte många vänner. Självvalt då jag har svårt att lita på folk. Men jag har några äkta vänner och de betyder massor för mig. Ni har en speciell plats i mitt hjärta.
Älskar er för de ni är. Ni mina vänner vet vem ni är ❤

Sedan vill jag ge kärlek till alla er andra med. Jag hoppas ni alla fick en fin och mysig Alla hjärtans dag ❤

Ena stunden så mår man bra, i nästa bränner tårarna under ögonlocken. I morgon är det dags att träffa min samtalskontakt och jag hoppas verkligen inte att det blir inställt. Jag behöver gå dit känner jag.

När jag låg inlagd så hade dom ett pussel i dagsrummet. Det var avkopplande på något sätt att sitta där. Ha något att koncentrera sig på. Få något annat att tänka på.

När jag fyllde år så fick jag ett pussel av min man och mina barn. Har börjat lägga det nu och har kommit en bit på vägen ☺

Nu ska jag vara ner lite och ta en kopp kaffe. Ha det gott ❤

• 

Jag är en djuptänkande person. Ibland blir det riktigt djupt och man börjar fundera på vad livet är värt i sig.

För en månad sedan lade jag in mig frivilligt på den psykiatriska avdelningen i Kalmar. Veckan innan så följde min samtalskontakt mig dit för en bedömning. Jag gick med på det men ville inte lägga in mig då. Jag ville hem då alla mina barn med familjer skulle komma över nyår. Veckan efter nyår så kände jag att jag var tvungen att söka hjälp.

Panikattacker avlöste varandra och ärligt talat så orkade jag helt enkelt inte mer. Allt var bara för mycket. Väl på avdelningen så fick jag stöttning av personalen. De var helt underbara. De fick mig att känna mindre värdelös som människa. Sa att det var okej att bara vara och låta dom sköta resten. Jag behövde vila min kropp och mitt psyke.

Gör diagnoser livet lättare?

Ja till en viss del. Man förstår lättare på varför man reagerar som man gör.

Jag har fått diagnoserna PTST, djup depression och GAD (generaliserad ångestsyndrom), diabetes och fibromyalgi. Har haft de fyra sista tidigare och nu har PTSD tillkommit. Jag har läst på om detta och det är nog inte helt fel diagnoser. Jag ska gå på terapi för PTSD. Det kunde ta två månader. Jag är fortfarande sjukskriven och har varit det sedan mitten av november. Nu har jag förlorat mitt arbete. De hade inget mer att erbjuda. Brukarna har blivit färre och sedan har dom anställt personal redan.

Varför anställer man mer personal efter brukarna har minskat i antal? Ja det är min fråga.

Ärligt talat så var det som att Borgholms kommun drog undan mattan under fötterna på mig. Jag älskade mitt arbete och såg fram emot mina arbetsdagar, men blir man sjuk så blir man. Det är inget man rår över 😪

Så hur känns det nu då? Ena stunden så tänker jag att jag ska enbart fokusera på mig och min kommande terapi, och i nästa sekund känner jag mig så fruktansvärt oduglig som inte ens kan behålla ett jobb. Oduglig för att jag inte orkar med det jag har gjort en gång. Oduglig för att jag inte tillför hemmet något.

Ja livet är verkligen en berg och dalbana. Det går upp och det går ner. Ser man över alla mina år som jag funnits till så här det varit mycket ner och jag har fått kämpa som fan rent ut sagt. När ska det ta slut? Är det konstigt att man får djupa tankar ibland?

Förra året slutade med ett helvete och detta året började med ett. Det är som min samtalskontakt sa: Det kan bara bli bättre nu ☺

Idag är det en sådan dag som jag känner mig totalt värdelös. Igår storstädade jag mitt kök. Tvättade några maskiner tvätt. Idag får jag betala för det. Hade jag nog fått ändå för mina leder är inte som dom borde vara. Jag sover dåligt på nätterna. Vaknar tidigt vilket resulterar i att dagen känns superlång.

Jag har inga panikattacker i alla fall men ångesten lurar runt hörnan ibland. Har fått mediciner som gör att jag ska klara av min vardag. Ibland känns även det som en motgång. Att behöva ta en massa mediciner för att man ska fungera någorlunda. Men det är bra att det finns.

Var med min yngsta dotter hos läkaren igår. Förra veckan var min äldsta dotter hos läkaren och jag följde med. Vi har samma läkare. Undrar om hon tänkte något. När jag var där själv veckan innan så fick jag ångest och panikattack innan besöket och jag var helt ifrån mig när jag väl kom in. Sätt i ett väntrum och fick vänta i en halvtimma innan hon kom. Det kändes som rena tortyren.

När jag inte kan göra något hemma så känner jag mig så oduglig. Jag känner mig både ledsen och besviken på mig själv. Värdelös är ett ord som dyker upp.

Fantastisk familj

Jag har en fantastisk man som förstår mig. Jag har fått känslan av att han faktiskt äntligen vet hur jag känner det. Speciellt efter jag sökte hjälp och blev inlagd. Jag har fantastiska barn som finns där. Som förstår och som är rädda om mig. Jag vill inte göra dom besvikna.

Att ha en familj innebär inte bara att man har blodsband. Saknar Carina som var min bästa vän. Hon var som en syster för mig och hon var en av min familj. Vi pratade och vi lyssnade på varandra.

Ja livet blir inte alltid som man tänkt.

Denna helgen som gått har varit otroligt lugn. Man kan säga att jag har varit rätt så låt. Tagit dagen som den kom och sett på den ena färsen efter den andra. Allt från Eva Rydberg till Nils Poppe och Berit Carlberg. Jag älskar teater, sång och dans, så vad passar bättre än revyer då?! ☺ Två man och en änka var en bland dom vi såg.

• 

När jag var yngre så visade Sveriges television förra årets revy med Nils Poppe och Berit Carlberg. Man längtade tillctrettonhelgen varje år. När Poppe slutade så tog Eva Rydberg över. Numera så får man inte se revyn på TV. Varför? Jag hittade gamla godingar i öppet arkiv och fick skratta bort hela kvällen igår. Det kändes skönt och få glömma bort vardagen för några timmar.

Idag är det åter vardag. Jag har ont i mina leder. Förmodligen det kalla o h blåsiga vädrets skull. Tvättar och ska försöka ta mig an att vika den med. Jag hoppas att ni alla får en fin dag ❤