web analytics
Gå till innehåll

Ja hur gör jag?

Julklapparna

Jag har sju barn och jag vill kunna ge mina barn någorlunda lika vad deras kompisar får. Mina barn ska inte känna sig annorlunda bara för att de har många syskon. Min julklappsshopping börjar i juldagarna. Då handlar jag till nästkommande jul. Det finns vissa saker som aldrig går ur modet och de sakerna handlar jag.Jag har som sagt sju barn. Två pojkar först och sedan en flicka. Sen kommer tvillingarna som är en pojke och en flicka och till sist minstingarna som är två pojkar. Som tex kläder. Vissa sorters kläder går aldrig ur modet och när jag köper kläder så passar det alltid någon när julen kommer, och inte bara det. Jag vet på ett ungefär vilka storlekar de har när julen kommer. Det är alltid bättre att köpa lite större så vet man att de passar.

Vissa leksaker går heller inte ur modet. Nalle Puh tex. Min ena son som idag är 4 ½ år älskar Nalle Puh och det gör min andra son som ska bli tre i januari med. Alltså så kan jag köpa Nalle Puh leksaker och lägga undan det till jul. Det finns ju olika sorters pussel och spel tex. Jag gör likadant när det är till födelsedagsfiranden.Jag sparar även undan en viss summa varje månad som ska gå till julklappar eller födelsedagspresenter. Mina barn önskar sig samma saker som de flesta ungdomar och mina barn vet att de inte alltid kan få det dom önskar sig men kan man göra det så gör man ju det. Gör man som jag så kan man komma ett steg närmare och kunna ge barnet det dom vill ha. Till en viss gräns naturligtvis.

Julbaket

Jag är en lat mamma. Lika bra att erkänna det. Jag bakar väldigt sällan och väldigt lite. Tiden ska ju räcka till. Men när det är jul så bakar vi i alla fall pepparkakor. När jag väl börjar baka så tycker jag det är jätteroligt, och göra det tillsammans med barnen är helt underbart. Det är härligt att se deras mjöliga ansikten och degen som försvinner ner i magarna i stället för att forma dom till gubbar som ska läggas på plåten. Julstressen försvinner med våra skratt. Lussekatter köper jag i affären. Likaså julgodis. Jag står inte med det till julen. Ja inte annars heller för den delen.

Jul i varje hus

Jag brukar ta barnen och gå en runda i staden. Se alla fina fönster som är smyckade med pynt och ljus. Man känner julefrid och man får inspiration. Vi går ner mot Storgatan där de flesta affärerna ligger och tittar i skyltfönstren. Alla tomtar och änglar som står där och vinkar på en får en att längta till julen. Vi går in i affärerna där de spelar julmusik. Man kan riktigt känna att stressen rinner av en.

Julmaten

Jag brukar ordna med maten innan julen kommer. Den delen av maten som man kan ordna med innan vill säga. Skinka och köttbullar fixar jag alltid innan julen kommer. Fryser ner det och sedan är det bara att ta upp det när det är dags för mat. Barnen älskar att hjälpa till så det blir inte så stressigt då. Man vill ju gärna vara med barnen när det är jul.Jag förbereder tex brödet och all pålägg med innan det är dags att äta. Det lägger man på fat och in med det i kylen. När maten ska serveras så är det inte så mycket man behöver göra och stressen blir inte så hög just då.

Paketglada barn

Tänk er sju barn i huset som bara längtar efter att få sina paket. Framförallt att öppna dom. Ibland har vi faktiskt inte bara sju barn utan ibland har vi även nio barn. Sambons barn kommer ibland på julen med. Då sitter det 18 ögon som stirrar på oss med förväntansfulla ögon och bara längtar tills tomten kommer. Då om något kan man känna sig lite stressad och det ör ju alltid innan paketen delas ut. Vi brukar fira så smått dagarna innan med just julklappsutdelningen. Det stillar barnen längtan och de får något att se fram emot. Vi klär oftast granen dagarna innan jul och när den är klädd så tar vi fram julklapparna och lägger under granen. Barnen får välja vars ett paket som de får öppna av dom som vi har lagt fram.

De öppnar och har fått stillat sin nyfikenhet lite. På själva julaftonsmorgon efter frukost så får de välja ännu ett paket och de blir nyfikna och glada. De väljer ett paket och deras förmiddag är gjord. På så sätt får jag tid att göra annat och bara ta det i min takt. Inga barn som tjatar om julklapparna och så. Det är som att ge en hund lite hundgodis. Man ger dom lite åt gången och under den tiden så håller de sig lugna.

Tv

Barnen älskar ju tv och allt vad det innebär. När det är dags för jultecknat så sätter jag barnen där och de tittar så glatt. Jag sitter med dom stundvis och när jag inte gör det så förbereder jag inför maten. Vi brukar äta efter tecknat. Jag har förberett en hel den innan så det mesta klarar sig själv. Jultecknat får barnen att glömma julklapparna för en stund och stressen kring det försvinner ut ur tomma intet.

Musik

Musiken har en magiskt grepp över mig för jag blir lugn av att lyssna på musik. Till jul blir det naturligtvis julmusik. Dvd-spelaren står i köket och volymen är uppskruvad till en lagom volym. Tyvärr så kan man inte alltid låta bli att skråla med, men jag blir av med stressen i alla fall.

Granen

Julgranen brukar barnen klä faktiskt. De tycker det är jätteroligt och julgranen blir vackert pyntad. Vi använder plastgran av flera olika skäl. Det största skälet är att jag har barn som är allergiska, men hade jag inte haft det så hade jag aldrig haft en riktig gran inomhus i alla fall. Vi har katter som älskar att klättra i träd så förmodligen hade jag haft barr på hela mitt vardagsrumsgolv om vi hade haft en riktig gran. och sen just för barren i allmänhet är orsaken till att jag inte vill ha en riktig julgran. Men en sådan så tillkommer det så mycket mer jobb och jag har annat att göra den tiden som det tar för att sopa upp all barr hela tiden.

Helhet

Jag älskar julen. Det är den högtidsdag som står mig närmast. Jag kommer att ha alla mina barn samlade denna julen. Det är tre år sedan sist så jag ser verkligen fram emot julen. Speciellt när Kalle Anka ska säga God Jul för då kommer vi att sitta i soffan i tv-rummet. På bordet kommer det att vara frukt, nötter och julgodis. Gemenskapen som julen ger är helt otroligt enormt!Jag försöker tänka som: Det ordnar sig. Det är inte så viktigt. Det går ändå. Jag försöker tänka positivt för stressen tar bort allt det fina och det vill inte jag. Vi försöker varva ner och ta det som det kommer och bara njuta av tiden vi har tillsammans. Mat, godis och frukt ser vi som bonus. I alla fall vi vuxna. Barnen längtar efter julklapparna. Det är så det ska vara tycker jag!

Många stressar till jul. Allt ska vara perfekt. Det ska bakas, lagas mat, bytas gardiner och dukar. Alla fönster ska putsas och det ska storstädas överallt. Mycket stress för en dag. Eller två. Nej det gör inte jag. Jag byter gardiner och jag städar som vanligt men jag gör inget utöver den vanliga städningen. Barnen uppskattar mer en glad mamma som orkar med juldagen än en trött mamma som väntar på för att gå och lägga sig.

Vad innebär julen

För mig står julen för kärlek och gemenskap. Vad man har till för att det ska bli gemenskap är upp till var och en men en stor portion kärlek och en stor portion givmildhet är en bra början. Jag älskar att ge. Att se ett barn eller någon annan när och kär bli glad för det den fått är en stor julklapp till mig. Det finns inget som är så härligt som att se ett barns leende ansikte. Nu menar jag inte att de ler för att de fått dyra saker för det händer inte så värst ofta, utan barnen blir glada för det dom får. Kan man då överraska dom också så är det ännu bättre.

Man gör det man kan i den takt man orkar med. Det finns inget som kan gå fel och skulle det gå fel i alla fall så är det inte hela världen. Skratta åt det och bevara det som ett roligt minne till nästa år.

Läs mer om stress i alla dess former i SvD aftonbladet, Dagbladet, aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

Snöovädret klingar av och ersätts med – svinkyla.
Så positivt det låter...eller inte. De sa i går på radion att denna vintern kan jämföras med vintern för 150 år sedan. Vi har inte haft det så kallt som då. Nu får man för alla de år man har klagat över de slaskiga vintrarna. Man ska aldrig klaga. Varför lär vi oss aldrig???

Många tåg är inställda. Det är heller ingen nyhet egentligen. Det är samma visa varje år, ändå så blir vi så förvånade varje vinter när snön faller.

Jag är hemma och är mammaledig nu över jullovet. Skönt för småkillarna att ta det lugnt o vara hemma med mamma lite.

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

1

Idag låg jag länge faktiskt. Myste med min minsting ett bra tag. Gick sedan upp och åt frukost. Nu sitter jag här med en kopp kaffe medan snön faller utanför. Min tvillingflicka är på kalas. Jag höll på att glömma det. Min stora dotter kommer kl  10:48 och säger att Beatrice ska på kalas kl 11. Hon hade sett lappen som jag hade satt på kylskåpet. Brukar sätta dom där för att jag inte ska glömma bort det...hmmm...
 
Nu var det snabba puckar. Jag hade inte inhandlat någon present men nu var jag glad för att jag handlar nöär jag ser att det är billigt för alltid får man nytta av det någon gång, och det fick jag nu. I gömmorna hittade jag brevpapper med Fairytails som jag slog in. Det är över två år sedan jag köpte den 😉
 
Nu är dottern i väg iaf och ska åka pulka på kalaset och jag sitter här och känner mig ganska nöjd.

Snack om snö. Det snöar här fortfarande och enligt aftonbladet så kan det komma upp till en halv meter snö.  Det är inget som jag ser fram emot precis men det är väl bara att tacka och ta emot. För vad kan man göra? Mer än att skotta då alltså?!

Det är hemskt för dom som måste ut på vägarna för det händer olyckor överallt. Mycket pga snön. Jag frågade Fredrik om vi skulle ta en tur till Kalmar och se om vi kan hitta en klänning till flickorna men jag vet inte om jag är sugen på det mer. De har lovat snökaos och det kan bli upp till 30 minusgrader. Ingen hitt med andra ord. Ja vi får se hur vi gör. Dagen har inte gått än. Den har bara börjat 😉

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

1

Idag har jag satt upp vår julgran. Vi brukar sätta upp den någon dag innan jul bara men nu använde vi granen till barnens julfest io torsdags så det var lika bra och bära in den på plats. Vi använder plastgran för jag har allergiska barn. Den står i hörnan här och lyser så fint med sina ljus. Julklapparna vågar jag inte lägga under granen än för risken finns att det inte finns några kvar till jul då.

Jag är dödstrött. Ska snart lägga mig och se en film tror jag. 

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

1

Hur gör du för att klara av julstressen? Man lovar sig själv varje år att man ska vara ute i god tid. Och det är man ibland. Iaf jag som börjar med att inhandla julklappar efter jul till nästa jul, men ändå så blir man aldrig klar. Det är alltid något som fattas och man stressar på.

Nu har jag lovat mig själv att ta det lugnt. Nu i veckan ska jag göra köttbullar så det räcker både till jul och nyår. Frysa in dom och sen tar man fram det man behöver och värmer när det är dags att äta.

På själva julafton tänker jag ligga och mysa med barnen så länge jag bara kan. Sen går man upp och äter en gemensam frukost. Sen börjar dagens bestyr. När vi har kommit till den punkten så brukar barnen få öppna en julklapp för då håller de sig sysselsatta under tiden som jag fejar i hemmet.

Jag har bestämt mig för att ta dagen som den kommer och göra det bästa utav den utan att stressa. Man tjänar ingenting på det iaf. Det blir som det blir och jag kommer lägga vikten på det som är viktigast. Tiden tillsammans med familjen med andra ord. Allt det andra runtomkring är bara bonus!

Jag längtar smått till jul faktiskt. Det är den mysigaste helgdagen som finns.

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

1

Mina tre yngste pojkar utanför dagiset. Det är Hampus till vänster. Benjamin i mitten och Pontus till höger. Det är fin fina pojkar jag har!

Vilket väder det har varit. Jag var med och lämnade barnen i morse till skola och dagis, sen gick jag hem och fixade lite. Sen gick jag ut i det "fina" snöovädret. Gick upp en sväng till pappa och pratade bort en stund. Sen hämtade jag Benjamin för han ville hem. Han mådde inte så bra sa han. Jag tror han mest ville hem 😉 Han hann gå klart skolan iaf.

Vi gick ner till stan för jag skulle posta paket som jag hade med mig. Sen gick jag några ärenden till pappa och sen gick vi hem. Var hemma lagom en halvtimma, sen var det dags att gå ut igen och hämta Pontus och Hampus på dagis. Det var där som bilden kom till 😉

Jag har hängt upp julgardiner i köket. Sent ute i år men det spelar ingen roll. Julen är tillräckligt lång iaf. Jag har städat i skåpen i köket med. Skönt att ha det gjort för det tillkommer alltid en massa under December månad. Jag förstår inte varför.

Snart är min kväll gången. Ska natta min kudde tror jag. Ha en fin kväll!

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

Jag har precis storgråtit. Tårarna bara rann på mina kinder och jag kunde inte sluta. Jag satt och åt frukost och tittade på världens adoptioner på Tv4 Fakta. Helt underbart. En ung tjej i tonåren var gravid och kunde inte göra abort. Hon ville först behålla barnet men bestämde sig sedan för att adoptera bort barnet till en familj som redan hade ett barn. De hade tagit emot en liten pojke då han var 3 dagar gammal, men när han var 3 månader så ville den biologiska pappan ha barnet så de var tvungna att lämna ifrån barnet.

Nu skulle de få en bebis till och när förlossningen var klar så satt tonåringen med sin lilla dotter. Hon grät och det kändes svårt för henne, men hon lämnar ändå ifrån sig barnet.

Det var så rörande och man kände att man bara ville krypa in genom tv-rutan och krama henne. Denna vackra varelse som inte var egoistisk. Det hade nog jag varit om jag ska vara ärlig. Jag hade aldrig kunnat ge bort ett av mina barn som jag har burit på. Det är jag helt säker på. Men det är skönt att det finns mindre egoistiska mammor som kan göra det. Det finns så många som vill ha barn men som inte kan.

Idag snöar det...igen. Det blåser och det är fruktansvärt kallt. Tur man ska vara inne idag. Iaf just nu. Ska till stan o göra lite ärenden senare innan barnen ska hämtas. Inget roligt väder att gå i men vad ska man göra när man måste.

Läste i Ölandsbladet att vår statsminister befann sig här på Öland i måndags. Han hade åkt till Färjestaden. Det var ju tur att man inte åkte dit där den dagen. Man kan inte låta bli att undra vad han gjorde här på ön egentligen. Men det får man väl läsa vidare om. Om man nu är intresserad och lite är man ju. Det får man ju erkänna. Nyfiken i en strut...jag vet 😉

Ha en bra dag!

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

1

Vi har många som fyller år i december i familjen och släkten. Pappa firade vi den 4:e december. Då blev han 76år. Den 10 December var det dags för min äldsta son André. Han blev 17 år.

17år????????   Vem har stulit dom andra åren????

Ja tiden springer verkligen i väg. Den 10 December för 17 år sedan var jag 21 år gammal och väntade mitt första barn. Jag var ensamstående för pappan till barnet stack så lägligt en vecka innan min son föddes. Min son kom iofs 4 veckor för tidigt men tack o lov så mådde han bra efter förlossningen.

Jag åkte in dagen innan för jag fick vattenavgång. Jag förstod aldrig att jag snart skulle bli mamma för min son skulle inte komma förrän den 5:e januari. Det var då det förlossningsdatumet var satt. Jag var försökskanin på BB den dagen för de hade fått in något nytt som gick ut på att de satte elektroner på fostrets huvud så kunde de via den vägen få ett diagram om helheten på hur barnet bodde.

Inget hände den dagen. Jag fick en sömntablett på natten så jag kunde sova för dagen efter skulle de sätta i gång mig. Sätta i gång mig tänkte naiva jag. Vadå sätta igång mig? Vad är det jag ska sätta i gång med?

Jag var bara 21 år gammal och hade inga erfarenheter om att föda barn eller hur det gick till att föda barn. Man har ju sett på tv men det är inte samma sak för ingen förlossning är den andra lik. Jag läste böcker och försökte förstå hur jag skulle göra. Hur jag skulle känna, men det kunde jag ju aldrig göra och veta i förväg.

Jag blev väckt kl 8 på morgonen och jag ringde då hem till mamma och berättade vad läkaren hade sagt, att de skulle sätta i gång mig. Jag vågade inte säga det för högt ifall jag hade hört fel. Det fanns ju personal runt mig.

Jag fick droppinsatt kl 12 och de kom var kvart och kände och klämde överallt. Mamma, pappa och Diana kom in. Kl var runt 15 när mamma o pappa kom. De stannade kvar tills mamma såg på maskinen att det snart var dags. Jag kommer i håg att jag tänkte: Hur kan hon veta när det är dags? Jag vet inte det själv.

Det var meningen att dom skulle vara med men Diana var lite överkänslig så hon klarade inte av att vara där så de åkte hem. Jag var dum och oklok på den tiden. Jag rökte. Jag rullade min cigg själv. Jag gick upp och rullade och tog min droppstång och skulle gå ut. Det tog lite tid för jag fick värkar väldigt ofta.

Efter långt om länge kom jag ut och skulle precis tända min cigg när jag får en sådan värk så jag trodde jag skulle dö. Där står jag ut i sjukhusets fina och sexiga klänning med en droppstång som stöd dubbelvikt och försöker andas. En tant som kom på trottoaren kom fram och frågade om jag behövde hjälp. Smarta jag får bara fra: Jag ska ha barn.

Jag kommer in och får hjälp att komma till sängen. Barnmorskan tittar för att se hur pass öppen jag är. Det är inte konstigt att du har krystvärkar. Du är fullt öppen säger den. Hur kan jag vara det sa jag. Jag var ju inte det för 10 minuter sen.

Ja det gick fort iaf. Strax efter så kom min son. Det tog tre krystvärkar att få ut honom. En liten vacker gosse på 2400g och en längd på 44cm. Han fick plats i min hand nästan. Det komiska var när jag fick min sista värk. Jag hörde telefonen ringa ute receptionen. Den låg precis utanför mitt rum. Telefonen ringde och jag hör en barnmorska säga: Hon är upptagen just nu men hon kan ringa om en stund.

Var jag upptagen? Oj då 😉

I samma veva som hon säger det så föder jag fram min son. Barnmorskan kommer in och säger att mamma hade precis ringt. Jag ringer upp henne efter en stund och säger: Jag fick en Sebastian. Mamma ringde direkt när de hade kommit hem och just då kändes det som timmar sedan, fast det inte var det.

Jag kom upp på avdelningen och låg där i tre dagar. Jag gick där stolt med min nyfödda son och kunde knappt förstå att denna lilla parvel var min. Han var så liten, så söt och helt underbar. Det fanns ingen som hade ett sådant vackert barn som jag!

Denna lilla parvel är alltså 17 år idag. Jag förstår inte vart alla år har tagit vägen.

Min mor fyllde år i söndags. Den 12 december blev hon 61 år gammal. Henne minns jag inte när hon föddes och tur är väl det. För då skulle jag varit äldre än henne och det går ju inte 😉 Däremot så minns jag olika födelsedagsfiranden som hon har gett under årens gång. När hon har jämnat eller femmat som vi säger. Då har hon bjudit alla sina nära o kära till fest med god mat och fin musik.

I går, den 13:e december skulle min moster blivit 59 år, men hon blev aldrig så gammal. Hon blev 58 år gammal och ska snart få vila i frid tillsammans med mormor o morfar. Hon begravdes i går på sin födelsedag. Hon kom ur jorden på den dagen och kommer i jorden samma dag. Nja, inte riktigt kanske för de sätter väl inte ner urnan samma dag.

Idag fyller min kusin Britt-Marie år. Hon blir hela 25 år idag. Eller hur Bitte? 😉 Nja...kanske inte, men man är väl inte äldre än vad man känner sig? Hur som helst så säger jag ett stort GRATTIS!

