Vi går mot helg. En vardag kvar. Jag har inga planer alls för helgen. Min näst äldsta son och mina barnbarn kommer över. Det är roligt när dom stora kommer hem.
Jag har varit så trött idag. Blir det när hjärnan arbetar på. Hemuppgifterna som jag fått från terapin har varit jobbiga. Inte alla men några av dom. Att blunda är svårt för mig. Jag kan inte riktigt slappna av. Min terapeut har sin efterlängtade semester nu, henne väl unnat. Nu dröjer det några veckor innan jag ska dit igen.
Ibland när jag sitter på terapin och ska försöka svara på frågorna jag får så står det helt still i huvudet. I bloggen kan jag sätta ord ibland och min terapeut frågade hur det är när andra läser det jag har skrivit. Jag skriver först och främst för min egen del och när jag skriver så tänker jag inte på att andra faktisk kan läsa det jag har skrivit. Det fick mig att börja fundera lite. Tänk vad andra vet om mig egentligen?! Och jag vet ingenting om mina läsare. Det känns lite konstigt. Jag skriver oftast om mina tankar jag har för stunden. Får ur mig det som tynger mig. Det är som en bearbetning.
Nu ska jag ta en kopp kaffe och bara vara för en stund. Ha det gott och sköt om er! Kram kram ❤
Det regnar i Kalmar. Jag tog bussen till Stephanie och väl där så tog vi en tur till stan. Plockade ut några paket och tog en fika i gallerian.
Ja man hann ju bli rätt så blöt. Det droppade från håret, byxorna var våta och ovanpå allt så hade jag glömt mina skor i Borgholm så jag gick gå i mina sandaler. Men det gick.
Min äldsta dotter körde upp idag och klarade sitt körkort. Grattis Stéphanie ❤ Stolt över dig.
Själv har jag inget körkort. Var på väg och ta då jag hade mitt äldsta barn liten men efter det att min ena lunga kollapsade så fick jag göra ett uppehåll. Jag låg inlagd och när jag väl kom ut så fick jag inte göra så mycket och sedan blev det aldrig av. Nu vågar jag inte ta. Jag får sockerfall ibland helt plötsligt och sitta i en bil då är nog inte så roligt. Vad som helst kan ju hända. Nej, det går lika bra med buss för min del. Det är bra träning om man har svårt att vara ute bland folk ibland 😊
Dock så kan det vara jobbigt att åka buss med. Speciellt om det är mycket folk I bussen. Liten yta är det på bussarna och man vet inte alltid vart man ska vända sig. Jag tycker inte om art ha folk i ryggen samt så villjag sitta nära utgången. Ingen bra kombination men det är träning 😊
Igår så var det fotboll för hela slanten. Jag satt och tyckte synd om Forsberg. Så många chanser men ändå så kom den inte in i mål. Var det inte stolpen så var det ribban. En del kom antingen utanför eller för högt. Det var synd att dom åkte ut. Nu blir det inte mer fotboll för min del.
Nu ska jag faktiskt göra mig i ordning för sängen. Jag är så fruktansvärt trött. Har även ont i min vänstra höft. Ibland när jag sätter ner foten och ska börja ta ett steg gör jäkligt ont. Lite vila gör kanske susen.
Jag väntar in min tid hos Jenny. Jag ska få akupunktur. Jag som annars hatar nålar ser fram emot dagens möte med henne. Det hjälper med akupunktur.
Jag har haft några dagar med ångest och oro men idag känns det bättre. De dagar med ångest är fruktansvärda. Det är inget jag önskar min värsta fiende. Om jag nu har någon.
Jag ska göra mig i ordning för att gå till vårdcentralen. Bilden nedan är min äldsta son med sitt brorsbarn och mitt yngsta barnbarn.
Jag är så trött på denna ångest. Det är om somrarna som jag brukar må som bäst men förra året var katastrof för min del och i år verkar jag få svårt att njuta. I alla fall så här långt. Jag avundas dom som kan gå ut och sätta sig i sin trädgård. Ha en bra bok för läsning. En tidning med korsord. Vad som helst. Njuta av stunden, andas in fågelkvitter och prasslande ljud efter hundarna spring. Varför kan jag bara inte sitta ner och göra allt det där? Nej istället så är det rastlösheten, ångest och tomhet som förgyller min dag.
Jag skulle vilja ta en promenad men istället för det så fängslar jag mig själv i mitt hem. För mig en dag som denna är ett stort steg att bara gå ut i trädgården. Jag tvättar och hänger upp tvätten på tvättlinnan ute. Jag måste ut för att hämta in den torra tvätten för att sedan hänga upp nytt. Givande? Nej det vill jag inte påstå, men jag kommer ut.
Mina hundar älskar detta vädret. Sally ligger så hon har full koll överallt. Cindy har grävt en grop vid stenen och solar i skuggan. Valparna springer och leker över hela gräsmattan. Ja valpar och valpar, de är 1 1/2 år.
