Sjubarnsmamman

När jag för första gången träffade Fredrik påsken 2005 så skulle hon bli 6 år gammal. Vi träffades uppe vid slottsruinen och jag tyckte Barbie som Fredriks hund egentligen hette var så söt. Jag och barnen flyttar till Fredrik och Babsan som hon kallades var med mig överallt. När Fredrik skulle gå ut med henne på morgonen så ville hon inte utan hon satt vackert kvar på gången ute och sprang sedan in till mig och lade sig hos mig. Babsan hade och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Hon var så go den hunden.

Babsan hade Fredriks mamma sedan hand om för Benjamin är allergisk mot hundar. Vi var tvungna att lämna bort henne. Vi försökte att ta hem henne men det gick inte. Men hon var inte så långt borta och vi hälsade ju på henne. Hon trivdes bra hos Fredriks mamma.

Hon blev sjuk nu på senare år och vi visste att denna dagen skulle komma men aldrig när. VI fick veta att hon kanske var tvungen att avlivas men jag trodde att vi skulle få veta när det skulle ske. I alla fall att Fredrik skulle få veta. Det är ju trots allt hans hund.

Jag har frågat Fredrik hur det är med Babsan den senaste tiden varje dag och han har ju sagt det han har fått veta. Det senaste var att det var bra med henne. Eller att hon var bättre i alla fall.

Igår gick min dotter Stéphanie på stan och där träffade hon Fredriks kusiner. De informerade Stéphanie att Babsan var avlivad. Hon blev något förvånad och lite smått chockad så berättade hon för mig. Jag var helt på det klara att Fredrik visste det för han hade ju pratat med sin mamma i torsdags. Men han visste ingenting. Han försöker få tag på sin mamma men de var förmodligen ute på Skördefesten.

Idag ringde hon och berättade att Babsan var avlivad och det blev hon i fredags. Vi bor inte så långt ifrån veterinär kliniken. Utan enbart några hundra meter bort. För mig tar det inte ens fem minuter att gå dit. Kunde jag inte fått vara med? Fredrik jobbar inte så långt därifrån. Kunde han inte fått veta? Det är ändå hans hund. Hur man än vänder och vrider på det så¨står han som ägare till Babsan.

Jag tycker synd om min dotter som fick veta det på det sätet som hon fick och det känns mycket taskigt att vi och då framför allt Fredrik skulle vara de sista som skulle få veta vad som händer ens husdjur. Ja Babsan bodde inte hos oss och det har sina naturliga förklaringar, men Barbie var Fredriks hund och en familjemedlem fast hon inte bodde här.

Babsan kommer att vara saknad och hon var mycket älskad av oss alla!

R.I.P Babsan! Vila i frid älskade hund!

Intressant?

Det är Skördefest i stan. Ja inte bara i stan utan lite överallt här på ön. Fredrik har jouren hela helgen men fick några timmar ledigt så vi åkte runt lite och kikade. Det var fint och det var folk överallt.

Det finns lite hö och halmbalar överallt och det är den ena konsten efter den andra. Det är rätt så roligt och se hur kreativa folk kan vara.

I stan så fanns det en hel del hantverk och det är rätt så roligt att titta på.

TV4 var på plats och filmade. Jag tror att det handlade om mat för det var ett stånd med flera olika pumpor och de var delade. Det såg ut som att de höll på med dom i alla fall. Jag gick dock rätt så fort förbi för jag ville inte hamna på bild i TV 😉

Vi gick en stund i stan och kikade och jag gjorde av med lite pengar. Jag fick tag på fina julklappar som jag har slagit in i kväll. Det är bra att vara ute i god tid. Då är jag ändå sen ute för jag brukar vara mycket tidigare ute med köp av julklappar.

Det blev lite av varje till alla barnen men jag är långt ifrån klar. Vi planerar en resa till Ullared till nästa månad. Ska bli roligt och se vad de har att erbjuda min plånbok 😉

För ett år sedan var det sol och vindstilla. Idag så började dagen med fint väder men slutade med ösregn. Förra året så kom min syster, min bror och hans familj samt mamma och hennes sambo hit. Alla mina barn var oxå samlade. Vi satte oss i Elavi Kapell här i Borgholm och satt en stund och   tänkte på allt gott min pappa hade gjort i livet.

Havet låg som en spegel och när man tittade ut genom det stora fönstret i kapellet så såg det ut som en stor vacker tavla.

När vi hade suttit där en stund så fick jag urnan som vi hade valt till pappa av kyrkovaktmästaren. Sedan bar jag honom till hans sista vila vid sin grav som vi hade valt ut till honom. På en bädd av röda rosor som vi hade lagt ner sänkte jag sakta men säkert och omsorgsfullt ner pappa.

Det var en tung dag. Idag är det ett år sedan och jag förstår inte vart detta år har tagit vägen.

Älskade pappa

Idag när jag stod vid din grav så var allt så lugnt och stilla. Det hade regnat men just i denna stund så var det uppehåll. Jag fann en fin dekoration som jag satte vid dina blommor. Den påminner om Skördefesten tycker jag. Jättefina rosor fick jag också tag på som jag satte vid din grav.

Den är vacker din grav tycker jag. Jag pysslar om den och försöker hålla den fin. Jag vet ju hur mycket du älskade blommor. Det är konstigt pappa. Du vet att jag inte har gröna fingrar. Alla mina blommor dör hemma i stort sett. Vattnar jag inte ihjäl dom så torkar jag ihjäl dom och det gäller även blommor som är satta ute i trädgården. Men de blommor jag sätter till dig lever och varar länge.

Du är saknad. Så mycket saknad så att det gör ont. Man har hört att det tar cirka ett år att komma över en bortgången vän och anhörig. Förra helgen var vi i Skåne och jag skulle titta på foton där tvillingarna döptes. Du var med på flera av korten. Du satt bland oss andra framme i kyrkan och höll Beatrice i din famn. Jag klarade inte av att titta på korten. Jag höll på att bryta ihop.

Några timmar senare så gick det bra. Jag var samlad. Det kom som en chock när jag såg dig på fotona. Ibland när jag går i stan så tänker jag att vid denna tiden satt jag uppe hos dig, eller vid denna tiden så var vi nere i stan den dagen. Minnena finns där. De kan ingen ta ifrån mig. Det ligger mycket glädje i dom.

Du är saknad och mycket älskad!

Intressant?