Sjubarnsmamman

Vi har blivit bortskämda med varma solstrålar nu i flera dagar. Det har varit nästintill vindstilla. Idag b låser det men det är fortfarande varmt. Ändå så tycker man ibland att det är lite kyligt i vinden. Men jag kan inget annat än att tycka att det är rätt så skönt. Vi behöver dessa dagar med!

Jag har försökt att hitta nya foton på mina barn och barnbarn. Dom växer ju som ogräs nästan och jag försöker hänga med, men det är svårt. Pontus, min yngsta är ju så lång nu. Han har vuxit tre storlekar sedan i höstas. Jag tog de senaste bilderna jag hittade. Dom får duga så länge. Jag skulle vilja ha enskilda foton på barnen men dom är svåra att ta. De tycker inte om att bli fotograferade alla. Och jag som älskar att fotografera. Det är ingen bra kombination

Har precis pratat med min yngsta dotter. Under tiden vi pratade så städade jag kring min dator. Sorterade papper. Dammtorkade och fick i ordning. Det är roligare att städa när man har sällskap. Sally och Cindy tyckte det var jobbigt med allt städande så de la sig i min säng och snarkar bort tiden. Dom blev trötta.

Ikväll ska vi göra i iordning ett av rummen vi har. Benjamin flyttar in men bara för två veckor. Han har fått lägenhet i Kalmar men den är inte inflyttningsklar förrän den 1 juli. Det blir dubbelt jobb men han behöver inte packa upp så mycket under dessa veckorna så nästa flytt blir nog lättare. Skönt för honom att få något permanent. Idag bor han i en liten lägenhet som hyrs ut veckovis under sommaren. Det finns gott om sådana bostäder men permanenta är inte så lätt att få här. Finns dom så är det dyra hyror. Kommunen vill ha ungdomar som ska bo här, men hur ska dom kunna göra det? Med dom hyrorna samt inga jobb tillgängliga. Det blir ju att de tar sig till Kalmar där allt finns!

Just nu har jag mina två yngsta barn som bor hemma. Pontus ska upp till 9:e klass och Hampus börjar på en ny linje till hösten. Förhoppningsvis så kommer han in på estet som han vill. Han har gått ett år nu och läst upp sina betyg. När han gick i nian på Slottsskolan här i Borgholm så berättade han för syokonsulenten vilka linjer han tänkte söka till. De missar att han saknar ett godkänt betyg för att komma in på samtliga val han gjorde. Det slutade med att han kom inte in. De om någon borde sett att han fattades ett betyg. Ja de visste ju om det men inget gjordes. När missen uppdagades så blev han inte ens erbjuden att gå på sommarskolan för att läsa upp sitt betyg. Det fick han själv fixa. Riktigt dåligt gjort av skolan. Syokonsulenten bad om ursäkt men vad hjälpte det?

Nej, nu ska jag inte vara så negativ. Han har jobbat upp betygen och han har gjort det bra. Han är nöjd och då är jag nöjd.

Nu ska jag ner till tvättstugan och ta upp mina kläder. Ni får ha en underbar dag. Önskar er alla en trevlig helg!

Vi har haft många fina soliga dagar nu. Jag har tagit vara på dagarna och bara tagit det lugnt. Njutit i trädgården. Solat och tagit hand om mina leder. Ett måste då jag har haft en period då mina höfter har sagt ifrån. Troligtvis har jag haft en inflammation och som inte riktigt gått över. Jag kan i alla fall gå nu men måste säga till mig själv att varva ner. Jag känner av det om jag går eller gör för mycket. Att resa sig från golvet är inte att tänka på så jag måste hålla mig på benen.

Pojkarna får snart sommarlov. Så skönt. Jag har lite planerat. Vi ska ner till Skåne och hälsa på min bror och hans familj. Dom har fått en dotter för inte så längesedan. Längtar att få träffa den lilla prinsessan. Min dotter från Göteborg ska komma hit. Då blir det förmodligen Böda en dag för sol och bad. En liten tradition 😊

Annars blir det att försöka njuta av livet. Man vet aldrig när allt vänder. Jag tar en dag I taget och gör det bästa utav den. Min terapeut går på semester om en vecka. Jag har en tid nästa måndag och sedan är det uppehåll. För hur länge vet jag inte än. Jag fick med mig papper med frågor som jag ska fylla i. En utvärdering. Dom får hon på måndag. Jobbiga frågor. Ibland är det svårt pch sätta skattningarna. Man velar från den ena siffran till den andra. När jag svarar på dom så inser jag också hur mitt liv har varit. Genom mina svar kan jag se livet passera. Inget roligt. Så fruktansvärt sorgligt egentligen. Ibland ställer jag mig frågan till mig själv: Var jag inte värd mer än så?

