Halva helgen har gått. Robin och hans sambo är här. Just nu så är dom ute och fixar med sin bil. När de är klara där så ska det bli film för hela slanten. Dom har valt en skräckfilm. Det är ingen genre som jag i vanliga fall hade valt...men det är ju skräckens helg denna helgen. Jag kan se på skräckfilmer, jag har absolut inga problem med det. Det är bara mitt hjärta som tycker det 😉
Idag är det uträknat för min son och hans tjejs barn att födas. Än har det inte kommit igång. Hon har haft förverkar men idag är det lugnt. Vi får väl se hur helgen kommer sluta. Inom kort så kommer jag i alla fall bli farmor igen. Jag längtar efter den lille pojken. Ska bli roligt att få se honom.
Förra natten så sov jag inte många timmar. Jag hade sovit oroligt sa Fredrik. Varit kallsvettig. Ja det är kanske det man blir när man drömmer mardrömmar. Jag kommer inte ihåg vad den handlade om men den förbannade drömmen fortsatte där den avslutade när jag somnade igen efter alla uppvaknanden.
I natt så fick jag sova bättre i alla fall. Vaknade till två gånger bara. Det är nog rekord. Det brukar vara oftare. Det var skönt att få känna sig mindre trött under dagen.
Jag har hunnit med att handla, göra mat och pussla. Samt så har jag läst igenom min novell och justerat den. Kommer förmodligen justeras tills den skickas in. Alltid är det något nytt som tillkommer. Man får ha minst 3000 ord och max 7000 ord. Jag har skrivit 6012 ord. När jag först tyckte att den var klar så hade jag skrivit 55 00 ord. Så det har blivit lite fler. Vi får väl se hur den kommer sluta.
Jag har alltid älskat att skriva men har inte gjort det på väldigt länge. Det är rent ut sagt 10 år sedan jag skrev min sistalilla novell. Ja tiden springer iväg.
I går var vi på gravarna och tände ljus till alla. Satte även i minneslunden då jag har svårt att åka runt till alla som inte ligger här i Borgholm. Tänkte på Carina. Det är tre år sedan vi pratade sist. Saknar henne. Det blir lättare med åren får man ofta höra. Det tycker inte jag att det blir. Saknaden är så otroligt stor. Än idag så kan jag komma på mig själv med att tänka tanken om att slå henne en signal och berätta nyheter. I samma sekund som tanken slår en så kommer fakta ikapp en. Hon finns inte mer 🙁
Det är 9 år sedan pappa gick bort. Vad har hänt under dessa åren som han har varit borta? Ena stunden så tänker man: Inte ett enda dugg! I nästa så slår det mig: Jag har fått fyra barnbarn och det femte är på väg. Det har ju hänt massor med saker. Men jag förstår inte vart tiden har tagit vägen bara.
Ja...livet går vidare fast man ibland inte tror att det gör det.
Önskar er en fin kväll. Kram på er!