Igår var en jobbig dag. Den började med att jag inte hade ro i kroppen och det höll i sig till sena kvällen. Jag var så rastlös så jag hade inte ro att sitta still så det slutade med att jag gick från ena ställen till nästa och inget vettigt fick jag gjort. Dessa dagar är så otroligt jobbiga. Idag känns det lite bättre. Än så länge i alla fall. Dock så är det fortfarande förmiddag och dagen är lång. Får väl se vad som händer och sker idag.
Det är skönt väder ute och kan regnet hålla sig härifrån så blir det att sitta ute och njuta av solens strålar. Kanske så kan jag få ro till att börja läsa en bok. Det var ett bra tag sedan sist. Jag hittade en bok på en loppis. En verklighetsbaserad. Mycket sorglig då den handlar om en mamma som var deprimerad. Sköt sin 6 veckors pojke till döds och sköt sig själv efteråt. Dock så överlevde mamman. Den är säkert hemsk att läsa men jag måste bara ta tag i den och börja läsa.
Det är mina planer för dagen i alla fall. Att försöka både med att kunna sitta ner och njuta av stunden och förhoppningsvis kunna börja läsa min bok.
Sista dagen på midsommarhelgen. Det har varit en skön helg så här långt. Vi har kunnat sitta ute i trädgården. Det har varit avslappnande. Hundarna har tyckt det har varit otroligt skönt. De trivs att springa där och busa runt.
Igår åkte vi upp till gravarna och satte lite rosor. Blev en bukett till minneslunden med., Tänkte på Carina. Jag vill åka till hennes grav i sommar. Vi har pratat om det och det blir när Fredrik har semester. Carina är människa som jag verkligen saknar. Hon fick gå alldeles för tidigt. Vi hade många roliga stunder tillsammans.
Var gång jag köper en semla så tänker jag på henne. Varje måndag när vi bodde i Billinge så fikade vi med en kopp kaffe och en semla i hennes kök. VI bodde inte så långt ifrån varandra så vi träffades varje dag. Ibland känner jag mig så väldigt tom och halv. Det fattas något. I detta fall är det någon och denna någon är Carina.
Livet är inte rättvist. Det visste man ju innan, men i alla fall. Ibland så händer det saker som man helt enkelt inte förstår.
Men men. Så är livet.
Idag så ska vi umgås lite. Blir det fint väder även idag så kanske vi spelar nummerkubb i trädgården. Om det går vill säga då det har regnat i natt. Jag ska tvätta lite med hade jag tänkt, annars blir det att ta dagen som den kommer.
Jag hoppas att ni andra får en fin dag. Ha det gott och sköt om er. Kram kram!
Det är midsommardagen och vädret är som det brukar vara under denna helg. Jag är glad över att vi kunde sitta ute igår i alla fall när vi åt. Då var det varmt och skönt. Som det ser ut nu så blir det att sitta inne idag. Det har regnat och det är inte så varmt ute men ändå skönt. Man kan andas i alla fall.
Jag fick ha alla mina barn i min närhet igår. Det var roligt. Det är inte ofta som jag får ha alla mina sju barn samlade på et och samma ställe. Det är ju så när de börjar bli vuxna. Numera har jag ju bara två barn kvar. Resten är vuxna och gör vad som faller dom in. Jag är glad över att de valde att komma hem över helgen.
Här står dom i ordning från vänster till höger. André/Adam (som han numera heter), Robin, Stéphanie, Benjamin, Beatrice, Hampus och Pontus.
Det är inte mycket som jag är stolt över som jag själv har gjort men mina barn är jag stolt över. Jag tog hand om mina fem äldsta barn på egen hand under flera års tid. Jag var både mamma och pappa. Jag jobbade och försökte göra så att barnen inte skulle sakna någonting. Det var inte ett lätt arbete men jag är glad över att jag på något sätt fick det att fungera. Dock så glömde jag bort mig själv under tiden. Jag levde för barnen men det ångrar jag inte. Min tid kom till slut. Nu är barnen så pass stora så att jag kan ta hand om mig själv. Nu menar jag min behandling som jag får för PTSD.
Den behandlingen hade jag aldrig orkat med att ta emot innan när mina barn var yngre. Den tar mycket kraft och energi av mig. Den skapar ångest men jag märker att behandlingen gör nytta. Jag tror dock att det beror mycket på vilken terapeut man får. Det ska ju klicka mellan parterna. I alla fall från patientens sida. Man måste ju lita på sin terapeut. Jag har väldigt svårt att börja lita på folk, men min terapeut litar jag fullt på. Varför? Ja hade jag det visst. Men hon är lugn. Har lite sjuk humor. Som även jag har när det väl gäller. Sen om hon har det privat vet jag inte men den personlighet som hon delger i hennes behandlingsrum tycker jag om . Hon pratar lugnt och visar en lugn attityd. Det gör mycket.
