web analytics
Gå till innehåll

Vilket höstväder vi fick nu lagom till våren. Det regnar och blåser. Idag i alla fall. I förrgår så snöade det.

Jag har hamnat i en svacka. Idag känns det tomt men det beror nog på att min yngsta dotter har åkt hem till Göteborg. Hon har varit här i några dagar. Vi har hunnit med en del. Umgåtts, spelat spel, tagit våra promenader, pratat. Vi har varit hos min son med familj, min andra son med sin son har varit här. Vi har träffat min andra dotter och hennes sambo. Det har varit fullt upp. Nu sitter jag här ensam. Behöver denna tiden med men jag saknar mina barn som inte är här.

När jag hamnar i dessa svackor så börjar mitt tänkande om livet. Jag vet hur jag har haft det och hur jag har det, men är det tillräckligt? Vad saknar jag i livet? Något måste det vara då jag inte känner mig hel. Ska jag alltid känna det så här? Ibland har jag en brinnande känsla i kroppen som jag inte vet vart den kommer ifrån. Det är inte alltid jag vet vad det är för känsla. En blandning troligtvis. Jag vill bara ha ett normalt liv...vad nu ett normalt liv är. Jag är trött på att hamna i depressioner och kämpa med ångest. Trött på alla livets motgångar.

Jag är så trött. Inte den tröttheten som man kan vila bort. Tänk om det hade varit så enkelt? Jag kämpar med PTSD varje dag. Symtomen har minskat vilket är oerhört skönt men vissa dagar är värre än andra. Vissa dagar är man mer känslig och tar åt sig mer och vissa löper på bra. Idag är en sådan dag då jag ska vara själv och bara vila huvudet. Ta det lugnt och komma ikapp mig själv.

Skönt att det är fredag. Har lite planer för hemmet. Inget stort men ska fixa lite här hemma. Jag önskar att ni alla får en fin helg. Sköt om er!

På väg hem efter en natt på hotell i Borås tillsammans med min dotter Stéphanie. Det har varit så skönt. Hotellet var så fint. Trevlig personal, god mat och en underbar omgivning. Det bästa var att man kunde ta med sig sin hund.

När vi skulle hem fick vi punktering på ett av framdäcken. Det var bara att ställa sig och byta däck. Första gången och det gick bra. Man kan mer än vad man tror och speciellt när man måste. Vi stod på en parkering. Många kom och gick förbi. Många av dom var karlar men ingen frågade om vi behövde hjälp. Vilka gentlemän! När vi var klara så kom det en man som frågade hur det gick. Jag frågade om han ville dra åt bultarna och det gjorde han. Han fick ett stort tack.

Planerna idag är att handla, ta tvätten och bara vara.

Önskar er alla en fin helg.

Sitter på bussen på väg in till Kalmar. Tänk att jag en gång tyckte det var extremt jobbigt att bara gå på en buss. Min terapeut hade rätt när hon sa att ju mer eller fler gånger jag gör något så inser jag till sist att det inte är så farligt att göra det. Det känns som en liten befrielse på något sätt.

Jag är på rätt sida av året. Ljuset har åter kommit och fåglarnas kvitter ned det. Helt underbart! Jag skulle vilja gå ner mot havet och bara titta ut i oändligheten, men det är något som jag måste arbeta mer på. Att göra det med någon går bra. Det är att gå själv som är det svåra. Men en dag ska jag göra det.

jag hoppas ni alla får en underbar dag. Sköt om er. Tänk på att ni alla är värdefulla ❤

Vilken dimma det vilade över Kalmar och Öland igår. Våren har kommit men kylan på morgonen finns kvar. Jag längtar till sommaren. Älskar sol och värme!

Denna vecka har gått fort. Snart framme till helgen. I måndags var jag på terapin. Det var på det nya stället. Ett nybyggt hus intill sjukhuset. Det var stor entré. Skulle kanske vara lätt att hitta där men jag hittade inte ens hissarna. Fick fråga mig fram. Annars var det fint. Nytt och fräscht.

Jag trodde aldrig att jag skulle få se hur det såg ut invändigt. När jag fick veta att jag skulle få behandling för PTSD så läste jag mig till att det tar ca 12-15 sessioner. Jag började 1 juni 2020.

Jag har kommit långt kan jag tycka men ibland känns det som att jag står kvar på samma punkt. Inte från början utan jag har fastnat kan man säga. Det finns vissa hinder som jag har svårt att komma över. Framför allt mina tankar om mig själv. Har svårt att komma över hindret om vem som bär skulden till vissa saker. Försöker se det lilla barnet inom mig. Se att flickan bara var ett barn. Ett barn som egentligen inte kunde göra så mycket i den givande stund som var.

Denna sessionen jag hade i måndags har fått mig att tänka och förstå. En liten Aha-upplevelse fick jag. Den gick rakt in i hjärtat och fick mig att inse hur saker och ting egentligen var. Det var tufft.

Jag ska lyssna igenom sessionen och sedan skriva ner mina reflektioner. Det kommer bli tufft även det.

Ja...så är det ibland. Livet är ingen dans på rosor. Det finns dessutom alltid andra som har det värre.

Jag hoppas ni alla har det bra. Önskar er en fin dag. Kram kram!

Sista dagen på denna veckan går mot slut. Nej, jag ska inte lägga mig än men jag tar kväll nu tänkte jag. Har inte gjort jättemycket idag men har umgåtts med Benjamin och hans son. Dom följde med mig och Fredrik på en promenad vid havet. Det har varit så fint idag. Vindstilla och vackert. Jag kunde faktiskt känna våren för en stund.

Igår hade jag Robin, Sarah och Benjamin här och med sig hade dom mina älskade barnbarn! Hampus fyller år i morgon så de kom och gratulerade honom. Vi åt middag och pratade. Det är så mysigt att ha barnen hemma! Dock så blir jag oftast trött när barnen har åkt hem. Det märks att man inte längre är en ungdom. Sedan så är jag inte van att vara så social så det är en liten del i min trötthet. Sedan blir jag även trött i att ha ont i kroppen. Jag mår som bäst ändå när jag har mina barn och barnbarn runtomkring mig. Att ha familjen samlad. Helst gärna på en och samma gång men ibland är det faktiskt roligast när jag får ha dom pö om pö. Då hinner man med att umgås på ett helt annat sätt.

I morgon är det åter dags att åka in till min terapeut. Haft uppehåll i två veckor nu då hela den psykiatriska kliniken ska flytta till ett nybyggt område. Allt ska vara samlad vid sjukhuset. På dessa två veckor som gått har jag gjort hemuppgifter så jag har inte varit ledig ändå. Även den terapin gör mig trött. Så det är mycket trötthet som ibland hänger över mig. Det gör att jag oftast tar en dag i taget och gör det bästa utav den.

I morgon ska jag fortsätta med att tvätta hade jag tänkt mig. Måste få undan lite. Det jag redan har tvättat har jag faktiskt redan vikt och fått in i skåpen.

Jag hoppas att ni alla haft en fin och mysig helg. Önskar er en fin kväll! Varm kram till er!

En dag blandad med ångest. Visst är det härligt att leva?! Satt i mitt sovrum i morse och kände det där välbekanta suget i magen. Ingen lek kan jag säga. Jag fick känna att jag levde i alla fall. Alltid något! När jag får ångest så blir jag så rastlös. Stressen inombords får mig att vanka av och an. Jag går många steg när jag har ångest, så jag får ju lite motion på köpet 😉

Jag har städat lite i alla fall. Ska snart gå och handla. Vädret utanför är ju så skönt så det ska bli skönt att komma ut. Dock så känns det lite jobbigt med då jag har svårt att träffa folk när jag mår som jag gör, men det är bara att le och vara trevlig! Jag tycker om de affärer som har självscanning. Jag slipper stå i kö för att sedan vara trevlig mot kassörskan. Nu låter det säkert hemskt. Jag kan vara trevlig. Jag är trevlig men det tar så mycket energi från en. Energi som jag måste ha för att hålla mig uppe på benen!

Låter det drastiskt? Det är så det är. Den nakna sanningen 😉

Nu ska jag göra mig i ordning för att gå ut och möta folk. Jag ska andas in ett par djupa andetag för att sedan ta sats och gå ut. Jag önskar er alla en fin dag!

Ligger och lyssnar på min mans andetag. Han sover gott. Det skulle jag med vilja göra. Istället ligger jag här sömnlös med eksem som kliar och smått nedstämdhet. Varför är det så tro? Eksemen får jag lite då och då. Tål inte nickel. Sedan kan det bryta ut tack vare all stress man går ned.

Jag har inte varit på någon terapi denna måndag. Avdelningarna ska flytta in till en huvudbyggnad så jag får vänta tills nästa vecka. Jag har hemuppgifter som ska göras. En av dom är att lyssna på sessionen och ett är att lyssna på minnet. Jag får frågor och reflektioner kommer flygandes. Ja det är mycket som kommer till en när man lyssnar. Händelser flashar förbi bara så där. Händelser som jag inte har tänkt på.

Nät jag lyssnar på det jag själv berättar och på de frågor min terapeut ställer så tycker jag att det är självklart det jag säger och tycker att det skulle min terapeut själv förstå att händelserna var normala fast jag någonstans vet att så inte är fallet. När jag tar in hennes frågor så hör jag ju hur allt låter och då skäms man för att jag ens har tänkt att: Det borde du förstå!

Ja livet är inte enkelt men jag ska inte klaga. Jämfört med många andra så har det jag varit med om en droppe i havet. Jag tänker på alla som blivit offer för kriget mellan Ryssland och Ukraina. Det är fruktansvärt! Nej så jag ska inte klaga.

Nu ska jag försöka sova. Godnatt och sov gott ❤

Det går mot helg. Underbart. Jag känner mig lite slutkörd så jag behöver en lugn helg. Har hjälpt ena sonen att flytta samt hjälpt honom att städa den gamla lägenheten.

Jag skulle behöva en hel helg med bara mig själv känns det som. Stänga av mobilen och internet. Bara få finnas till och bara vara. Det skulle jag behöva.

I morgon blir det inte lugn och ro i alla fall. Vi ska storhandla. Det är skönt o ha både kyl, frys och skafferi fyllda. Ska även köpa nya vårskor. Det behövs. Pojkarna behöver även skor till idrotten.

Min nästyngsta son sa för en tid sedan: Mamma, du skulle haft en dag där du stänger av din telefon. För att få lite lugn och ro.

Visst har jag en klok pojke?! Han vet vad sin mamma behöver!

Det är inte mycket jag kan säga att jag är stolt över, men mina barn!!! Dom är jag stolta över. Älskar dom över allt annat. Mina barnbarn ska vi inte ens snacka om ! Dom är helt underbara. Älskar dom alla så att det gör ont ibland! Jag har fina barn och barnbarn. Jag hoppas att dom vet att jag älskar dom alla av djupet av mitt hjärta! Utan dom är jag ingenting. Absolut ingenting! Frågar folk mig vad jag är för något så blir svaret mamma och fru!

Med dom "tankarna" säger jag: Ha nu en underbar kväll. Sköt om er ❤

Ligger i min säng denna tidiga morgon och kan inte sova. Vaknade av en dröm jag hade. Dessa drömmar går i perioder och som vanligt så dras drömmen sakta ifrån mig och jag kan inte komma ihåg vad dem handlade om men den obehagliga känslan sitter kvar.

Jag var på terapin igår. Jag blev så trött. Att sitta med ångest i 90 minuter är så jobbigt men det ger resultat i slutändan.

Vi pratade om mitt inre barn, den lilla flickan som inte bär skuld till något av det som hände. Men det är svårt att hoppa över det hindret. Skulden som många lade på mina axlar är tungt att bära men jag vet inte hur jag ska släppa taget om det. Min terapeut säger att det är hjälpsamt att ta till mig flickan men det är så svårt ibland.

Att ta till mig flickan och komma över det stora hindret hade förmodligen minskat mina flashbacks, mardrömmar och mitt dåliga mående men det är så svårt. Ibland känns det som att jag har sprungit in i en vägg.

Men men, det blir nog bra. Jag tar det sakta men säkert. Jag lyssnar på min terapeut och tar till mig det hon säger och försöker att göra det som behövs att göra. Allt för en trygg framtid!

Det närmar sig läggdags för mig. Så tidigt frågar sig några kanske. Ja jag är så trött. Inte så mycket kroppsligt som jag är psykiskt. Det har varit så mycket som hänt på hemmaplan och sedan har jag då min terapi ovanpå det.

Det skrivs mycket om kriget mellan Ryssland och Ukraina. Jag tycker så synd om de oskyldiga människorna som drabbas av Putins handlingar. Hur kan en människa vara så ond som han? Ofattbart!

Allt som händer får mig att tänka på mina nära och kära. Tänka på allt som jag tycker är viktigt. Hur skulle jag reagera om det hade hänt här I Sverige? Jag har några barn som bor flera timmars väg härifrån. Tvärs över landet tex. Jag hade inte kunnat skydda dom! Jag hade bara kunnat hoppats på att jag kunde skydda dom jag har under samma tak, och inte ens dom hade jag egentligen kunnat skydda. Jag känner verkligen för alla invånarna i Urkraina. All kärlek och omtanke till dom ❤

Satt och tänkte på Carina innan. Hon var den personen jag kunde vända mig till och prata om allt möjligt. Jag vet inte var jag skulle ha sagt egentligen mer än att jag saknar henne så otroligt mycket. Jag ska försöka ta mig till kyrkogården i morgon och tända lite ljus.

Nu ska jag släcka ner. Jag önskar er alla en fin kväll ❤