Träning på hemmaplan

Förra året igen så köpte jag mig ett gymkort på ett gym här i stan. Tänkte att det var dags att ta hand om sin kropp lite. Få lite egentid och samtidigt få bättre kondition. Det höll i två månader. Jag fick inte riktigt med tid. Det var alltid något annat som kom emellan. Barn som behövde hjälp med läxan, barn som ville gå till lekplatsen eller barn som behövde prata om dagen bara. Det blev ett dyrt gymkort kan man säga.

Det slutade med att jag i stället köpte hem en träningsmaskin. En crosstrainer som verkligen var suverän att använda. Man fick både förstärkta muskler och kondition på en och samma gång. Nästa steg var att köpa in några hantlar vilket jag gjorde. Samtidigt som barnen gör sina läxor eller bara vill prata om dagen så har jag för en gång skull tid för mig själv samtidigt som jag finns där för barnen.

Jag kan träna när vi tittar på tv tillsammans. Eller när barnen gör sina läxor. Jag finns där till hands om de skulle behöva hjälp. Det känns otroligt bra att kunna få denna möjlighet. Inte bara att jag får allt det där, jag får även en del pengar över. Det kostar mer att g på gym än att köpa hem det man behöver!

24.se finns det man behöver för att kunna göra det som jag gör. Träna hemma och få tid över till familjen!

Har ni fått in fukt i ert hus?

Snön börjar smälta bort. Vi har inte så mycket kvar nu. Det har blivit varmare i luften och det har regnat vissa dagar så det har ju gjort så att snön har runnit bort. Skönt faktiskt. Det är plusgrader nu. För några veckor sedan så regnade det på en hel del och det kom in lite vatten i källaren. Det är det värsta med att ha tvättstugan i källaren. Men det gick bra ändå. Vi har en avfuktare som fungerar perfekt.

För några år sedan fick vi översvämning i tvättstugan. Det var bara att försöka ösa ut all vatten och sedan satte vi igång avfuktaren och den gjorde verkligen ett bra jobb. Jag var rädd för att det skulle bli mögel men ingenting. Så skönt för skulle man få det så spelar man i en annan liga så att säga. Det kan bli ett dyrt kalas.

vi brukar köra med avfuktaren lite då och då under årets gång mest för säkerhetsskull. Det är bättre att vara före sin tid så att säga. Skulle det bli så att man får in fukt i huset, speciellt i källaren som ligger under marken så är det bra att köra med en avfuktare så att man får ut fuktan innan det ställer till med mer problem.

Har ni fått in fukt i ert hus? Gör något åt det innan det blir större problem!

Avfuktare

Masahiro – Den rätta kniven i köket

Idag skiner solen. Det får den gärna göra över den kommande helgen med. Ja resten av året. Det hade varit skönt. Våren är på ingång och därefter kommer den efterlängtande sommaren. Det betyder grillning kan man säga. Vi grillar ofta på under sommaren. Det är både smidigt och gott. I år ska jag försöka få tag på en riktig kökskniv. Vi har en men jag vill ha en som kan få fina skivor av köttet.

Jag tycker det är svårt att få tag på en riktig bra köttkniv. VI har några stycken men jag tycker att de blir sämre med tiden. Man får nog lägga några extra slantar på en riktig bra kniv men i slutändan så blir det nog det billigaste alternativet.  En knivslip är nog inte helt fel att investera i. De är inte så dyra i heller. Det underlättar arbetet i köket om inget annat.

Hamnade på knifeo.com och där hade dom allt som man behöver gällande knivar. De har en lyxig kniv som är tillverkad i Seki City. Japans bästa knivmarknad. Knivarna har namnet Masahiro och de är inte bara stilrena utan de har ett bra material. Knivstålet uppgår til 58-59 HRC. Skaftet är gjort av kraftigt trä. Dom ser mycket greppvänliga ut. Kanske ska an investera i en sådan kniv?! Allt för att underlätta arbetet i köket!

 

Masahiro

 

Tiden springer iväg

Igår fyllde min näst yngsta son 11 år. Mitt första gemensamma barn med min man. Det blev rätt så stressigt igår för mig…så som för alla andra födelsedagar. Jag var först i Kalmar med min dotter. Hon skulle träffa en doktor. Sen var det att handla in till Hampus firande. Ändå så tyckte jag att jag hade planerat i god tid men som alltid hinner jag inte alltid med. Det blir väl så när man är ensam om det.

Han ville ha pannkakor. Bara det tar sin lilla tid men jag fick hjälp av Benjamin och Stéphanie. Beatrice gjorde sommartårtan till honom. Medan de gjorde det så fixade Tove disken och jag slog in paket. Sen tog jag över att göra pannkakorna och familjen satte sig till bords när Fredrik, Robin och Jonatan kom hem från arbetet. André var hos flickvännen i Kalmar men kom hem om för att gratulera sin lillebror. Det var roligt!

Han fick spel till Wii, pennor, skrin, ritblock, skämtleksaker och lite annat smått och gott. Sen ska han få ett spel till sin dator med som han har önskat sig en längre tid. Han blev så nöjd. Det var bara vi i familjen som firade honom så det är skönt att vara en stor familj. Man är aldrig ensam.

Det var roligt och se Hampus min när han öppnade det vårt paket. Man kände sig rätt så hemsk när man såg hans besvikna min när han trodde att han hade fått en mixer i födelsedagspresent. Vi spelade med och sa att det var det vi trodde han ville ha för det hade han sagt till Stéphanie. Men det är bara bra att du fick en sådan sa jag för jag behöver den så då kan ju jag ta den.

Jag sa till honom att han fick öppna och se så att allt var helt i den och så för annars fick vi ju lämna tillbaka mixern till affären. Han tittade lite besviket ner i kartongen. Då kunde han inte låta bli att skratta för där låg ju flera paket inslagna 🙂

Födelsedag

Födelsedag

Det var en fin dag igår. idag mår jag mindre bra. Vaknade i natt med en stor klump i halsen. Jag kunde inte ligga ner och ju mer jag andades ju mer krympte mina lungor så jag fick gå upp och sätta mig i vardagsrummet. En timme senare så började det lugna ner sig och jag kunde gå och lägga mig igen. Då var kl 03.

Denna klump har funnits med större delar av dagen. Den sitter där än. Jag är så fruktansvärt trött. Varje steg som jag tar känns som att jag har sprungit ett maratonlopp. Mina axlar ömmar och min höft säger ifrån.

När man mår så här så klarar man sig utan alla dumma kommentarer som ramlar över en ibland. Det är i oh för sig skönt för dom som kläcker ur sig dom att de har roligt åt det. För något måste de ju få ut av det?!

Nu ska jag försöka få i mig lite kaffe. Ha en fin eftermiddag och kväll!

Snart dags för utemöblerna

Det börjar bli vår nu. Det känns både i luften och det syns på marken. Ingen snö utan bara gräs. Så skönt! Med våren så kommer utemöblerna fram. Det har jag verkligen längtat efter. Vi har utemöbler men vi skulle verkligen behöva nya. Jag skulle vilja ha en grupp som består både av soffa och fåtöljer. Sådana utemöbler som klarar både vind och vatten. Jag bor i och för sig på Öland som har de flesta soltimmarna än övriga orter i Sverige men vi har ju även regn här. Då är det bra med möbler som klarar av de olika väderomslagen.

 

Vi har en restaurang här i stan som har just sådana utemöbler som jag vill ha. Eller liknande i alla fall och jag hittade liknande möbler här på internet. Jag är så sugen på att försöka skaffa mig sådana. Dom vi har idag köpte vi förra året. De andra vi hade gick i sönder. Ja de rostade upp helt enkelt och dom hade vi inte haft så länge. Några år högst. De kostade kanske inte så mycket men de blir dyra i längden. Dyrare än vad en soffgrupp som jag vill ha kostar.

En soffgrupp är det bästa alternativet för oss då vi är så många. Ska man ha stolar så tar det ju halva gräsmattan känns det som. En soffa rymmer många och den tar mindre plats. Det ser mer strukturerat ut tycker jag. Tänk att sitta här ute under de varma sommarkvällarna och få kunna njuta av både varmt väder, skön natur och sköna utemöbler. Det hade varit toppen!

Ja jag längtar verkligen till våren nu. Jag vill ha sol och värme. Kunna ha dörren öppen och låta hundarna springa på tomten. Det hade varit skönt med lite torrare tassar som springer in på vårt golv. Jag tycker det är roligt och titta på barnen när de hoppar på sin studsmatta. Sitta med isvatten med en bok i knät. Visst låter inte det fel?!

Utemöbler

Var det rätt person (låt) som vann?

Igår var det final i Melodifestivalen. Jag blev överraskad när jag såg att jag faktiskt hade hela 7 bidrag som jag tyckte om. Det är inte så ofta jag tycker om bidragen annars men i år var det 7 av 12. Jag hejade naturligtvis på Ove 🙂 Hans låt var ju så bra. Visst…den håller inte för Eurovision Song Contest, men den var klämkäck. Av killarna så höll jag på Robin Bengtsson. Första gången jag hörde hans bidrag så fick den inga hjärtan av mig. Igår fick den full pott. Ju mer jag lyssnar på låten ju mer tycker jag om den. Av tjejerna så tyckte jag att Mariette, Wiktoria och Ace var lika duktiga.

Det blev alltså Robin Bengtsson som tog hem pokalen. Det var han värd! Nanos låt var också bra. Den gillade jag inte heller från början. Han kom tvåa i tävlingen. Han vann folkets hjärta men inte juryns. Jon Henrik Fjällgren. Vad ska man säga om honom?! Visst är han duktig men det var inte han som gjorde låten Utan tjejens röst i låten så hade den inte varit något att lyssna på. Jag vill höra vad dom sjunger om och det gör man inte när han jojkar. Jag är glad över att inte Lisa Ajax tog hem finalen. Hade hennes låt vunnit så hade jag verkligen inte sett fram emot Eurovision Song Contest.

Jag tycker att hennes ordval i låten skulle ändrats innan finalen. För det är ju den låten de tävlar med. Skulle då hon vunnit så hade hon kanske inte fått tävla med låten. Varför ska hon då vara kvar och ta en plats i finalen när någon annan hade kunnat tävla istället för henne? Men det är min åsikt. Jag tycker annars att Lisa är en mycket duktig sångerska. Jag hejade på henne i Idol.

Vem var din favorit?

Ett stenskott är ingen rekommendation

Vintern håller i sig. Det är snö och det är kallt. Att åka ute på vägarna i detta vädret är inget som jag föredrar. Från bilen framför en så kan det skvätta från däcken och med snön kan det komma stenar som smäller på ens egen framruta. Det behöver inte vara snö för att göra det i och för sig, men mycket göms i snö. Vi har ett stenskott i vår framruta. En spricka som behövs göras något åt för man vet egentligen aldrig när rutan kan gå i sönder. Man tjänar på att laga ett stenskott i god tid. Är bilen minst halvförsäkrad så går det inte mer på än 0-200 kr. Det tar inte så lång tid att få stenskottet lagat i heller. Ca 30-45 minuter så man kan ju vänta under tiden. Jag vet att priserna kan variera beroende på vart man får det gjort men det blir billigare oavsett för det kostar mer att byta ut en hel ruta.

Tänk att en liten spricka kan göra så stor skada. Många kan tänka att det är en liten risk att en spricka orsakar en ruta som går helt i sönder men är olyckan framme så är den. Det är inte mycket som ska till så att säga. Det kan bli så mycket dyrare om man inte gör något åt det direkt och sedan är det mycket säkrare med. Tänk om rutan går i sönder medan man kör? Det är inget man vill uppleva!

Jag väntar just nu på att min man ska komma hem från sitt jobb. Tack och lov så jobbar han bara runt hörnet så ingen bil behövs dit!

 

Det hjälpte inte med en andra chans

Det är andra dagen denna veckan och jag har Hampus hemma…idag med. Han fick feber i söndags och mådde dåligt. Illamående, trött och hängig. Han sov mestadels den dagen. Han fick bli hemma igår från skolan. Han började känna sig lite piggare ju längre fram på dagen vi kom. Idag mår han bra men han fick vara hemma idag med för säkerhets skull. Magsjuka är inget att leka med. Själv mådde jag inte så bra i söndags. Ingen feber men även jag var illamående. Igår mådde jag lite bättre men idag har jag frusit lite och sovit bort några timmar. Jag är trött och hängig men känner inget illamående nu tack och lov.

Snön har kommit till Borgholm. Den kom i helgen den med. Allt kom med snön kan man säga. Den ligger fortfarande kvar på marken. Tar väl ett tag nu innan den försvinner. I morse var det halt på vägen. Jag sa häromdagen att nu var vårmånaden här. Två timmar senare så snöade det. Ja det var den våren det. Men den kommer snart hoppas jag.

Det närmar sig final i Melodifestivalen. Jag vet vem jag ska heja på. Nu tror jag inte att han kommer gå vidare men jag hoppas på det! Han har ingen chans i Eurovision Song Contest men det gör ingenting! Har ni sett på deltävlingarna?…och andra chansen? Jag har suttit som klistrad framför TV:N. jag älskar tävlingar och speciellt när det har med musik att göra. Som vi alla vet så kan det skrälla till det ordentligt och det gjorde det väl delvis detta året med. Loreen gick vidare till andra chansen men sedan blev det stop. Jag var helt säker på att hon skulle gå direkt vidare till final men det gjorde hon inte. Hon kom som sagt inte ens till final via andra chansen. En skräll med andra ord.

Jag gillade hennes nummer men jag kunde inte låta bli att tänka att varför ställa upp i år när hon redan har vunnit hela skiten en gång tidigare? Man kan ju bara gå neråt och förlora när man väl har vunnit allt. Men hon gjorde sitt val och resultatet blev förlorande.

Det ska bli roligt att se på finalen. Se vem som kommer gå vidare!

Att inte säga som det är

Häromdagen skrev jag om att leva med panikångest i vardagen så jag kan väl fortsätta därifrån. En del tycker att jag ältar och andra tycker att jag skryter (hur de nu ens kan ens tycka det). Själv kallar jag det för bearbetning. Det är många av oss som får uppleva panikångest lite då och då under ens livstid. En del mer och andra mindre. När jag ”fick” panikångest från första början så visste jag inte vad det var jag fick uppleva. Idag vet jag tack och lov och det underlättar. Med panikångesten och den vanliga ångesten kom depressionen. Än idag kämpar jag mot depressionen. Vissa dagar mår jag prima och vissa dagar känner jag mig nedstämd. Jag försöker hålla masken. Jag ler och ser glad ut men inombords gråter jag.

Hur mår du? kan folk fråga.
Jo jag mår bra! säger jag, men egentligen så skulle jag vilja säga: Jag mår för jävligt. Jag har ont. Jag gråter och jag orkar inte hålla leendet. Jag drunknar i mig själv och jag vill bara kunna bryta mig loss!!! 

Men det säger jag inte. Folk skulle inte förstå. De skulle analysera mitt svar och få för sig att det hörde annat än just det jag sa. Vadå bryta sig loss? Ja ibland så känns det som att det finns någon annan inom mig som sitter inspärrad och bara vill ut! Hade jag sagt det så hade folk ringt sjukhuset och fått mig inspärrad direkt. De hade inte förstått!

Det finns dom som förstår. Det är dom som själva vet hur det är att leva med depression, ångest och panikångest. Vi är många men det pratas sällan om det. Varför? Är det för skämmigt? Jag vet när jag fick diagnosen Djupt deprimerad. Jag skämdes. Att våga visa sig ute fanns inte på kartan. Jag tyckte att alla tittade på mig och det kändes som att alla visste att jag var deprimerad. Vad nu det spelade för roll.

Det har tagit mig flera flera år innan jag ens vågade erkänna för mig själv. Jag har inget att skämmas för. Ja så tänker jag, men det finns stunder då jag skäms i alla fall. Men att vara deprimerad är inte detsamma som att vara svag. Vi har varit starka rent för länge. Så enkelt är det…egentligen!

Jag kan vakna en dag och må bra. Timmarna går och allt är frid och fröjd. Sen helt plötsligt så kan jag känna hur jag dalar ner. Jag börjar känna mig trött. Likgiltig. Ledsamheten drar över mig med storm. Vad är jag ledsen för? Jag vet inte! Jag bara känner att allt verkar så meningslöst. Oron i magen ger sig till känna. Tomheten blir allt större. Jag försöker fylla den tomheten med något. Mat oftast. Jag går rundor i hemmet utan att få något vettigt gjort.

Nu har jag två hundar som behöver motioneras. Jag tar dom och går en promenad. Oftast till min mans arbete. Pratar lite med honom, sonen och svärsonen. Det börjar kännas lite bättre. Jag går hem och känner att jag faktiskt har uträttat något. Då kan jag ha tagit tvätten och disken men det är som bortglömt. Jag ställer höga krav på mig själv. Det jag gör under en dag räcker inte. Är rädd för att andra ska tycka att jag är lat. Ja lat kan jag faktiskt vara. Jag försöker lyssna på min kropp. Det går inte alltid men jag försöker.

Idag har jag inte gjort så mycket. Men ska göra desto mer i kväll. Efter maten ska jag städa undan lite. Sen blir det att hålla helg. Jag hoppas ni får fina dagar med familjen. Kram på er!

Depression

Att vara jag för en dag – panikångest i vardagen

Att leva med panikångest hämmar ens vardag. Man drar sig för att gå ut och vistas bland andra människor. Man kan gå på stan. Allt känns bra. Helt plötsligt börjar det sticka i fingrarna. Det drar ihop sig i halsen och man får ingen luft. Det känns som att man ska kvävas till döds. Hjärtat slår. Det bankar. pulsen stiger och andningen känns ansträngt. Man får ingen luft. Det är då man bara vill hem. Hem till tryggheten som man har innanför sin egen dörr. Man skyndar sig hem. Man halvspringer. Stickningarna i fingrarna finns kvar. Det känns som att armarna ska domna bort.

Känslan som allt detta ger gör att man ibland inte vågar ta sig ut. Man vet inte varför det händer. Inte alltid, men ibland så förstår man (läs jag). Ofta kan jag uppleva detta när jag ser klungor, speciellt om jag ser dom på skolgårdar. Det är förmodligen på grund av mobbingen jag fick utstå i skolan. Ibland får jag det när jag ser ensamma barn på skolgården. Det kan värka i mitt bröst då. Jag går tillbaka till då jag själv gick ensam på skolgården.

Jag kan även få det på hemmaplan. Alltså i mitt hus. Det är om det har legat och pyrt så att säga under dagen. Man kan känna en vanlig ångest och den vill inte släppa taget om mig. Då kan det utvecklas till panikångest. Jag har fått panikångest på fiket. på stan. I affären. Man tycker att alla tittar på en och man vill bara fly från platsen. Nästa gång så undviker man dessa ställen. Det är nu panikångesten hämmar mig. Jag vill inte gå någonstans. Jag vill vara hemma där ingen kan se mig.

Jag har levt med panikångest sedan barnsben. Som barn visste jag inte vad det var som jag kände. Inte förrän jag blev vuxen. Det var då jag fick lära mig vad det var som jag kände. Det gör ont. Så fruktansvärt ont. Jag kan inte ta på det onda men hela jag värker invändigt. Jag äts upp inifrån. Det känns ibland som att jag har ett stort svart hål i bröstet som bara blir större och större. Ibland känns det som att jag skulle kunna vara förgiftad och bara jag får ut det och renar min kropp så ska det bli bra.

När jag skulle bli 28 år fick jag dödsångest. Jag vågade inte lägga mitt huvud på kudden för jag var rädd för att aldrig vakna upp igen. Jag kvävdes sakta men säkert kändes det som. Jag var orkeslös. Att gå var tungt. Jag fick stödja mig på en cykel för att orka ta mig framåt. Jag var 27 år gammal och jag kände mig som 100 år. Att bestiga ett berg kände mycket lättare än att sätta höger fot framför den vänstra.

Den som inte själv har upplevt detta kan inte sätta sig in i hur det är att leva med det. Jag önskar inte min värsta fiende detta. Det är ett rent helvete rent ut sagt. Att få panikångest gör kroppen trött och sliten. Hela kroppen har arbetat hårt under en attack och man orkar inte med mer under den dagen. Folk tycker att man är lat för att man inte har orkat ta disken. Eller att tvätten fortfarande inte är vikt. Kanske skulle huset behövts dammsugas. Lat, lat, lat!

Kanske är det jag själv som tycker att jag är lat. Så är det ibland i och för sig. Jag tycker själv att jag borde kunnat göra det där men att kroppen inte har orkat. Jag lever ju inte enbart med panikångest utan jag har min diabetes och fibromyalgi med. Samt min nickelallergi som kan ibland hämma mig mycket. Jag får köttsår som varar i händerna. Hela min mage får stora eksem. Förmodligen av en knapp eller en dragkedja. Jag försöker använda kläder som inte har nickel på knappar och dragkedjor men det är inte alltid lätt att hitta det. Jag kan gå i mjukisbyxor och råkat ta i ett handtag som det finns nickel i. Jag har kontaktallergi. Det räcker med att jag har råkat ta i något som har nickel i sig. Tråkigt, men sant.

Mina leder är stela ibland. Min rygg bär mig knappt vissa dagar. Min höft skriker av smärta ibland och mina knän gör ont. Jag vet att jag kan gnälla ibland, men det är inte det jag gör nu utan jag vill bara berätta om hur jag har det ibland. När det vill sig illa.

Igår städade jag. Tvättade av några fönster. Städade toaletten. Dammsög och torkade golven på nedervåningen. Idag har jag tagit disken men det är allt. Min kropp vill inget mer idag. Så r det ibland. Ena dagen är det bra. Nästa är det mindre bra. Jag ska ta en sväng med hundarna om en stund i alla fall. Kan bli skönt med en promenad.

Jag hoppas ni alla får en fin dag. Kram på er!

Ångest

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...