Varje förmiddag så kommer den där förbannade ångesten. Den äter upp mig inifrån och gör mig så rastlös. Ibland är det fruktansvärt jobbigt för jag vet inte alltid vart jag ska ta vägen.
Jag har sovit bra i natt tycker jag så det är inte det. Att ha ångest som ligger på kanten av berget är jobbigare än när attacken bryter ut. Hade varit skönare om den hade brutit ut för då hade det känts bättre efteråt. Nu ligger den och skaver på själen istället!
Jag ska snart gå till vårdcentralen och få akupunktur. Kanske hjälper det idag. Jag hatar nålar men ser ändå samtidigt fram emot att gå till Jenny idag. Akupunktur brukar hjälpa.
I eftermiddag ska jag gå till tandläkaren igen. Nu hoppas jag att han hittar något fel för då kan det åtgärdas. Det börjar bli jobbigt nu. Jag har inte ont på det sättet. En massa obehag när jag inte tar Alvedon. Jag hoppas han kan se något på röntgenplåtarna nu.
Jag får börja göra mig i ordning för möte nummer ett. Jenny väntar. Ha det gott och sköt om er!
