Kommit hem från Kalmar. Varit hos min samtalskontakt. Fick frågan om vad som får mig att ladda mina batterier. Jag vet inte blev mitt svar. Jag brukar i och för sig skriva en del men det har blivit svårare och svårare med åren tycker jag. Inte för att det är svårt att skriva i sig utan för att man vet att det finns folk där ute som njuter av andras dåliga mående. Det vill man ju inte ge dom.
En annan sak är att prata om det man bär på. Det är ju det jag gör hos min samtalskontakt. Så frågan är: Hur blir det när jag slutar att gå där?
Men det blir nog bra. Vad kan gå fel liksom?
Igår var jag och Stéphanie i blomsteraffären för att fråga lite om begravningsdekorationer. Jag är inne på att göra min egen till Carina. Dom i blomsteraffären sa: Det kostar ungefär lika mycket att göra dom själv som om vi gör den.
Jag ville svara: Ursäkta mig men för mig handlar det inte om pengarna utan jag vill ha en sådan personlig dekoration som möjligt!!!
Men jag svarade: Det gör det säkert, men jag vill göra den själv.
Det är en bearbetning bara det. Dom i affären gör sådana här blommor hela tiden. De är vana. De vet inget om människan som ska få blommorna. Jag känner Carina. Blommorna till henne sätter jag med omsorg och kärlek. Sedan hopas jag bara att den blir fin och att jag slipper skämmas.