web analytics
Gå till innehåll

Då går det mot helg. Snacka om att tiden springer iväg. Man hinner ju inte med. Har en del att göra innan nyår men man vet inte vart man ska börja riktigt. Egentligen är det ju bara att börja för allt måste ju göras oavsett. Varför ska det alltid vara så omständligt? Hahaha.

Just nu sitter jag och lyssnar på musik och allt går bättre med musik. Jag vet inte varför men så har det alltid varit för mig. Har lättare att göra tråkiga saker då. För konstigt nog så kan det tråkiga helt plötsligt bli roligt.

Men innan jag ska göra allt det där som måste göras så ska jag dricka upp mitt kaffe. Kan inte låta det gå till spillo. Ni får ha en fin kväll mina vänner. Sköt om er!

48

Här har vi min äldsta son. Han har lärt sig att spela gitarr helt på egen hand och här spelar han och sjunger Sju av himlens änglar. Tycker han gör det grymt bra.

Älskar den låten. Det är inte många som kan sjunga den och förmedla så att det berör ens hjärta, men jag tycker att min son är en av dom som faktiskt berör med sin sång.

Jag har varit vaken några timmar nu. Alla andra sover. Det är rätt så skönt och gå upp ibland så tidigt och lyssna på lugnet.

Min äldsta son André var hemma på permission och firade jul med oss i familjen. Hans flickvän och dotter var också med. Det var så mysigt och så roligt att äntligen få ha hela min barnaskara samlade. Extra roligt att mina barnbarn var samlade under samma tak.

Det var många julklappar som delades ut och fast det var roligt att få så älskade jag att ge. Eller älskar att ge rättare sagt. Det är roligt att ge andra.

Vårt julfirande får en att tänka på hur saker och ting hade kunnat vara i stället som det är idag. Jag ska inte säga att jag saknar det som varit för det gör jag inte men vissa saker vill man ändå skulle haft ett annat slut än vad det har fått. Jag pratar om min svärmor.

Ni som följer min blogg vet ju att vi inte umgås med henne längre och det har sina skäl. Men vad vi vuxna än anser om varandra så ska man aldrig blanda in barnen anser jag.

Mina yngsta som är hennes biologiska barnbarn fick julklappar av henne och det var ju gulligt men det blev lite orättvist fördelat. Man ska aldrig göra någon orättvisa mellan syskon! Det är vad jag tycker. Båda mina yngsta barn fick en chokladask och en rubiks kub, men Hampus min näst yngsta fick utöver det lego. Det innebar att Pontus fick två paket och Hampus tre. Man behöver inte var professor för att förstå att det blev lite orättvist fördelat.

Det var även så olyckligt att det stod fel namn på paketen om det inte var meningen att Pontus skulle ha två rubiks kub, men jag tror att den ena var ämnad för Hampus för inte ger man bort likadana saker till en och samma person?! Så när jag ger barnen sina paket så frågar Hampus varför han fick två paket medan Pontus fick tre. Sedan öppnar de paketen och Pontus har fått två Rubiks kub och får ge sin storebror ett av de paket som han trodde var till honom.

Mina barn är inte otacksamma och de sa ingenting men jag som mamma kunde se besvikelsen lite grann i barnen. Först i Hampus och sedan i Pontus. De blev glada för vad de fick men gav bort chokladaskarna då de inte äter dom. Det hade barnens farmor visst om hon hade pratat med dom någon gång. Hon hade även visst att Pontus redan hade Rubiks kub sedan innan. Det jag vill ha sagt är att hon hade kunnat frågat barnen personligen om vad de önskade sig för att få ett hum om vad de redan hade.

Jag är inte otacksam, absolut inte men jag tror att barnen hade blivit mer glada över att deras farmor kanske ibland ville träffa dom än att få saker som bara är köpta bara för att ge bort något.

Jag undrar vad mina yngsta barnbarns farmor tänker nu när hon fick två extra barnbarn i julklapp. För vare sig hon vill ha det eller ej så är det precis det hon fick. André och Stéphanie är faktiskt även hennes barnbarn idag. Det innebär att Fredriks äldsta dotter har både fått en storebror och en lillasyster. God Jul på er!

38

Vaknade tidigt i natt och kunde inte somna om så jag gick upp och fixade och donade lite. Ibland har jag svårt att ligga kvar när jag har vaknat. Det är skönt och sitta i det dunkla och lyssna på tystnaden. Om några timmar så är det full fart här hemma med både barn och barnbarn.

Jag kommer ha alla mina tre underbara barnbarn hemma under julafton. Bara det är en stor julklapp. Älskar att ha de små liven runt mig. Under julaftons dag så har vi datorförbud här hemma. Det ska vara en dag då vi umgås, pratar och spelar spel. Det är så mysigt tycker jag.

Mina tankar kommer gå till alla dom som sitter ensamma under julen. Det är så fruktansvärt hemskt att det ska finnas ensamma människor som inte har någon som hälsar på dom, inte ens under julhelgen. Inga släktingar som vill eller kan komma till dom. 

Jag är bortskämd som får ha min familj här hemma. Man ska vara glad för det och det är jag. Överlycklig faktiskt! Ni som känner mig vet att jag mår som bäst när jag har min stora familj här hemma. Då bryr jag mig inte om jag har ont i kroppen. 

Igår så gjorde flickorna julgodis. Fredrik slog in sina julklappar och jag jobbade en stund. Slog in de sista julklapparna och sedan spelade jag och mina döttrar Europaspelet. Under tiden vi spelade så gjorde Fredrik i ordning julskinkan som vi ska ha. Enligt vår tradition så tar vi alltid en macka med julskinka på. Så gott!

Ni får ha en underbar jul. Sköt om er och sänd gärna en tanke till alla dom som inte får den förmånen att fira med nära och kära. Jag vet att en tanke inte hjälper men det visar på medmänsklighet i alla fall. Jag hade önskat att ha ett ställe där ensamma människor kunde komma och vara tillsammans. Det hade varit härligt.

God Jul!

Julbock

44

Säga vad man vill om Carola så sjunga kan hon. Så otroligt fin röst. Älskar hennes version om Jag har hört om en stad ovan molnen. Hade den på min pappas begravning. Jag lyssnar på den ibland och tänker tillbaka på när jag satt hos pappa och vakade över honom. Satt där i 33 timmar och höll honom i handen. baddade hans panna och pratade. Ja jag pratade för pappa var inte vid medvetande den första dagen. Men på söndagen vaknade han till. Dock så kunde han inte prata men jag gjorde det för oss båda.

Det är sjunde året som pappa inte firar jul med oss. Ett år så skulle pappa ta taxin hit men det var så mycket snö så inga bilar kunde köra på gatorna. Pappa skulle få fira ensam såg det ut som. Men vad gjorde vi? Jo jag fixade till maten här hemma. Satte den på pulkor och sedan tog jag och Fredrik barnen och gick till hemmet där han bodde och firade jul hos honom i stället. Det var mysigt.

Jag saknar honom. I år så har jag så otroligt dåligt samvete. Jag har alltid gått till hans grav vid alla speciella tillfällen utöver de vanliga besöken. Men i år så var jag varken där där när det var fars dag eller på hans födelsedag. På fars dag så kom jag hem sent från Ullared och på hans födelsedag så låg jag på operationsbordet. Kunde inte göra så mycket åt det men ändå. Min man och barn var uppe i alla fall och tände ett ljus. Tack och lov. 

I år är det första året som jag inte får ett litet sött sms från Carina. Hon skickade alltid en God Jul kram. Tänker på henne varje dag. Går mot året nu som hon gick bort. Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen. Ska upp till gravarna i helgen och kommer tända ett ljus och sätta en blomma i minneslunden.

Ibland hade man önskat att det fanns en trappa som gick upp mot himlen. Där man kunde ta sina steg upp för att hälsa på. 

Livet ger och livet tar. Det är så. Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sedan fortsätta mina bestyr här hemma. Hörs vi inte innan så önskar jag er alla en Riktig God Jul. Sköt om er!

God jul

12

Det har gått två veckor sedan jag fick min buköverskotts operation. Jag kan känna att jag sväller upp ibland. Har lite vätska som kroppen själv ska ta hand om. Men jag mår jättebra. Har svårt att röra mig som jag vill tack vare gördeln som man ska ha på sig men nu är det bara två veckor till, sedan åker den. 

Igår tog jag bort tejpen som läkaren hade satt dit och allt såg bra ut. Det är så klart inte helt läkt än så en ny tejp fick sättas på. Men allt såg bra ut tack och lov. Det är helt sjukt att de kan göra en sådan här operation där de tar bort en del av skinnet och drar ner det som är över och slätar ut huden och det utan större ärr. Visserligen har jag ett långt snitt från ena höftbenet till det andra men det kommer att bli ljusare och inte synas på samma sätt som det gör idag.

Jag tycker att det är så skönt att slippa hänget jag hade innan. Jag såg ju för 17 gravid ut och den magen jag hade var långt ifrån vacker. Nu bryr jag inte mig så mycket om det egentligen men den var inte fin. Att jag såg gravid ut var mycket för muskeln som sitter framtill var delad till en viss del. Mycket vanligt efter flera graviditeter och jag har ju genomgått några stycken. Vissa av dom var dessutom tunga. 

Den muskeln har nu doktorn sytt ihop och det slog mig igår att jag faktiskt har känt smärta efter den behandlingen. Doktorn frågade mig förra veckan om jag hade känt av att han varit och sytt på muskeln och jag sa nej för jag trodde att den smärta jag känt är för själva bukoperationen. Men jag har ju känt att det har stramat och spänt ovanför där han opererade och igår så slog det mig alltså att det är ju det jag har känt så visst har jag haft ont efter det ingreppen. Men det är det värt. 

Jag ska träna magmusklerna men det får bli efter nyår. Ska även försöka på att börja springa. Eller gå långa promenader. Sedan efter min Gastric Bypassoperation så har jag ju sluppit både tabletter och insulin. Jag vill fortsätta med att slippa det så det ska bli en hälsosammare livsstil med andra ord från och med nästa år!

Nedan kan ni se före och efter bilder. Ingen vacker syn men det är inget som jag skäms över i heller. (fast jag borde kanske hahaha) Den mage jag hade är från en sjuk tid och nu kan det alltså bara bli bättre. 

Ja jag är alltså inte med barn vilket man kan tro på den högra bilden. Man ser klart och tydligt att man har fått en förvandling. Jag är så glad över att fått denna chansen att få må bättre.
Magen framifrån. Ingen vacker syn det i heller. Den navel jag hade på bilden till höger är numera ett minne blott. Den är borta. En ny fixade doktorn till och gjorde ny plats för den. På den rätta platsen på magen där en navel borde sitta.
Kan bara säga det igen. Är så otroligt tacksam över att fått bort det hänget för jag fixk sådana eksem. Nu är det bara muskelträning som gäller!

5

Som ni flesta vet så är vi en stor familj. Vi gör mycket tillsammans. Något som är alldeles underbart, det är att vi aldrig är ensamma. Det finns alltid någon där.

Jag älskar att vara med min familj. Gärna alla på en gång. Men fast man älskar att vara tillsammans allihop så uppskattas det när man kan vara några tillsammans med.

Min äldsta dotter gav mig och Beatrice (Min yngsta dotter) en kryssning som för en tidig julklapp. Hon fick lite hjälp av min man ☺

Vi åkte i fredags med bussen upp till Stockholm. Där gick vi ombord på båten Baltic Queen som Silja Line har. Resan gick till Tallinn i Estland.

Vi åt en mycket god julbuffé på båten. Fin mat och en mycket trevlig personal. Efter maten gick vi runt på båten och bekantade oss med deras affärer. Jag tyckte om hur de hade delat upp butikerna. En stor butik med alkohol, godis och cigaretter. Efter den hade dom en butik med lite souvenirer, en mysig presentbutik med lite av varje.

På våningen ovanför hade dom två butiker. En med kläder och en med parfymer och kosmetika. I den med kläderna gick vi en snabb sväng men jag gick inte in i parfymbutiken. Det som jag gillade med uppdelningen var att jag tål inte de starka dofterna som parfymer ger. Oftast så har de flesta båtar allt i ett och för mig som inte tål parfym får huvudvärk som sitter i en lång stund efter.

På båten hade dom en stor avdelning där barnen kunde leka av sig i. I en annan del på båten hade dom ett litet mindre ställe för barn. Restaurangerna var barnvänliga.

Igår gick vi av i Tallinn. Vi la in siktet på julmarknaden i Gamla Stan. Så underbart mysigt det var. Julkänslan spred sig. Vi shoppade lite där och gick sedan in på en liten restaurang och fik. Så trevlig personal. De öppnade dörren till en och hälsade oss välkomna. Servicen var mycket hög. Vi beställde lite pasta och kaffe. Sedan fortsatte julhandlingen tills det var dags att gå tillbaka till båten.

Vi hann och vila oss en stund innan maten, vilket var välbehövligt. Jag blev opererad förra tisdagen och håller på att återhämta mig från den. Igår var det lite jobbigt då magen svullnade upp av all vätska den har fått, men idag kändes det bättre.

Vi åt en god frukost i morse i lugn och ro. Vaknade tidigt och var de första som gick in i salen. Några timmar senare var det dags att gå av båten och ta oss till Cityterminalen där Silverlinjen väntade och det är här vi är i skrivande stund.

Sitter i bussen och är på väg hem. Det har varit så otroligt mysigt att få rå om mina döttrar, men de har över rått om mig. Jag är så tacksam för denna resan. Den har gett mig så många fler fina minnen.

Men hur skönt jag än har haft så ska de bli skönt att komma hem igen, till resten av min älskade familj.

Hoppas ni har haft en lika skön helg som jag ❤

Smartson söker testpiloter för SF Anytime. Jag älskar att sitta med familjen och se en bra film. Man lever i vanliga fall i ett stressigt samhälle så att ta vara på de stunder man kan få varva ner tillsammans är både mysigt och underbart. SF Anytime har många bra filmer och har ett brett urval. Där finns det filmer för alla.


#smartson #sfanytime

51

Jag har en son som haft beroende av droger. Han hamnade i det träsket i en rätt så tidig ålder. Med drogberoende så tillkommer det oftast kriminalitet. Han har gjort massor med saker som inte varit lagligt och det är inget han är stolt över. Han har försökt i flera omgångar att ändra sitt leverne men har inte fått den hjälp som han behöver. Alla behöver stöd och ibland så räcker det inte med att vi i familjen ger honom det.

Idag sitter han och avtjänar ett 18 månaders fängelsestraff. Av dessa så ska han sitta i ett år om han sköter sig. Han har suttit i 9 månader och har 3 månader kvar. Dessa tre månader kunde han få sitta av på ett behandlingshem men kravet var att kommunen där han är skriven i skulle betala för en extra månad. De tre andra månaderna skulle fängelset stå för. Min son ansökte både till ett behandlingshem som var perfekt för hans behov och sedan ansökte han till Borgholms kommun. 

Behandlingshemmet träffade min son och sa att de håller en plats för honom. Nu gällde det bara att Borgholms kommun skulle ställa upp för en av sina medborgare. Men de valde att neka hans ansökan. De ansåg att det var bättre för honom att gå till öppenvården. Hur i hela fridens namn kan de säga något sådant? De känner inte min son tillräckligt bra för att inte ens överväga beslutet! Han har suttit inspärrad i fängelset i 9 månader och personalen där säger att det bästa för André är att komma till ett behandlingshem. De om någon borde väl veta vad min son verkligen behöver?

Nej Borgholms kommun tycker att det är bättre att skicka ut en kille som haft drogproblem och gjort en massa inbrott för att kunna betala för sina droger. Släng ut honom bara och låt honom klara sig bäst han kan!

Borgholms kommun gav avslag

Förstår ni inte att ni har slängt ut en ungdom till ett samhälle som han inte kan leva i om han inte får hjälp och stöd? Han kan inget annat liv än det han har levat och det är ju för sjutton det han behöver komma ifrån! Idag har han en familj som han lever för och han vill komma ut till ett samhälle där han kan stå emot alla frestelser men hur ska han kunna göra det när han slängs ut till vargarna på det sättet och helt utan skyddsnät?! Fy fan vad dåligt säger jag! Det är inte konstigt att vi har så många återfallsförbrytare!

Hur i hela fridens namn kan Borgholms kommun välja att sätta en ungdom på gatan utan att hjälpa honom? Min son sträcker ut sin hand och ber om hjälp och Borgholms kommun säger nej utan att blinka. 

Som sagt, det är inte konstigt att många blir återfallsförbrytare eller går tillbaka till att ta droger. Hade många av dom fått rätt hjälp och stöd så hade många haft andra liv än det dom blev tvingade till att ta. Ja jag säger tvingade för har de inget annat så tar de det dom kan och får!

Det kostar för mycket pengar sägs det. Men vad kostar det inte kommunen om de väljer att inte hjälpa till? Jo betydligt mer! Ibland får man tänka längre än vad näsan räcker till!

6

Idag för 25 år sedan förändrades mitt liv radikalt. Det var då jag blev mamma för första gången. Jag var ensamstående då pappan till barnet valde att sticka en vecka innan han föddes. Beräknad förlossning var inte förrän den 5 januari 1994 men han hade inte tid att vänta så han valde att se dagens första ljus denna kalla vinterdag.

Jag vaknade på morgonen den 9:e och trodde att jag hade kissat på mig, men det visade sig att det var vattnet som gick. Fyra veckor för tidigt. Jag gick ner till mina föräldrar och pappa körde mig in. Efter en undersökning så visade det sig att det var vattnet och jag blev inlagd. 

Den lille rackaren bestämde sig där helt plötsligt att vänta att födas så de fick sätta igång mig dagen efter. Alltså den 10 december. Förlossningen gick väldigt snabbt. Från det de satte in droppet i armen på mig tills han låg i min famn så hade det bara gått 4 1/2 timme. 

Han var bedårande. Så fruktansvärt söt och så liten- Han vägde 2400 gram och var 44 cm lång. Liten med ljust hår. 

Idag är det 25 år sedan. Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen. Jag skulle vilja gå till honom och ge honom världens största och varmaste kram. Säga grattis och överlämna presenten som jag vet att han blir glad över att få. Men jag kan inte det då han sitter där han sitter, men det kommer en dag då jag kan göra det. Längtar!

En adoption som present

Tänk vad allt kan förändras bara av en handling. Som kanske inte är helt genomtänkt. Andrés pappa valde att sticka veckan innan sonen föddes. Det liv som vi var så stolta över att ha gemensamt där och då var som bortblåst. Kanske kände inte han att den var lika viktig för sig som det var för mig. Jag trodde att vi skulle bli en liten fin familj. Nu med facit i hand så tackar jag honom för att han stack. Det var den bästa presenten både för mig och för sonen!

Men visst hade jag ändå önskat att det funnits något intresse för sin son, men jag kan inte trolla. Min man gjorde en ansökan om att adoptera sonen och hans biologiska pappa skrev under utan problem och ifrågasatte aldrig varför han skulle adoptera hans son. Kom inte med några antydningar om att han faktiskt inte ville förlora det enda barn han egentligen har.

Men men. Min son har det bra idag och i Fredrik får han den pappa som han så länge velat ha. En pappa som finns där för honom inte bara i de lugna vindarna utan även när det stormar till ordentligt. Det är så otroligt skönt för mig som mamma att veta! Min son kunde inte få en bättre 25-års present egentligen, men utöver denna present så ska han få en annan som jag vet han kommer bli glad över. 

Alizia
Ett stort GRATTIS till dig min älskade son. Du har varit med om en hel del under de 25 åren som du har funnits till, både tråkiga och roliga saker. Oavsett vilket så har du fått livserfarenhet och berikat ditt liv med det. 
Detta är ett kort som jag älskar. Du är en nybliven pappa där man kan se stoltheten i dina ögon. Du har äntligen fått din egen lilla familj. 
Ett stort Grattis än en gång på din stora dag. Hoppas den blir så bra den bara kan bli trots att du sitter där du sitter. Vi kommer tänka på dig som vanligt och skickar extra kärlek via tankarna. Puss och kram. Älskar dig <3
%d bloggare gillar detta: