Snart kväll och vi ska iväg snart.

Idag är mitten på denna veckan. Inte klokt, snart helg igen. Fredrik har vakten i helgen så vi ska bli hemma. Idag gick jag till kyrkogården med blommor som jag satte på pappas grav. Det kändes konstigt att gå dit. Jag har varit där tidigare men det har alltid varit med någon men idag gick jag dit själv då Fredrik jobbade och barnen gick i skolan. Det kändes lite vedmodigt att gå igenom kyrkogården. Jag skulle hälsa på pappa och nu fick det bli på kyrkogården.

Jag visste att denna dagen skulle komma en dag då pappa inte skulle finnas mer men jag trodde och önskade att det skulle dröja flera år till. Jag kan inte förstå att jag inte ska få höra hans skämt mer. Skämta kunde han. Var det någon som hade sinne för humor så var det pappa. Han älskade att sjunga fast det blev inte så mycket av den varan på senare tid men han hade planerat att börja igen. Han skulle sjunga Edward Perssons låtar.

Jag kommer ihåg för ett X antal år sedan när jag bodde i Höör. Hur gammal jag var vet jag inte exakt men jag gick i 4: eller 5:an. Jag satt vid en bom intill järnvägen när jag såg mamma och pappa promenera. Just den bilden ser jag framför mig när jag tänker på att mina föräldrar var odödliga, för det var ju det man trodde när man var mindre.

Pappa är borta och han kommer aldrig mer tillbaka, men han finns i mitt hjärta. Pappa var mycket speciell för mig och vi hade ett starkt band mellan oss. Det finns avundsjuka människor som har försökt att ta i sönder det bandet men det har inte gått. Oavsett vad personerna än har försökt att göra. Det är skönt. Pappa visste vart han hade mig och det känns skönt idag. Han sa flera gånger att jag var den enda han litade fullt och fast på och att jag alltid fanns där. Det gjorde jag och som sagt, det känns otroligt skönt.

Sorgen är tung och jag trodde inte att det skulle kännas så här svårt. Man mår någorlunda tycker jag men sedan är det som man trycker på en knapp så gråter man. Det gjorde jag idag på kyrkogården. Man satt där och tyckte att livet var orättvist. Pappa hade så mycket mer att ge. Tyckte jag i alla fall, men högre makter tyckte annat.

Blommorna i hjärtat som jag och mina två yngre syskon köpte då vi urnsatte pappa står lika fint än. Rosorna som vi plockade här hemma stod oxå fint i sin vas. Jag hade med mig en ny blombukett idag och nu så är graven smyckad med blommor.

Ikväll ska vi till Fredriks jobb. De har kundkväll där och man får korv och köpa hamburgare där. Det tänkte jag göra så det blir ingen kvällsmat hemma. Låter bra i mina öron. Jag umgås hellre med familjen än att stå och laga mat. Någon gång är det rätt skönt och bli serverad faktiskt.

Jag har gjort ett nytt armband idag, men jag har bara virkat in pärlorna. Jag har ändarna kvar, men får vänta med dom tills jag får hem sakerna till det. Det är rätt roligt att pyssla. Man får tankarna på annat håll för en stund och det är inte helt fel ibland.

Blomman jag köpte. Rosorna som står nedanför var dom vi lade häromdagen.

Så här ser lyktan ut som jag köpte till pappas grav. Den står inte snett utan det är jag som råkade få bilden sned. Eller fotade snett.

Pappa älskade skördefesten och han urnsattes på torsdagen då det började så smått. Vi lade dit en fin pumpa vid hans grav så han oxå kunde fira på sitt sätt. Pumpan var jättefin tyckte jag. Den såg ut som ett ljus. Nu ligger den ner men ställer man den upp så tycker jag att den ser ut som ett ljus.

Mitt armband som jag har gjort med min Kumihimi platta. Det är med pärlor. Denna är den första jag har gjort med pärlor så det kan bara bli bättre med tiden. Armbandet är inte klart utan jag har ändarna kvar att göra på den. 

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *