web analytics
Gå till innehåll

Idag så har min son med barn samt min dotter flyttat hemifrån. Stéphanie flyttade ihop med sin pojkvän. Robin är ensamstående pappa. De har fina lägenheter i en fin omgivning. De bor inte så långt ifrån varandra.

Nellie ville ha med sin farmor ut på lekplatsen. Det är roligt att se dom små liven leka. Det påminner mig om min egen pappa som älskade att se sina barnbarn leka.

Nellie gungar för fullt
Sebastian leker för fullt

Innan vi åkte hem så kom Nellie och ville ha em puss och kram. Hon Bille sitta i mitt knä vilket hon fick så klart. Hon var ledsen. Det tar ett tag innan hon vänjer sig med att de bor själva nu. Hon ville vara hos farmor så hon. Tårarna rann. Jag vill att du kommer i morgon så hon.

Det är klart att det känns för henne med. Hon har alltid varit farmors flicka sedan födseln...och det är hon ju då fortfarande 🤗 Jag lovade att vi skulle prata ofta i telefon o att vi snart kommer träffas igen.

Hon kröp upp i sin pappas famn sen. Härligt och se. Känns då skönt för jag vet att barnen har det bra hos sonen och han gör ett fantastiskt arbete. Det märks på dom båda barnen att de har det bra med Robin

Nellie och jag

Snart börjar vi ett nytt kapitel i livet. Vi kommer få fler utflugna barn. André har ju flyttat sedan en tid tillbaka och nu så är det dags för min andra son med barn samt min dotter.

Det känns konstigt att bli en mindre familj i hemmet. Vi kommer bli sex kvar. En halv familj på hemmaplan. Dock så är det roligt med. Det kommer bli annat när man väl träffas sen.

Dock så kommer jag sakna de små barnafötterna. Nellie och Sebastian har ju funnits hos mig alltid. Nellie i fyra år och Sebastian i två. Det blir med dom som med Alizia. Facetime är en suverän uppfinning.

Saknar Alizia med. Ja hela familjen så klart. Vi försöker lägga undan lite pengar så att vi kan åka till Gotland. Bara båten kostar ett ex antal tusenlappar. Det är det värt men man måste ju samla ihop det först ☺

Just nu sitter jag med Stéphanie utanför ÖoB och väntar på Jonatan. Han hämtar nyckeln till deras första gemensamma hem. De är något glada 🤗

Ha det gott och sköt om er ❤

I fredags bjöd Stéphanie familjen på Lammet & Grisen. Supergod mat. Jag äter inte lamm men fläskkött gör jag och det fanns en del att njuta av. Salladsbordet är suveränt God. Helt underbart.

Nellie och Sebastian var med och de åt som bara den. Sebastian är ju för rolig. Han är alltid först till bordet och går sist därifrån. Lugn som en filbunke är han. Där kan man verkligen säga att han njuter av sin mat.

Barnen har börjat skolorna nu. Sommarlovet är slut. Inte en enda gång har jag badat i år. Det får bli badhus i höst istället.

Det är skönt att komma in i rutiner igen. Man behöver det. Har en del att göra på hemmaplan. Har barn som ska flytta och med det ska vi göra rum för övriga barn. Det kommer bli fruktansvärt tomt men jag är glad för deras skull.

Jag hoppas att ni alla har det bra. Sköt om er ❤

Jag, Fredrik,Beatrice och hennes kille Pelle åkte till Tyskland i onsdags förra veckan. En tripp som jag verkligen såg fram emot. För det första så skulle jag få spendera lite tid med Beatrice och sedan så blev det Europas största cirkus som skulle ha premiär i Kiel och den skulle vi då gå på. Sedan på hemvägen så firade jag och Fredrik 5 år som gifta. Ja så det skulle bli en minnesrik tripp...och det blev det verkligen. Så mycket som vi hann med dessa dagar har vi aldrig gjort förr...Tack och lov hahaha...

Vi satt i bilen på väg från Borgholm till Tyskland. Resan gick bra. Vi hade dock inte kunnat fixa boende men det finns alltid någonstans tänkte vi. Bed and breakfast, vandrarhem med mera. Jag och svärsonen Pelle försökte hitta boende vis mobilen. Booking.com brukar ha bra erbjudande.

Vi hittade ett hotell. Dock inte i Kiel utan i Hamburg. Vi kikade igenom bilderna på hotellet och det såg så mysigt och fint ut. Det komiska var att Pelle fick bättre erbjudande på samma hotell än vad jag fick.
- Det är ju billigt. Lite över 2800 för två rum för fyra personer inklusive frukost.
- boka det! Säger jag
-betalar vi nu så får vi 200kr i rabatt.
-Ska vi ta det? Frågar jag Fredrik och vi alla säger Ja!

Vi åker igenom Kiel och kom till Hamburg. Vi såg fina hus och bygga det som sakta men säkert blev mindre fina.
-Porr!? Säger jag. Det står PORR med stora svarta bokstäver på väggen.
- Det betyder kanske inte samma där som i Sverige?
Vi åker vidare. De fina husen blir klottrigare och klottrigare. Sopsäckar ligger slängda i högar på trottoaren. Fulla människor ligger utslagna. En del är fortfarande vakna. Dricker och röker.
Jag tittar närmare på gatan vi har stannat på. Graffiti på väggarna. En byggnad där det står Jesus lebt (Jesus lever). Det finns biografer. Inte vilka som helst utan sex-bio, gay-bio.

Vi går av bilen och går mot hotellet. Det ser bra ut när man kommer till ingången.
-Ja men det här blir nog bra ändå tänker jag
Vi checkar in och får nycklarna
- Det är den dörren upp säger killen i receptionen. Han såg att att vara intryckt i ett bås. Platsen var inte större än så.
Vi öppnar dörren och ser trappor. På väggen så finns det siffror som visar att det är de rumsnummer som står på väggen.

Vi går uppåt. Vi fortsätter att gå. Ännu en våning. När vi kom till den åttonde våningen var vi framme. Rätt så färdig kan jag säga. Hur kan man ha ett hotell med så många våningar utan hiss???

Vi ska sätta nyckeln i låset mes ser att dörren är öppen. Vi går in. Rummet är tomt!
-Var är sängen??? Ska vi inte få någon säng???
Ja med tanke på hur läget var så skulle det inte förvåna mig.
Men Fredrik hittade ingången till vård rum. Vi förstod rätt så snart att vi skulle få dela toalett och dusch med flera andra. Det tomma rummet hade dom gjort till en nödutgång.

Rummet i sig var kanske inte så dåligt men det kändes som att man bodde i en bunker. Utsikten var ett annat hotell och en gay-bio och den "fina kyrkan" som det stod Jesus lebt på.
Men men, sängen verkade i alla fall skön. Toaletten var liten. Duschen likaså. Jag var i denna stund lite besviken, men det var bara att bita i det sura äpplet.

Vi ville se hur området såg ut så vi gick ut för att se oss omkring. Hamburg ska ju vara fint sägs det. Vi kom ut på gatan och hamnade i slummen. Ju längre ut på gatan vi kom ju mer slum blev det. Bordeller, sex-shoppar, sex-bio samt gubbar fanns det gott om. Utanför låg människor och sov, en del drack och rökte.
-Vart har Jag tagit min dotter???
Vi gick in i en affär. En helt vanlig matbutik. Fy sjutton som det luktade där. Beatrice höll på att gå in i en anställd och hon bad om ursäkt. Mannen som var lite mer än medelålders tittade efter Beatrice. Jag såg hur han tittade på hennes bakdel.
-Äckel! Ge fan i och titta på min dotter!!! ville jag skrika men bet mig i tungan. Vi köpte det vi skulle ha och gick tillbaka till vårt sunkiga hotell. Upp 8 våningar. 60 trappsteg senare så låg jag på sängen. Totalt slut.

Vi var ju trots allt tvungna att ha något i magen så vi fick vackert gå ut igen för att leta upp en restaurang. Vi gick ner alla trappor och kom ut på gatan. Vi fick gå runt och leta lite innan vi hittade något lämpligt ställe. Vi gick förbi en restaurang. Det såg ut som att de bara hade slängt ut stolar och bord. Sopsäckar med sopor låg runt hörnan. Mitt emot låg en restaurang som såg fin ut., Gick dit men tyckte inte att den var så fin ändå trots allt. Mitt emot gatan lite längre upp såg vi bord stå prydligt och en man stod välklädd och tog emot sina gäster. Dit gick vi. Beställde in pizza. Det var inte så prisvärt. Knappt någon botten på pizzan och jag som knappt orkar äta en halv pizza åt upp nästan hela. Vi skulle betala och det visade sig då att han tog bara kontanter. Men han hänvisade till en automat runt hörnan. Tog ut pengar och fick betala 100 kr i avgift. Det blev väldigt dyra pizzor. Vi gick tillbaka till hotellet. Tog en dusch och sedan blev det sängen.