Så...hur har er midsommar annars sett ut så här långt? Här i Borgholm var det en grov misshandel som ägde rum. Flera poliser var tillkallade. Tre personer är gripna. Jag hoppas att dom får det dom är värda att få. Men med vårt rättssystem så får dom väl betalt för att ha utfört denna misshandel! Här i Sverige har vi ju något som heter mängdrabatt. Det innebär att ju fler brott du gör ju mindre straff får du. Skulle du sen överklaga domen och hovrätten tar upp det så finns chansen att ditt straff sänks ytterligare. Helt sjukt! Men det är min åsikt!
Nej, vårt rättssystem ger jag inte mycket för faktiskt. Jag har sett för mycket på nära håll för att tycka att systemet är rättvist. Fortfarande min egen åsikt!
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och försöka bara vara. Jag har svårt för det men jag har bestämt mig för att försöka ta stunderna som de kommer. Försöka få ner den inre stress jag ofta går med.
Ha det gott. Önskar er en fortsatt fin midsommar! Kram kram!
Det har varit en skön dag idag. Lagom varmt. Vi åkte in till stan så barnen fick shoppa lite. Nellie fick välja vad hon ville ha i födelsedagspresent av Stéphanie och Sebastian fick välja en liten present till sig. Nellie valde så klart kläder medan Sebastian valde en leksak. Stéphanie bjöd även på mat i stan så jag slapp stå vid spisen idag. Så skönt!
Ikväll packade jag 10 lådor till Robin och nu efter en välförtjänt dusch så ser vi på film. Det är en film som jag redan har sett men det visste jag inte då när vi satte igång den.
I morgon börjar midsommarhelgen och vi ska fira hemma i lugn och ro. Så skönt. Jag ska umgås med familjen och mina hundar.
Jag ska försöka och bara sitta ner och andas in nuet, men det är svårt. Jag sätter mig ner. Andas och försöker varva ner inombord, men då kommer rastlösheten på besök. Snart därefter känner jag hur det virvlar till i magen. Det känns som att det är fjärilar som flyger upp mot bröstkorgen. Ångest!
Jag är inte van att slappna av så det är kanske därför. Jag ska försöka jobba med att känna mig avslappnad under de kommande veckorna. Sätta mig ner. Ta en inandning och låta luften sakta men säkert komma ur mig när jag andas ut. Njuta av stillheten och lyssna på fågelkvitter. Jag ska försöka!
Det är otroligt jobbigt med behandlingen ibland. Men ändå så ser jag fram emot mina sessioner där. Jag kan se de framsteg jag har tagit. I alla fall när min terapeut tar upp mina värden. Jag jämför mot föregående vecka och där ser jag en förbättring. Det är skönt. Men det jobbiga är alla exponeringar, men hade dom inte varit jobbiga och tuffa att göra så hade jag inte haft svårt med det jag har svårt för. Logiskt! Flummigt, jag vet!
Idag är det mitt i veckan. Det såg ut dom om det skulle regna i morse men detbkom inget. Vi behöver regnet. Det hade varit skönt med åska. Kanske hade luften blivit bättre då. Nu är det så kvavt.
Vaknade tidigt i morse och gick ut med hundarna. Nu sitter jag i soffan med en kopp kaffe. Igår var jag helt slut. Somnade på eftermiddagen och sov bort en timme. Det var skönt men tröttheten försvann inte. Jag brukar bli rätt så trött samma dag och dagen efter mun terapi.
Igår pratade vi lite om hur det har varit. För första gången så känns det som att jag kan acceptera att jag har PTSD och varför jag har det. Sakta men säkert går det in. Det där med att acceptera är inte så lätt. För mig är det ett stort steg att faktiskt acceptera allt skit jag varit med om. Det får mig att bli ledsen, rädd och arg. Sedan kommer den stora frågan varför.
Varför? Varför hamnade jag i dom situationerna som jag har hamnat i? En bra fråga! Jag fick ofta höra att folk trodde att jag ljög för. Varför ta en man som är värre än den förra?! Nej jag måste ha ljugit!
Men det har jag inte gjort. Jag har träffat män som har varit jävliga och utsatt mig både för det ena och det andra. Att jag ingick i ett nytt förhållande med en man som misshandlade mig eller gjorde sexuella övergrepp på mig var för att jag kände igen det jag skulle få möta. Jag kände mig trygg i otryggheten.
Jag vet att det låter flummigt men det är så det är. I alla fall för mig.
Jag ska nu försöka skapa ett liv som jag vill leva. Det är också svårt för helt plötsligt så ska jag följa mitt eget hjärta än andras. Jag ska börja leva och inte bara överleva. Hur gör man det? Jag ska lyssna på mig själv men det är inte så lätt. Tittar man på alla de gånger jag har gjort ett val så har det nästan alltid gått åt helvete. Att lita på sig själv är svårt.
Alla har vi våra drömmar. En av mina drömmar är att vakna upp en morgon och inte tänka på något. Ta en kopp kaffe och lyssna på tystnaden. Eller gå ut i naturen och lyssna på fåglarna. Känna vinden smeka kinden. Bara finnas till. Ingen tid att passa. Det låter så skönt. Idag ska jag försöka att ta det lugnt. Göra något av mina hemuppgifter och sedan bara ts dagen som den kommer. Jag ska försöka det i alla fall.
