Städdag idag

Idag har jag städat undan här hemma. Jag har plockat och så lite varje dag men sedan läkaren ringde hem till mig och berättade att pappa hade cancer den 8 Juli så har jag varot hos pappa varje dag. Innan var jag där varannan dag ca. Jag ville inte missa så mycket den sista tid han hade kvar tänkte jag. Om det så hade gått flera månader så hade jag gått upp varje dag och spenderat kvalitetstid med honom.

Jag är glad över att jag fick dessa 2 år och 7 dagar och 10 dagar med honom. Det är lätt att komma i håg när han kom hit till ön för han flyttade hit på sin 74 årsdag. Sedan den 3 augusti året därefter så flyttade han in till Borgholm. Tidigare så bodde han 4 km ifrån oss men han ville vara ännu närmare oss och det var jag glad för. Den 3 augusti skulle han alltså ha varit på Ekbacka i 2 år.

Vi gjorde mycket tillsammans. Han var mycket hemma hos oss och vi var mycket hos honom. Förra julen skulle han firat jul här hemma hos oss men det var så mycket snö så det gick inte ta hem honom. VIlle inte ta ut honom heller då risken fanns för lunginflammation. Det slutade med att jag lagade maten här hemma och sedan tog vi med maten till pappa och åt där med honom. Julklappar hade vi med oss som han öppnade och barnen öppnade sina. Vi hade mycket trevligt och mysigt.

Några av mina syskon hörde inte av sig till pappa när han flyttade hit. Några av dom har inte hört av sig på flera år och några av dom har varit här 1 gång på dessa nästan 3 åren. Ursäkten var att han bodde ju så långt ifrån dom. När pappa bodde i Skåne så åkte vi ner en gång i månaden för att jag ville tröfa pappa och för att barnen skulle få träffa sin morfar. Framförallt så skulle pappa få träffa sina barnbarn.

När jag inte var där nere så ringde jag till honom. Minst en gång i veckan ringde jag pappa för att höra hur det var med honom. Jag ringde även personalen för att höra hur min pappa mådde. Han var ju sjuk i diabetes och hade många infektioner efter varandra samt att han hade fått stroke. Mer än en gång och flera TIA-attacker gick igenom hans huvud.

Jag skickade kort till honom och när det var fars dag så skickade jag blommor om jag inte kunde komma ner just den dagen. Allt går att ordna tänkte jag. Vill man bara så går det. Det är min personliga åsikt. Alla är vi olika och jag respekterar det, men jag har svårt för att ta till mig att det skulle vara svårt att ha kontakt bara för att det skiljer 30 mil. Det finns telefon och det finns brev. Jag har även fått höra att det finns dom sinte haft tid. Nej det kan så vara men någon gång borde tiden infinna sig. Det är hur man prioriterar saker och ting.

Jag menar inget dumt av mina ord utan det är mina tankar.

Nu sitter jag här och ska upp och ta en varm dusch. Det ska bli skönt för det är klibbigt i luften. Regnet det visar sig och förmodligen så kommer det att sitta i ett tag. Det verkar så.

Ha en fin dag alla vänner. Sköt om er.