Torsdag

Vi vaknade efter en god natts sömn. Hotellets läge var ingen höjdare men de hade en skön säng i alla fall. Vi gick upp och gjorde oss i ordning för hotellets frukost. Det finns inget godare än en riktig frukost på ett hotell. Sätta sig ner och få njuta av goda mackor, pålägg och färdiglagat kaffe.

Vi går ner alla våningarna. Öppnar dörren och får gå igenom hotellets kontorsavdelning. Ja det var kanske att överdriva förresten. Kontorsavdelningen bestod av ett kontor till höger och receptionen till vänster. Vi fortsatte att gå. Hamnade i ett litet litet kaffe som var ett så kallat kök. Igenom det som var max 70 cm bred och kanske en meter lång. Sedan såg man några bord med stolar. Sammanlagt 12 sittplatser. Det fanns bröd, ost, korv och skinka. Frallor och grovt bröd. Ljummen dryck i form av juice och mjölk. Lite flingor. Kaffe fanns men det såg ut som diskvatten och smakade inte gott. Äggen var inte ätbara. De var ljumma när jag tog ett och tänkte att det ska bli gott. Men det såg mindre aptitligt ut kan jag säga.

Vi åt fort. Något besvikna gick vi därifrån. Går upp alla våningarna. Jag slänger mig död på sängen. Tar en paus och tar det vi ska ha med oss och går ner. Förhoppningsvis så står bilen kvar. Utanför hotellet stod en bil med hänglås. En man står och fotograferar invändigt. Han får syn på mig och vänder sig om. Låtsas som han inget gjort. Vi ser vår bil och sätter oss fort i den o kör iväg mot Kiel.

Ju längre ifrån vår gata vi kommer ju finare blir det. Vi kom in till Kiel. Parkerade bilen och gick mot shoppingcentret. Två timmar fick vi hålla så vi hade lite tid att gå omkring där inne. Stället var stort och rörigt. Inte alls som våra shoppingcenter som vi har här i Sverige. Det första vi gjorde var att leta upp ett fik i alla fall. Jag var tvungen att ha kaffe. Vi fikade och kaffet smakade ljuvligt. Sedan var vi pigga för lite shopping. Vi hittade lite fynd jag och Beatrice.

Jag tyckte att två timmar lät lite för shopping när vi parkerade men det visade sig att det var precis lagom. I alla fall för den första ronden hahaha. Vi går ut nöjda och går mot parkeringen. Vår bil stod inte där. Vi frågade och konstaterade att det var där vi satte vår bil. Bilen var verkligen borta. Vi hittade tre poliser som stod vid tunnelbanan som var på torget där vi parkerade. När vi berättade att vi hade parkerat där så sa den ena polisen att det var inte bra att parkera där då det finns tjuvar som stryker omkring där. - NEJ! var min första tanke som jag skrek i mitt huvud. Vår bil har blivit stulen!!!

Pelle ringde polisen men samtalet bröts och då hjälpte den andra polisen oss. De ringde från sin telefon och pratade. Sedan berättade dom att bilen hade blivit bortsläpad för att vi hade råkat ställa oss på en parkeringsplats för rullstolar.

Fattades bara det tänkte jag. Stället de hade släpat bort vår bil på låg 49 minuter därifrån. Det var bara att börja gå med andra ord. Vi försökte se det hela med humor. Jag och Beatrice gick och fotograferade lite medan vi gick. Skrattade och sa att hade inte detta hänt så hade vi ju inte fått se den delen av staden.

Vi hittade stället där vår bil stod. Betalade 1250 kronor för att de var så snälla och bogserade bort den. Körde tillbaka till köpcentret men parkerade denna gången i parkeringshuset som låg runt hörnan. Tänk om vi hade sett den lite tidigare?! Vi gick in i köpcentret igen och fortsatte att shoppa.

Det blev en dag i Kiel. Det var där som cirkusen var så vi tyckte det var lika bra att stanna där inne. Åt på en mysig restaurang. Trevlig personal och jättegod mat. N'r kvällen kom så gick vi bort till cirkusen. VI skojade med att säga att hur dålig nu än cirkusen kommer vara så lär det ju bli höjdpunkten för resan ändå trots allt...hahaha...men någon besvikelse blev det inte. Jag har sett flera olika cirkusföreställningar men denna lär vara den bästa någonsin. Så professionella dom var. De gjorde allt till underhållning. Två timmar gick väldigt fort. De avslutade med tigrar och lejon. Vi hade mycket bra platser. Satt två meter ifrån och såg allt på väldigt nära håll. SÅ mäktigt det var att sitta så nära dessa ståtliga djur. Vi gick därifrån väldigt nöjda.

Vi åkte tillbaka till Hamburg. Inget som lockade men det var ju ett måste. Vi lade oss nöjda över dagen trots böter och allt. Nu var det bara en natt kvar tills vi skulle åka hem till Sverige igen. Jag längtade hahaha. Denna gången parkerade vi ett parkeringshus som låg lite längre bort. Kostade 150 kr per natt men det var värt det. Allt för att ha en bil med sig hem.

Fredag

Vi vaknade tidigt, packade ihop våra saker och gick ner för att njuta av deras frukost. Ja njuta och njuta. Men det känns skönt ibland och vara lite ironisk. Frukosten denna fredag var densamma som tidigare. Vi åt. Gick upp för att hämta våra saker och sedan checkade vi ut.

Tog bilen och körde därifrån-. Denna gata kommer jag aldrig att passera fler gånger. Förmodligen kommer jag aldrig att besöka Hamburg igen. Skulle jag göra det så är det för att försöka och se de finare delarna av Hamburg, för visst måste det väl finnas?!

Det blev som sagt en mycket händelserik vistelse. Vi tog det som det kom och som det var. Fanns inte så mycket annat och göra. Vi hade det trots allt trevligt de stunder som det var lugnt hahaha...

Det blev dagar med både roliga saker och tråkiga saker. Oavsett så blev resan mycket minnesrik i alla fall hahahaha...

Idag för 5 år sedan blev jag fru Andersson. Efter mitt förra äktenskap alltid sagt ALDRIG MER så blev det ett JA när Fredrik friade nyårsnatten.

Jag gjorde allting från grunden med lite hjälp av mina döttrar. Jag gjorde inbjudningskorten och kuverten själv. De små välkomspresenterna som innehöll en fjäril av trä. Fjäril för mig består av allt vackert du bara kan tänka dig. Jag hade lagt i en chokladbit samt en hemmagjord skyddsängel. Ett hänge som gästen kunde ha i armband, halsband eller i en dragkedja till exempel.

Jag letade efter kläder både till barnen, Fredrik och mig själv. Kavaj, skjorta och byxor till killarna samt klänningar till flickorna. Skor söktes och fann. Det blev en figursydda bröllopsklänning till mig.

Buketten satte jag ihop själv samt barnens och Fredriks som de skulle ha. Maten handlades in och gästernas sittplatser pusslades ihop. Det blev ett mycket annorlunda bröllop denna gången. Första gången så ville jag egentligen inte ens gifta mig så jag sa inget till de gäster som kom. Det kom som en överraskning på min 30-års fest. Allt i hopp om att något skulle komma emellan så bröllopet inte skulle kunna bli av.

Efter det att Fredrik och jag sa Ja till varandra så tog jag och mitt följe limousinen till slottsruinen där vi blev fotograferade. Sedan åkte vi till festlokalen där våra 86 gäster väntade. Komiskt att vi blev så många för vi ville ha ett litet bröllop men efter vi hade skrivit ner närstående släktingar så blev vi en del och sedan några vänner på det.

Bröllopet var vackert för det fanns så mycket kärlek i luften. Det blev en dag som jag alltid kommer bära med mig i hjärtat. Det var den gången som min bästa vän Carina för första gången var hos oss, tyvärr den sista med. Helen, en annan vän kom för första gången med två av sina döttrar. Det var roligt och så mysigt att ha två av sina bästa vänner en helg hemma hos mig när det var en sådan viktig helg.

Idag har det gått fem år. Tänk att 8 månaders förberedelser var över för en kväll?! Men samtidigt så har vi levt för denna dag i dessa fem år som gått.

Nedan så ser ni några bilder på oss denna underbara dag ❤

Det blev ett stor följe. André förde fram mig, Robin höll ringen. Flickorna var brudnäbbar och pojkarna gick ett följe efter Fredrik.

Sjubarnsmamman
Fredrik och jag när vi kom till festlikalen

Min blombukett som jag gjorde

Gjorde även de små buketterna

Jag och min äldsta son André. Han förde mig genom altargången. Tyvärr så fanns inte min pappa i livet så det blev min äldsta son i stället.

Stéphanie min äldsta dotter

Benjamin, min tvillingkille

Beatrice min tvillingflicka

Hampus min näst yngsta son

Pontus min yngsta son

Några av gästerna

Tyvärr så har jag ingen bra bild till hands på min näst äldsta son Robin men han finns med i bilden där vi alla är samlade utanför kyrkan.

André och Robin var superduktiga. De serverade gästerna, såg till så att det fanns både mat och dryck tillgängligt. Eva, Stéphanies storasyster hjälpte också till. De var så duktiga.

Ja det blev en dag att minnas. Grattis Fredrik på bröllopsdagen ❤

Den meningen så en god vän till mig. -Lisa, du har hittat hem.Jag har aldrig känt det så förut men de senaste åren så har det känts allt mer rätt.

Jag har varit med om mycket i mitt liv. En ryggsäck som väger en hel del. Psykisk och fysisk misshandel, sexuella övergrepp, mobbning mm. Jag kände mig aldrig trygg, varken som barn eller som ungdom. Jag var rädd för att somna på kvällen och rädd för att vakna på morgonen. De känslor som man bar då kan komma tillbaka än idag men det är färre mellan gångerna tack och lov.

Jag har gått in på vägar genom livet som jag inte önskar någon men gudarna ska veta (missförstå mig rätt nu) att nu med facit i min hand så hade jag gått samma väg idag för idag har jag vetenskapen om vad det är jag har. Hade jag inte valt de vägar jag gått så hade jag inte suttit här med en man som älskar mig för den jag är. Jag har sju underbara barn och tre ljuvliga barnbarn.

Jag har äntligen hittat hem och här kommer jag att stanna. Dock så kan jag tycka synd om min man många gånger för på grund av det man vatit med om så blir man ibland misstänksam, rädd och fundersam. Man hamnar i situationer som man har svårt för att tolka. De som inte varit med om det jag har varit med om kan inte förstå känslorna som dyker upp, men vi andra förstår. Det är jag helt säker på.Trots att det är så längesedan som jag var tillsammans med min dåvarande man till exempel så kan tankar och känslor dyka upp. Det blir flashback. Bilder som kommer upp till ytan. En doft, en sak eller till och med bilar. Det kan ge mig ångest och min hjärna kan spela mig ett spratt.

Jag har svårt att ta emot komplimanger för i min hjärna så är den intalad att jag är precis tvärtom än vad som sägs. Att få höra att man är vacker och intelligent till exempel är för mig främmande. Jag känner mig inte vacker och att vara intelligent känns konstigt att höra då man ofta fått höra hur dum man är.

Jag är en djuptänkande person. Att analysera är något som jag nästan alltid gör. Det är många gånger som jag får säga till mig själv att bara ta till mig det som sägs eller görs. Det är inte alltid det finns baktankar. Att vara jag är inte alltid så lätt men jag skulle ändå inte vilja byta med någon annan. Jag har äntligen funnit mitt liv och det släpper jag inte.

Det finns olika sorters kärlek. Kärleken till din partner, till sina barn, föräldrar, syskon, släktingar och vänner. Kärlek är något som man känner och kan ge. Ju mer du ger ju mer får du tillbaka.

Igår vart det gårdsfest på Berga i Skåne. En mycket trevlig lördag. Vi gick tipspromenad och kammade hem några vinster. Jag tog hem första pris 🤗 Alla rätt. Det var inte illa. Godisregnet var det många barn som väntade på. Där ibland mina barn.

På kvällen så blev det dans. Det var längesedan jag dansade men takterna satt i fortfarande. Kvällen blev mycket underhållande och supertrevlig. En av de trevligaste och roligaste. Tack mamma och Peter för en trevlig och rolig gårdsfest. Rosemarie hette kvinnan som underhöll. Så duktig.

Jag fick en av de vackraste gåvor man kan få. Gett av en av de vackraste själar. En tavla med en kvinna som håller ett barn i sin famn. Det är jag och mitt ena barnbarn Sebastian. Jag visste inte vad jag skulle säga. Ja det blev ett tack naturligtvis men det kändes så lite. Tack underbara Britt för den underbara tavlan. Jag blev jätteglad och rörd. Det var mycket fint gjort av dig. Du har ett stort och vackert hjärta.

Tänk vilka fina människor det finns där ute. En av dom är min bästa vän Carina. Hon finns inte bland oss men hon finns i mitt hjärta. Besökte hennes grav på vägen hem. Hon ligger på en fin kyrkogård. Hon är inte ensam. Gravstenen är otroligt vacker och jag ville inte gå därifrån och lämna henne där. Carina var en av de få. Så saknad, så otroligt älskad.

Vi satte några blombuketter, både till Carina och hennes nära som ligger där. Det var många känslor som sköljde över mig. Tårarna brändes under ögonlocken och sedan bröt det bara ut. Tomheten inom mig gör så fruktansvärt ont. Jag har förlorat en bit av mitt hjärta. Så är det bara. Man får göra det bästa utav allt men ibland så blir det för mycket. Saknar hennes röst. Vi kunde ringa varandra under vilken tid på dygnet det än var. Saknar våra samtal. Saknar henne och hennes vackra hjärta och själ.

Det blev ett långt inlägg. Har ni läst hela har ni varit duktiga. Nu är vi på väg hem. Ni får ha en fin dag alla.

Ännu ett stort TACK till Britt och Sten för den fina tavlan. Är så otroligt glad ❤

Underbar tavla. En målning som föreställer mig och mitt ena barnbarn. En gåva från en underbar människa med ett vackert hjärta.

Underhållande gårdsfest bland bekanta och vänner

Carinas grav. Så vacker ❤ Satte några blommor både till henne och hennes nära.

Det är mycket underhållning i Borgholm nu. Varje onsdag under sommaren så bjuds det upp till dans för de dansglada. Själv tyckte jag att höjdpunkten var/är Sven-ingvars som gästade oss i Slottsruinen. Gammalt som nytt fick vi lyssna på. Sven-Erik fattades naturligtvis men jag måste säga att sonen Oscar är ju helt suverän. Man märker att bandets medlemmar har spelat länge ihop. Det var en mycket underhållande konsert!

Har varit dålig med att uppdatera bloggen. Man kan tro att vi inte har gjort någonting men det är precis tvärtom. Har haft massor att göra. Som det oftast är under sommartid. Jag hoppas att ni alla mår bra och har det gått under solens strålar. Har ni badat något? Jag bor tio minuter från havet men har ännu inte varit där. Har inte hunnit.

Idag skiner solen. Det blåser lite men hade önskat att det blåste till lite ordentligt men jag ska inte klaga.

Igår var jag och mina döttrar och deras killar o h tittade på Diggiloo. Det var bra och underhållande men jag blev ändå lite besviken. Trodde det skulle vara bättre. Nedan är ett foto på Brolle som var med.

Ha det gott och sköt om er!

Det var fredag. Solen lyste med sina strålar och barnen lekte i gräset. Vi hade fikat och pratat bort en stund. Vi träffades varje dag, antingen hos dig eller hos oss. Ibland blev det en tur ner till stan. Det blev glass och bullar fast vi båda egentligen inte skulle ha då vi var/är diabetiker men vi syndade ibland.

Denna fredag hade jag med mig både kaffe och bullar. Du hade ont och fick morfin. Det hjälpte lite grann. Trots din smärta så tyckte du att stunden var härlig. Du såg barnen leka i gräset. Du tyckte om att ha dom nära dig.

Det började närma sig hemgång och jag körde in dig till din plats. Du skulle få din kvällsmat.

Jag tog barnen och gick hem. Fredrik skulle ta småkillarna till cirkusen och jag skulle med tvillingarna på bion. Sista filmen med Harry Potter skulle visas.

Kvällen gick och vi kom hem nöjda efter både cirkus och bio. Vi lade oss trötta och väntade in en lördag som skulle bli en lugn dag. Trodde jag.

Kl var 07:26 när min mobil ringde. Sköterskan i andra sidan luren sa att du inte mådde bra. Du hade blivit sämre sedan gårdagen. Jag förstod ingenting, vad då sämre? Du mådde ju bra kvällen innan.