Ibland ältar man det som varit. Jag kan ibland tjata här i min blogg men det är så skönt att få ur sig tankar, funderingar och känslor. Det hjälper mig en bit på vägen.

Saknar Carina. Hon var min andra hälft kan man säga. Carina fanns alltid där. Saknar hennes röst. Hennes kramar. Att bli omfamnad av Carina var som att hitta hem. I sommar ska vi åka till hennes grav. Det är det enda man har kvar nu. Bortsett från alla minnen man har. Dom kan ingen ta ifrån en

Livet är inte rättvist. Men vem har påstått det? Jag har börjat skriva om mitt liv. Kanske kan jag få någon rättvisa av det?! Få ut min sanning. Det tar sin tid. Jag brukar ofta ha lätt för att skriva men när jag sätter mig ner för att skriva om mitt liv så stannar allting upp. Allt är som bortblåst. Får svårt att forma meningarna. Konstigt, men så är det. Jag tar det i min takt.

Men nog tjatat om det. Jag hoppas att du har det bra och att du har fått många solstrålar som har värmt din själ. Varma kramar från mig.

Vilken underbar dag det har varit idag. Det är ofta jag säger att jag inte har gjort någonting men sedan när tänker efter så har jag tagit disken, tvättat och plockat undan. Men idag har jag verkligen inte gjort några måsten alls. Det har varit fint väder så jag gick ut i trädgården och solade. Mina leder älskade det. Sedan tog jag och Pontus en promenad med Sally och Cindy. Gick till hundrastgården här i Borgholm. Den är inte stor. Rätt så tråkig men det är en hundrastgård. Kommunen har inte lagt ner något jobb på den. Inte mer än att ha satt upp ett staket.

Sally älskar ju högt gräs. Hon lägger sig gärna där och rullar runt. Så det blev att leta efter fästingar på henne. Cindy hade inte tid att ligga still och njuta utan hon gick på upptäcktsfärd istället.

Jag hoppas att ni har haft en fin dag med massor av sol. Önskar er en fin kommande vecka. Kram kram.

Vi är redan i Juni månad. Både skönt och skrämmande. Skönt för nu är sommaren på väg och det blir förhoppningsvis många fina dagar med många timmar med sol. Skrämmande för att tiden går så fort!

Idag är det 3 år sedan som jag började på terapin. Jag förstår inte vart dessa åren har tagit vägen. Men det har hänt jättemycket i terapin när jag tänker efter. Jag börjar mer och mer förstå hur min hjärna fungerar och varför jag reagerar ibland som jag gör. Jag har ibland själv svårt att förstå och då är det kanske sämre för de nära och kära. Dom tar det kanske som att jag ursäktar mig. Jag gör inte det. Det har sina anledningar.

Förra sessionen så tog jag upp det här med att känna att jag inte duger som människa. Ibland så kan jag känna att jag inte duger som mamma. Har jag gjort rätt? Vad hade jag kunnat gjort annorlunda? Vad gör jag för fel? Det som är självklart för en del är inte lika självklart för alla!

Jag har 7 barn och jag har försökt att finnas där för samtliga barn. Stöttat och hjälpt i den mån jag har kunnat. Det jag inte kunde tog jag hjälp till. Mina barn skulle inte sakna något. Dock så fick jag höra av vissa släktingar att jag inte kunde ta hand om mina egna barn. Var jag en dålig mamma för att jag sökte hjälp? Det enda jag ville var att barnen skulle få det så bra som möjligt! Om jag som mamma inte kan ge mitt barn det dom behöver, är jag då en dålig mamma? Eller är jag en dålig mamma som inte tillgodoser de behov som mina barn behöver och ska få?

Ibland kan jag snudda vid tanken på att jag är den bästa mamman till mina barn. Barnen tycker kanske inte detsamma, jag vet inte. Men jag hoppas att dom kan känna att jag gjorde absolut mitt bästa. Ofta kan jag tänka att jag är världens sämsta mamma. Rädd för att jag har misslyckats totalt. När något är på väg att gå åt skogen för mina barn så är tanken och frågorna där: Är jag skuld till det? Kunde jag gjort något. Vad kan jag göra? Kan jag inte hjälpa till så känner jag skuld direkt.

Jag hade en väldigt tuff och svår uppväxt och jag har haft det mycket svårt under delar av mitt vuxna liv. När jag tänker på det min terapeut sa om de år som jag egentligen hade ett helvete och på de år som jag har levt i trygghet så är det fler år i helvetet än i trygghet. 27 år i skräck och 18 i trygghet. Det är en viss skillnad. När jag ser det i skrift så ser jag det tydligare. Det är kanske inte så konstigt att jag reagerar på ett visst sätt i olika situationer?! Det är kanske inte konstigt att jag ibland kan reagera som att jag inte är trygg i vissa sammanhang? Min hjärna kan känna sig hotad även i trygga situationer. Jag har en del att tänka på. Eller rättare sagt, min terapeut får mig att tänka på en hel del. Försöker vända mitt tankesätt om mig själv. Det är svårt men jag försöker. Att se sitt egna värde som människa är inte alltid så lätt och så självklart!

Ja...Mina tankar denna första sommardag. Jag hoppas att ni alla får en underbar dag med massor med sol. Igår satt jag ute i trädgården med hundarna. Dom älskar att springa runt och leka där. Nedan några foton på några av hundarna. Mimmi som inte finns med hade inte riktigt tid att vara stilla 😊

För 25 år sedan satt jag med två pojkar på 4 1/2 och 16 månader gamla och en nyfödd flicka. Jag var stolt, lycklig och ledsen. Allt på en och samma gång. Lycklig över att ha mina små underverk. De lyste upp mina dagar. Ledsen över att jag var på väg att bli ensamstående mamma. Det hade jag varit tidigare men det kändes annorlunda denna gången. Nyförlöst och trött. Vilket inte var konstigt. Jag försökte bygga upp en fungerande vardag. Min dotters biologiska pappa fanns på sätt och vis fortfarande i bilden men jag visste vart det skulle gå. Det var både sorgligt och befriande. Sorgligt över att jag hade misslyckat ännu en gång. Befriande över att känna mig fri. Jag kunde ge mina barn en annan trygghet mot vad de hade där och då.

Jag visste inte att det var en flicka jag gick och bar på. Jag som hade två pojkar sedan tidigare blev lycklig över att äntligen få en flicka. Dock så blev jag rädd samtidigt. Hur skulle det gå för min äldsta son nu? Det var speciellt han som var utsatt för misshandeln. Jag gick emellan så gott jag kunde. Att komma därifrån var inte lätt. Gudarna ska veta att jag gjorde allt jag kunde. Fria blev vi när jag äntligen fick en lägenhet i Eslöv. Vem kunde tro att det skulle kännas befriande att komma till Eslöv?! Inte jag. Så många gånger som jag har mått dåligt där. Speciellt efter jag träffade tvillingarnas biologiska pappa. Ångest ibland av bara tanken på Eslöv. Tänk att en plats kan få en att reagera så negativt?!

Vi blev fria. Jag uppfostrade mina barn på egen hand. Ingen fäder ville ta ansvar för sitt barn. Tråkigt! Men vi har klarat oss. Så gott det har kunnat i alla fall. Jag har gjort mitt bästa. Alla har vi fel och brister, så jag har mina. Men hur allt än har blivit så har jag alltid tänkt på barnets bästa. Det är barnens trygghet som varit det viktigaste. Det är för dom jag lever. Dom är ljuset i mitt liv!

Tänk om man visste hur livet skulle bli. Så lätt allt hade varit. Många gånger idag så väller det som varit över en. Oavsett om man vill det eller ej. Det finns bara där på näthinnan. Försöker tänka att det var då. Idag är nu. Jag försöker ta lärdom av allt som hänt för att göra det bästa för framtiden. Jag kämpar på.

Det finns ljusa stunder med i vardagen. Idag har vi gratulerat min 25-åriga dotter. Det var trevligt. Vi åt och fikade. Tänk vad tiden går. Att hon helt plötsligt är 25 år känns konstigt. Förstår inte vart tiden har tagit vägen. Tänk att den där lilla knytet på 3700 gram och 49 cm lång helt plötsligt har förvandlats till en underbar, kärleksfull, vacker och snäll ung kvinna?! Ja jag är en stolt mamma!

Grattis Stéphanie ❤️ hoppas du får en fin dag. Älskar dig ❤️

Jag lever ju med fibromyalgi och alla som lever med den vet hur livet kan vara med den. Det onda flyttar sig bland annat och vissa dagar är värre än andra. Förra söndagen började jag få ont i mina höfter och jag tänkte att det säkert var fibromyalgin som gav sig till känna men jag börjar tro att det är annat som är fel. Jag har fortfarande ont och från att ha börjat i vänster sida så har det gått över till höger samtidigt som det sitter i vänster. Så kan det vara så klart men jag tycker det är konstigt att det onda sitter kvar en vecka senare. Det blir inte bättre. Jag har ibland så ont att jag inte kan gå. Jag förstår inte vad det är som är fel. Var hos doktorn i fredags. Hade jag ont innan så fick jag ont när jag gick därifrån. Jag fick ett recept på lite starkare tabletter än Alvedon. Det hjälper till en viss del men inte helt och hållet.

Kanske vet jag vad felet är. Det skulle inte förvåna mig om det är som jag tror.. Det ligger nära till hands i alla fall. Jag har förmodligen gjort för mycket. Gjort mer än vad kroppen egentligen klarar av. Men jag gjorde inte mer förra söndagen än vad jag brukar göra. Jag tvättade en maskin tvätt och städade mitt kök. Men.. Det är förmodligen något som jag gjorde för mycket den söndagen. Jag måste lära mig att ta det lugnt. Inte göra allt på en dag. Nu sitter jag här och kan inte göra något. Kanske så lär jag mig nu denna gången! Men det är så svårt att inte göra något.

Jag vill mer än vad jag klarar. Sedan vill man inte att andra ska tycka att man är lat. Det är ofta som jag själv tycker att jag är lat men det är också vad jag ofta har fått höra att jag är under årens gång. Sedan att jag har haft problem med mina leder sedan ungdomen spelar ingen roll. I mångas ögon var/är jag lat och det är så klart jättetråkigt att höra. Men nu måste jag tänka på mitt mående. Jag klarar inte av det helt enkelt och jag måste acceptera det! Det blir en utmaning!

Jag ska i alla fall göra maten för det är ett måste. Men det blir nog allt med.

Jag hoppas att ni har det bra. Önskar er en fin och mysig eftermiddag och kväll!

Helgen är gången och vi har en ny vecka som ger oss nya möjligheter till det man vill göra här i livet.

I lördags var det cruising I stan. Tanken var att vi skulle gå ner som vi alltid har gjort men det blev inte så. Jag och Beatrice hade Nellie och Sebastian från lördagen till söndagen så vi tog en tur på dagen i stället. De fina bilarna var inte ute då. Liam hade vi med. Han gick en bra bit i stan faktiskt. Vi gick till Dollarstore och köpte lördagsgodis till barnen. Sedan gick vi ner till stan och till graven för att sätta en blomma. Nellie ville hjälpa till och vattna och Liam ville tvätta av gravstenen. Dom var så duktiga. På vägen hem köpte vi glass som barnen sedan åt i trädgården. Det var bus och lek. Precis som det ska vara när barn finns i närheten.

I söndags så hade vi konfirmation. Sist ut i barnaskaran är Pontus. Nu får jag vänta in barnbarnen. Om de ska konfirmeras vill säga. Det var fint. Vädret var bra såvi kunde sitta ute i trädgården för att fika. Vi var inte så många. Tror vi hamnade runt 14 stycken. Det är inte antalet som är det viktiga utan det är vem som är där. Det är vad jag brukar säga till barnen.

Beatrice har varit hemma en vecka nu. Idag åkte hon hem. Känns redan tomt, men vi ses snart igen. Jag och Stéphanie åker väl över innan semestertiderna börjar. Idag så har vi solat en stund, fikat och spelat spel. Det har varit en skön dag faktiskt. Trots att det är måndag. Med måndag så innebär det terapi för min del. Vi pratade om lite allt möjligt. Jag närmar mig "den lilla flickan" mer och mer. Positivt så klart men det gör ont när jag inser vissa saker. Jag jobbar på i alla fall.

Nu ska jag in och laga mat till barnen. Jag hoppas att ni allaha en fin och solig dag. Kram kram!

Lilla Elvira ❤️ välkommen till världen du underbara flicka ❤️

Min lillebror har fått sitt efterlängtade barn. Jag är så glad för hans skull. Som han har längtat! Ja, jag med. Ska bli så roligt och få följa hennes resa här i livet.

Ett stort GRATTIS till Peter och Susanne 🥰

Att se ett nyfött barn är så underbart. Finns det något bättre? Nej! Absolut inte! Att jag älskar barn har väl inte undgått någon då jag har sju stycken själv. När jag väntade mina barn så mådde jag så bra psykiskt. Jag hade ont överallt men det spelade ingen roll. Bara tanken på att jag bar på en framtid gjorde mig så lycklig. Ett liv som skulle få möta världen. Tänk att det lilla livet var en del av mig?!

Idag har jag och Beatrice klippt Sally och Tjabo. Har klippt deras klor med. I morgon är det Corall och Mimmis tur. Vädret är bra. Inget regn men lite kyligt. Det är ändå skönt ute. Får se om det blir regn. Brukar bli det när det är cruising i stan!

Önskar er alla en fin dag!