web analytics
Gå till innehåll

Snart dags för mig

I morgon ska jag få den första vaccinet för Covid-19. Vårdcentralen vet inte vilket vaccin jag kommer få säger dom, vilket jag någonstans ändå tror att dom vet. De borde ju veta vilka vaccin de har som de ska ge sina patienser. Inte kanske exakt vilken jag ska få men de borde ju veta om de har till exempel vaccinet från Astra Zenecas. Som numera har bytt namn och heter Vaxzevria. Tror dom att det hjälper att byta namn på vaccinet?

Jag ska dit i morgon bitti och få sprutan och får veta precis innan nålsticket vilket vaccin det är. Är det nu Vaxzevria så kommer jag säga tack och hej och ta smällen för att betala för ett uteblivet besök. Vad kostar det? 200? 300? Men det är det värt. Jag vill inte ha det vaccinet. Då är jag hellre utan. Jag har googlat och som jag förstår det så ska jag slippa och få det då jag inte är i den åldern som ska få det. Jag hoppas att det är så i alla fall.

Jag har haft smått ångest nu i några dagar. Varit och är fortfarande väldigt rastlös mellan varven. Oro i kroppen som inte vill backa undan. Jag vill börja lägga ett av mina pussel som jag har köpt men har inte koncentrationen till att göra det. Jag vill börja läsa min nya bok men även där så räcker inte koncentrationen till. Jag känner mig själv och vet att jag måste försöka varva ner inombords. Jag tål inte inre stress ibland och då dalar jag ner. Orkar inte med en dalning nu.

Det är snart helg och jag har inga planer alls faktiskt. Som de flesta helger men denna gången ska jag försöka att enbart göra det som jag känner att jag klarar av. Om det så bara är att ligga i soffan och tänka över mina val i livet. Ja inte bara mina val utan andras som står mig nära. Val som påverkar andra i omgivningen.

Ibland är jag bara så trött på att kämpa för det känns som att man oftast gör det i motvind. Ett steg fram och två bak. Men ser jag på helheten så har jag ju kommit en bit på väg men ibland så hjälper inte det. Jag vill mer än vad jag kan. Ibland så kan jag kanske men då kommer mycket annat in som tar över.

Ja så är det ibland...det är bara att fortsätta att kämpa på. Vad finns det annars att göra?

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och försöka njuta av stunden. Ha det gott och sköt om er!

Publicerat den Kategorier Personligt

Om Lisa

Sjubarnsmamman som bloggar om livet. Har fibromyalgi och diabetes. Jag har några ljus I livet. 7 barn och 7 barnbarn ❤ Att skriva, fotografera, läsa böcker och pyssla är några av mina intressen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.