Jag skyndade dit. Träffade en annan sköterska som såg förvånad ut. Är du redan här frågade hon. Jag tänkte att sköterskan som ringde hade fel. Kanske mådde du fortfarande bra. Då kom sköterskan som ringde in och berättade att du var medvetslös.

Jag sprang in och såg dig ligga i sängen. Du var inte vid medvetande. Jag satt vid din sida hela dagen. Kvällen kom och du sov fortfarande. Jag baddade din panna. Höll din hand. Natten kom och läget var oförändrat. Hela natten satt jag vid din sida och höll din hand. Dagen kom och läget var oförändrat. Men runt lunchtid så öppnade du dina ögon. Du kunde inte prata men dina ögon sa allt. Jag kunde se i dina ögon att du kände dig trygg.

Den enda gången jag vek från din sida var när sköterskorna skulle vända dig och när jag gick iväg hem för att duscha. Jag hann precis duscha klart när sköterskan ringde. Så fort jag inte var närvarande så blev du orolig. Jag skyndade mig tillbaka.

Jag satte igång din CD med Thore Skogman. Nynnade till musiken, höll din hand och baddade din panna. Kammade ditt hår. Du var så noga med ditt hår och du var så fin.

Du somnade till en stund. En sköterska kom in med en kopp kaffe. Åh du är en ängel sa jag då jag var så kaffesugen. Jag hade suttit vid din sida i 33 timmar. Visst var jag trött men det var en annan sorts trötthet än vanligt.

Jag satte ner kaffet på brickan. Tittade upp och såg dina blå ögon. Men har du vaknat frågade jag och reste mig upp. Du stängde ögonen och jag såg att något hände. Det som jag hade fasat för. Den stunden som jag inte önskar någon. Jag tar dig i famnen och pussar din panna. Ditt sista andetag tog du i min famn.

Jag visste att denna stund skulle komma. Har försökt att förbereda mig men ändå så blev jag chockad. Ringde på klockan och en sköterska kom in. Klockan var 14:20.

Livet tog en vändning och min vardag rubbades ordentligt. Istället för att besöka dig så fick jag tömma ditt rum. Jag var med och klä dig och lade dig i kistan. Din cowboy hatt la jag ner tillsammans med dig. Personliga brev och teckningar från barnen och mig. Ett foto med oss alla lade jag också ner. Jag lovade att vara med på hela din resa. Det sista jag gjorde innan jag stängde locket var och kamma ditt hår och ge dig en puss på kinden.

Livet blev aldrig som förr. Jag kunde titta ut på folk och tänka att livet går vidare men jag är fast i en bubbla. Den bubblan kan jag hamna i än idag. Det har snart gått 8 år sedan men sorgen finns kvar. Tomheten likaså.

Vid denna tiden för 8 år sedan så visste vi att cancern skulle segra, förr eller senare. Det kändes tungt för visst var du värd bättre. Du hade ett tufft liv bakom dig och nu skulle du även få denna helvetes sjukdom. Jag grät men vad hjälpte det. Det enda jag kunde göra var att stötta dig, finnas för dig, göra dig glad och det blev lite lättare för dig. Du kunde ringa när som. Oavsett vilken tid på dygnet. Jag och Fredrik åkte upp när du inte kunde sova. Höll dig sällskap och pratade en stund. Tills du kände att du kunde somna.

Jag är så otroligt glad för de år vi fick tillsammans med dig. Speciellt de åren här på Öland för du blommade verkligen upp. Du var nära både djur och natur. Sådant som alltid hade varit viktig för dig.

Du är otroligt saknad men vetenskapen av att veta att du idag har det bra känns bra. Vi vet att vi gjorde allt för dig, fanns där för dig och vi gjorde alla vårt bästa för att du skulle ha det så bra som möjligt.

Din grav försöker jag hålla fin. Vi pysslar om den, tvättar av stenen och vattnar dina blommor. Till och med dina två äldsta barnbarnsbarn hjälper till och gör i ordning där. Det är så roligt.

Tog ett foto på avdelningen du bodde på. Man kan se uteplatsen där vi satt sista gången. Gräset där barnen lekte. Var gång jag går eller cyklar förbi där så tänker jag på vår sista dag vi hade tillsammans i det vakna tillståndet. Det var en härlig dag. Tack för allt du gav och som du fortfarande ger trots att du inte är kvar bland oss. Älskar och saknar dig!

%d bloggare gillar detta: