web analytics
Gå till innehåll

Snart börjar ett nytt kapitel i livet

Häromdagen så fick jag min kallelese till min terapeut för PTSD. Jag har ju väntat på kallelsen och varit förväntansfull för att börja, men det var innan jag fick den. Jag fick den i fredags och jag ska dit nästa måndag. Jag vet att det kommer bli jobbigt och just nu så känner jag mig inte redo. Dock så vet jag att jag aldrig kommer göra det.

När jag fick veta att jag skulle gå i terapi för PTSD så tänkte jag att dom överdrev, men senast idag så fick jag bevis på att jag hade fel. Satt och tittade på ett program där någon berättade att hennes dåvarande pojkvän kontrollerade allt hon gjorde. Skärmade av henne från hennes vänner och familj. Sakta men säkert så var hon ensam kvar. Alla bråk de hade var naturligtvis hennes fel sa pojkvännen...för "hade du inte gjort så, sagt si eller funnits där på plats så hade det aldrig hänt".

Jag känner igen mig i allt det där. Det fick mig att gå 18 år tillbaka i tiden. När man tänker att det är 18 år sedan så kan det tyckas vara en lång tid, men det känns som om det vore igår.

I morgon ska jag till min samtalskontakt. Hon kommer fråga hur det har gått och jag får säga att jag fick ångest under dagen. att jag blev slutkörd i kropp och själ och inget orkade göra. Man känner sig så lat! Hon kommer fråga om det var något speciellt som hände och jag får berätta varför.

Dock så är det skönt att veta varför jag fick ångest idag. Det är skönare att veta än att inte veta vart allt kommer ifrån. När jag mår så här så äter jag mer än vad jag ska göra. Mer än vad jag behöver. Jag dövar mitt innersta med mat. Försöker fylla tomheten som man bär inombords. Istället skulle jag kunna ta en promenad, men jag vill inte träffa folk.

Nu ska jag faktiskt lägga mig. Varva ner innan John Blund kallar. Hoppas ni alla har det bra. Sköt om er!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: