Det känns ofattbart. Jag vet att pappa är alltid med mig men jag saknar de samtal vi hade. Jag saknar att höra hans historia om hans barndom, ungdom och hur det blev i hans vuxna liv. Pappa hade ett mcyket intressant liv och som han fick som barnsben, men det var en hel del tragiska saker med, men det gjorde pappa till den han var. Han älskade oss barn utan gränser. Det finns säkert många som inte tycker att han gjorde det, men det gjorde han med gester och på sitt sätt att vara.
Han kallade alltid mig för snäckan. Han kunde ringa vilket han gjorde varje dag, men ibland så ringde han och var glad och sa Hej snäckan. Hur är det idag. Vi hade ändå pratats vid kvällen innan. Vi hade daglig kontakt. Var vi inte uppe hos honom så ringde vi. Pappa ringde dagligen oavsett om vi kom upp till honom eller ej. Det var roligt. Han ringde till mig så fort det var något och hans ord som han sa till mig flera gånger tar jag med mig och gömmer långt in i hjärtat: Du är den enda jag litar på Lisa. Den meningen känns skönt. Han visste att jag gjorde allt för honom. Kanske var det därför som han kände sig trygg de sista timmarna han hade i livet.
Nej något firande för år 2011 gör inte jag. Jag firar inte ens för att det har varit för år 2011 är som sagt sorgens år. Däremot så kan jag se fram emot år 2012 för jag vet att det bara kan bli bättre. Men det är med stor sorg i mitt hjärta som jag inte kan fira in det nya året tillsammans med min pappa.
Vi ska åka till graven sen och sätta en bukett blommor och tända ett ljus. Vi får fira på det sättet tillsammans.
Jag önskar alla mina läsare ett Gott Slut på detta året i alla fall och av hela mitt hjärta så önskar jag er alla Ett Gott Nytt År! Jag önskar er mycket glädje och kärlek. Sköt om er.
Follow @smulan820 Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare