Det är mitt i veckan och mina planer för dagen är att ta det lugnt. Jag känner att jag behöver det. Både mitt psyke och kropp. Det har varit intensiva månader och än är det inte över. Därför försöker jag ta de dagar som jag kan ta att bara ta det lugnt och bara vara. Dock så brukar det aldrig bli så ändå. Men jag försöker.
Ibland blir det för mycket av allt. Förr så lyssnade jag inte på vad min kropp behövde. Jag sprang till sist in i väggen. Senast var det för 18 månader sedan. Jag har fortfarande inte riktigt återhämtat mig från det fallet.
Jag har även hemuppgifter som ska göras. Jag är dock klar med en. Skönt det. Det är att fika. Många tycker att det är avkopplande att gå och fika. Sitta där och låta tiden passera. Helt utan bekymmer. Det skulle jag också vilja. När jag sätter mig på ett fik så börjar oron i kroppen göra sig påmind. Ångest kommer. Jag blir osäker och rädd. MEN!!! Idag är det bättre än när jag började med denna hemuppgiften. Ångesten är inte lika hög idag. Alltså så hjälper mina hemuppgifter mig så det är bara att fortsätta. Kanske så kommer det en dag då jag också kan njuta av mitt kaffe och strunta i folket som kommer och går.
Igår så tog jag faktiskt en glass med min dotter i stan. Vi satt utanför och åt vår banana splitt medans folket kom och gick utanför. Det kändes bra faktiskt. Sjukt att det ordet kommer från mig. BRA! Det går sakta men säkert ner.
Nu ska jag faktiskt ta mig en kopp kaffe. Läsa nyheterna via datorn. Sedan får vi se vart dagen leder mig. Jag önskar er alla en fin dag!