I tisdags kom min näst äldsta son med familj hem. Årets första grillning är alltid den godaste och mysigaste. Roligt att få dela stunden med några av dom man älskar som mest.
Vi åkte upp till Borgholms slottsruin för att se dom tända majbrasan. Barnen var exalterade och det var roligt att se och höra dom skratta av lycka. Dom såg verkligen fram emot att se när dom skulle tända brasan, därför blev jag så besviken på dom som höll i det hela. Vi kom upp dit 10 min innan brasan skulle tändas men då var den redan övertänd. Det var så tråkigt!
Det var inte så mycket folk där. Inte som det brukar. Förr var det svårt och få parkering och det var så mycket folk så man var rädd att barnen skulle springa bort. Så var det inte i år. Långt därifrån. Man kan inte låta bli och undra vad det är som gör att folk inte kommer till ön längre. Visst har vi turister men långt ifrån som det brukade vara dom första av mina 10 år här på ön.
Vårvädret har kommit. Äntligen. Trodde inte den skulle komma ärligt talat. Det har varit kallt större delen av våren.
I måndags var jag på terapin ännu en gång. Det går framåt. Dagar efter en session brukar ge mig många tankar. Jag blir trött. Känslor avbryter varandra.
Jag brukar tänka att allt som sker eller har skett har en mening. Men ibland kan man inte låta bli att gå in I funderingarna på vad som är vad. Sedan kommer frågan varför?!
När jag var barn så var jag rätt så ensam egentligen. Ja, det var efter vi flyttade till Höör. Jag gick i tredje klass och mobbingen kom som ett brev på posten. Jag hade ingen som jag kunde gå till.
Jag hade en faster som jag var hos ibland. Min faster Saga som även var min gudmor. Jag kan än idag tänka tillbaka på de gånger jag var hos henne och hennes man. Det blev ett avbrott från den tuffa vardagen.
Jag har en stor släkt egentligen men ingen jag umgås med tyvärr. Varför har det blivit så? Ibland undrar jag vad släkten egentligen tänker om mig. Hur dom ser på mig som person. Sedan tänker jag att det spelar egentligen ingen roll. Det är som det är ändå.
Jag har 9 syskon. Umgås inte med dom. Två träffar jag ibland. Vi är skingrade som vinden. Alla bor i Skåne. Det är jag som har flyttat ifrån. Vi bor på olika platser men det är inte därför som jag inte umgås med dom.
Jag har gått min egen väg på sätt och vis. Lämnat de flesta bakom mig. Några vill jag inte ha med att göra men vissa hade det varit roligt och ha någon kontakt med.
Jag tänker på den första tiden jag gick till terapin. Då hade jag svårt och veta vilka känslor jag bar på inombords, men idag kan jag urskilja det mer och mer. Det har jag min terapeut att tacka för.
Det är mycket som händer och då hade det varit skönt att ha någon som fanns vid ens sida. Jag hade Carina. Jag är så glad för de år jag fick med henne. Saknar henne så otroligt mycket varje dag.
Ja det blev mycket svammel idag men det blir så när man skriver det man tänker på för stunden.
Önskar er alla en fin dag ♥️