Sjubarnsmamman

Igår var det superjobbigt att gå till jobbet. Inte för jobbet i sig för jag älskar mitt arbete, men det var jobbigt för jag fick ont i mitt mammahjärta.

Fredrik o jag körde barnen till skola o dagis. Jag hoppade av på dagis med Pontus o Fredrik körde iväg med Hampus. Det gick hur bra som helst. När jag kom till dagis så såg jag Hampus väska som han glömde där igår.

Jag tog den o lämnade den till Hampus innan jag stack till jobbet. Det gick bra. Några minuter senare kom Hampus med den väska som han inte behövde. Jag såg att han var ledsen så jag frågade honom varför. Han fick regn i ögonen sa han men jag såg ju att han grät o kramade om honom. Då säger han: jag vill va med dig.

Stackars kille. Hade jag inte jobbat så hade jag stannat kvar o varit med i skolan. Stackars mammas pojke.  Idag gick det lättare men så har jag lovat att komma och vara med lite under lektionerna samt fika med honom på stan. Lite egentid är inte fel.

Det är skrämmande att läsa nyheterna på morgonen. Man får nästan en chock men ändå borde man vara van vid hur Sverige ser ut idag. Dock så kan man tro att vi har åkt tillbaka flera hundra år i tiden. En äldre farbror på snart 100 år är för frisk för att bo på ett äldreboende. Han har trillat flera gånger men det spelar ingen roll. Kommunen var mycket generösa för de gav honom en toaletthink.

Det är sjukt. Jag undrar vart Sverige är på väg.

Intressant?

Hej på er. Jag lever. Har bara inte haft tiden att sitta här. Helgen har sprungit iväg som vanligt och vi hade barnkalas i går. Det blir mer om det i morgon för jag ska lägga mig nu. Mitt socker ligger på 17,1 och jag känner att två alvedon skulle sitta fint. Skickar en varm kram till alla mina läsare. Sov gott!

Intressant?

Vi sitter vid middagsbordet och pratar medan vi äter. Jag frågade Hampus hur han  har det i skolan, om han trivs och om han leker med någon speciell. Någon i klassen var dumma ibland mot honom sa han så jag sa att jag skulle vara med lite i morgon hade jag tänkt.

Jag frågade honom var han sitter i klassrummet och jag fick till svars att han sitter vid dörren i skolsalen. Jag frågade vem som satt bredvid honom och fick följande svar: Jag sitter bredvid en trög en. Det är trögt att sitta bredvid henne för hon tittar på min matte. Det får man inte, därför är hon trög.

Jag vet att han tycker om en tjej i klassen men jag frågade honom ändå om han var kär. Han börjar skratta lite och säger ja. Jag frågade vem hon satt bredvid och då blev svaret: Hon sitter bredvid en M****r
Okej sa jag, sen säger Hampus:...och hon är svensk oxå

Sen var det klart tyckte han för han gick in i vardagsrummet. Vi fortsätter att prata i köket jag, Maria och Stéphanie. Hampus kommer ut igen och säger: Pratar ni bara tjejer, då drar jag.

Barn är för goa med sina raka svar! Det var Hampus det. När jag hämtade Pontus idag och var på väg hem så frågade jag om teatern som de skulle gå på i morse. Jag frågade om den var bra och det var den. Jag frågade vad den handlade om och då svarade han: Det var om tre dockor. Det andra är en lång historia.

Hahahaha

Intressant?

Dagen började med ett barn som inte ville vad vi ville. Det blev dock som vi ville till slut men då hade jag fått några bitmärken, slag och sparkar med. Sedan blev det frukost hos en väninna på hennes jobb. Det är skönt att komma utanför dörrarna ibland och ha lite socialt liv Det blev lite socialt med när vi lunchade ihop 🙂

Robin blev nämnd i tidningen. Ja inte bara i en utan faktiskt i två. Han var med och spelade sin första A-lags match i söndags och han öppnade sin första match med att göra fyra mål av nio 🙂

Fredrik är på övning och jag har lagt barnen så nu sitter jag här själv. Rätt skönt när det är tyst faktiskt 🙂 Det händer inte så ofta här hemma inte. Jag ska dock vara duktig och slänga mig i sängen för alla som känner mig vet att jag inte är någon morgonmänniska 😉

God natt och sov gott.

Intressant?

Helgen har sprungit iväg. Vi ändrade om i köket igår. Inte så mycket med vi ändrade på två skåp och vände köksbordet. Det blev som ett nytt kök. Idag har vi varit och kollat på Robin när han spelade fotbollsmatch idag. Det gjorde vi i fredags med och där gjorde han några mål. Idag var det inte några mål utan hela fyra mål gjorde han. Laget vann med 9-0. Snyggt jobbat.

Fast helgen har sprungit iväg så känns det som att vi inte har gjort så mycket, men tänker man på att det var match i fredags, städ och dyligt i går samt match idag så har det ju ändå hänt något.

Jag ska jobba i morgon så det blir att jag lägger mig snart tillsammans med barnen. Fredrik åkte iväg på larm så jag vet inte när han kommer hem ikväll. Ni får ha det gott.

Intressant?

Varit i Kalmar med Maria. Har shoppat lite och sett en massa annat som man så gärna ville ha men som är mycket onödigt att ha och äta. Väl hemma så var det dags att göra mat vilket blev pannkakor med sylt. Barnens favorit. Sedan blev det kaffe på kannan och en liten bilresa till Borgholms IP för att se på när Robin spelade fotbollsmatch. Det blev 2 lika och Robin gjorde ett av målen till Borgholm.

Jag blev allmänt sur på domaren faktiskt. Snacka om att vara partisk. Den ena killen i Borgholm skulle ta bollen som var i luften. Det försökte den andra killen i det andra laget med göra. I luften så faller den andra killen i det andra laget på ryggen och det gör naturligtvis ont. Killen fån Borgholm som var med i stridens hette samt en annan kille från samma lag gick bort till killen i motståndarlaget för att se hur det gick.

Killen som råkade komma på den andra killen i luften fick ett gult kort. Lite senare så kommer en annan kille från Borgholm och från motståndarlaget springande mot där vi satt och bollen var framför dom. Den andra killen hamnar på något sätt som gör att Borgholmskillen trillar och flyger ut i asfalten. I stället för att fråga hur det gick så gick han tillbaka och sa något om att sparka. Kunde blickar döda så hade Borgholmskillen varit död nu.

Vad gjorde domaren? Jo han pratade med killarna och dunkade sedan killen från motståndarlaget i ryggen. Sen var det inget mer. Skulle inte den ha fått gult kort? Nej det var ett jädrans daltande för dom andra.

Pratade med min lillasyster idag i telefon. Vi kom in på pappa och det var så komiskt för innan idag när jag satt på bussen så helt plötsligt gick mina tankar till pappa. Det är snart 2 år sedan jag satte urnan i jorden. Tiden går verkligen fort och ändå så känns det som att det var i går allt hände.

Jag och Maria pratade om just tiden idag. Inget längre snack men vi båda tyckte att dagen idag hade gått fort. Jag tycker dagarna springer iväg. I onsdags när Fredrik sa att det var torsdag dagen efter så trodde jag att det bara var tisdag. Man hinner inte riktigt med.

Nej nu ska jag natta min kudde. Ni får sova gott när det är dags.

Intressant?

Min samtalskontakt ringde och frågade mig hur allt var och om jag hade funderat över hur jag vill ha det framöver. Jag har ju gått och samtalat i snart 12 år. Det är inte klokt vad tiden går. Det är 12 år sedan som jag bar på mina tvillingar och gick på kvinnojouren i Lund. Det var en jobbig tid. Inte bara för att jag var stor som ett hus utan även för att jag blev trakasserad, förföljd och psykisk misshandlad.

Jag tog mina tre barn som jag redan hade och fick hjälp av min syster då jag var inne och samtalade på kvinnojouren. Barnen var på lekplatsen och hade det roligt medan jag satt som ett vrak nästan inne i ett litet fyrkantigt rum på kvinnojouren. Mycket hade kommit ifatt mig och jag gjorde allt för att klamra mg kvar i livets verklighet.

Jag hade dåligt minne och det var inte så konstigt. Under den tid jag hade tillsammans med den man som psykade mig så fick jag knappt någon sömn. Det var inte många timmar som jag fick sova och ha det lugnt. Sedan på dagen skulle man ha hand om barnen och hemmet och orka med ännu en dag med förnedring och psykisk misshandel. De nio månaderna jag hade med den mannen var som en livstid.

Under denna tid så kom mitt förflutna i kapp mig. Flashbacks och drömmar tillhörde numera vardagen. Samtidigt som jag ensam skulle ta hand om mina fem barn. Jag var nu 30 år gammal. Min äldsta var 9 år och mina yngsta som var tvillingar var nu nyfödda. Där emellan var barnen 4 1/2 och 6 år gamla. Jag var tvungen att göra något med  mitt liv så jag kontaktade vuxen psykiatrin.

Det var en jobbig tid för man skulle först berätta för en främmande människa i telefonen varför jag sökte hjälp. Sedan tog de upp det på ett möte där de bestämde om de skulle ta sig an mig. Dagar senare så ringde dom och gav mig en tid. I tre år gick jag där en gång i veckan. Den sista tiden innan jag flyttade hit till Öland så ville dom att jag skulle komma två ggr i veckan. Först förstod jag inte varför men jag gjorde det efter då jag fick diagnosen Djup depression.

Först tyckte jag att det var en skam att vara djupt deprimerad. Det fanns dom som tyckte att det var bara att göra något åt det. Ja tänk o jag hade kunnat det. Det var inte så enkelt. Jag blev inlagd två gånger under våren 2005 och det gjorde jag för barnens skull. Ja för min egen med men det var barnen jag tänkte på. Det var inga enkla beslut och jag trodde inte att jag skulle behöva göra det men det var inget som jag valde på det sätet utan jag var tvungen. Jag måste ha varit sjuk då de tog emot mig och det var en lättnad i sig för jag var rädd för att jag hade förstorat upp mitt mående.

Jag samtalar än. Jag tycker det är rätt så skönt att gå dit fast ibland har jag ont i magen. Det rör till många känsloir och ibland är man inte redo för dom. Ibland tror man att det är bra och så går man dit och sätter sig och känner hur allt exploderar inom mig.

Jag försöker att inte vara arg eller ledsen utan se sanningen i vitögat. Det är så här det är, så gör det bästa utav det brukar jag tänka. Vilket jag också gör men det är inte enkelt. Speciellt inte när det lilla barnet inom mig bara vill ut och skrika. Jag tror inta folk som inte varit med om samma sak förstår riktigt. Kan de verkligen föreställa sig vad ångest är om de inte har haft det? Jag visste inte ens vad ångest var när läkaren sa till mig att det var det jag hade. Jag var dåligt påläst.

Ångest är något som tillhör min vardag idag. Den kommer och går och ibland så får jag panikångest. Den bara flyger på en och hjärtat bultar som om det skulle slå sig ut från kroppen. Andningen blir snabbare och jag kämpar med att få luft. Det känns som att luftrören ska snöras ihop. Det kan hända var som helst. I somras så fick jag det när vi stod vid bankomaten. Det var att försöka andas normalt och säga till sig själv att det är ingen fara.

I morgon ska jag på samtal. Vad ska jag prata om? Ibland vet jag inte det förrän jag är där, men jag tror jag vet vad jag ska ta upp i morgon. Något som har suttit och gnagt inom mig i flera månader nu och det är om förtroende, svek och vänskap.

Nej, nu ska jag inte tråka ut er mer. Ni får ha en fin dag. det ska jag försöka att ha. Min minsting är hemma idag så vi ska mysa till det lite.

Intressant?

Halva veckan har redan gått. Det är inte klokt. Vi har haft det bra iaf. I helgen som gick så åkte vi ner till Skåne och umgicks med familjen där nere. I lördags hade min bror och hans tjej samt min äldsta son fest. De firade 75 år tillsammans. Det var en mycket trevlig tillställning. Sonen fick en massa saker till hemmet som han en gång i framtiden ska ha. Han har ett litet eget nu men det blir annat när han och flickvännen kommer flytta ihop 🙂

Jag dansade med mina två stora söner. Det var roligt att även min näst äldsta son börjar bli intresserad av att dansa. Han dansade bra med 🙂 André har ju dansat i flera år nu och han är oxå duktig.

På söndagen så åkte vi till High Chapparral. Barnen var överlyckliga. Det blev en massa pistoler, hattar och annat roligt som det fanns att leka med. Det blev tågrån och Westernshow. Bröderna Dalton var med och gjorde en stor underhållning både för barn och vuxen.

Mamma och hennes sambo samt min lillasyster Diana var också med och vi hade det mycket trevligt tillsammans. Det var roligt för barnen med.

Ja då var det onsdag igen. Jag har ont i min högra arm. Jag kan inte ens lyfta upp en katt med den och då väger katten inte så mycket ändå. Skulle ta upp ett flak ägg men jag höll på att tappa den. Nu börjar det även bli likadant med vänster arm. Jag vete katten vad jag har gjort.

Ikväll spelade min son Robin en A-lag match och de vann med 6-0.

Ni får ha det så bra och sköt om er. God natt och sov gott!

Intressant?