Sjubarnsmamman

Jag har varit flitig idag. Jag har hunnit med att tvätta två maskiner tvätt o sen vikt dom. Nu ska de bara in i skåpen med. Sitter här o funderar på middagen. Jag vet inte än vad vi ska ha o det är snart dags att tillaga något. Kommer säkert på något.

Ikväll kommer riskförlossningar på tv 4 fakta. Det ska jag se.

Nej. Nu ska jag ut i köket o se om jag kan få i hop lite middag. Sen blir det kaffe på det. Jag hoppas mina vanor kan bli densamma den dagen jag flyttar till ett äldreboende som gammal. Det är många som måste ändras sina vanor för att det inte finns pengar i kommunerna.

Jag ramlade över en artikel på aftonbladet som handlade om städning. Man började själv att tänka efter hur vi gör här hemma. Det är sådant man egentligen inte brukar tänka på utan det är något som går av bara farten.

Min sambo brukar fixa o dona med sådant som behövs ute. Han klipper gräs och skottar snö. Fixar med huset om och när det behövs.

Jag själv plockar undan här hemma och dammsuger och torkar golv. Jag tvättar o viker tvätten samt lägger in den i skåpet. För det mesta iaf ska jag tillägga. Ibland gör barnen det själva.

Där emellan så hjälps vi åt om det behövs. Det är inget vi har kommit överrens om utan det har bara blivit så. Likadant som det här med matlagningen. Det är oftast jag som står vid spisen och Fredrik eller barnen dukar fram. Diskmaskinen turas vi om med.

Hur gör ni hemma?

Läs även andra bloggares åsikter om städning, städ, hem

Ni vet den här reklamen med Telia. Den ska tydligen läggas ner nu. Innan när den ibland gick så tyckte jag att den var smått tråkig. Vissa var bra men vissa var faktiskt tråkiga. Nu när den ska läggas ner så kom jag på mig själv att jag kommer nog att sakna den.

Man kan aldrig bestämma sig. Det är bara så.

Nu har jag bestämt mig. Jag ska börja träna. Martin Lidberg har ett 8-veckors program och det ska jag följa. Till punkt o pricka. Schemat ser ni här.

Jag vet inte hur andra mammor med många barn ser ut efter förlossningarna, men min kropp fick stryk efter graviditeten efter tvillingarna. Kom tillbaka något så när bra. Sen blev jag med Hampus o fick graviditetsdiabetes och gick tillbaka normalt efter förlossningen. Samma sak var det när jag väntade Pontus men efter förlossningen försvann inte diabetes lika snabbt. Nu ligger jag i riskzonen för att bli diabetiker.

Det är lördag idag o det betyder vila, så även i morgon...hahaha...men jag ska börja på måndag. Kommer att skriva lite här i bloggen om hur det går. Risken är annars att jag glömmer bort att träna.

Beatrice ska till stan sen o handla en present. Hon ska på kalas i morgon o det roligt en stund. Jag tänkte gå ner men Pontus har feber mellan alvedonen så jag vill inte ta ut honom. Stéphanie är så snäll så hon går ner med henne. Robin ska spela innebandymatch. Jag kan inte vara med o se det heller. Hoppas det går bra.

Han spelar ju fotboll med. Han o laget vann hela fotbollscupen som gick för lite sen. Duktiga killar!

Ha en fin lördag så hörs vi kanske senare igen.

Påminner om mina tävlingar som jag har. De finns på bild ovanför blogginlägget. Tryck på respektive bild för att komma till tävlingen.

Vill ni så får ni gärna lägga en röst på mig i veckans blogg nominering hos Niklas. Finns en bild bredvid detta blogginlägg. Tryck på den för att komma till sidan. Rösta i högerspalten.

Kram o ha en fin dag!

75 miljoner kr! Ja det är svenska postkodslotteriet pott. Man ser på programmen där flera blir miljonärer och man blir så glad för deras skull. Man vet själv hur det hade känts om man själv hade vunnit. Iaf tror sig känna för jag har aldrig vunnit så mycket pengar men man kan ju föreställa sig.

Jag har en lott och det har jag haft i flera år. Jag har aldrig vunnit o man har tänkt att ta bort den extra utgiften som den lotten faktiskt är varje månad, men man vågar ju inte! Skulle jag säga upp det och strunta i lotten så tro farao att jag helt plötsligt hade fått se när mina grannar hade blivit rika!

Pengar är inte allt, men det är roligt att vinna 😉

God natt o sov gott på er!

Tänk er ett isberg som är 400 meter tjock, 160 kilometer lång och har en yta på 2550 kvadratkilometer. Det är lika stor yta som Luxemborg. Det är på flytande fot och forskarna vet inte om detta isberg påverkar klimatförändrngarna.

Ja, vad kan man göra åt det egentligen? Vilken gigantiskt snöboll. Den vill man inte stå i vägen för! Det roligaste i denna nyheten är att det påpekas att det kan bli för kallt. Innan var det för varmt. När ska de vara nöjda?

Jag är glad att snön håller på att försvinna. Det är mycket slask nu o det är iofs inte roligt det heller, men vi närmar oss våren nu iaf.

Ja...jag hade lite tid över o passade på att knåpa i hop med lite onödig fakta.

Jag har skrivit precis 1100 st blogginlägg. Detta blir det 1101. Av alla dom inläggen har jag fått 1638 st bloggkommentarer. Det blir 1,48 kommentarer per inlägg i genomsnitt. Vissa inlägg har många kommentarer och vissa har inga alls.

Det finns dom som återkommer och läser och som kommenterar och sen finns det dom som bara läser och kommer tillbaka. Sen finns det dom som kommer inom o tittar o går ut igen o kommer inte tillbaka.

En del är anonyma. Varför kan man undra. Beror det på att de inte orkar skriva i innan de skickar i väg kommentaren eller kan de inte stå för sin åsikt? Eller är det lättast att bara skicka i väg det man har skrivit?

När jag själv kommenterar så gör jag det med mitt namn, men det är inte alla som gör det. Men visst. Man ska vara glad för dom kommentarerna med för annars hade det kanske inte varit så många som 1,48 om dagen.

Ibland så undrar man om inlägget man skrev var så pass ointressant så de inte vill kommentera eller är det för att de inte orkar? Eller för att de vill vara anonyma?

Ibland så skriver man direkta frågor i bloggen, men det är likadant där. Inga svar. Så det står helt klart att jag ska vara glad för de kommentarer jag får!

Hur som helst. Vi har varit i stan med de små. Hade några ärenden så vi tog sittvagnen o gick ner. Innan klagade man på all snö. nu lär man klaga på all slask som ligger på gator och trottoarer. Det var tungt att köra vagnen så Fredrik fick ha den äran att göra det.

 

 

  

 

Gick sen o hämtade hem Beatrice och sen rakt över hela stan nästan för att hämta hem Benjamin som var i tennishallen. Här nedanför så passade Beatrice och Hampus på att klättra i snöhögarna som låg utanför Tennishallens ingång.

En maskin tvätt har jag tvättat och jag har vikt den tvätt som väntade. Ska snart ner igen o fixa en ny maskin. Sen är det småplock som gäller. Ha det gott!

Kvällen är kommen och jag ska inta ryggläge i sängen. Vi ska se Stormens öga (Beck)

Innan jag släcker ner datorn så påminner jag er om mina tävlingar som jag har. Tryck på respektive bild för att komma till tävlingen.

Sen får ni hemskt gärna gå in o rösta på min blogg hos Niklas. Den är av sex bloggar som är nominerad till veckans blogg. Min blogg är nr 4 och ni röstar i den högra spalten. Tryck på bilden för att komma till bloggen.

Läs även andra bloggares åsikter om kalas, kalasbolaget, barnkalas, massage, massageolja, love, lovebox, nominering

Kram

Jag läste i aftonbladet om en studie forskarna hade gjort om rökning. Rätt så intressant då jag själv har varit rökare en gång i tiden. De som rökte hade enligt studien lågt IQ och de som inte rökte hade högre IQ.

Citat: Det visar att det inte är cigaretterna i sig som försämrar intelligensen utan att de som har lågt IQ är mer benägna att börja röka menar forskarna.

Om man då har rökt en gång men slutat. Hur ligger man då i IQ? Höjs det då? Tänk så många ointelligenta människor det finns då om man tänker efter. Var o varannan människa röker ju!

Jag slutade att röka för 15 år sedan. Jag var ensamstående med min äldsta son André. Min syster hade en pojkvän som inte kunde acceptera att det var slut mellan dom så han förföljde oss alla i familjen. Det var stressigt och oroligt. Hur som helst så skulle jag o min syster handla en dal. Hennes X strök omkring i området och han hade besöksförbud så vi anmälde när han kom i närheten. '

Polisen kom o sa att vi skulle g¨som vi brukar. De stod i buskarna o hade koll o visst fick de jobba den kvällen. Vi kunde gå lugnt till affären men där började jag få ont i ryggen. Inte i själva ryggen men inuti bakom ryggraden. Trodde jag då. Jag trodde jag hade en nerv i kläm så jag bad min syster slå till i ryggen men det hjälpte inte. Hon fick slå hårdare men förjäves.

Vi gick hem o jag fick stickningar i fingrarna. Ringde till vårdcentralen som sa till mig att vänta tills morgondagen för det var säkert lunginflammation o de kunde inte röntga. Det svaret fick jag. 20 min senare så kunde jag inte vänta längre. Jag låg på golvet på rygg för det kändes bättre då. Åkte till vårdcentralen o de skickade i väg mig direkt till Lund.

Jag kom till Lund och kl 23:05 tog jag mitt sista bloss för den kvällen. Trodde det skulle bli för kvällen men det blev för alltid. Jag hade min syster med mig. Jag kom in i ett rum. Blev röntgad o undersökt. En läkare kom in. Han hämtade ännu en läkare o den läkaren hämtade den tredje läkaren.

Helt plötsligt var det akut. Jag förstod ingenting. Jag hade bara svårt för att andras. Det förstod jag för det kände jag ju. De slängde upp mig på båren. For ut i korridoren. Sprang ut i hisshallen. Åkte ner. De sprang ut och bort till nästa hisshall. Upp några våningar o ut i en annan korridor. Sen in på ett rum o den ena läkaren sa: Jag hinner inte förklara, men vi ska in med denna slangen i lungan. Hålet ska vara på 5,5 mm och slangen är på 6 mm.

Jag förstod ingenting. Jag fick en spruta och en sköterska satt o höll mig i handen. Läkaren tryckte in slangen i det lilla hålet han hade gjort på min högra sida. Kl var 03 på natten. Jag var helt slut och utmattad. Jag hade fruktansvärt ont o jag var helt omtumlad av vad som hade hänt.

Efter läkaren var klar så kunde han äntligen förklara. Min högra lunga hade trillat i hop. Den låg som ett skrynklad russin. Det var håll på lungsäcken och luft sipprade in. Vänster höll på att kollapsa och det var inte så långt kvar tills den oxå hade trillat i hop som häger gjorde. Jag hade tur med andra ord.

Jag låg där i en vecka och kämpade. Jag låg fast i en maskin som skulle hjälpa till att ställa allt till rätta. Var gång jag rörde mig fick jag ont. De gav mig morfin o jag var ständigt yr kändes det som. Efter en vecka så mätte dom som jag kallar fär luften i lungan. Jag vet inte vad det heter. Det kändes konstigt när jag tryckte på min högra sida. Det fanns luft inuti på 7 cm höjd och i siffror så var det 119.

För mig var det bara siffror. Jag förstod inte vad det stod för. Jag tyckte bara att det såg bra ut för att det hade ju varit värre. Jag frågade vad siffrorna skulle stå på. Noll blev svaret. Oppsss!!! Det låg på 119. Då insåg jag att det var en bit kvar.

Jag behövde komma hem iaf för jag hade min son hemma. De lade om runt hela ryggen. För det lilla hålet! Men läkaren sa att de var tvungna för det fick inte lov att luftas för då kunde luft komma in o då var det inte så bra. Jag fick inte lufta eller göra något. Det lät så överdrivet men läkaren sa att det var viktigt.

Jag blev rökfri under denna tiden. Pga rökningen + den stress som jag var utsatt för orsakade denna thorax som de kallade det för.De sa rent ut till mig att ville jag leva längre s¨var det bara att sluta röka och varva ner lite. Jag var bara 23 år gammal o jag hade en son att tänka på så det var inte så svårt att sluta då. Inte när ens liv står på spel.

Läkaren i Lund sa att det var bra att jag kom in som jag gjorde, för hade jag väntat till morgondagen som läkarna på vårdcentralen först ville att jag skulle göra så hade jag förmodligen aldrig vaknat upp igen efter jag somnat in för natten.

För att återgå till artikeln så har dom nog rätt! Jag blev nog mer intelligent när jag slutade röka 😉