Halva månaden har snart gått. Helt otroligt. Vi är snart inne på år 2011. Jag ska inte ljuga o säga att jag inte längtar till nästa år, för det gör jag. Jag önskar mig bort från hela januari och sedan kan månaderna komma sakta men säkert. Varför jag längtar bort? Jo när vi är innan på år 2011 så känns det inte som att det dröjer innan våren kommer. Januari är dne tråkigaste månad som finns tycker jag. Den är som November. Låååååååååång och dyster. Jag har dock två barn som fyller år i januari och deras födelsedagar ser jag naturligvis fram emot.

Nej! Dags att göra lite nytta. Ha en bra dag alla vänner.

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

1

En nyskriven dikt tillägnad min älskade moster som skulle blivit 59 år idag. I stället för att fira hennes födelsedag så blev hon begraven.

Jag säger inte ett sista farväl. Jag säger på återseende.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Idag är det din dag. Din resa tar snar slut
Rosor jag smyckar för dig på din väg ut

Du är snart tillsammans med dina nära
De nära som både du och jag håller kära

Hälsa morfar och mormor så gott
Vandra på blommorna som jag för dig har sått

Du inte är inte kvar här i livet
Och jag har lärt mig att inget ta för givet

Du i mitt hjärta för evigt kommer bo
Sorgen är stor, större än du någonsin kan tro

Min kära moster, vila nu i frid.
Må änglarna sjunga för dig du vackra människa.

Stor kram från din systerdotter.
Du kommer för evigt vara saknad!
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

4

Den 13 December förföljer mig känns det som. För fyra år sedan gick min äldsta son i 6:e klass och sexorna skulle gå lucia i skolan. Min son var stjärngosse. Jag såg fram emot denna dagen men när det var dags så kunde jag inte gå. Jag mådde så dåligt och det var pga andra människor som gjorde allt för att trycka ner en i skiten. De lyckades kan man säga. Jag har dåligt samvete för det än idag. Kommer förmodligen alltid att ha det.

Jag försöker vara med på allt som mina barn gör men man kan inte det alltid. Idag gick min dotter tärna och medan jag tittade på henne så såg jag inte så många andra föräldrar där. De var lätträknade. Jag tänkte att det finns andra barn som aldrig får se sina föräldrar närvara pga arbete tex. Mina barn är inte de enda som inte ser sin förälder där. Jag försöker som sagt vara med men ibland så går det bara inte. Jag har för höga krav på mig själv.

Idag är det den 13:e December och min moster skulle ha fyllt 59 år idag, men i stället för att kunna säga ett stort grattis på hennes födelsedag så får jag säga farväl. Hon begravs idag. Jag kan tyvärr inte åka ner. Vi har snöoväder. Det blåser och snöar som bara den. Jag har dessutom ingen barnvakt.

Jag skulle gärna vilja åka ner och ta ett sista farväl av min moster men jag får leva med det dåliga samvetet att jag inte kunde. Däremot så säger jag inte farväl i heller utan på återseende. Vi ses igen i framtiden, och under tiden så har jag henne sittandes på sin egen lilla plats i mitt hjärta.

Ing-Britt var en mycket fin människa. Mycket snäll som många tyvärr utnyttjade. Hon hjälpte mig otroligt mycket av att bara finnas där. När jag fick tvillingarna så var jag ensamstående med fem barn. Ibland så åkte jag med mamma och min bror och dansade och då stannade Ing-Britt hos mig och hade barnen. När jag började må dåligt i min depression så fanns Ing-Britt där. Det kunde vara bestämt att jag skulle ut och dansa men när det blev dags att åka i väg så klarade jag inte av det pga hur jag mådde. Då stannade Ing-Britt kvar iaf till dagen efter och höll mig sällskap.

Jag saknar henne och kommer alltid att göra det. Hon finns hos mig fast inte synbar. Mina tankar går till hennes tre pojkar. Det är en tung dag för dom. Jag tänder ett ljus här hemma och mina tankar går till killarna och deras mamma. Kl 14 är det dags för andra att säga farväl. Under tiden kommer jag sitta här hemma med mitt tända ljus och tänka på allt fint som har med Ing.Britt att göra.

Vila i frid min älskade moster. Må änglarna sjunga för dig!

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare