Sjubarnsmamman

-Mamma, vi skiter i kon.

Jag frågade om han inte ville att vi skulle sälja ett barn men det ville han inte längre: Man kan inte sälja något barn sa han.

Jag älskar barns rättframhet och deras sätt att tänka. Deras kommentarer som kommer direkt från hjärtat och sättet de tänker.

Idag åkte jag och Fredrik och tittade på tvillingarna och deras klass när de hade idrottsdag i Löttorp. Med oss hade vi en av tvillingarnas klasskompis mamma. Vi hade en mycket trevlig stund tillsammans där på idrottsplanen. Vi skrek lite och vi gick där fram och tillbaka. Vi hade stärkelse med oss i form av kaffe. Vi hade även smörgåsar med oss men vi valde att sätta oss på en restaurang och äta filé mignon. Den var supergod kan kan jag tala om.

När jag satt där och tittade på mina två duktiga barn så gick tankarna tillbaka till den tiden då jag själv gick i skolan. Jag hade ingen lätt skoltid. Det ska gudarna veta. Hur illa jag än hade det i skolan så missade jag aldrig gymnastiken. Jag älskade det ämnet. Dock så älskade inte mina klasskamrater mig och när det var dags för lagsport så blev jag alltid vald sist. Nja...egentligen inte för jag blev inte vald alls. Jag visste att jag skulle gå till det motsatta laget som den siste eleven gick till.

Jag var faktiskt duktig i gymnastik. Det spelade ingen roll vad det var...om det var redskapsgymnastik eller om det var någon bollsport. Jag var duktig men det spelade ingen roll för ingen ville ha med mig i sitt lag iaf. Jag vet inte varför, och det var nog inte meningen att jag skulle veta. Jag tror ärligt talat att de andra eleverna inte förstod själva heller.

Oavsett så for mina tankar tillbaka till när jag blev uttagen till idrottsdagen då jag skulle tävla i någon gren och tävla för min skola. Det var inte på samma sätt som det är idag. På min tid så valde de ut de som fått bäst resultat i de olika grenarna och de som fick bäst skulle tävla och representera den skola man gick i. Jag blev vald och fick tävla. Det var i löpning och kast med en liten boll. Ibland blev det även kulstötning.

Idag så var det hela klasser som var med och jag gillade det. Nu fick jag vara med när jag var barn men jag visste hur det kändes att vara utanför. Idag fick alla vara med och tävla och alla hade roligt. Dock så tyckte jag att det var lite mindre organiserat. Barnen verkade vara överallt och de visste inte var de skulle vara och när de skulle vara vid en speciell plats. De hade en dagordning men inga tider.

På min tid så hade vi tider utsatta. Cirka tider alltså. Jag hade till exempel kast med en liten boll kl 11. Jag visste var jag skulle vara och gick dit. Nästa tävling för mig var kanske löpning och det var kl 14 och då visste jag var jag skulle gå hän. Det var så enkelt. Nu var vi så många fler som tävlade på min tid men jag tyckte att det var enklare då. I alla fall som jag minns det idag. Kanske var det jag som tyckte att det var rörigt men alla barn visste inte vart de skulle vara. Det verkade inte så iaf. Annars ville de bara se vad deras kompisar gjorde.

Hur som helst så var alla barnen super duktiga idag. Benjamin fick inhalera sin extra medicin några ggr för det var pollen och han fick även springa 60 m samt stafett och varvet. Både Beatrice och Benjamin sprang varvet och de kämpade på mycket bra. De var superduktiga. Benjamin sa att han vann inte men jag sa att det är inte det som är det viktigaste. Du hade roligt och du var duktig sa jag. Fredrik sa till han med att du var med och det är stort bara det. De kämpade på och jag var en stolt mamma.

Jag blev lite smått chockad. Det är kanske inte så mycket att bli chockad över egentligen men det kom en kvinna som hade sin stora hund med sig. Min första tanke var: En hund på en idrottsplats när det är så många barn där. Sen bajsade hunden på gräsmattan. Inte på gräsmattan runt planen utan gräsmattan som var planen. Jag tyckte det var lite äckligt. Där skulle barnen springa och jag kunde inte låta bli att ställa frågan i mitt stilla sinne: Vad tänkte människan med?

I morgon ska jag vara borta nästan hela dagen. Jag ska träffa min äldsta son. Yippiii...

Ha en fin kväll!

Intressant?

Jag ville att mina föräldrar skulle köra för sambon hade inte tillräckligt med bensin i bilen men han tyckte att di kunde ta bilen och tanka på vägen. Vi hann inte långt kan jag säga. Mina värka tilltog och när vi kom till Eslöv så kom vi inte längre än så. Jag ville fortfarande att mina föräldrar skulle köra in men min dåvarande sambo och barnets pappa tyckte att vi kunde ta ambulansen.

Ja det var ingen hit kan jag säga för att sitta med värkar när ambulansen svängde och körde i full fart till Lund enligt mig helt i onödan så gjorde det mindre behagligt. När jag väl kom till Lund så var jag inte där länge innan min dotter fick se dagens första ljus.

Jag hade två pojkar innan så jag blev rätt så stolt över att få en liten flicka. Hon vägde 3720 och var 49 cm lång. Hon var som en liten docka. Hon fick namnet Stéphanie som tilltalsnamn. Det var efter en karaktär som spelades av Rebecca Gillings och jag tyckte att hon var så vacker och smart. Karaktären hette Stéphanie och det var det tilltalsnamn som min dotter fick. Hela hennes namn är Stéphanie Lilian Mikaela och hon blev mitt lilla Gullefjun.

Idag blir hon 14 år och har humör för tio andra. Envis som synden och charmig som tusan. Denna tjejen har skinn på näsan och hon är rätt så tuff av sig.

Ett stort Grattis till dig mitt hjärta. Jag hoppas din dag blev som du önskade. Puss och kram. älskar dig!

Vi lämnade barnen på skola och dagis och sedan åkte jag hem och åt frukost. Degade lite i solen i trädgården och tvättade lite kläder. Sedan tog jag blommor från trädgården och den lilla rosenbusken som jag köpte till pappas grav. Med det tog jag med jord så jag kunde få till en liten rabatt vid pappas grav.

Blommorna till vänster är dom jag satte på Fredriks brors Thomas grav. Bilderna till höger är på pappas grav. Jag är inte helt klar med rabatten men jag fick till den rätt så bra ändå tyckte jag.

Sen blev det eftermiddag och barnen skulle hämtas. Vi tog en fika på stan och sedan åkte vi hem. Fredrik åkte till jobbet och jag fortsatte att tvätta hemma. Sedan kom alla barnen hem och det blev middag. Stéphanie tycker om kebab så det gjorde jag och till det hade vi pommes. Jag fuskade och hade lite flintastek med. Jag äter inte kebab. Efter maten så blev det tobleronetårta och kladdkaka. Stéphanie älskar dom. Till det fick hon öppna fler presenter.

Iris kom oxå och gratulerade henne. Vi sa först att vi skulle hoppa över denna dagen men det blev inte så 😉

Stéphanie var nöjd och glad. Hon fick presenter av mormor och Lasse, samt av Peter och Jenni med. Det var pengar som hon kommer att ha med sig till Kalmar på söndag.

Nu är jag slut så jag ska hoppa ner under täcket. God natt och sov gott.

Intressant?