Sjubarnsmamman

Gott Nytt År mina vänner. Jag hoppas att ni alla får ett fint år och att ni fick en fin nyårsafton. Jag hade nästan alla mina barn hemma. Beatrice fattades men hon firade med sin pojkvän och med några vänner.

Mitt år 2019 avslutades med ångest och hjärtklappning och år 2020 började med samma. Hur ska man tolka det? Är det som min samtalskontakt säger att det bara kan bli bättre?

Jag var hos henne igår och jag mådde så dåligt. Hon frågade om hon fick ringa till psykakuten och prata med dom. Efter ett tag så jag ja. Hon gick iväg och kom tillbaka. Hon frågade om hon fick lov att följa med mig dit. Efter en stund så så jag ja.

Den stunden kändes inte alls bra. Psykakuten vill man inte hamna på. Min samtalskontakt så att det behövs kanske bara justering på medicinen.

Vi gick dit. Jag var väntad. Fick sitta i väntrummet. Fick en kopp kaffe. Efter en stund så fick jag träffa en sköterska. Fick fylla i ett papper om mitt mående. Hon frågade vad jag sa om läkaren ansåg att jag skulle läggas in. Jag ville naturligtvis inte det. Skulle jag åka hem så fick jag inte gå ut ensam när ångesten slog till då jag får mörka tankar.

Efter en stund så var jag klar för denna gång. Ännu en vända i väntrummet blev det och sedan kom en doktor.

Min dotter hade kommit nu och var med mig inne. Jag svarade på doktorns frågor. Hon frågar hur jag ställer mig för att läggas in. Mitt svar blir detsamma som till sköterskan. En plan upprättades. Jag fick behovsmedicin utskrivet. Blir det inte bra så fick jag komma tillbaka. Jag går därifrån med min dotter och innan vi blir utsläppta så säger sköterskan till min dotter: Ni håller lite koll va?

Ut från psykakuten och upp till min samtalskontakt för att boka ny tid. Fick en om en vecka. Jag kommer förmodligen känna att det är evigheter bort.

Idag har vi varit 15 personer och det har varit mycket ljud överallt. Ångesten har avlöst men värst var det på kvällen. Jag inledde året med hjärtklappning. Min samtalskontakt har nog rätt, det kan bara bli bättre.

Gott Nytt År ❤

Klockan går mot två på natten och jag vaknade med ångest. Hjärtat slår hårt och det känns som att hjärtat ska springa iväg. Jag undrar om andra kan höra hjärtslagen för det bultar som aldrig förr. Ångest är något som jag inte önskar att någon ska få. Det gör Så ont inombords och just det att man inte kan ta på smärtan känns rent ut sagt för jävligt. Hade jag brutit en arm eller ett ben så hade jag kunnat ta på armen heller benet och veta att det där det gör ont. Men när man har ont i själen så finns det inget att lägga handen på.

Jag ska till min samtalskontakt idag. Det är så skönt att ha henne. Får se hur länge bara för hon går mot pensionshållet till.

Det nalkas ett nytt år och jag kommer ha alla mina barn här förutom Beatrice. Hon ska fira med sin kille och med några kompisar. Barnen börjar bli stora. Mun minsting ska bli 12 år. Vart har tiden tagit vägen?

Jag ska försöka sova en stund till. Blir nog svårt men jag vilar i alla fall min kropp. Jag önskar er en fin dag och Ett Gott Nytt År 🎄

Julafton 2019 firades hemma hos Stéphanie och Jonatan. Dottern hade bakat både bröd och fudge. Det var verkligen en mycket lyckad dag. Vi åt frukost tillsammans och sedan så blev det en utdelad julklapp. Vi fikade och åt julmiddag tidigare än vad det var tänkt för Robin skulle köra och hämta sina barn. Vi tänkte att dom redan hade ätit och att det var lagom att dela ut julklappar men barnen var hungriga när dom kom så dom fick äta först. Hade vi visst det så hade vi väntat med att äta så vi kunde äta tillsammans.

Julklapparna delades ut och det var så roligt att få se barnens glada miner när dom öppnade sina paket.

Jag har alltid väntat med en speciell julklapp att dela ut till kvällen och likadant i år blev det. Fast i år blev det lite ändring för när barnen fått sina så kommer min son Robin med ett stort paket och ger mig med orden: Då du mamma aldrig annars får en julklapp på kvällen så vill jag ge dig denna. Jag öppnar paketet och ser att det är den stora nallekaninen som säljs på Eko. Jag älskar stora mjuka nallar ☺

Jag hoppas ni alla har haft en fin jul. Kram på er ❤

Varit i Skåne och firat min mor som blev 70 år häromdagen och min lillasyster Diana blir 35 år i mars. Min storebror Arne kom med sin flickvän. Det var jätteroligt att träffa dom båda. Flickvännen som heter Carola har jag inte träffat tidigare och Arne har jag inte träffat sedan min pappas begravning för 8 år sedan. Det är synd att man tappar kontakten. Hade varit roligt och träffas lite oftare. Det får mig att tänka på min egen barnaskara. Jag hoppas att mina barn håller kontakten genom livet.

Det blev fest på kvällen. Träffade kusiner som jag inte sett på länge. Barnen dansade och hade roligt. Jag kände att det blev en lyckad fest. Nedan finns några bilder från kvällen!

När jag var ungdom så växte jag upp med tidningarna Starlet och MAD. När jag fick se att Egmont kärnan besitter på två härliga utgåvor så kände jag att en nostalgitripp satt på sin plats. Hur många av hos har inte bläddrat i Starlets pocketböcker genom åren? Serier och noveller som handlade allt från humor och kärlek.

Saxat

Saxat är en pocketbok som innehåller en mängd serierutor. Dessa är tagna ur flera olika Starletpockets under årens gång. Tillsammans med passande kommentarer så får man som läsare en rolig stund.

Denna pocket finns att köpas på Adlibris och Bokus

MAD

MAD samlade årgångar del 7 1965 är lika galen samling som alla de andra av MAD. Jag lovar timmar av rolig läsning. I denna samling så finns det inte mindre än sex tidningar.

Denna härliga samling finns att köpas i hos Adlibris och Bokus.

Jag har flera gånger under mitt liv fått höra hur egoistisk jag är. Det har varit allt från att hade jag tänkt på barnen så hade jag inte lämnat deras pappa. Jag skaffade barnen för att jag ville ha barnbidraget och underhållsstödet.
Oavsett vad jag har gjort så är det för egen vinning skull.

För det första så lämnade jag aldrig papporna. Det var jag och barnen som blev lämnade. Jag tog hand om barnen själv på heltid. Inte hade jag någon avlastning. Det var tidiga mornar och sena kvällar. Där emellan så jobbade jag och var till sist hemma på heltid pga att något barn hade speciella behov. Jag var tvungen att vara hemma när barnet kom hem från skolan. Om inte barnet skulle försättas i situationer som h*n inte kunde ta sig ur. Samtliga barn var under 9 år.

Jag lagade mat till dom, städade tvättade o allt annat som tillhör att ta hand om ett hem. Jag försökte finnas där för barnen utöver allt detta. Sagor blev lästa, vi var ute på lekplatsen, tog tåget till Lund för att gå till deras fina park dom här där. Badhuset besöktes eller så blev det en tur till havet. Listan kan bli lång. Det fans en mening som var otroligt viktig för mig som ensamstående: Inget av mina barn skulle bli lidande för att deras pappa valde att gå!

Med det så gjorde jag en hel del för barnen. Vad jag än gjorde så var det för dom. Barnen var mitt liv. Var då och är nu. Jag skulle kunna gå över eld och vatten för mina barn skull!

Dålig förälder?

Jag är idag 47 år gammal och inte för en dag har jag levt mitt liv för MIN skull. Det har varit för mina barn och numera även för mina barnbarn skull. Utan dom känner jag mig inte hel.

Jag är en dålig mamma sägs det. Jag dom gjort allt för mina barn. Precis allt! Jag har hört att jag är det i flera år men ärligt då har jag inte brytt mig…förrän nu, när orden kommer från någon man minst kunde ana…

Jag har inte sagt att jag är världens bästa mamma men jag har som sagt gjort allt för barnen. Jag insåg att jag inte kunde tillgodose några av barnens behov så jag svalde stoltheten och bad om hjälp trots att jag fick höra hur dålig mamma jag tog inte hand om mina egna barn.

Men vad är tolkningen av att ta hand om ett barn? Tar man hand om ett barn som man inte kan hjälpa eller tar man hand om barnet när man ger barnet den hjälp dom den behöver?

Några väl valda ord

Tänk att några ord kan få en att tappa fotfästet. Det känns som att jag står vid klippans rand och faller.

Jag skriver inte för att folk ska tycka synd om mig. Det är mitt sätt att bearbeta. Få ut mig de känslor jag bär inom mig. Just nu så tar jag en dag i taget. En dag som känns som flera veckor. Den tar aldrig slut.

Min läkare sa: Strunta i tvätten, strunta i städningen. Fokusera på dig och gör middagen till dina barn. Låt allt annat vara.

Det närmar sig jul. Den årstid som jag verkligen älskar i normala fall. Denna helg känns likgiltig nu. Att försöka glädjas över något tar på krafterna. Som att le, att skratta. Till och med att prata gör mig så trött.

Ibland undrar jag vad meningen är med allt. När man ändå gör så gott man kan och det inte är tillräckligt.

Vidrig människa

Jag har fått höra att jag är en vidrig människa, äcklig och smutsig och jag tillför inte samhället något. Men så är jag också en besvikelse för samhället. Jag är dessutom hjärndöd och patetisk det är hårda ord att få höra om sig själv. Dock så bekräftar dom mina känslor. Det är ju så jag tänker om mig själv ibland.

Att höra det från folk i allmänhet tar inte lika mycket på en som det gör när någon man älskar säger det. Jag förstår idag att jag inte är älskad tillbaka och det känns naturligtvis. Jag trodde att jag tillförde något i alla fall men det har visat sig inte vara så. En belastning känner jag mig någon som bara finns och som samhället inte behöver.

Mina tankar och mina känslor denna blåsiga dag

Haft några dagar med barn och barnbarn i Nybro. Hämtade Nellie och Sebastian på dagis och de blev överlyckliga. - FARMOR FARMOR skrek dom och sprang mot mig med armarna utsträckta. Dessa underbara barn är som balsam för min själ. Känns så skönt att få deras armar runt min hals. Saknar lilla Alizia med, men snart så träffas vi ❤ Jag brukar prata via facetime med henne.

Har varit hos stora dottern och hennes sambo. Det var skönt och komma bort från alla måsten för ett tag. Jag behövde det. Behöver det är nog ett ordval som mer stämmer överens med hur det är.

Haft en fin dag idag men jag känner att det blir för mycket ibland för mitt huvud. Har svårt att koncentrera mig och sedan är värken i kroppen ingen lek. Fy farao rent ut sagt.

Har skojat lite med min äldsta dotter. Hon är ju adopterad av Fredrik. Jag "sålde" henne för 900kr. Det var vad ansökan kostade. Sedan köpte Fredrik henne för samma summa 🤗

Hon och André adopterade förra året. Tänk att det har gått ett helt år redan?! Nedan är ett nattåget foto på min dotter. Hon bjuder på sig själv 🤗❤

Älskade pappa ❤ Idag är det din dag. Ett stort grattis! Du skulle fyllt 85 år och för 10 år sedan så trodde jag att vi skulle få möjligheten att fira dig på avdelningen där du bodde. Men istället så blev det att tända ljus och sätta blommor på din grav.

Blommorna valde Beatrice ut. Stora rosa rosor blev det. Sedan två ljus tända. Ett i varje lykta.

Saknar dig. Hade gett allt om jag kunde få ett sista samtal med dig. Det är något som jag saknar. Våra samtal. Jag saknar att höra dina berättelser om din barndom. Det var inga roliga berättelser i sig för du hade inte haft det så lätt men det var intressant att lyssna på.

Jag hoppas du har det bra där uppe i din himmel och jag hoppas änglarna har sjungit för dig ❤

Att bestiga ett berg baklänges hade varit lättare än att försöka överleva dagen!

Man vaknar varje morgon och känner att man har ännu en dag framför sig i helvetet tecken. Att slå upp ögonen och inse att man har ytterligare en dag att kämpa sig igenom på känns väldigt tung. Kanske hade man känt det annorlunda om man slapp att ta sig igenom helt ensam.

Man försöker vara stark. För barnens skull. Men ibland så korsas mina tankar med konstaterandet att de hade haft det bättre...utan mig. Då belastar jag inte dom med mina bekymmer.

Jag vet att jag har hamnat i en depression att försöka ta sig ur den är en kamp om livet. Man lägger sig på kvällen utmattad. Man vaknar upp dagen efter utmattad. Att ta sig upp ur sängen är ett heltidsarbete. Sedan ska man få dagen att gå. Tiden går långsam. Det känns som att timmarna på dygnet är dubbelt så många.

Jag är glad att jag har mina barn. Utan dom är jag ingenting. Hade jag inte haft dom hade jag inte funnits.

Jag har börjat träna på malkars i Borgholm. Går man med ångest som jag gör om dagarna så gör det susen med ett träningspass. Hörlurar i öronen, skön musik och sedan låta kroppen jobba. Super!

Sitter nu nöjd över mitt träningspass och känner att jag gjort något för mig själv. Det behövs faktiskt.

Vi går snart in i december månad och jag klagar inte. Det nalkas jul och sedan ett nytt år. Vi kommer in på rätt sida av året. Januari och februari är jobbiga månader men sedan kommer mars och man kan se ljuset i tunneln.

Varje vår så är jag glad över att jag har överlevt vintern. Jag vet att det låter drastiskt och överdrivet men det är precis så det känns. Ni som inte går med ångest och går ner i depressioner kan helt omöjligt veta hur det känns. Varje dag är en kamp. Man går med världskrig inombords.

Jag är så trött denna årstiden med. Ju mörkare det är ju tröttare blir jag.

Nu ska jag natta min kudde. Önskar er alla en God natt. Hoppas ni får en fin helg!